(Wolf Wondollek är lärare i idrott och biologi vid Ebersteinska skolan i Norrköping)
Olika idrottsgrenar kan förmedla olika psykiska dimensioner, speciellt under topprestationer. Man överskrider de egna psykiska och fysiska gränserna, upplever förändrade medvetenhetstillstånd och t o m paranormala fenomen.
Detta framkom när två amerikanska forskare granskade tusentals källor i litteraturen. Michael Murphy, författare, forskare och grundare av Esaleninstitutet, och parapsykologen Rhea White drar paralleller mellan idrottarnas ovanliga erfarenheter och de upplevelser som yogier och mystiker får.
En skillnad är dock att idrottsutövarna får de här transcendentala medvetandetillstånden som en biprodukt av den fysiska ansträngningen, medan meditatörer måste träna disciplinerat, regelbundet och länge för att uppnä dem. Å andra sidan är utövandet av en idrott ingen garanterad väg till mystiska upplevelser. Det finns många idrottare, som aldrig tränger in i högre dimensioner. Långdistanslöparen Horst Preisler frän Hamburg som under de senaste tretton åren har sprungit ungefär 73 000 kilometer, har aldrig njutit av en runner's high.
Vad är det då som menas med förändrade medvetenhetstillstånd och paranormala fenomen? De många undersökta fallen visar upplevelser som: att vara fri och befriad, känna en inre tomhet, sväva, vara här och nu, smälta ihop med lagkompisarna och omvärlden, vara odödlig, känna högsta välbefinnande, tyngdlöshet, extas, självkontroll, vördnad m m.
Några av de här upplevelserna kan också dyka upp hos vanliga människor i vardagslivet - t ex under samlag, panik, drömmar, stora smärtor, utmattning och musiklyssnande!
Känslan av salighet och pirrighet vid t ex karuselläkande eller i en racerbil med hög fart skulle bara vara förstadiet till det som idrottare upplever när de säger att de nästan spricker av glädje...
Vissa idrottsaktiviteter i en lugnande atmosfär gynnar självfallet en djupdykning till det själsliga lugnet, såsom dykning, bergsklättring och fallskärmshoppning, där sinnesdeprivation eller en viss enformig sinnesretning kan förändra medvetenhetstillståndet.
Men paradoxalt nog är också en yttersta anspänning eller en extrem farosituation ibland förknippad med lugn och ro. När t ex Steve KcKinney slog rekordet i störtlopp på skidor, upplevde han trots hastigheten en stor avspändhet och ett stort lugn. Sådana subjektiva känslobeskrivningar har delvis kunnat verifieras med hjälp av mätningar av hjärt- och lungverksamheten.
Mest bekant är transtillstånd hos långdistanslöpare, som upplever ett välbefinnande, när de har kommit in i den andra andningen.
Löparen och läkaren George Sheehan beskriver det så här: De första 30 minuterna är för min kropp... de följande 30 minuterna för själen... och då ser jag mig inte längre som en individ, utan som en del av universum... De monotona upp-och-ner-rörelserna i löpning och i rytmiska kultdanser försätter utövarna i trans. Dessutom är det bekant att regelbunden träning - även lågintensiv motion - ökar endorfinproduktionen, som framkallar välmående och ett (positivt) beroende.
Idrottsprofessorn Klaus Jung i Mainz har undersökt fenomenet långdistanslöpare sedan 1981. Psykologiska tester av ultra-långdistanslöpare visade inga abnormiteter - de flesta var helt normala människor. Det fanns bara en högsignifikant skillnad: väldigt få hade psykosomatiska sjukdomar.
I Murphys och Whites rapport beskrivs många paranormala fenomen, såsom telepati, prekognition, psykokinesi, levitation och ut-urkroppen-upplevelser. Här ska bara nämnas tre parapsykologiska exempel från rapporten:
Boxaren Sugar Ray Robinson förupplevde i en dröm hur hans motståndare Jimmy Doyle dog i boxningsringen. Robinson sade omedelbart nej till matchen, men lät sig övertygas av vänner, tränaren och även en präst att genomföra den ändå. Doyle dog.
Om framstående solobalettdansare berättas det att de ibland leviterar i trans, och en del maratonsimmare lär då och då lämna kroppen för att tanka ny själslig energi!
Meditativ löpning
Varje människa kan bli mera sensibel för livets mångfacetterade former och orientera sitt handlande mera efter livsprincipen kärlek. I synnerhet i dagens situation skulle den enskilda individen och hela samhället gynnas om flera positiva krafter för fred mobiliserades. Meditativ löpning är ett sätt att aktivera de livsbejakande och -bevarande energierna, som etiskt styr handlandet till harmoni, fred och ekologisk balans i världen.
Meditativ löpning är en naturlig aktivitet, som alla kan lära sig, en äventyrlig resa till det egna jaget. I och med att man får lära känna sig själv bättre, förändras man. Men det är ingen enkel och snabb väg. Meditativ löpning kräver tålamod och förmedlar en sund askes, förmågan att kunna vänta och låta ske - beteenden, som ifrågasätter vårt våldsamma aktivitetsbehov och kompletterar det på ett välgörande sätt.
Meditativ löpning är ingen idrottslig löpning. Man tävlar inte med någon annan eller vill hävda sig på något sätt. Trots det krävs prestationer. Genom konsekvens och tålamod lär man sig inte bara självdisciplin och förmågan att springa upp till en timme utan uppehåll, utan också att kontrollera sina tankar, att bli medveten om sina känslor och att styra sitt handlande. Meditativ löpning tycks vara snabbare och enklare att lära sig än andra meditationstekniker. Den kräver ingen absolut passivitet, utan man är aktiv. Man behöver ingen guru, och det kostar ingenting. Det finns dock nackdelar i början. Trögheten och bekvämligheten kan segra över den jobbiga aktiviteten, och de meditativa upplevelserna tycks vara mindre intensiva och euforiska än hos andra meditationsformer. Men har man väl övervunnit sin psykiska tröskel och skapat de fysiska förutsättningarna, är vägen till en permanent meditiativ livsföring inte lång.