Kärnan
Kärnan är universums högsta jag. Den är själva urkraften, ursprunget av allting som existerar. Egentligen finns det endast två olika nivåer i universum; kärnan och skapelsen. Skapelsen är allt du kan känna, se, höra etc., men också allt du någonsin kan att uppleva i universum. Allt detta är skapat med hjälp av kärnans vilja.
Kärnan har många namn; Gud, livet, universum, alltet etc. Anledningen till att jag har valt att kalla detta något för Kärnan är för att det bäst beskriver dess sätt att vara.
Det är en oändligt liten punkt, ett något utan form, och utan olika komponenter. Detta ett är som sagt ursprunget till hela universum. Man kan säga att allt kom ur en och samma sak. Precis som en vacker planta kan stiga ur en äppelkärna. Äppelkärnan innehöll hela växten redan innan den växt ut. Den innehöll all information, och när växten väl var utvuxen hade något nytt skapats, som ändock var det samma som kärnan. Plantans celler som skapas lever på egen hand, cellerna förökar sig för egen maskin och för kärnans budskap vidare. Cellerna står aldrig ensamma utan står i ständig kommunikation med andra celler. Varje cell innehåller kärnans hela budskap, och när alla celler fungerar i en enhet har något skapas. Som helhet är växten något mycket mer än kärnan var, ändock är det precis samma sak. Kärnan var kraften som gjorde det hela möjligt, med viljan att växa, viljan att uppleva.
Tittar vi på en planta, buske eller träd ser vi en stam, grenar, smågrenar, ännu mindre grenar och blad. Detta är återigen ett utmärkt exempel. Jag ser universum som ett enormt nätverk av medvetandenivåer. Vi lär nu befinna oss i ytterkanten av detta universella nät och genom att öka vår medvetenhet kan vi få större överblick. Vi stiger då upp till grenen varifrån flera andra grenar växer. Vi kommer kunna se på vår tidigare gren som en av många fler, vårt perspektiv kommer att vidgas rejält.
Ju högre vi stiger desto fler grenar kommer vi att kunna blicka över. När vi är nära Kärnan kommer vi att blicka över stora delar av universum, det mesta rent av. När vi blir ett med kärnan kommer alla grenar vara ett med oss själva. Vi kommer förstå allt, vi kommer så att säga vara informationen i samtliga celler i plantan. Vi kommer bokstavligt talat att vara Gud.
Nu tror jag inte att vi måste byta våra fysiska kroppar eller helt bli av med dom för att kunna nå så pass högt upp i nätstrukturen. Det räcker med att vi höjer vår medvetandenivå. Nätet fungerar även som en infrastruktur av information. Vi kan komma åt kärnan härifrån, och därifrån få information från vilken del av universum vi vill. Ditt högsta jag och universums högsta jag är en och samma sak. Kärnan är den du är.
Universums högsta jag existerade före universum. Före tid och rum, före energi och materia.
Man kan faktiskt påstå att universum aldrig skapades, det som skedde var i själva verket en delvis sänkning av medvetandet. Resultatet blir att man då inte ser allt, man känner inte att man är allt, utan man upplever plötsligt valda delar av detta något. Det som skapades vid Big Bang var inget stort och nytt, utan ett en virtuell separation av kärnan, och dessa nya delar fick ett medvetandefilter. Dessa delar är det samma som livet, själarna.
Eftersom tiden inte existerade före universum så skedde skapelsen direkt, utan fördröjning, det var det enda som kunde ske. Denna ursprungskraft skapade med viljans kraft en process; den skapade någonting som inte var som den själv, men som fortfarande var en och samma sak. Dessa nya delar var kärnans sätt att växa till något den ville. Varje ny del hade hela kärnans budskap inom sig, och friheten att uttrycka sig precis så som den önskade. Dessa i sin tur fortsatte processen, och skapade utifrån sig själva något nytt. Och även dessa hade den fria viljan, på så vis bredde sig själarna ut en gång för länge sedan med tankens fart.
Motsatser
Ett mycket populärt sätt att beskriva universum tycks vara att motsatserna hjälper varandra att existera, och att de tillsammans skapar det som är. Man ser det i en mängd religioner och livsåskådningar. Exempelvis yin och yang och Guden och Gudinnan.
Jag skulle vilja påstå att detta är felaktigt. Jag skulle också vilja påstå att det inte existerar några motsatser i universum. Faktum är att jag inte kan komma på en enda.
Ljus är ingen motsats till mörker. Ljus är endast fotoner, och mörker av avsaknaden av fotoner. Jag tycker inte man kan se existens och ickeexistens som motsatser, det förstnämnda existerar nämligen utan det sistnämnda. Ickeexistens existerar ju inte, som ordet påvisar.
Man och kvinna är inga motsatser, man ser mängder av likheter, och vissa saker som oftast skiljer dem åt, men är de motsatser? Nej, de är bara olika sätt att vara på.
Gott och ont är inte heller några motsatser, det är bara olika handlingar som bedöms olika av olika människor.
Gott och ont existerar inte som motsatser, och de existerar faktiskt inte över huvudtaget. Det finns absoluta sanningar i universum, och det finns subjektiva tolkningar av dessa sanningar. En absolut sanning är att något är, och subjektiv är hur något är. Exempelvis ont, gott, vackert, fult, elakt, snällt, kvinnligt, manligt, hårt, mjukt etc.
Vi människor älskar att kategorisera saker som onda och goda. Det gör det nämligen väldigt lätt för oss. Vi slipper då tänka, eftersom vi redan innan byggt en färdig mall för hur något är. Men det finns inget ont och gott i universum. Det vi kallar ondska är en handling som tolkas ur vårat perspektiv. En handling som skapar något som vi inte tycker om av olika anledningar. Det som är gott för någon är ont för någon annan.
Judeförföljelsen exempelvis, den klassas som ondska av de allra flesta. Men skulle vi frågat Adolf Hitler så skulle han nog inte hålla med. Så vem har rätt? Majoriteten? I så fall; varför?
Som sagt dömer vi utifrån vårat perspektiv, och jag skulle vilja påstå att vi är relativt trångsynta. En ickefysisk varelse skulle troligen ha väldigt mycket större perspektiv, men så länge man inte ser det ur kärnans perspektiv kan man aldrig någonsin kalla sig själv objektiv, man känner nämligen inte till alla faktorer.
Kärnan skulle aldrig kalla det ena gott och det andra ont. Vad vore det för mening att skapa saker och kalla det ont? För Kärnan är allt helt enkelt bara. Den lägger inga bedömningar på saker och ting.