Hjältekung från Ithaka, son till Laertes. Odysseus ansågs vara den klokaste hjälten, och det var ingen slump att han beskyddades av vishetens gudinna Athena. Han fann ofta lösningarna till viktiga problem: han var bland den sköna Helenas friare, men för att undvika krig fick han alla män att svära att de skulle respektera Helenas beslut och beskydda den on valde. Odysseus gifte sig med Helenas kusin Penelope, och de fick sonen Telemachus.
Enligt en profetia skulle Odysseus inte komma tillbaka på mycket länge om han gick med grekernas krig mot Troja, så han bestämde sig för att spela tokig då Palamedes kom till Ithaka för att få med honom i kriget. Han satte på sig trasiga kläder och försökte så jorden med salt medan han plöjde med en get och en oxe vid plogen. Palamedes lade då spädbarnet Telemachus framför plogen vilket fick Odysseus att stanna, och vilket avslöjade honom. Efter detta hatade Odysseus Palamedes, och enligt en berättelse fick han sin hämnd genom att förfalska ett brev från den trojanske kungen till Palamedes och gämma guld under hans tält. När brevet och guldet upptäcktes anklagades Palamedes för förräderi och dömdes till döden.
Under det trojanska kriget spelade Odysseus en viktig roll. Till-sammans med Diomedes stal han kung Rhesos hästar, men nästa dag sårades han i strid. Då Achilles dödades höll han trojanerna tillbaka medan Ahax bar liket tillbaka till lägret. Efter begrav-ningen var det Odysseus och inte Ajax som fick Achilles rustning, vilket fick den senare att begå självmord.
Odysseys var också den som övertalade 50 av de grekiska hjältarna att gömma sig i den trojanska hästen. Efter det trojanska kriget seglade Odysseus hem mot Ithaka, vilket kom att bli en äventyrlig resa som varade i ett årtionde.
Odyssen är berättelsen Odysseus förtäljer för fajakernas kung Alkinoos vid middagen. Då de lämnat Troja drev Odysseus och hans män till Ciconernas stad, där ett slag utspelades efter att besättningen plundrat staden.
Efter detta, seglade de iväg mot Ithaka, men drev iväg under en storm, vilket tog dem till lotofagernas land. Folket där åt lotusplantor, vilken var söt men farlig, eftersom den fick människan att tappa minnet. Odysseus lyckades få sin glömska besättning tillbaka till skeppet, och så seglade de iväg åter igen.
Nästa stopp blev på cyklopen Polyfemos ö, vilken skall ha varit ön Youra i norra Sporaderna. Jätten stängde in männen i sin grotta, åt upp några av dem och talade med Pdysseus, som sade till honom att hans namn var Ingen. Då Polyfemos somnat övertalade Odysseus sina män att tillverka en trästam till ett stickvapen och glödgade det sedan i elden. Sedan stötte de in det i cyklopens enda öga. Vrålande av smärta och ilska öppnade Polyfemos grott-ingången och försökte fumlande fånga de flyende männen. De hade dock bundit fast sig under jättens får, så det enda han kände var fårens ryggar. Hans skrik väckte de andra cykoperna, och de ropade åt honom och frågade vad som hade hänt. Polyfemos svarade då Ingen har förblindat mig, vilket fick de andra cykloperna att gå och lägga sig igen i tron att Polyfemos till sist hade blivit galen.
Nästa äventyr tog skeppen till vindarnas ö, där vindarna gud Aiolos bodde. Han välkomnade Odysseus, och när det var dags för hjälten att segla därifrån gav guden honom en säck med alla vindar utom den västra i. Guden sade att han inte fick öppna säcken förrän han nptt Ithaka. I tio dagar och nätter seglade skeppen i full fart mot Ithaka, och Odysseus höll sig vaken då han var rädd att hans män skulle öppna säcken. Då han såg Ithaka somnade han dock av ut-mattning, och den nyfikna och misstänksamma besättningen öppnade säcken. Alla vindar flög ur, och skeppen blåste längre bort från Ithaka än de någonsin varit. De seglade tillbaka till Aiolos ö, men jagades bort då Aiolos insett att Odysseus var hatad av gudarna, särskilt Poseidon vars son var cyklopen Polyfemos.
Efter att ha seglat i sex dagar och nätter nådde skeppen en stenig kust där folket var långa kannibaler. De kastade klippor mot skeppen, och all sjönk utom Odysseus eget skepp.
Skeppet seglade nu till ön Aiae, där Helios dotter Kirke bodde. Ön var full av vilda men tama djur, vilka egentligen var förvandlade människor. Den vackra Kirke bjöd in några av Odysseus män, och förvandlade dem till svin men en trolldryck. Då Odysseus gav sig ut för att söka rätt på dem mötte han Hermes, som gav honom ett motgift. Hjälten drack det, och överraskade Kirke då han inte förvandlades. Han hotade henne till livet och hon trollade tillbaks svinen tilll män och erbjöd Odysseus sin kärlek. De bodde alla tillsammans i hennes palats i ett år, och när det var dags för Odysseus att resa sade Kirke åt honom att hitta skuggan av den döde siaren Tiresias i Hades.
De seglade till Kimmeriernas land, där det ständigt var natt. Vid Oceanus källa fann de Pesefones tysta träd. Där grävde de ett hål och fyllde det med blod från offrade svarta djur. Detta samlade de döda som ville dricka blodet eftersom det skulle göra dem medvetna för en stund. Odysses höll dem tillbaka med sitt svärd och lät bara Tiresias dricka. Siaren varnade då honom att inte röra Helios oxar då han kom till ön Thrinacea. Om han ändå gjorde det skulle han komma hem på ett främmande skepp och finna misär, friarna, i sitt palats. Han skulle sedan döda friarna och sedan ta en åra och gå tills han kom till ett folk som inte visste vad åran var, och där offra till guden Poseidon. Efter detta skulle han nå en hög ålder i fred och lycka, och dö en mild död från havet.
Efter Tiresias profetia kom den andra döda fram. Odysseus mötte sin mor, Agamemnon, Achilles, Ajax och andra hjältar och berömda kvinnor. Till sist såg han gorgonens huvud, och sprang tillbaka till sitt skepp.
Nu seglade de tillbaka till Kirke, som berättade för Odysseus om sirenerna. De var hemska varelser som hade fågelkroppar och fula kvinnohuvuden, men de sjöng så vackert att alla sjömän hoppade i havet för att nå dem. Följande Kirkes råd lät Odysseus sina män binda fast honom vid masten och själva fyllde de sina öron med vax så att han kunde höra sirenernas sång utan att kunna hoppa i. Galen av sirensången försökte Odysseus teckna åt besättningen att släppa honom, men de kunde inte höra någonting och hade lovat hjälten att inte släppa honom vad han än gjorde.
Skeppet kom nu till Karybdis, en sträm som sög in och spottade ut havet tre gånger om dagen. Efter detta mötte de Skylle, som bodde i en grotta i klippan. Hon hade sex huvuden på ormhalsar, tre rader tänder och skällde som en hund. Monstret fångade tre män.
Närsta stopp var Thrinacien (Sicilien) som Odysseus, med Tiresias profetia i åtanke, ville segla förbi. Männen vägrade dock, och efter att ha fått dem att svära att inte röra Helios boskap gick Odysseus och hans män iland. Det dåliga vädret fick dem att stanna där i en månad, och männen svalt. Odysseus gick för att be till gudarna om hjälp, och då tog besättningen tillfället att döda och äta några av solgudens oxar. Då Odysseus kom tillbaka såg han oset från matlagningen, och hemska omen: djurens skinn krälade omkring och köttet på spetten råmade. Vädret mojnade, och skeppet seglade, men snart kom en hemsk storm och skeppet fångades av Karybdis. Det sjönk och alla utom Odysseus drunknade. Själv klarade han sig genom att klamra fast vid en vrakspillra.
Han drev omkring i nio dagar, tills han nådde ön Ogygia, där nymfen Kalypso bodde. Kalypso tog hand om honom, omfamnade honom och lovade att göra honom odödlig om han gifte sig med henne. Hjälten svarade henne inte, utan satt och grät vid stranden.
Då Poseidon var borta tog Athena tillfället att be Zeus att hjälpa Odysseus. Guden skickade Hermes till Kalypso med ett meddelande att släppa Odysseus. Odysseus byggde en flotte och seglade i sjutton dagar, tills han nådde Scheria, fajakernas ö (troligtvis Korfu).
Vid det här laget hade Poseidon återvänt och såg vad Odysseus var i färd med, och lät en ny storm blåsa upp. Odysseus kastades runt, men räddades att Leucothea som gav hjälten sin slöja och rådde honom att rädda sig genom att simma.
Naken och utmattad spolades Odysseus iland på Scheria, där han upptäcktes av prinsessan Nausikaa, som hade kommit dit för att tvätta sina kläder. Hennes tjänarinnor sprang skrikande iväg då de såg den vilde och nakne mannen, men Nausikaa närmade sig honom. Hon gav honom mat och kläder och berättade var han var. Sedan tog hon honom till sin far kung Alkinoos och mor drottning Arete. En fest hölls i hans ära, liksom gymnastiska tävlingar och sånger av den blinde rapsoden Demodocus.
Då barden sjöng om den trojanska hästen började Odysseus gråta och avslöjade vem han var och vad han gått igenom. Alkinoos gav honom då dyrbara gåvor och lastade dessa på ett skepp, vilket tog Odysseus tilbaka till Ithaka.
Hjälten somnade på skeppet, och besättningen lämnade honom på en strand. Poseidon blev så förargad av detta att han straffade fejakerna genom att förvandla skeppet till sten och isolera ön med enorma berg runtom den. Odysseus grät då han vaknade eftersom han inte kände igen sig.
Athena uppenbarade sig då för honom i en ung mans skepnad, och berättade var han var och om friarna som befann sig i hans palats. De var på väg att tvinga Penelope till ett beslut vem hon skulle gifta sig med eftersom de upptäckt att hon försökt lura dem. Hon hade lovat att göra sitt val då hon avslutat sin svärfars liksvepning. På nätterna rev hon upp den igen, men en förrädisk tjänarinna avslöjade detta för friarna.
Odysseus gick nu till svinaherden Eumaios, och avslöjade sin identitet för honom och Telemachos. Tillsammans begav de sig till palatset. Odysseus var förklädd som en tiggare, och blev slagen och narrad av friarna. Endast hans gamla hung Argos kände igen honom, viftade på svansen och dog.
Då Penelope tog hand om tiggaren frågade hon honom om han hade hört något om hennes make. Odysseus svarade att han mycket snart skulle komma tillnbaka, men Penelope vågade inte tro honom. När Odysseus gamla amma tvättade honom kände hon igen ett ärr på hans kropp, men han sade åt henne att hålla tyst.
Penelope utsatte nu friarna för ett sista prov. Hon visade dem Odysseus båge och sade att hon skulle gifta sig med den som kunde skjuta en pil genom hålen i tolv yxor i rad. En efter en för-sökte de, men de kunde inte ens spänna bågen.
Tiggaren Odysseus bad att få försöka, och under friarnas hån sköt han en perfekt pil genom de tolv yxorna, och vände sedan bågen mot friarna och började döda dem med Telemachos hjälp. Efter detta straffades de förrädiska tjänarinnorna, och till sist var palatset rensat.
Genom att döda friarna hade Odysseus blod på sina händer, och han renjorde huset med svavel. Penelope tvivlade fortfarande, men då Odysseus berättade för henne att deras säng var gjord av olivträd, en hemlighet endast de visste, trodde hon honom till sist. Odysseus gick sedan till sin gamle far och de levde lyckliga i alla sina dagar.
Efter ett möte med sitt folk visade det sig att friarnas familjer och vänner ville ha hämnd, men de flydde efter att ha slagits med Odysseus. Athena gick till sist emellan och fred stiftades.
Enligt en senare version slutade inte äventyren här. Odysseus skall han rest till Epirus där thesproterna bodde. Deras drottning Kallidike välkomnade honom och de gifte sig. Odysses hjälpte sedan hennes folk mot deras fiende. När Kallidiki dog tog hennes son över kungadömet, och Odysses återvände till Ithaka.
Då anländer Telegonos. Han är Odysseus son med Kirke, och han plundrar ön utan att veta var han är. Telegonos dödar Odysseus och tar den döda kroppen till Kirke tillsammans med Penelope och Telemachos. Kirke gifter sig sedan med Telemachos och gör Penelope odödlig och gifter henne med Telegonos.