Kopplingen till Kabbalan uppstod när Court de Gebelin hittade ett samband mellan hebreiska bokstäver och tarotkortens trumfer.
Det var främst den berömde ockultisten Eliphas Lévi som utvecklade idén om ett samband mellan Tarot och Kabbala. Sina idéer hämtade han främst från sina föregångare - Court de Gebelin och de Mellet, vilka lade fram sina teorier i boken Le Monde Primitif. Men också från boken Oedipus Aegyptiacus som skrevs av Athanasius Kircher.
Levi ansåg, i likhet med de Gebelin, att den kabbalistiska kopplingen funnits med från allra första början. Tarot hade i själva verket sitt ursprung i Israel och innehöll visdomen från Livets Träd.
Lévis teorier lade grunden till en av de mest komplexa och kanske även mest intressanta spekulationerna kring mening och symbolism i Tarot.
Lévi, och många med honom, ansåg att Tarot omöjligen kunde ha uppfunnits att endast vara ett spel. Möjligen hade Tarot maskerats till ett spel för att skickligt dölja en urgammal visdom från gudar.
Lévis teorier hade inga säkra historiska fakta att vila på. Men utifrån denna teori kom många ockulta grupper att upptäcka och börja intressera sig för Tarot. Inom dessa grupper anser man att Tarot har sin givna plats i var och en av de mystiska 22 stigarna.
Eliphas Lévi accepterade grunderna i den egyptiska teorin om tarotkortens ursprung. Han var intresserad av att fördjupa sig i idén om hur de 22 trumfkorten korresponderar med de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet. Han intresserade sig för den mystiska kabbalistiska innebörden i bokstäverna.
Lévis teori hade dock ett stort grundläggande fel. Om kabbala var en nyckel till symbolismen i Tarot måste Tarot ha varit en judisk uppfinning och inte en egyptisk.
Lévis idéer var hämtade ur olika böcker, framförallt ur Le Monde Primitif och Oedipus Aegyptiacus. Kircher hade jämställt bokstäverna i det hebreiska alfabetet och de latinska översättningarna med änglar, stjärntecken, planeter och elementen.
Vad beträffar den mindre arkanan och de fyra sviterna vände sig Lévi till Kabbalan och i synnerhet till Tetragrammaton. Men också till medeltida grimoires som t.ex. Key of Solomon.
För magiskt inriktade kabbalister är Tetragrammaton det mest överlägsna och undergörande Ord av Makt som korrekt uttalat kan användas för att åstadkomma mirakel. Det finns flera liknande namn t.ex. 72 stavelser härrörande från de bibliska verserna i Andra Moseboken 14: 19-21 och bland kabbalister känt som Shemhamphorash.
Under sina kabbalistiska studier kom Lévi i kontakt med en tradition som Henry Cornelius Agrippa of Nettesheim redogjort för under 1500-talet. Enligt denna tradition kan var och en av de fyra bokstäverna i Tetragrammaton hänvisas till de fyra elementen:
J (Yod) - Eld
H (Heh) - Vatten
V (Vau) - Luft
H (Heh final) - Jord
I boken The Doctrine of Transcendental Magic föreslog Lévi att var och en av de fyra sviterna i Tarot också korresponderar med en bokstav i Tetragrammaton.
J - Eld - Stavar
H - Vatten - Bägare
V - Luft - Svärd
H (final) - Jord - Pentagram
Lévi gav aldrig någon riktig förklaring till hur han fått fram detta samband. Ändå presenterades detta som fakta i hans bok History of Magic som gavs ut 1860.
Och Lévis samband är det som utgjort grunden för mängder av ockultister som har använt och fortfarande använder sig av tarotkort.