normal
Bearbetat från boken Nya perspektiv - en uppslagsbok av Stuart Holroyds. (Förlaget Korpen, 1991):
I Ching, ett klassiskt verk inom kinesisk spådomskonst. Den som rådfrågar I Ching leds till den för honom passande texten i boken genom att singla tre mynt sex gånger och se hur krona och klave faller upp.
I Ching, Förändringarnas bok, baserar sig på principen att människan och hennes kosmiska och jordiska miljö utgör en växelverkande enhet. I Ching innehåller 64 figurer som var och en är en annorlunda kombination av sex linjer, brutna eller obrutna. Varje sådan kombination kallas ett hexagram. Varje hexagram har ett symboliskt namn som betecknar ett särskilt livsförhållande, och det åtföljs av en kort förklarande text.
I Chings filosofi är inte deterministisk. Den anser inte att framtiden är avgjord på förhand och den gör inte anspråk på att tala om för dem som rådfrågar boken vad som kommer att hända. Den betonar människans ansvar tör sitt eget öde. Förändringen är ett av livets grundläggande villkor. Den sker inte av en slump utan styrs i stället av universella principer och mönsterbildande processer, som förebådas av tecken och varsel, och spådomskonsten går ut på att förstå principerna och tolka teckncn. I Chings texter avslöjar sin innebörd bara för en lyhörd tolkning som görs i allvarligt uppsåt.
Sedan I Ching översattes för första gången 1882, har boken tått många västerländska anhängare.
normal
Utöver att använda 3 mynt (silver el. koppar är bäst) för att rådfråga, kan man också använda 50 röllekestjälkar (Achillea Millefolium).
Användnig av röllekestjälkarna
1 pinne som man lägger under papperet där man ritar hexagrammen, resten (49) delar man ut i 2. Ett paket stå kvar i vänsterhanden, den andra lägger man på bordet och tar en av dessa som man lägger mellan ringfingret och lillfingret på vänsterhanden. Sedan tar man ut pinnar från vänsterhanden i grupp av 4. När det i vänsterhanden finns kvar 4 pinnar eller mindre (pinnen mellan ring- och lillfingret räknas inte) lägger man de på bordet i en skild hög. Sedan tar man det andra paketet som man har lämnat på bordet och gör samma sak med den också och lämnar det med den andra plus den som man har mellan ring- och lillfingret. I slutet av den första runda får man fram ett antal av 9 eller 5. Man gör om det 3 gånger (antalet möljiga i dessa 2 omgångar kan vara 8 eller 4) och blandar inte dessa 3 högar. Så får man det första linje av hexagramen genom att beräkna pinnarna på bordet
9 + 8 + 8 = 6 lång linje som förändras till avbrytet linje,
9 + 8 + 4 = 7 oavbrytet lång linje
9 + 4 + 4 = 8 avbrytet linje
5 + 8 + 8 = 7
5 + 8 + 4 = 8
5 + 5 + 5 = 9 avbrytet linje som förändras till oavbrytet linje
osv. till att man har byggt hexagramen från botten till top.
normal
I Ching (eller Yi King) är en urgammal kinesisk lärobok vars innehåll dels utgör ett ytterst välutbildat filosofiskt system, dels en metod för förutsägelse och spådomar om framtida händelser. Den hålls i stor vördnad i Fjärran Östern, och den börjar nu också användas i väst. Kinas två största religioner, konfucianismen och taoismen, är båda starkt påverkade av I Ching, och Konfucius lär en gång ha sagt att om hans liv förlängdes med några extra år skulle han ha använt femtio år till att studera I Ching.
Det grundläggande i systemet består av 64 hexagram, som alla är gjorda av sex vågräta linjer. Var och en av linjerna kan vara bruten eller heldragen. En bruten linje symboliserar den kvinnliga, negativa och passiva kraften yin, och en heldragen linje betecknar dem manliga, positiva och aktiva kraften yang. Enligt urgammal kinesisk filosofi är dessa två principer grundvalen för varje händelse och beståndsdelarna i varje ting i universum.
Yin och yang är aspekter av vad kineserna kallar T'ai Chi, d v s den ursprungliga urbörjan, principen bakom allt. Den mest framträdande egenskapen hos T'ai Chi är förändring och yin- och yangkombinationerna förändrar sig hela tiden. Vart och ett av hexagrammen är därför en bild av vad som finns, vad som har funnits och vad som skall finnas. Nära förbundet med T'ai Chi är begreppet tao, som uttrycker rörelserna i de kosmiska krafterna. Tao inom en individ kallas te, dygden, det rätta handlingssättet i alla situationer. Ett annat viktigt begrepp som det ofta hänvisas till i I Ching är Chüntzu, övermänniskan. Ett uttryck som Övermänniskan står fast och ändrar inte sin riktning betyder ungefär Om du önskar göra bäst och klokast bruk av de krafter som härskar i denna situation, då står du fast.
I Chings historia och utveckling
I Chings uppkomst känner man inte till, men dess rötter är minst 4000 år gamla. I grova drag tros den ha uppstått på följande sätt; I början användes den enbart i spådomssyfte och en bruten linje, yin, betydde nej och en hel linje, yang, ja. Orsaken till att man använde linjer och inte cirklara eller någon annan figur anses vara att en av de populäraste spådomsmetoderna i det förhistoriska Kina lär ha varit att bränna en kos skulderblad och basera förutsägelserna på de linjer som uppstod när benstyckena föll isär.
Snart blev de enkla ja- och nejsvaren otillräckliga, och man kom på att använda två linjer, brutna eller hela, i varje tecken, och svarens antal fördubblades på så sätt till fyra. Senare tillfogades ännu en linje och tack vare den kunde åtta olika kombinationer skapas, de så kallade trigrammen. Denna utveckling tillskrivs den legendariske Fu Hsi (eller Pao Hsi), en mystisk gestalt som påstås ha levt omkring 2800 f Kr. De åtta trigrammen uppfattades som bilder av det som hände i himlen och på jordena, d v s inte som tingen i sig själva utan som deras rörelser och förändringar. Dessutom visade de olika egenskaper som motsvarade naturföreteelser och ett visst familjesamband.
De 64 hexagrammen har uppstått genom en kombination av två trigram i varje tecken, och den första kombinationen av detta slag, Ken (lung, berget), sägs finnas med redan i Hsiadynastins (enligt traditionen 2205-1766 f Kr) Förvandlingens Bok, som kallades Lien Shan. Också Shangdynastin (enligt traditionen 1766-1122, dock snarare - 1027 f Kr) hade en Förvandlingens Bok, Kuei Ts'ang, som skall ha inletts med hexagrammet K'un, det mottagande. Denna omständighet omtalas av Konfucius som ett historiskt faktum.
Den nuvarande samlingen av 64 hexagram tillskrivs emellertid godsägaren Wen (ca 1000 f Kr). Han hade fängslats av den siste Shang-kejsaren Chou Hsin, och under sin fängelsevistelse skapade och namngav han hexagram och gave dem en förklarande text. Hans som, hertigen av Chou, störtade kejsaren, grundade Choudynastin och gav sin nu framlidne far titeln Kung Wen. Wens som började efter faderns döda studera hexagrammen och tillfogade en mängd egna kommentarer. Denna bok användes under hela Choudynastin under namnet Chou I, men det är mycket troligt att Konfucius (551-479 f Kr) har lagt till en hel del kommentarer. De fyra nämnda personerna, Fu Hsi, Kung Wen, hertigen av Chou och Konfucius, räknas vanligen som bokens författare, men under tidens lopp har otaliga vise lagt till sina egna erfarenheter. Av de mest berömda kan nämnas Ch'eng Hao (1032-85) och Chu Hsi (1130-1200).
I Ching användes alltså från början som en orakelbok, men snart uppstod ett större behov av en visdomsbok. I stället för frågor som Vad händer om jag gör så och så?, ville folk hellre ha svar på Vad skall jag göra om jag vill att det skall hända på det och det viset?. Det var Kung Wen och hans son, som först omvandlade I Ching till en sådan visdomsbok genom att lägga klara råd och anvisningar om det korrekta handlingssättet till de hittills stumma tecknen. Trots detta användes boken huvudsakligen som orakelbok under de kommande tolv seklen, tills den vise och lärde Wang Pi (226-249) beskrev I Chings innehåll som ett mystiskt och filosofiskt system som skulle bringa visdoma åt statens ledarea och till menige mans vardagsliv. Det är denna syn på I Ching som har hållit sig kvar ända till våra dagar.
Hexagrammen
Tolkningen av varje hexagram baseras på betydelsen av de trigram som den består av. Som exempel kan tas hexagram 12, P'i, som består av Ch'ien, det rent manliga, och K'un, det rent kvinnliga. Då det starka bärs av det svaga (Ch'ien är överst) betyder detta stagnation eller stillestånd på grund av ondsinta människor. Kommentarerna tillägger: De himmelska och jordiska krafterna står inte i förbindelse med varandra, och allt är förvirring och oordning. När däremot de båda trigrammen byter platsa får vi hexagrammet T'ai, där det kvinnliga vilar på det manliga. Här säger texten: Fred, harmoni, himmel och jord förenas, lycka, tur. Mellan dessa båda ytterligheter är trigrammen sammanförda i skiftande grader av harmoni eller disharmoni.
Det finns två metoder att ställa upp ett hexagram, och det första, röllekestjälkmetoden, är den mest komplicerade. Man använder 50 röllekestjälkar, av vilka en läggs åt sidan. Den spelar ingen roll i den kommande orakelproceduren. Operationen fortsätter med följande sex steg:
1. De 49 stjälkarna delas i två godtyckliga buntar.
2. Med högra handen tar man en stjälk från den högra bunten och sticker den mellan vänster hands lillfinger och ringfinger.
3. Den vänstra bunten läggs i vänster hand, sedan tar man bort stjälkar från den, fyra åt gången, tills det finns fyra eller färre stjälkar i bunten. De stjälkar som blir över utgör en ny bunt.
4. De stjälkar som blir kvar i bunten sticks mellan vänster hands ringfinger och långfinger.
5. Den högra bunten räknas i fyra och fyra, liksom den vänstra, och alla överblivna stjälkar läggs i samma bunt.
6. De stjälkar som blir kvar placeras mellan vänster hands långfinger och pekfinger.
Summan av de stjälkar som befinner sig mellan vänstra handens fingrar är nu antingen 5 eller 9, eftersom de olika möjligheterna är 1+1+3, 1+3+1, 1+2+2 eller 1+4+4, av vilket det för övrigt framgår att 5 förekommer tre gånger så ofta som nio. Dessa läggs åt sidan, varefter hela proceduren upprepas med den överblivna bunten. Nu får man resultatet 4 eller 8, eftersom de möjliga kombinationerna är 1+1+2, 1+2+1, 1+4+3 eller 1+3+4. Återigen läggs dessa åt sidan, återigen upprepas proceduren med den överblivna bunten och återigen blir summan antingen 4 eller 8.
Proceduren har nu företagits tre gånger, och kombinationerna av resultaten bestämmer hexagrammets understa linje. Först översätts de tre resultaten till 2- eller 3-tal, då 8 och 9 betyder 2, 4 och 5 betyder 3, och därpå bestämmer summan av dem linjen:
9 (5(3) + 4(3) + 4(3)) betyder en positiv linje, som rör sig, gamla yang.
6 (9(2) + 8(2) + 8(2)) betyder en negativ linje, som rör sig, gamla yin.
7 (9(2) + 8(2) + 4(3) betyder en positiv linje, som vilar, unga yang.
8 (9(2) + 4(3) + 4(3) betyder en negativ linje som vilar, unga yin.
När man alltså har hittat den understa linjen bestäms den näst understa linjen på samma sätt, och på så sätt fortsätter man tills hela hexagrammet är färdigt. Om en eller flera av linjerna i hexagrammet är rörliga eller gamla skall man inte bara läsa texten för det ursprungliga hexagrammet utan också för det eller dem som kommer fram om man byter ut de rörliga linjerna mot deras motsatsera, dvs genom en förändring av gamla yang till unga yin och vice versa. För varje rörliga linje i det ursprungliga hexagrammet finns en text, som påverkar förutsägelsen. Existensen av rörliga linjer höjer antalet omflyttningar oerhört; det förekommer exakt 4 096 möjliga svar på varje fråga. Ibland motsäger tolkningen av texten för den ensklida linjen texten för hela hexagrammet, och i sådana fall har den enskilda linjen företräde.
Karakteristiskt för I Chings svar är att den frågande oftast måste grubbla mycket för att överföra spådomarna till sin egen situation, men texterna är på intet sätt tvetydiga som i så många andra spådomssystem.
Den andra spådomsmetoden, som är mycket enklare, går ut på att man kastar tre mynt, och till detta används i regel gamla kineskiska bronsmynt med inskrift på ena sidan. Varje kast bestämmer en linje, som börjar med hexagrammets understa. Skriftsidan är yin och räknas som 2, medan den andra sidana är yang och räknas som 3. Tre yinmynt ger 6, två yinmynt och en yang ger 7, och två yang och en yin ger 8. Hexagrammets text slås upp i I Ching på samma sätt som vid röllekestjälksmetoden.
I Ching i modern tid
I Kina och av dess kultura påverkade länder som t ex Japan, Korea och Vietnam har Förvandlingens Bok fortsatt att spela en viss roll.
I västerlandet var boken nästan okänd fram till 1882, då Jamesa Legge översatte den till engelska. Denna översättning var dock inte bara ganska bristfällig (hexagrammens namn var inte översatta), utan på sina ställen också direkt felaktig och präglad av Legges ytterst negativa inställning till ämnet. En grundligare översättning utfördes av Richarda Wilhelm, en tysk som i många år var bosatt i Peking. Hans översättning till tyska kom ut första gången 1934 och har sedan översatts till danska.
Tack vare förekämpar som Wilhelm, psykologen C.G. Junga, ockultisten Aleister Crowley och andra I Ching-entusiaster åtnjuter boken nu en anmärkningsvärd framgång i västerlandet. Den är om inte direkt använd så i varje fall mycket känd och föremål för många seriösa studier.