Det finns de som ser UFO-fenomenet (tillsammans med andra kulturfenomen) som ett uttryck för vår tid. Det är resultatet av hur vårt samhälle ser ut. Nedan citeras ur The Omega Project. Fri översättning och sammandrag:
...Jag kan inte hjälpa att tänka att det är vi som är i behov av en obehaglig granskning; det är vi som måste placera oss själva på operationsbordet. Och en medicinska operation visar på behovet av helande.
På vilket sätt behöver mänskligheten helas? Även de vanligt förekommande beskrivningar av utomjordingarna kan ge oss en ledtråd. Tänk på hur de ser ut. Han är liten, sjukligt gråblek, med ett huvud så oproportionerligt stort i förhållande till kroppen att det får ett nästan fosterlikt utseende. Denna figur har ett plågat utseende. Hans jättelika svarta ögon påminner oss om bilderna vi alla sett från TV om barnen som dör av svält i det torkdrabbade Afrika. Så vad är budskapet av den bild på utomjordingen som trycker på från det undermedvetna?
Inte bara utseendet utan också beteende hos dessa entiteter när de utför sina undersökningar ger oss vidare insikt i den symboliska betydelsen av dessa abduktionsupplevelser. De abdukterade rapporterar att entiteterna som utför dessa procedurer är kyliga och nästan ointresserade. De är oftast inte illvilliga utan snarare kallt professionella, så om abduktanten gör motstånd tvingas han ligga på plats av entiteterna. När ufologer diskuterar hur dessa varelser agerar gör de ofta liknelser med hur vetenskapsmän kan bedöva och märka djur i deras naturliga miljö för att de ska kunna registrera dessa beteende. Ur ett Jungianskt perspektiv är denna jämförelse en perfekt bild av hur vi hanterar inte bara djuren utan också varandra och jorden själv, i våra rastlösa och kalkylerande försök att få kontroll över livet.
Det ledande motivet i ufoabduktionsscenariot är förstås hybridbarnet; produkten av korsbefruktning mellan människa och utomjording. Tolkat bokstavligt skulle anledningen vara att vitalisera deras utomjordiska släkte. Symboliskt tolkat skulle ideén om hybrider handla om vårt behov av revitalisering. Med andra ord: om vi tolkar symbolismen från abduktionsupplevelsen som en underlig form av vår arts drömmande, skulle budskapet vara att vår värld, symboliserad av utomvärlden, är ett döende ödeland och att vi måste utvecklas till högre stående (och mycket mera anpassningsbara) släkten.
Detta är alltså vad Michael Grosse (citerad av Kenneth Ring) genom en jungianinspirerad analys kommit fram till. Enligt honom finns det ett slags övergripande medvetande som omfattar alla människor. Och denna kollektiva dröm, som abduktionerna kan sägas vara, frukten av den välvilligt styrande intelligensen av det övergripande medvetandet, själv en del av mänsklighetens egna djupaste aningar och intuition, utgör det varnande symptomet, en sorts profetia, vilken, korrekt uttolkad, manar till den nödvändiga reaktionen. Kodad i bilder och symboler som reflekterar vår samtida rymdålders fascination över liv på andra platser i universum och användandes en av de dominerande arketypiska figurerna av vår tid, den utomjordsliga främlingen, som en metafysisk symbol för vår egen främmandegörning inför oss själva (alienation), är abduktionsupplevelsen ett rop från mänskligheten själv, reflekterad genom det övergripande medvetandets försorg, för att väcka jordens folk ur dess slummer innan det blir försent.
Men varför just nu? Och varför är just abduktionerna motivet? Ufoabduktionerna har dykt upp nu när vi närmar oss randen av ett nytt årtusende. Stora delar av den amerikanska befolkningen är handlingsförlamad eller åtminstone något oroad inför världens undergång; Armageddon, och ger kraft, någonstans i deras sinnen, åt drömmen, hoppet eller möjligen förväntandet av en gudomlig abduktion. Detta gäller åtminstone tillståndet i USA, vilket ju är platsen där de flesta abduktioner tycks äga rum.
Om man ser på hela rörelsen som ju ofta har religiösa eller kvasireligiösa inslag kan man kanske även finna motivet för närkontakterna. Detta kan alltså ses som en produkt av vår tid. Andra liknande fenomen (som också är koncentrerade till USA) är t ex de som upplever sig varit intvingad i en satanistisk sekt där man våldtagit, styckat och ätit spädbarn. Dessa upplevelser är kanske lika vanliga som abduktionerna och även här gäller att det praktiskt taget inte existerar några fysiska bevis, även om man ibland till och med kan finna oförklarliga märken på offrets kropp.