I Paris år 1781 framlade Court de Gebelin sin teori om att tarot var en ockult idé med egyptiskt ursprung.
Efter hans död 1784 fördes teorin fram av Etteilla. Idén mottogs varmt av en öppensinnad, ockult intressegrupp.
År 1813 propagerade Antoine Fabre d'Olivet, i sin bok Les vers dorés de Pythagore expliqués, för en form av hebreisk ockultism. Denna bok följdes av La langue hebraique restituée (1816).
År 1883 publicerades La Science kabbalistique ou l'art de connaitre les bon genies. Boken skrevs av en författare med pseudonymen Lenain. Boken innehöll en förklaring av tetragrammaton.
En bok i två volymer des science occultes ou essai sur la magie, les prodiques et les miracles publicerades 1829 av Eusébe Salverte. Boken var en historisk analys av magi och andra relaterade ämnen. Dessa volymer, och flera icke omnämnda här, var en inspiration och en del i det ökande intresset för ockultismen.
År 1856 publicerade Eliphas Lévi Le Dogme Rituel de la Haute Magi. Lévi var den första som skrev om sambandet mellan de 22 tarotkorten i tarotlekens stora arkana och de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet. Han länkade också samman de fyra sviterna med tetragrammaton, de fyra hebreiska bokstäverna Yod, He, Vau, He, som vanligtvis översätts med YHWH eller JHVH (Yahweh eller Jehova).
Christopher McIntosh skrev 1972 i Eliphas Lévi and the French Occult Revival om ett möte i Paris, mellan Lévi och en engelsman vid namn Kenneth Mackenzie (medlem i Societas Cruciana i Anglia). Lévi påstås (i boken) ha visat Mackenzie en liten bok som innehöll teckningar av de 22 korten ur stora arkanan vilka Lévi själv hade tecknat. Dessa bilder blev dock aldrig utgivna.
När Lévi dog vid 65 års ålder (1875), hade han många entusiastiska följeslagare som fortsatte hans arbete inom magi och med associationerna mellan tarot och kabbala.
Paul Christian, som var Lévis lärjunge, arbetade på the Ministry of Public Instruction i Paris (på biblioteket). Där kom han ofta i kontakt med ovanliga böcker inom magi och ockultism. Christian kom på ett system för tarot som baserades på den egyptiska teorin samt kabbalistisk astrologi. Hans mest kända verk är L'homme de Tuileries och Histoire de le magie.
Bilder av de Gebelins kort reproducerades 1888 av Ely Star i Les Mystères de l'Horoscope.
1899 publicerade Oswald Wirth (en schweizisk ockultist, elev till Marquis Stanislas de Guaita) en tarotkortlek i en begränsad upplaga om 100 handmålade kopior av Le livre de Thot (book of thoth).
Wirth var frimurare och medlem i Teosofiska samfundet som grundades av Madame Blavatsky i New York 1875. Guaita grundade tillsammans med Josephine Peladan The Kabbalistic order of the Rose Cross 1888. Det var samma år som Golden Dawn grundades.
År 1889 dök boken Le Tarot des Bohémians av Papus upp. Denna bok tog upp Tarot, Numerologi, Livets Träd och det heliga tetragrammaton. Också Papus var medlem i Teosofiska samfundet. Han grundade tidskriften Le Voile d'Isis.
I England 1888 publicerade Samuel Liddel Mathers en liten bok om spådom - The Tarot, it's occult signification, use in Fortune-telling and Method of Play. Mathers var i kontakt med the Societas Rosicrusiana Anglia. 1888 hjälpte han till med att grunda The Hermetic order of The Golden Dawn.
1910 skapade Arthur Edward Waite tillsammans med Pamela Colman Smith en tarotkortlek, känd som Rider-Waite Tarot. Detta var Rider and Company's första publikation. Waite publicerade också boken The Pictorial Key to the Tarot (being fragments of a secret tradition under the veil of Divination.
Också Aleister Crowley skrev en tarotguide - The Book of Thoth baserad på erotisk design och symbolism. Lady Frieda Harris målade denna lek åt honom. Crowley var djupt engagerad i OTO (Order of the Temple) - en organisation inriktad på sexmagi.