Är Sai Babas mirakler äkta?
Sai Baba är otvivelaktigt en av nutidens mest intressanta religiösa gestalter. Särskild uppmärksamhet har hans mirakler fått. Berättelser om dessa har granskats av några skeptiker.
Dale Beyerstein ären kritiker som har ifrågasatt äktheten hos Sai Babas mirakler. Han har samlat kritik från olika personer i en skrift på 128 sidor. Sai Baba's Miracles, som utgavs i Indien 1994.
Beyerstein citerar uttalanden som gjorts om Sai Baba-mirakler och redovisar sedan en granskning av de påstådda underverken.
Sai Baba är född 1926 i den sydindiska byn Puttaparthi. Han fick namnet Satyanarayana och hade familjenamnet Raju. Vid 14 års ålder tillkannagav han att han var en reinkarnation av det indiska helgonet Shirdi Sai Baba, som hade dött 1918.
Sai Babas anhängare uppger att han har omkring sex miljoner troende.
Har döda väckts till liv?
Det sägs att Sai Baha har uppväckt dcida. Två fall brukar berättas i litteraturen om honom. Ett av dem är Radhakrishna från början av 1950-talet. Beyerstein återger flera skriftliga uttalanden om uppväckandet av Radhakrishna. Denne hade, sägs det, varit död i tre dagar och förruttnelsen av kroppen hade börjat. när Sai Baba tillkallades. Swamin anlände på eftermiddagen, han bad de andra att lämna rummet, där den döde låg, och stängde dörren efter sig. Några minuter senare kom han ut ur rummet, och de sörjande kunde se Radhakrishna sitta i sängen, leende. Jag har gett dig din man tillbaka, sa Sai Baba till fru Radhakrishna.
Radhakrishnas hustru var en av informatörerna. Hon berättade att hennes man blev allvarligt sjuk med magproblem. Följande dag var han halvt medvetslös, och på förmiddagen den tredje dagen efter insjuknandet förlorade han medvetandet, inga livstecken kunde ses, och hans familj trodde att han avlidit. Morgonen därefter, sa hon, hade kroppen blivit kall, och man hade i över 20 timmar inte kunnat iaktta något livstecken. Men Sai Baba försäkrade att de inte behövde vara oroliga. Sedan han en stund varit ensam med Radhakrishna i dennes sjukrum, öppnade han dörren, och den sjuke satt då upp i sängen.
Radhakrishnas dotter, som gjorde anteckningar i sin dagbok omedelbart efter händelserna. berättade att hennes far natten före Sai Babas ankomst mumlade namnen på avlidna personer och sa att han ville förena sig med dem. Men hans tal var osammanhängande, och han var inte vid medvetande.
Förutsatt att ingen läkare förklarade Radhakrishna död, år det uppenbart, anser Beyerstein, att mannen inte var död i medicinsk mening, natten innan Sai Baba besökte honom vid sjukbädden - han mumlade ju. Och när N. Kasturi för några år sedan skrev om fallet Radhakrishna, uppmanade Sai Baba honom att sätta ordet död inom citationstecken - det uppger H. Murphet i sin bok Sai Baba, Man Of Miracles.
Fallen Cowan från 1971 är välkänt. Walter Cowan, en amerikan, fick en hjärtattack och förklarades död av två läkare oheroende av varandra, sägs det. Den ene var en läkare vid Connemara Hotell i Madras, där Cowan avled, och den andre en läkare vid Lady Wellington Nursing Home, dit den döde fördes. Fru Cowan och en väninna begav sig till Sai Baba. Men innan de hann framl`öra sitt ärende, sa swamin: Walter lever. Gå tillbaka till sjukhuset. Jag kommer dit klockan tio. Sai Baba var där vid den angivna tiden och återgav Walter Cowan livet.
På uppdrag av dr Hislop (som skrivit en bok om Sai Baba) talade domaren Damadar Rao vid den läkare som tog emot Cowan på sjukhuset. Doktorn, vars namn inte nämns, sa att Cowan var död, när han undersökte honom.
Dale Beyerstein granskade fallet Cowan. Han tog del av ett brev till skeptikern B. Premanand 1988 från läkaren vid Connemara Hotell, dr Vaz. Denne meddelade att Cowan hade haft andningsbesvär och smärtor i hjärtat, men han förklarades aldrig död. Doktorn föreslog Cowan att låta sig undersökas på ett sjukhus i närheten, Lady Wellington Nursing Home. Där togs han in och blev snabbt bättre, Dr Vaz var närvarande, när Sai Baba besökte Cowan, vilken hela tiden var vid fullt medvetande
Hjärtläkaren dr Rajagopalan vid Lady Wellington Nursing Home meddelade 1988 i brev till Premanand att Cowan kom till sjukhuset med hjärtbesvär. Han var vid medvetande, när han kom, fick hjärtstillestånd, men återupplivades och törklarades aldrig död. Detta berättar dr Rajagopalan ur minnet.
Parapsykologen dr Elendur Haraldsson ringde upp domaren Rao - som var en anhängare av Sai Baba - och frågade honom om det påstådda samtalet med den läkare som tog emot den döde Cowan på sjukhuset. Rao förnekade att han hade talat med läkaren Men dr Hislop menar att Rao, som blivit pensionär, minns fel.
Enligt uppgift har Sai Baba velat tona ner fallet.
Min reflexion: Tydligen var Walter Cowan svårt sjuk, men aldrig död i medicinsk mening. När Sai Baba förklarade att han återgett Cowan livet, kan han ha tänkt på hjärtstilleståndet. Under ett hjärtstillestånd är en människa i viss mening död.
Mitt intryck är att Sai Baba-anhängare har överdrivit, och i någon mån broderat ut, dessa två fall. Att säga att Radhakrishna och Cowan var döda är tydligen inte korrekt. Men de var troligen nära döden.
Är materialisationerna äkta?
En lingam är ett äggliknande föremål som representerar skapelsens mysterium. Vid flera tillfällen i yngre år kunde Sai Baba genom sin mun ta fram en lingam. Den sades ha bildats i hans egen kropp.
Dale Beyerstein menar att det rör sig om ett trick. En del illusionister och yogier kan göra liknande saker, förklarar han. De sväljer föremål och kan sedan stöta upp dem genom en viljeakt. Sai Baba sväljer alltså en lingam. eller flera, i förväg och Iyckas sedan stöta upp den igen. Man kan se att han arbetar kraftigt med magmusklerna, vilket stämmer med anvisningar inom yogan. Det har också berättats om en man som kunde svälja upp till tio levande ormar och sedan ta fram dem genom munnen. Han försörjde sig på detta sätt genom uppvisningar på gatan.
Min reflexion: Det tycks alltså vara möjligt att ta fram ett litet föremål genom munnen som ett trick. Men därmed är inte bevisat att Sai Baba har använt tricket.
Tumgreppet
Dale Beyerstein och fyra illusionister har studerat en videofi Im om Sai Baba, som framställts av Richard Bock, en anhängare av swamin. En av illusionisterna är Mandrake The Magician, som uppges ha avslöjat otaliga medier under årens lopp. Dessa fem personer, som noga granskat videon, bland annat genom att stanna filmen, anser att Sai Babas rörelser visar att han använder sig av illusionisttrick, när han utför sina materialisationer.
Vid ett tillfälle materialiserar Sai Baba ett litet halsband genom en handrörelse. Noggrant studium av filmen visar att swamin måste ha dolt halsbandet mellan tummen och handflatan, ett välkänt illusionisttrick. Först efter den mystiska handrörelsen ser man att tummen inte längre är tryckt mot handflatan.
En liten kedja är ett annat föremål som Sai Baba materialiserar på filmen. Man kan se att tummen är tryckt mot handflatan, tills föremålet presenteras. I detta fall tycks Sai Baba inte ha Iyckats plocka tram kedjan med enbart tummen, utan sträcker fram vänstra handen som hjälp: när swamin visar upp kedjan, håller han den med båda händerna. Det är små slingor på kedjan, vilket visar att den har dolts hoptryckt.
Beyerstein och de fyra illusionisterna är övertygade om att det skulle ha funnits ännu fler bevis, om de haft tillgång till de delar av filmen som blivit kvar i producentens klipprum.
Vid ett tillfälle 1968, när Sai Baba framträdde i Kerala, steg en person plötsligt upp på scenen och drog av swamin en thumbtip (gummituta på tummen). Detta berättar skeptikern Premanand. Ett sådant hjälpmedel tillhör en illusionists standardutrustning, förklarar Beyerstein och tillägger att Sai Baba sedan dess inte har använt gummituta.
Min reflexion: Detta om tumgrepp och gummituta är intressanta uppgifter, men det är omöjligt att säga vad de är värda. De måste vägas mot andra iakttagelser av swamin - se Haraldssons bok!
Helig aska, till synes mirakulöst framtagen
Ett vanligt mirakel, som swamin utför, är att med en handrörelse ta fram helig aska, vibhuti, och stryka den på de troende. Premanand menar att askan i fast konsistens - som den kan få genom tillsats av litet vatten - och med form som en boll göms mellan tummen och pekfingret, innan den visas upp i pulverform. Askbollen blir lätt pulvrig genom tryck. Men något bevis för denna förklaring presenteras inte. (Ett indicium är gummitutan, om den uppgiften är riktig.)
Har sjuka botats?
Det finns berättelser om att Sai Baba har botat sjuka. Men dessa uppgifter är av allra lösaste anekdotiska slag, menar Beyerstein I några fall kan det röra sig om spontant tillfrisknande, i andra fall om tillfrisknande som följd av medicinsk behandling. Men det finns också, erinrar Beyerstein, flera människor som berättar att swamin lovat bota, men inte gjort detta.
En man hade cancer i öronen och svalget. Sjukdomen ansågs obotlig. Mannens hustru fick höra talas om Sai Baba och reste för att träffa denne. Sai Baba förklarade att han skulle bota hennes man. Han gjorde den karakteristiska handrörelsen och tog fram en handfull vibhuti. Hustrun följde sedan swamins instruktioner och gav sin man en nypa vibhuti i vatten en gång om dagen i tre dagar. Efter tre veckor sades mannen vara frisk och tillbaka i sitt arbete. Men ett och ett halvt år senare meddelades att mannen lagts in på sjukhus för lungcancer, och tre månader därefter avled han. Texten i Beyersteins bok är diffus och tillåter ingen bestämd slutsats. Kanske blev mannen frisk, fast han ett och ett halvt år senare fick cancer i en annan del av kroppen'? (Hade det behövts ytterligare behandling med vibhuti?) Källa är skeptikern Premanand, som refererar en skrift av Arnold Schulman, Lure of Miracles.
En person som fått sina halsmandlar bortopererade av swamins andliga kraft, gick till en läkare och berättade detta, men läkaren förklarade att halsmandlarna fanns kvar. De togs bort några år senare av en kirurg. Detta berättar Erlendur Haraldsson i sin bok Miracles are my visiting cards.
Sai Baba avböjer vetenskapliga experiment
Ingen forskare har fått göra experiment med Sai Baba, inte ens den välvilligt inställde Erlendur Haraldsson. Skeptiker menar att detta beror på att under vetenskaplig kontroll skulle swamin inte kunna göra några underverk utan att bli avslöjad, i synnerhet inte om det vore skeptiker med kunskaper om trolleritrick som gjorde experimenten. Sai Baba själv säger att hans mirakler är något heligt, med en andlig innebörd, och därför inte skall utsättas för vetenskapliga experiment. Vetenskapsmän kan inte f`örstå andliga krafter, menar swamin.
Haraldssons mening
Att det går många rykten kring en man som Sai Baba är lätt att förstå. Överdrifterna och legenderna är säkert många. Men det behover inte betyda att alla swamins mirakler är overkliga. Den isländske psykologiprofessorn och parapsykologen Erlendur Haraldsson, som i tio års tid lignade sig åt studium av Sai Baba och som skrivit boken Miracles are my visiting cards, avfärdar inte Sai Baba som en bluffmakare.
Sai Baba utför ständigt en stor mängd materialisationer av små föremål, skriver Haraldsson. Han frambringar föremålen var han än befinner sig, ute eller inne, i en bil eller ett flygplan. Han tar också fram föremål som någon spontant efterfrågar. Många vittnen har under många år observerat dessa fenomen utan att upptäcka fusk. Och ingen som lämnat Sai Baba-rörelsen har trätt fram och gjort avslöjanden om fusk, utan alla säger att materialisationerna år äkta (men de är kritiska till Sai Baba som person).
Haraldsson anser att det inte finns något definitivt svar på frågan om Sai Babas mirakler är äkta. Men hans framställning ger intrycket att det förekommer äkta Sai Baba-mirakler. (Se Sökaren nr 8, 1987!)