Här kommer en förklaring som ges av en människa som heter Alexander J Marcus. Det står att läsa i hans bok från barbarstadiet till supermedvetandet. Den har varit på tapeten förr,om jag inte missminner mig.
Fråga: Jag vill ställa en fråga som jag är övertygad om att fler ställer. Hur drivs rymdskepp som kalls för Ufo?
Svar: Rymdfarkoster som ni kallar för Ufo, s k flygande tefat, är konstruerade av ett kristalliskt material, och är progressiva skeppp, som drivs genom att de skapar sitt eget gravitationsfält, vilket omger dem som en sfär. Detta fält är injusterat till att motverka eller harmoniskt förena sig med respektive planets geomagnetiska fält.
Det motverkande gravitationsfältet får farkosten att bli viktlös. I detta viktlösa tillstånd kan farkosten, var den än må befinna sig i rymden, drivas framåt genom en förhållandevis liten kraft. Inom sitt självframkallande progravitativa fält kan dessa farkoster färdas med en hastighet som överskrider ljushastigheten. Genom att använda naturens krafter kan de röra sig på samma sätt som naturkrafterna.
Människor som har observerat dessa rymdskepp har beskrivit dem som glödande eller skiftande i olika färger. Detta tillstånd uppstår när naturliga partiklar i den rymd varigenom farkosten färdas kommer i kontakt med dess omgivande fält av bortstötande vågor. Pulserande inom detta fät åstadkommer de en skimrande effekt, liksom när värmevågor stiger från en trottoar, vilket får farkosten att verka levande och och pulserande. Fältet kan också fullständigt böja ljusstrålarna runt farkosten och få den att plötsligt försvinna ur sikte, men den finns i själva verket fortfarande kvar där, och har inte dematerialiserats som somliga personer vill göra gällande.
Det finns också andra förklaringar till dessa plötsliga försvinnanden. Då fältets styrka ändras, kan joniseringen få farkosten att växla genom spektrats alla färger. Ökad energi får fältet att ändra färg och på så sätt dölja farkosten för det fysiska ögat, på samma sätt som en molnbank döljer ett flygplan. Detta har även bekräftats genom radarkontroll när rymdfarkosten var osynlig men ändå varit kvar på samma position. För att farkosten ska kunna färdas snabbare än ljuset ställs dess fält in på en starkare repulsionsgrad och farkosten uppnår primärdrift. För detta ändamål är farkosten utrustad med en automatisk robotdetektor och ett automatiskt kontrollsystem, utformat med möjligheter till manuell kontroll.
I motsats till accepterade teorier förvandlas inte materia till energi under sådana förhållanden. En farkost omgiven av ett kraftfält kan jämföras med en planet omgiven av sin atmosfär, när den rör sig genom rymden. Så när en farkost accelererar och verkar försvinna har den bara uppnått primärdrift och dess kraftfält vibrerar med en hastighet som överskrider ljushastigheten.
Vid horisontell flygning inom en planets jonosfär färdas farkosten längs planetens geomagnetiska kraftlinjr. (Dessa som syns från luften? Min anm.) På samma sätt som jordens ubåtsnavigatörer var tvungna att göra sig med bekanta med många floder som flyter under havsytan, måste intelligenser som färdas i dessa farkoster lära känna rymdens magnetiska stråk och strömmarna mellan en planet och dess jonosfär. Jordens jonosfär har förändrats markant genom vår påverkan, vilket har skapat en del problem för våra rymdbröder ( systrar då? min. anm..:) ) att navigera sina skepp i jordens atmosfär. Temperaturer, flöden av strömmar varierar genom genom hela det formmanifesterade universum i ständigt upprepade mönster. Vi måste använda dessa rymdstråk då vi färdas i rymden och den energi den genererar måste vi omvandla till drivkraft, om vi räknar med att någonsin kunna färdas tryggt och åtnjuta interplanetariska relationer med andra civilisationer på andra planeter.
Det är inte min uppgift att ingående förklara hur dessa farkoster fungerar, men konstruktionsmässigt och navigationsmässigt påminner de om vår mänskliga kropp och dess funktion. När mänsklighetn här på jorden blir mer mogna ur medvetenhetssynpunkt och har läst sig hur deras mänskliga kroppar är sammansatta, då kommer den också att få hjälp med att konstruera liknande skepp som brödernas. Men för närvarande är mänskligheten inte mogen för sådana vetenskapliga framsteg, eftersom den skulle använda dessa farkoster i destruktivt syfte. Dels för att hota sin egen civilisation och dels andra civilisationer ute i rymden. Min uppgift är att förklara förhållandet mellan människa och kosmos, Därför är jag här. Människan är en multidimensionell varelse och den dag hon förstår hur hennes mental-kausala, astral och fysiska kropp fungerar och deras relation till varandra, då kommer hon även att kunna bygga sådana farkoster. Dessa farkoster fungerar efter samma princip som den mänskliga kroppen. Vi måste lära känna oss själva. Vi måste studera hela vårt väsen även det som hör till det tredimensionella, fysiska planet. Om vi förstår oss själva som individer och att all kunskap finns inom oss själva, då kommer vi att kunna åstadkomma vad vi vill. Vi kommer att kunna tona in oss i universums databank, dataminne, och hämmta all den information som vi behöver, Konstruktionen av rymdfarkoster och deras funktionsprinciper finns gömda i våra egna kroppar.
Det blev mycket text, och än återstår det en del av just det sistnämda om kropparna, och finns intresse så kan jag skriva av det också. ? I övrigt är det en relativt intressant bok, som till största delen tar upp kosmiska saker. I Norden har A. J. Markus haft klinikversamhet i 7 år. HAn har där hjälpt ca 20 000 människor till bättre hälsa och välbefinnande Han räknas bland de mest intellektuella i världen. Han har för sitt fyrdimensionella hjärnprogram utsetts till Man of the Year 1991/1992 och till en av 30 World Intellectuals of 1993 av International Biographical Centre, Cambridge, Englnd. Professor Markus är den förste i världen som har lyckats att förena österländsk och västerländsk filosofi, religion och vetenskap på en gemensamm plattform.
Någon som har en aning om varför jag tar med det sista..;-/