normal
Födelsemärken
I Sökaren nr 1, 1993 läser jag att Professor Ian Stevenson från Virginiauniversitetet i USA berättar om fall där barn minns tidigare liv och där det hos barnen finns födelsemärken och medfödda missbildningar, som svarar mot skador hos de, nu avlidna, personer som barnen minns sig ha varit. Omkring 35 procent av de barn som säger sig minnas tidigare liv har sådana anomalier som kan hänföras till någon händelse i ett tidigare liv. 309 sådana fall har undersökts. I 42 av 48 fall där ett medicinskt dokument fanns tillgängligt (i allmänhet upprättat efter döden) bekräftade dokumentet att det fanns en överensstämmelse mellan skador hos den döde och födelsemärken och medfödda missbildningar hos barnet. I 18 fall hade barnet två födelsemärken på båda sidorna av kroppen, vilka svarade mot skador där en kula gått in i och ut ur kroppen hos den tidigare personen. I nio av dessa fall var det födelsemärke, som svarade mot den ingående kulan, litet och runt, medan det födelsemärke, som svarade mot den utgående kulan, var större och oregelbundet. (Källa: JSE, hösten 1992)
normal
Birth Marks and Behavioural Patterns among Cases of Reincarnation Type
Fall av reinkarnationstypen (förkortas här R-fall) innebär att ett barn säger sig ha minnen av tidigare liv, och berättar om dessa. Ibland är berättelsen så detaljerad att den tidigare personligheten (TP) kan identifieras. Chadha beskriver först den standardmetod för att undersöka R-fall som har utformats av den amerikanske forskaren Ian Stevenson. Den går ut på att först noggrant dokumentera all känd information och sedan om möjligt arrangera ett möte mellan barnet och TP:s familj, om denna kan lokaliseras. Vid detta möte prövar man om barnet visar ovanlig kunskap om TP:s förhållanden. I somliga fall har ett sådant möte redan skett när forskaren lär känna fallet.
Chadha beskriver de typiska dragen i R-fall. De är av två slag, allmänna och kulturspecifika. De allmänna dragen forekommer i de flesta R-fall oavsett kulturell miljö, medan de kulturspecifika är vanligare i vissa kulturer. De vanliga allmänna dragen är:
1. Barnet börjar tala om sin TP mellan två och fyra års ålder.
2. Minnena bleknar bort mellan fem och sju års ålder.
3. Barnet visar ovanligt beteende av olika slag.
4. Barnet kommenterar att dess nuvarande kropp känns främmande och konstig.
5. TP har som regel dött en våldsam eller hastig död.
6. Barnet kommenterar ofta detta dödssätt.
7. Det finns ett intervall mellan TP:s död och barnets födelse.
8. Barnet visar ofta rädsla eller en direkt fobi för föremål eller omständigheter som är förknippade med TP:s dödssätt.
9. Om barnet kommer till den miljö där TP levde, kan det ofta peka ut forändringar som har skett där sedan TP:s död.
10. (Här tar Chadha upp att gravida kvinnor ibland föredrar eller kräver vissa egendomliga maträtter.
Jag forstår inte vad detta har med R-fall att göra; det är ju ett vanligt
fenomen i början av graviditeten.)
Som
kulturspecifika drag tar Chadha upp:
1. Förebådande drömmar, där den blivande modern eller någon annan drömmer att en viss TP ska återfddas i en viss familj.
2. Födelsemärken och missbildningar. Barnet berättar vanligen att dessa kroppsliga egenheter, som enligt familjen är medfödda, har att göra med skador som TP åsamkades vid sin död.
3. Könsbyte. Barnet och TP är i dessa fall av motsatt kön.
Chadha beskriver sedan sex fall han själv har undersökt där barnet är fött 1981 eller senare. Flera av fallen är suggestiva och intressanta, men beskrivningarna är for korta för att tillåta några slutsatser. Att undersöka fall av R-typen är ju ett verkligt detektivarbete, där det gäller att kunna utesluta alla rimliga normala förklaringar till barnets kunskap om och identifiering med TP. Sedan gäller det att också utesluta normala paranormala förklaringar, t.ex. telepati, och det är av naturliga skäl i praktiken omöjligt eftersom ingen vet var gränserna for ESP går. Pionjären vad gäller undersökning av R-fall Ian Stevenson, skriver i sitt första större arbete om ett välkänt fall, nämligen Shanti Devi, fritt översatt följande: Jag har intrycket att ju mer man tränger in i dessa fall, desto mer sannolikt är det att man till slut finner en eller flera personer som har känt båda familjerna eller i varje fall varit bekant med båda områdena, och vilka därför kan ha fungerat som telepatiska länkar mellan TP: s och den nuvarande personens familj. Jag tycker det vore bättre att medge denna möjlighet för samtliga fall och överväga vad som talar för telepatihypotesen - och då inte främst om sådana länkar finns, utan om telepati kan adekvat förklara de bättre fallens alla fenomen, utan att vi behöver forutsätta ESP av mycket omfattande och ovanligt slag.
Chadha diskuterar dessa problem endast mycket kort. Hans engelska är dessutom något egenartad med en hel del direkta språkfel, så jag har ibland svart att förstå vad han menar. Han verkar själv övertygad att reinkarnation är den bästa förklaringen till de flesta av hans fall.
Chadhas avslutande kommentarer återges i förkortad fri översättning:
Det finns åtskilliga obesvarade frågor kring R-fallen. De processer genom vilka medvetandet och personligheten överlever i en diskarnerad sfär är totalt okända, och de flesta seriösa parapsykologer försöker inte ens besvara frågan. Varför minns inte alla människor sina tidigare liv? Har de som säger sig göra det någon viss ärftlig egenskap som gör det möjligt? Hur kan det vara att individens tro om vad som kommer att hända efter döden synes spela en väsentlig roll i vad som verkligen förefaller hända?
En huvudfråga som möter vetenskapare i dag är oförenligheten mellan fenomen som tyder på överlevnad efter döden (t.ex. apparitioner, ut ur kroppen-upplevelser, dödsbäddsvisioner, mediala meddelanden och R-fall) och den materialistiska människosyn som de flesta vetenskapare företräder. Dessa avvisar indicier på överlevnad av döden som icke-autentiska. - Hundratals fall av var och en av dessa typer har dock blivit omsorgsfullt dokumenterade.
Tron på reinkarnation som en konstant pågående process finns i de österländska religionerna och kulturerna. - Det vetenskapliga stödet är utan tvekan ofullkomligt, men det borde väcka frågan om tro i vetenskapssamhället, och leda till ytterligare undersökningar av dessa allmänt rapporterade fenomen.
Fotnot
Ian Stevenson: Twenty cases suggestive of reincamation, 2nd ed., Univ. Press of Virginia, Charlottesville, VA 1974, p. 345. (I en ny svensk bok om Shanti Devi beskrivs fallet ovetenskapligt men levande: Sture Lönnerstrand: Shanti Devi. En berättelse om reinkamation. Larsons förlag 1994.) - Chadhas manusknpt saknar litteraturhänvisningar.
normal
Födelsemärken enl. Sylvia Browne
Sylvia Browne har kommit fram till att det finns ett 90% samband mellan födelsemärken och en allvarlig eller dödlig skada i tidigare liv . Vår ande kommer in i kroppen med kristallklara minnen av de trauman och allvarliga skador som den upplevde i andra kroppar och genomsyrar cellerna med dessa minnen. Dessa celler reagerar med att bilda fysiska tecken på skador i det förflutna, som ärrvävnad från en helt annan livstid. De övriga 10% som inte uppvisar något samband mellan födelsemärken och tidigare liv var de som inte hade några födelsemärken alls. Dessa människors svåra trauman som deras kropp gick igenom under tidigare liv fick en lösning under den livstiden. Sylvia Browne tar upp ett exempel: Om någon blev hängd för häststöld i ett föregående liv men i verkligheten var oskyldig fick konflikten ingen lösning, och spåren efter hängningen blev kvar i form av ett födelsemärke. Om däremot någon som hängdes för en häststöld och verkligen var skyldig fick konflikten en lösning, ämnet var slutbehandlat och när den livstiden slutade och det blev inga märken efter det.
Så har du inga födelsemärken har du lagt en del konflikter från föregående liv bakom dig. Men har du födelsemärken så ska du inte grubbla över det, utan bara ägna ett ögonblick åt att tänka på att du får glimt utav din egen heliga evighet, enligt Sylvia Browne.
