Presentation
En fiosofisk tanke jag kommit på.
Är det en plikt att leva?
Jag kan själv inte acceptera en sådan plikt. Livet är ju inte frivilligt i den meningen att man fått välja mellan att födas eller inte födas. Somliga menar att livet skal betraktas som en gåva. Det vore i så fall en underlig gåva, som varken går att tacka nej till eller fritt förfoga över. Man kan också se livet som ett uppdrag, men det väcker genast frågan vem som i så fall meddelar uppdraget, och vad det går ut på.
Den som suveränt bestämmer över sitt liv kan naturligtvis också bestämma när det skall upphöra. Vad jag gör om jag begår självmord eller begär eutansi är att jag utövar mitt självbestämmande, jag avstår från mitt liv om det skulle ligga i mitt eget intresse att göra så. Det betyder inte att jag undervärderar andras eventuella önskan, min familjs, mina vänner, eller samhällets intresse av att jag förblir vid liv ännu en tid. Men jag anser mig dock trots andras eventuella invändningar vara den främste intressenten i diskussionen, och som står problemet närmast, och att det därför är JAG och ingen annan som skall ha sista ordet. Min önskan, i detta fall beträffande just mitt liv, måste få gå före andras önskningar, även om avvägningen kan vara mycket svår.
Jag menar också att de tre etiska grundreglerna ska gälla, nämligen att varje människa har en oavvislig rätt till självbestämmande, så länge det inte går ut över andra. Att varje handling, och behandling, vi utsätter andra för skall ha ett gott syfte. Och att rättvisan skall råda, att vi alla är lika inför lagen, och inför sjukvården. Att neka mig att begå självmord eller att begära eutansi är då att kränka i frörsta hand mitt självbestämmande och i andra hand syftet att målet med en behandling skall vara gott. Att mot hennes vilja tvinga en medmänniska till fortsatt lidande utan hopp, kan jag inte uppfatta som gott. Den tredje regeln, den om rättvisa, säger att om jag anser mig ha rätt att begå självmord eller begära eutanasi, kan jag inte förmena andra att begära samma sak.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är en person som vill leva ganska enkelt. Min största intresse är att studer konsten The Martial Arts (Tränar det också). Detta har lätt mig in på spåret Ki eller Chi som en del väljer att stava det. Det har i sin tur lätt mig in på Qigong, ReiKi och andra heling stilar. Sedan så medföljer ganska naturligt intresset för meditation.
Men det som jag är mest lärd inom är; Spådom i from av; Taro, Tyda händer, Drömtydning, Slagruta, pendel samt pekare och Astrologi.
Sedan är jag också ganska på läst vad det gäller religion i dess alla former samt mytologi. Men jag har alltid haft en förkärlek till spöken och andar (Naturandar med flera).
Och kommihåg:
Lär dig livets stora gåta,
låt dem aldrig se dig gråta.
Tårar visar hur du mår,
blottar dina gömda sår.
Tala är silver, tiga är guld,
tig om din smärta, din ändlösa skuld.
Talet avslöjar svaghet och takt,
får dig att ångra, allt det du sagt.
Det är inte jag som skrivit denna.