Vad är schizofreni?
Ordet schizofreni är grekiska och betyder ungefär kluvet sinne. Schizofreni är den allvarligaste psykotiska rubbningen som finns, den påverkar hela personligheten. En människa med schizofreni har en störd verklighetsuppfattning. De lever utanför det verkliga livet och det är inte lätt att förstå sig på det den sjuke upplever.
De kan uppleva sig vara en annan än de egentligen är. De har ofta svårt att klara av kontakten med andra människor. Den sjuke försjunker i sig själv och drar sig undan. De kan också återvända till ett tidigare stadium i sitt liv. Schizofrena människor har dock oftast en god intelligens, fast det är vanligt med plötslig våldsam ångest, stor vanebundenhet och tankestörningar.
Det finns mycket fördomar om schizofreni och mycket misstag har gjort genom åren. Man har skylld på uppväxten, man har lobotomerat människor i onödan, och vissa har inte ens behandlats som människor. Många tror fortfarande, helt simpelt, att det är människor som tror att de är flera. Riktigt så enkelt är det inte. Forskningen har idag kommit en bra bit på vägen, men det är ännu långt kvar. Inte minst har psykiatrin förändrats och har gett utrymme för en snabbare återhämtning.
Påbörjan av schizofreni kan visa sig på många olika sätt och är aningen individuell. Vanliga tendenser är tillbakadragande, depression, kontaktproblem, anfall eller helt enkelt konstigt beteende.
Sjukdomen finns överallt i världen, fast antalet varierar kraftigt. Det beror inte på att fler insjuknar i vissa länder än i andra, utan att man definierar sjukdomen olika från land till land.
En schizofren människa kan vara direkt farlig, både för sig själv och för sin omgivning. Det är mycket vanligt med självmord bland schizofrena. Hela 10-15 % av schizofrena människor tar för eller senare sitt liv. Många av dem hör inre röster som säger åt dem att ta sitt liv. Andra orkar helt enkelt inte med sitt liv och tycker att allting är för jobbigt. Vissa orkar inte med tanken på att ännu en sjukdomsperiod kan inträffa och tar därför livet av sig, fastän de mår helt ok just för tillfället. De brukar oftast ge små signaler till medmänniskor innan ett självmord inträffar. Det kan vara småsaker som mycket tal om döden eller så. De flesta anhöriga brukar dock reagerar för sent, eller inte reagera alls.
Det händer faktiskt att dessa inre röster säger åt dem att döda andra människor. Det förekommer, men är inte alls så vanligt som självmordstankar.
1 % av Sveriges befolkning kommer någon gång att bli drabbade av schizofreni. Barn till en förälder med schizofreni har 15 % chans att själv få sjukdomen. Ett barn med två föräldrar med sjukdomen löper hela 30-40 % chans att bli drabbade själva.
Hur uppkommer sjukdomen?
Exakt hur schizofreni uppkommer vet man inte, men den utvecklas vanligen hos ganska unga människor. Det har troligen med arvsanlag att göra, men också många andra faktorer spelar in. En annan förklaring går ut på att det är störningar i hjärnans eller nervsystemets ämnesomsättning.
Den mänskliga hjärnan är fantastisk men den är inte perfekt. Trots intensiva undersökningar världen över är det omöjligt att klarlägga om schizofreni beror på fel eller störningar i hjärnan. Undersökningar har dock visat att schizofrenas hjärnor har innehållit onormalt mycket dopamin (transmittosubstans).
Vissa forskare har nu upptäckt att sjukdomen kan märkas av redan som barn. Vissa tendenser som liknar en schizofrens. Det är mycket viktigt att man i så fall förebygger så att sjukdomen aldrig bryter ut på allvar, man kan hålla den kronisk. Man har bedrivit långvariga forskningar som visar att barns sätt att bete sig kan påvisa på framtida insjuknanden. Mycket inåtvända barn löper risken för att bli drabbade, fastän detta är långt ifrån vanligt.
Många insjuknar i sjukdomen i samband med förlust av en viktig person i omgivningen eller vid ombyte av trygg miljö mot en otrygg. Sådana upplevelser sägs ha en stark bidragande effekt. De sjuka är i stort behov av en fast och relativt oföränderlig omgivning.
Många sjuka och deras medmänniskor berättar om hur sjukdomen kom smygande. Oftast hade den en psykologisk bakgrund som kunde vara mobbing, incest, dödsfall eller andra saker som upplevs hemska. Schizofreni är en komplicerad sjukdom och det är inte alldeles lätt att ställa en diagnos. Vissa beter sig på ett sätt som liknar schizofrenas sätt att bete sig, fast på andra punkter skiljer dem sig. Det är viktigt att inte ställa diagnosen innan man verkligen är säker att det är just schizofreni man har att göra med.
Behandling
Förr var det vanligt med hjärnoperationer vid schizofreni. Operationen kallas lobotomi och var en mycket klumpig operation. Man tog helt enkelt bort hela främre delen av hjärnan det limbiska systemet. Nu är denna operation ett mycket mindre ingrepp och är mycket ovanligt i Sverige. Det görs som sista utväg efter alla försök av behandling. Idag angriper man bara nervbanorna i den delen av limbiska systemet som påverkar känslorna.
Det är inte vanligt att folk blir helt botade från sjukdomen, de brukar oftast falla tillbaka förr eller senare. 85 % går dock att förbättra mer eller mindre. Kombinationen av psykoterapi och mediciner anses vara den bästa metoden. Den vanligaste psykoterapin är att försöka finna orsaken till insjuknandet. Idag finns det dock en alternativ terapi som många gånger fungerar bättre. Den går istället ut på att försöka få patienten att bli medveten om sina avvikande tankemönster och hjälper till att korrigera dem.
Medicineringen är personligt, men allmänt lugnande och dämpande är vanligt, som blockerar dopaminet. Ganska kraftiga biverkningar kan dock ges, till exempel kraftiga hands- eller kroppsdarrningar, svårigheter att hålla benen stilla och stelhet i muskulaturen. Biverkningarna skulle kunna jämföras med Parkinsons sjukdom. Nu för tiden finns det dock nya former av läkemedel som förbättrar minnet och uppmärksamhetsförmågan hos de sjuka. Dessa har också mycket mindre biverkningar än tidigare läkemedel.
När patienten förbättrats kan man försöka sänka medicineringen, och kanske ta bort den helt efter ett tag. Patienten skall dock ändå alltid ha en kontaktman som hjälper till med återanpassningen. Om patienten försämras måste man ta reda på orsaken och inte bara höja medicindosen. En schizofren patient kan vara ansträngande att ha att göra med, det tycker ofta patienternas avhöriga. De flesta gillar dock inte tanken med att släppa iväg dem till ett behandlingshem.
Det är viktigt att patienten inte stannar för länge på sjukhus och liknande. Istället bör de försöka återanpassas så gott det går in i samhället igen. Det bästa är om de har stor kontakt med omvärlden och vänner, och har en syssla, kanske ett mindre viktigt jobb. Sedan är det ju faktiskt så att människor kan acceptera sjukdomar, men när det gäller psykiska sådana blir folk lätt oroliga. De flesta väljer därför att hålla tyst om det, vilket de gör bäst i. Det kan gå flera år mellan anfallen, så det är inte säkert att någon ens behöver märka av det.
Det höga dödsantalet bland schizofrena skulle kunna, tror vissa, sänkas kraftigt genom att ge schizofrena rätt vård och omgivning. Det bedrivs forskningar i detta i nuläget, med mycket lyckade resultat. Neuroleptika, ett läkemedel som lindrar styrkan i en psykos, gavs till dem som behövde, i minsta möjliga dos. Detta tillsammans med bra psykiatri ledde till att bara en av 175 människor tog livet av sig det första året. Det är ju vanligast att självmord brukar inträffa inom 2 år efter insjuknandet. Forskningen visade också att de flesta någon gång haft tanken på självmord, även om steget från tanke till handling var stort.