George Adamski, Dan Fry, Howard Menger, Whitly Strieber, Ante Jonsson, Sten Lindgren - det är namnen på några av de personer som säger sig ha haft kontakt med rymdvarelser och, i flera fall, färdats i deras farkoster. Varför berättar de som de gör?
Är det så att vissa människor helt enkelt har svårt att skilja mellan fantasi och verklighet? Eller är förklaringen hallucinationer?
I UFO-Aktuellt nr 3, 1992, har Elsie-Marianne Molin ett resonemang, där hon utgår från att en del människor ibland har hallucinationer (som kan drabba alla våra fem sinnen). De är för övrigt friska.
Hon nämner att en svensk kvinna, Elinor, har skrivit en bok, där hon berättar om sina många halucinationer. En del av dessa tycks vara telepatiskt överförda och ha ett verklighetsunderlag. Elinor har exempelvis haft en lukthallucination av tallris vid en tidpunkt då en väninna, som det senare visade sig, gått omkrin på torget och letat efter tallris, samtidigt som hon tänkt på Elinor.
Molin skriver att hallucinationer ofta bygger på vad människor tänker på, läser om och är intresserade av. Den amerikanske författaren Whitley Strieber, som bland annat skrivit skräckromaner, berättar i tre böcker om UFO-händelser som han uppfattat som verkliga; skräckinjagande gestalter förekommer där.
När Elsie-Marianne Molin läste Striebers böcker fick hon, som många andra, intrycket att det rörde sig om fantasier. Och nu har hon hört att Strieber i ett öppet brev förklarat att han numer tror att hans UFO-upplevelser kommer från hans egen hjärna.
Molin applicerar hallucinationshypotesen på fallet Sten Lindgren. Lindgren har varit starkt intresserad av flygande tefat alltsedan han som tonåring observerade ett oidentifierat flygande föremål. Han har upplevt att han haft kontakt med utomjordingar, och han har iakttagit UFOs vid ett par hundra tillfällen. Triviala händelser i sitt liv har han tolkat i överensstämmelse med sin tro på rymdfarkoster och besök på jorden av utomjordingar. Vid ett tillfälle såg Sten Lindgren under ett möte i en UFO-förening en av medlemmarna krympa ihop och försvinna som i en dimma. Där ser man ju klart och tydligt att han har en benägenhet för hallucinationer, konstaterar Molin och fortsätter: Eftersom Lindgren har en hallucinatorisk fantasi, ser han saker som inte finns - de växer fram framför hans förvånade ögon. Ett moln kan bli till en rymdfarkost med en rad fönster, och han upplever att han tar emot ett telepatiskt meddelande. Molin föreställer sig att det är så det går till, när Sten Lindgren ser utomjordiska farkoster.
Hallucinatorisk fantasi - ja, det är ingen dum ide. Jag har aldrig tänkt riktigt på det sättet tidigare, men när jag nu tar del av hypotesen, förefallar den mig väldigt rimlig.