Muha_mmed (Muhammad, Mohammed), ca 570632, arabisk profet, islams stiftare. Han föddes i Mecka i det nuvarande Saudiarabien. När han dog i Medina hade han lyckats ena Arabiska halvöns kaotiska stamsamhällen till något liknande en nation, samlad i tron på Allah, den ende guden i den religion som han grundat. Han hade också lagt grunden till en exempellöst snabb arabisk expansion som kom att lägga under sig inte bara Främre Orienten utan också Nordafrika, Iran och delar av Centralasien. I detta väldiga område skulle en av historiens stora civilisationer, den arabisk-islamiska, uppstå. Dess politiska ram var kalifatet.
Muhammeds far dog redan innan sonen föddes. En farbror, Abu Talib, drog försorg om barnet tills han som ung man kom i tjänst hos den rika köpmansänkan Chadidja, som han så småningom gifte sig med. Arabiens städer vid denna tid var livaktiga och kosmopolitiska. Här gick rökelsevägen till Jemen och Somalia fram, och i städerna kunde man möta och diskutera med representanter för tidens två monoteistiska religioner, judendom och kristendom. Arabernas egen traditionella religion, en blandning av månggudadyrkan, månkult och tillbedjan av heliga naturföremål inte minst den svarta stenen i Mecka var i upplösning under detta kulturella tryck. Muhammed var en religiös sökare. Under fastemånaden ramadan brukade han dra sig undan till berget Hira, Ljusets berg. År 610 fick han där en uppenbarelse: ängeln Gabriel, sade han, hade uppmanat honom att gå ut och förkunna den enda sanna läran: Gud är en.
Muhammed blev nu förkunnare. Ofta kallas han helt enkelt Profeten. Hans lära vilar i mycket på judiska och kristna förebilder. Detta stack han själv inte under stol med: Gud Allah är det arabiska ordet för Gud är också Israels och de kristnas Gud. Bokens folk har genom Moses, de bibliska profeterna och Jesus undfått tidigare, ofullkomliga versioner av den sanning som den siste profeten Muhammed nu uttalar, och dessa föregångare bör vördas. Men Muhammed gav den monoteistiska läran en form och framtoning som passade arabernas kynne, traditioner och livsvillkor; och framför allt predikade han den på arabiska. Den bok i vilken hans uppenbarelser nedtecknades, Koranen, är den klassiska arabiska litteraturens första stora monument. Budskapet var minst lika mycket moraliskt som teologiskt: dryckenskap och ohederlighet bekämpades. Stödd av fasta rituella föreskrifter, delvis hämtade från Moseböckerna, kunde den som underkastade sig Gud, muslimen, föra ett rättskaffens liv.
Muhammeds angrepp på polyteismen föll inte i god jord hos de styrande i Mecka. Pilgrimsfärderna till helgedomen Kaba och den svarta stenen var inbringande, och nu tycktes de vara hotade. Läget blev ohållbart och Profeten och hans lilla skara måste fly till den rivaliserande staden Jathrib (nuvarande Medina). Denna utvandring, hidjra, år 622 är utgångspunkten för islams tideräkning. I det lilla följet fanns två kommande kalifer (efterföljare), svärfadern Abu Bekr och kusinen Ali.
Profeten blev nu politiker och krigare. Med Medina som bas bemäktigade han sig kontrollen över de västarabiska handelsvägarna. Hans folk segrade i flera strider mot skaror från Mecka. Genom en blandning av energi och skicklig diplomati kunde han övervinna traditionalisternas motstånd. 630 tågade han in i Mecka. Gudabilderna städades ut ur Kaba som helgades åt Allah; så kunde pilgrimsfärderna fortsätta. Vid bön vände sig muslimen hädanefter mot Kaba i Mecka, inte mot Jerusalem. Sina forna fiender behandlade Muhammed försonligt, judar och kristna beskyddade han. Då han dog två år senare i en febersjukdom var han härskare över större delen av Arabien. Någon efterföljare hade inte utsetts, och under många år stred man om arvet: alla de fyra första kaliferna dog för svärdsegg. Förutom i Koranen har Muhammeds ord och handlingar bevarats i hadith, traditionerna, men deras trovärdighet har debatterats mycket även bland islamiska teologer.
Därtill finns en myckenhet rent sägenstoff. Mest berömd är legenden om hur Profeten under en enda natt företog en böneresa till den mest avlägsna platsen och därifrån ridande på den magiska hästen Burak besökte himlen. Platsen identifierades med Jerusalem. Där byggdes sedermera al-Aksamoskén (den mest avlägsna), och själva toppen av Tempelberget utpekas som den plats från vilken Burak tog avstamp för sin flygning; på denna plats reser sig nu Omars moské eller Klippdomen.
I konsten (i de fall då avbildande konst alls tillåtits) avbildas Muhammed med eldsgloria men med en tom ursparing på huvudets plats eller med ansiktet täckt av en slöja. En fullständig avbildning skulle strida mot såväl Gamla testamentets som Koranens stränga förbud mot bilddyrkan. Se även araberna, islam, islamisk konst, moské.
Muhammed Profet
Grundaren av Islam.
Alias: mohammed, mohammeds, muhammed och muhammeds
Muhammad (saw), Guds sändebud till hela mänskligheten, är den siste av profeterna. Han föddes i Mecka på Arabiska halvön i en by som heter Quraish. Hans far hette Abdulla ibn Abdel Muttalib och hans mor Amina bint Wahhab. Fadern dog innan han föddes och modern dog när han var i sexårsåldern. Muhammad , (saw), blev omhändertagen av sin farfar, och när farfadern dog kom han till sin farbror Abu Talib. Han växte upp föräldralös och lärde sig varken läsa eller skriva.
Muhammads fars, Abdullahs, historia, liknar Ismaels. Hans far abdel Muttalib, försökte vid ett tillfälle finna vatten i Zamzam-källan mellan två avgudastatyer som tillhörde folket i Mecka. Folket ville inte låta honom hämta vatten där. Han hade då bara en son, som hette El Haris, och han tänkte att om han hade flera barn skulle han bli mäktigare, så att de inte skulle kunna stoppa honom. Han gav ett löfte till Gud att om han fick tio barn skulle han offra ett av dem till Gud.
Många år senare hade Abdel Muttalib fått tio barn och det tionde var Muhammads far, Abdulla. Så kom dagen då Abdel Muttalib måste uppfylla sitt löfte. Det var en svår dag för honom. Vänliga människor sade till honom att han kunde fråga en vis man om råd om han fick lov att slakta kameler i stället för att offra sitt barn. Den vise mannen kastade lott mellan Abdullah och tio kameler, men lotten föll på Abdullah. Han fortsatte lottningen och lät under tiden insatsen stiga tills hundra kameler stod mot Abdullah. Då först föll lotten på kamelerna och hela staden gladdes. De höll en fest och samma dag började de planera för Abdullahs giftermål. De förlovade honom med Amina och bröllopet stod bara några dagar senare. En tid efteråt reste Abdullah ut i handel men han blev sjuk och dog under resan. Då var Amina gravid och födde, senare sin son. När denne var 6 år dog också hon.
Muhammad, (saw), växte upp i sin farfars hem tills han flyttade till sin farbror Abu Talib. Han gifte sig vid 25 års ålder med en rik kvinna vid namn Khadija, frid vare med henne. Hon hade hört talas om att han var pålitlig, ärlig, uppriktig och hederlig. Hon bad honom ta hand om hennes affärer, och när han kom tillbaka hade han förvaltat hennes uppdrag mycket väl. Alla som arbetade hos Khadija talade väl om Muhammad, (saw) , och om hur han hade skött sig hela resan. Hon frågade honom om han ville gifta sig med henne. Hon var flera år äldre än han, och räknas som den första muslimska kvinnan. Hon var till stor tröst för Muhammad (saw) i svåra tider och stödde honom lojalt och trofast med både tid och pengar när alla andra var emot honom, och var till stor hjälp under Islams första dagar. Khadija var mor till alla Muhammads barn utom ett, vars mor hette Maria. Alla barnen dog under hans livstid utom ett, dottern Fatima, som gifte sig med sin kusin Ali ibn Abu Talib. Ali var den förste pojke som trodde på Islam och som aldrig var otrogen han blev uppfostrad som muslim. Han blev den fjärde kalifen .
Muhammads närmaste vän var Abu Bakr El Sadiq. Han trodde alltid på Muhammad (saw) och var lojal mot honom. Han var den förste vuxne man som trodde på Muhammads budskap, och han blev den förste kalifen. Efter honom kom Omar ibn El Khattab och Osman ibn Afan, och därefter Ali. Muhammad,(saw) , fick sin uppenbarelse vid 40 års ålder i Hira-grottan
(se bild), i noor-berget i Mecka. Den första vers som kom till honom heter Iqra; läs! Det var ängeln Gabriel, frid vare med honom, som tog Muhammad i famn och sade till honom:
Läs upp! i din Herres namn, som skapat, som skapat människan av stelnat blod. Läs upp! Ty din Herre är den nådigaste, Han, som undervisat med pennan, som undervisat människan om vad hon ej visste.
Människorna i Mekka kallade Muhammad (saw) El Amin (den pålitlige) och El Sadiq (den sanne). Han var aldrig med när folk drack eller festade, och han böjde sig aldrig inför de gudabeläten som fanns vid denna tid. Men så fort han fått sina uppenbarelser började folk vända sig ifrån honom. Han kom med en ovälkommen religion som sade att alla, fattiga och rika, var lika inför Gud, och att avgudadyrkan var förbjuden. På den tiden fanns fullt med dessa statyer av avgudar vid Kaba, och folk kom till dem från när och fjärran. Han kom med en religion som förbjöd ränta och slaveri, och alla rika i Mecka tog mycket illa upp för detta. De försökte på alla sätt hindra den nya religionen från att sprida sig.
Nu följde svåra tider för Muhammad (saw) och hans närmaste. Bara de som stod honom allra närmast förblev trogna, och de var få. När Khadija, frid vare med henne, dog, dog även Muhammads farbror och vän strax efter. Året det inträffade kallas sorgeåret. Muhammad, frid vare med honom, förlorade två av sina starkaste stöd. Sedan öppnades emellertid en annan dörr för honom. Folk som hade hört talas om Muhammad (saw) kom från Medina till Mecka. De sade att om han ville komma till dem skulle de stödja honom i medgång och motgång. Muhammad (saw) kallade dem El Ansar, medhjälparna. Muhammad, (saw) , utvandrade från Mecka till Medina under Hljra-året 622 e.Kr. De muslimer som reste med honom kallas Muhajirun, emigranter. De flydde för att skydda sin religion från de otrogna i Mecka. Islam spred sig över hela Arabiska halvön och sedan till hela världen. Muhammad (saw) dog i Madina vid 63 års ålder och begravdes där.