Abduktion: Hypnos

normal

• Text 531637, v9 - Inmatad av Melle
• Av Linda
• Källa Secret life - Firsthand documented accounts of ufo abductions och UFO - Myten om rymdvarelser och flygande tefat

Eftersom många abduktanter inte har något medvetet minne alls eller endast väldigt få minnen av sina upplevelser så har hypnos kommit att bli ett viktigt verktyg inom abduktionsforskningen. Abduktanter har vanligtvis en rad udda upplevelser bakom sig. Det kan handla om perioder av förlorad tid, vaga minnen av att ha blivit fysiskt undersökt av konstiga varelser, ut-ur-kroppenupplevelser, möten med änglar eller demoner etc. Genom att använda sig av hypnos har forskare på området kunnat ta fäste på en eller flera av dessa udda upplevelser och utforskat de vidare för att sedan kunna konstatera att det som abduktanten upplevde, men förlorade sitt medvetna minne av, i själva verket var en abduktion. Med hjälp av hypnos kan alltså dessa udda upplevelser få en förklaring och ett sammanhang, men framförallt så kan man med hypnosens hjälp få reda på så mycket mer vad gäller tidsföljd och detaljer.

År 1977 genomförde Alvin Lawson (som är professor i engelska) en studie på California State University i USA. Studien omfattade åtta frivilliga personer och syftet med studien var att se om abduktionsfenomenet finns ”inbyggt” i individers undermedvetna, dvs. i fall att all kunskap som behövs för att fabulera ihop en abduktionsupplevelse under hypnos finns i det undermedvetna hos människor i allmänhet.

Lawson och hans medhjälpare hypnotiserade dessa personer som varken var ufo-observatörer eller ufo-intresserade. Under hypnosen blev de ombedda att berätta om hur de varit ombord på ett utomjordiskt rymdskepp. Deras berättelser blev lika livfulla som berättelser från personer som själva trodde sig ha mött utomjordingar. Denna studie har sedan kommit att bli ett argument för att abduktionerna inte är verkliga i fysisk bemärkelse, utan något som den mänskliga hjärnan fantiserar ihop.

Undersökningar av abduktionsupplevelsen utförda på personer, som redan innan hypnossessioner och andra undersökningsmetoder har företagits, tror eller vet att de har blivit bortförda visar dock att Lawsons undersökning inte håller som bevis för att abduktionerna inte är fysiskt verkliga. Forskare som John Mack, Budd Hopkins och David Jacobs har påvisat att abduktanternas berättelser är påfallande lika varandra. Så var inte fallet i Lawsons undersökning. Abduktanterna beskriver samma typ av främmande varelser, medan personerna i Lawsons undersökning var och en fantiserade ihop vitt skilda varelser. Detaljerna i upplevelsen skiljde sig åt mellan Lawsons testpersoner, så är inte fallet med abduktanterna. Lawsons testpersoner berättade inte om någon ägg- eller spermatagning, något som är ett mycket vanligt inslag i abduktanters upplevelser. Lawson gick även in och styrde upplevelsen framåt vid ett par tillfällen. Till exempel blev han tvungen att säga åt testpersonerna att de skulle förflytta sig till ett rymdskepp och att de skulle utsättas för en fysisk undersökning. En sådan styrning är enligt forskare som Mack, Hopkins och Jacobs inte nödvändig när man undersöker - enligt de äkta fall - eftersom abduktanterna berättar sådana detaljer på eget initiativ. Abduktanter brukar även visa prov på känslomässig påverkan när de berättar om sina upplevelser. De kan vara ledsna, skräckslagna, irriterade, sorgsna, upprymda, euforiska etc. Med andra ord tycks de verkligen återuppleva hela bortförandet under hypnos. I Lawsons studie var det bara en av testpersonerna som visade ett känslomässigt engagemang i sin berättelse.