Den mest kände av de personer som sagt sig ha sammanträffat med rymdmänniskor och fått resa i flygande tefat är den 1965 avlidne amerikanen George Adamski. Han beskrev bl a månen, påstod att den var bebodd, att kratrarna var hangarer, att satelliten hade atmosfär och molnighet, berg, dalar, skogar och städer. I kapitlet En fest och ett farväl i sin bok Ombord på rymdskepp (svensk översättning: Parthenon, Helsingborg) berättar han om hur han från ett rymdskepp fick ta sig en ordentlig titt på månen. Man läser bl a ... På skärmen dyker en hel stad upp. Den är anlagd i fyrkant; vi tycks glida fram omedelbart över hustaken och jag ser människor promenera på rena, smala gator. I mitten ser jag en mera kompakt byggd, central del. Jag får för mig att där finns affärskvarteren. Några bilar ser jag inte parkerade på gatorna men upptäcker ett slags fordon, som inte har några hjul och förefaller att färdas ett stycke ovanför marken. De är ungefär lika så stora som våra bussar och ganska lika dem även till form och färg. - Det är de allmänna kommunikationsmedlen, förklarar Ramu...
En av Adamskis främsta medhjälpare under en tid var Carol Honey. Men han lämnade Adamski, när han upptäckte dennes oärlighet. Från Honeys förklaring till brytningen citerar jag följande:
GA bad mig att utarbeta hans Science of Life-kurs kort innan jag avslutade vårt samarbete. Han visade upp en stor hög lektioner som han hade använt för många år sedan, när han höll på med vad han kallade det 'Kungliga Tibetanska Brödraskapet'. Han ville ha dessa lektioner gjorda up-to-date och skrivna som om informationerna skulle komma från rymdfolket. Där det till exempel stod 'Det Kungliga Tibetanska Brödraskapet är intresserat...' skulle det ändras till 'Rymdfolket är intresserat...' etc. Eftersom den filosofi han lärde var god, var det min uppfattning att den skulle läggas fram som den var och inte som information från planeten Saturnus, högre än allting annat som givits på jorden. Men det är detta senare som han nu uppger i sin Science of Life-kurs.
Bilderna här intill visar titelblad till en skrift utgiven av Adamski 1936, samt ändringar, gjorda med hans egen hand, där Det Kungliga Tibetanska Brödraskapet är ändrat till Rymdfolket.
Honey fortsätter:
"Sedan företog sig Adamski en annan sak. Med hjälp av en vän i Glendale, Kalifornien, hyrde han en postbox, nummer 885. Små annonser, av samma storlek som affärskort, trycktes i hundratal och skickades till en del av de psykiskt inriktade tefatskonventen, i synnerhet till konventet i Marysville, Washington Annonser med samma ordalydelse sattes in i en del tefatstidskrifter. (Se bild: Space people need contacts - Rymdfolket behöver kontakter.) Adamski sa mig att han inte ville ha sitt namn förknippat med annonsen och bad mig hämta posten. Sedan skulle de som syntes uppriktiga, for en penmngsumma erbjudas speciell träning som skulle kvalificera dem tör kontakter. Det är överflödigt att säga att jag vägrade att bli inblandad i sådana planer. Rymdfolket behöver inte annonsera för att finna sådana som är kvalificerade för kontakter --- Jag protesterade mot användandet av mitt förnamn Carol på kortet Adamski sa att det var mellannamnet på den dam i Glendale som hade hyrt postboxen Detta var emellertid inte sista gången vi hörde talas om denna postbox. Flera medarbetare i främmande länder mottog mystiska symboliska budskap med en engelsk översättning under varje symbol. Budskapen löd: 'GA (dvs George Adamski) är den enda på jorden som vi stöder.' Ett sa: 'Du gör ett bra arbete. GA är den enda på jorden som vi stöder.' Det överraskande var att alla var postade i kuvert från postbox 885, Glendale, Kalifornien.
Adamski medgav skriftligt att de symboliska budskapen kom från rymdbröderna och var äkta. Detta skrev han till flera av sina medarbetare. Som en följd av detta medgav han kännedom om postbox XX5 och sammankopplade sig själv med annonsen från denna adress. Men fullständigt emot dessa fakta skrev Adamski följande och sände det till en vän i Kanada. Det var daterat 11 dec 1963. 'Jag tror att Mr Honey skulle kunna svara en hel del på den där Glendale-episoden - eller hans grupp skulle kunna. Det var början till vad som nu sker. Vid den tiden sa jag det var o k, eftersom ifall det inte hade hänt som det gjorde, skulle vi i dag inte veta, vem som står bakom vad.' Detta är ett förvånansvärt påstående som Adamski gör. Det antyder förstås att jag var mannen bakom händelserna förknippade med postbox 8X5 och att Adamski Ijög för sina medarbetare bara för att försöka få fram sanningen. Här är några exakta citat från brev som Adamski skrev till olika medarbetare, sedan de frågat honom om de symboler, som de mottagit från postbox 885, Glendale, Kalifornien: 'Så hieroglyferna som... en del av er fått - den grupp Honey säger sig arbeta med. skulle antagligen kunna förklara det.' - 'Ni har kanske fått hieroglyferna liksom andra. Det är ingenting att bli oroad eller upprörd över eller tro att något är fel, eftersom de stöder oss. Det är en ny grupp rymdmänniskor här som har ersatt dem som varit här så lång tid, och de har kanske vidtagit andra åtgärder för att försäkra dem som arbetar för saken att de är tillfredsställda med deras arbete. Vad beträffar adressen (postbox 885) kan de ha använt sig av den med någon annan för att få reda på hur reaktionen skulle bli. Jag skall ta reda på mer om det längre fram. ---' Till en annan medarbetare skrev han: 'Det är en del nya pojkar här som har ersatt dem som varit här en bra tid, och vilka deras idéeer är och varför de gjort detta, har jag inte blivit informerad om, men kommer att bli förr eller senare. När nya grupper kommer hit för att hjälpa oss går de tillväga på annat sätt än dem som var här före dem så jag skulle inte låta någonting sånt bekymra mig, och deras annonser eller adress som ni talar om, kunde vara lånad eller kanske de använder den som en test på vissa i detta område.' I S P Newsletter, mars 1963, sid 4, paragraf 5, skrev Adamski följande om hieroglyfbreven: 'Nyligen sändes ett antal brev ut av rymdfolket till ett antal personer, och en del fick mer än ett. De sändes ut som en test på deras ödmjukhet och uppriktighet, ty de utpekade svaghet och missförstånd hos somliga.' Artikeln fortsätter med att säga att det på Saturnus samtycktes till planen att använda hreven. I en del fall förnekar alltså GA all kännedom om breven, i andra fall säger han att de var en test och hoppas få reda på detaljer senare, och i det sista citatet säger han att det samtycktes till idén på Saturnus!"
Adamski påstod att han hade varit på Saturnus 27-30 mars 1962 som jordisk representant i en interplanetarisk konferens. Men Carol Honey tror inte att Saturnusresan har ägt rum i den fysiska världen, och han vägrade att publicera något därom i sin tidskrift S P Newsletter .
Adamski var kraftig motståndare till mediumism. Men Honey berättar att han och andra personer var närvarande när GA gick i trans och uppgav att Orthon talade med hjälp av hans stämband. Adamski sa att det i hans fall inte var fråga om vanlig trans utan hypnotiskt dikterande som bröderna använde för att få fram upplysningar till honom Nonsens, säger Honey, GA betedde sig precis som andra medier.
Det är Honeys tro att Adamski till slut blev offer för psykiska krafter och falska rymdmänniskor, missleddes till diverse dumheter och lurades tro att en psykisk upplevelse han hade, var en resa i den fysiska världen till planeten Saturnus.
Det ovan återgivna är det viktigaste i Honeys kritik av Adamski. Men Honey skriver också: Det är ett absolut säkert faktum att Adamskis ursprungliga kontakt i öknen verkligen ägde rum och att han var med om åtminstone två resor i rymdfarkost. Mina bevis kommer från olika källor, av vilka ingen har förbindelse med Adamski. Det är ett faktum att dessa två resor är kända för underrättelsetjänsten i flera olika stater.
Vad svarar Adamski på Honeys anklagelser? I ett brev till mig går han inte i svaromål på någon enda punkt men skriver ändå ett rätt långt brev med synpunkter bl a pa Honeys personlighet, dennes arbete som agent under kriget, religiösa bakgrund, fönnodade engagemang i den s k tystnadsgruppen, som Adamski sa motarbetade honom och saken.
Den amerikanska UFO-tidskriften Probe hade ett minnesnummer om George Adamski. Där kunde man läsa följande, som Adamski tydligen hade skrivit alldeles på egen hand (i motsats till böckerna, där han haft spökskrivare). Det förekom under rubriken Sunt förnuft och är helt avslöjande.
Om månens yta är så mjuk som de säger (och månen står inte stilla i rymden... den rör sig snabbare än... vi inser) och även om den rörde sig med endast 100 km i timmen, skulle den skapa en luftström omkring sig. Den luftströmmen skulle naturligtvis plocka upp det stoft eller vad som kunde finnas på månytan (mjuk) och blåsa bort det. Månen skulle, för att uttrycka det enkelt, bli mindre och mindre i stället för att vara lika som nu. Stoftet från månytan skulle falla ner på jorden i stora mängder. Så, deras förklaring är mycket svag. Den stämmer inte. Men, vad kan vi vänta av folk, som utger sig själva för att vara 'auktoriteter' inom astronomin utan att någonsin ha satt sin fot på en främmande planet? --
Det är riktigt som Eugen Semitjov skriver i sin UFO-bok att Adamskis astronomiska bildningsnivå stod på förskolestadiet. Samtidigt uppträdde han med den typiske charlatanens oerhörda anspråksfullhet, suveränt föraktande vetenskapen.
Det finns en rad personer, framför allt amerikaner, som säger sig vara kontaktade av rymdmänniskorna. Flera av dessa har skrivit böcker och fått anseende i vissa kretsar. Men deras berättelser stämmer inte så väl överens med varandra. Adamski tog avstånd från alla andra som skrev om kontakt med rymdmänniskor. Albert Bender säger att det är han och ingen annan som vet sanningen om de flygande tefaten. Dino Kraspedon uppger att alla planeter i vårt solsystem utom Saturnus är bebodda; enligt Adamski är alla bebodda. Etc.
Men intressant är att de kontaktade kan göra ett klart intryck av att själva tro på sina berättelser. Redaktören för Saucer News, Jim Mosley, skriver att han trodde Albert Bender bluffade, ända tills han träffade honom. Då fick han intrycket att Bender berättade om något som han varit med om. Mosley tror att Benders upplevelser var av psykisk natur och att han under dem aldrig lämnade sitt eget hem.
Jag vill säga ännu några ord om gåtan Adamski. Kanske han verkligen var i kontakt med ett egendomligt, förvillande fenomen av psykisk eller psykofysisk natur? Kanske någonting verkligen hände ute i öknen 1953, som han berättade om i Flygande tefat har landat, och att han sedan kom under psykiskt inflytande av okända makter, som lurade honom tro att han hade upplevelser i den fysiska världen? Den tanken förtjänar beaktande.
Det finns ett och annat som stöder Adamski, t ex från sex personer beedigade intyg till hans ökenkontakt 1953 med Orthon; vidare att Adamski berättade om ett myller av eldflugor som han sett i rymden under färd i rymdfarkost. Astronauten John Glenn rapporterade att rymden utanför hans kapsel var fylld av tusentals små självlysande partiklar... som eldflugor. Han använde alltså samma ord som Adamski sju år tidigare. Att eldflugorna kanske uppkom av flagor som lossnade från flygkroppen motsäger inte att Adamski kan ha sett fenomenet före Glenn!
Jag har hoppat på Adamski vid några tillfällen i Sökaren. Men 1971 bad jag en av hans anhängare i Sverige, Thor-Leif Dahnielson, att räkna upp alla allvarliga skäl han kunde komma på för att tro på Adamski. Det gjorde han, och det blev en artikel under rubriken Adamski talade sanning. Dahnielson påpekade bl a det där med eldflugorna. Men jag skall citera en annan bit av hans artikel. (För uppgifternas sanningshalt får Dahnielson ensam svara.)
"Det första Adamski presenterade som stöd för sin berättelse om mötet med en rymdbesökare i den kaliforniska öknen var några fotografier av besökarens farkost. Under årens lopp har en del försök gjorts att avfärda dessa som förfalskningar - men utan framgång. Opartiska bedömare, bl a Pev Marley (Cecil B de Milles kameraman) och Joseph Mansour (chef för Jetex Model Aircraft och expert på filmning av modeller) ansåg efter granskning att det inte var några modeller som fotograferats, utan stora föremål med ca 9 meters diameter.
Den världsberömde filmregissören John Ford förklarade, sedan han grundligt analyserat Adamskis bilder, att de föreställde ett stort föremål och var tagna genom en sextumslins på betydligt avstånd. Skuggorna och ljusets diffusion på farkostens olika delar var bevis på ett långt perspektiv plus atmosfärens brytande egenskaper. Andra fotoexperter har uttalat sig i liknande ordalag.
Färgfilmer av spaningsskepp, som Adamski tog på senare år, granskades den 27 feburari 1967 av 22 fotoexperter vid Goddard Space Flight Center, NASA. (Vilken mer kritisk undersökning kan man tänka sig?) Deras utlåtande var. att filmerna visade verkliga föremål med en diameter av ungefår 8 meter'.
Åtta meter i diameter!
Om filmerna var 'gjorda', måste Adamski ha haft ett rejält bagage med sig till Mexico, där ett par av filmerna togs..."
Jag skrev till NASA, Goddhard Space Flight Center, Greenbelt, Maryland 20771, USA, angående påståendet att filmer av Adamski har granskats där. Det kom först ett svar från Ed Mason, Cheif, Office of Public Affairs, där han meddelade att han inget visste om ifrågavarande undersökningar. Jag skrev på nytt och gav detaljerade uppgifter. Svar uteblev. Efter ännu en framställning om besked kom ett kort svar, där mr Mason skrev att filmen ifråga inte visade någonting som inte kan ha framställts på artificiell väg. Några slutsater hade inte kunnat dras i frågan om det var farkoster. Ed Masons besked motsäger inte direkt Dahnielsons uppgifter.