Fritjof Capra är fil dr i teoretisk fysik och förestår ett internationellt institut som arbetar med nya ekologiska visioner.
Fritjof Capra Person
Fritjof Capra är fil dr i teoretisk fysik och förestår ett internationellt institut som arbetarmed nya ekologiska visioner.
Alias: capra, fritjof och fritjof capra
normal
normal
Den amerikanske teoretiske fysikern Fritjof Capra har stor hetydelse för New Age-rörelsen, framför allt genom sin populärvetenskapliga bok Fysikens tao, som kom 1975 (svensk översättning 1981 ).
Capra pekar på paralleller mellan modern fysik och österlandsk mystik. Fysikens resultat är en följd av rationellt vetenskapligt tänkande och mystikens av intuitivt tänkande, men vetenskapsmannen och mystikern har nått fram till liknande syn på verkligheten, anser Capra.
Mystikern lörkunnar att ingen materia finns. Materievärlden är en illusion, ettersom verkligheten är icke-materiell Och den moderne fysikern har förstått att mikrovärl len består av tomrum samt oerhort små energiknippen, men inte av materia av det slag som man räknade med i den newtonska fysiken.
Capra återger några uttalanden där det är nästan omöjligt att avgöra om de gjorts av österländska mystiker eller av nutida fysiker, eftersom de är så lika.
Fritjof Capra framhåller att både mystiken och fysiken beskriver kosmos som en levande enhet, där alla delarna hänger samman i en livsväv och är beroende av varandra. Förr såg västerlandets vetenskapsmän världen som bestående av fragment, där delarna var skilda från varandra och samtidigt förenade på ett mekaniskt sätt. Den synen på verkligheten har följts av motsättningar inom mänskligheten, som delats upp i fragment - i nationer, raser, religioner och politiska rörelser, och lett till kriser. Vi talar om oss och de andra. Denna grundsyn leder också till motsättningar mellan oss och naturen. Vi ser på naturen som något som vi skall exploatera, inte samverka med, och det skapar ekologiska störningar.
Capra pekar på att det är ett mål för de österländska mystikerna att bli medvetna om alltings sammanhang och komma bortom synen på jaget som en isolerad ö för att i stället uppleva enhet med alltet och identifiering med den yttersta verkligheten.
Österländska mystiker uppfattar världen som en odelbar levande verklighet, ständigt i rörelse, förändring, andlig och materiell på samma gång. De ser inte det gudomliga som en makt som har skapat och styr världen utifrån, utan i stället som en kraft som behärskar allt inifrån. Gud finns i allting och verkar inifrån - vår odödliga själ är faktiskt Guds väsen.
I väst har ledande forskare och filosofer nedvärderat det intuitiva och religiösa tänkandet och i stället framhållit det rationella tänkandet som det enda prisvärda. Stora österländska tänkare däremot menar att mystikern intuitivt skaffat sig en direkt erfarenhet, som går bortom den intellektuella tankens vägar: en absolut kunskap.
Det intuitiva tänkandet är icke-intellektuellt och sker i ett meditativt, mystiskt inre tillstånd. Men Capra menar att även vetenskapsmän i väst använder sig av intuitionen och att den typen av tänkande har stor betydelse även inom vetenskapen - det ger forskaren värdefulla idéer och insikter. Utan intuitionen skulle det rationeila tänkandet vara oanvändbart, anser Capra. Det finns alltså ett bety'delsefullt intuitivt element i vetenskapen.
Mystikern använder sig av ett inre skådande. Och vetenskapsmannen, som arbetar med kvantteorin och relativitetsteorin, finner att logiken inte räcker till för att förklara vad som verkligen sker. Verkligheten synes motsägelsefull och orimlig. Endast ett iakttagande ger kunskap.
Den mystiska upplevelsen av verkligheten beskrivs som en omskakande händelse. Mystikern ser att världen i grunden är helt annorlunda än man normalt tror. På liknande sätt har fysikerna blivit omskakade, när de insett att världen inte är som de tänkt. De finner att den så kallade materien inte består av partiklar, som existerar här och nu, utan av möjligheter, tendenser och statistisk sannolikhet. I stället för materia i traditionell mening upptäcker de tomrum och energiknippen. Materialismens hus rasar samman, och fram träder i stället en icke-materiell verklighet.
Enligt Capra ser fysiken idag verkligheten som en komplicerad väv av relationer mellan olika delar av en helhet, och en viktig beståndsdel i verkligheten är iakttagaren, som själv påverkar det han observerar. Någon objektiv bild av världen existerar inte - observatören spelar själv alltid en avgörande roll. Inom atomfysiken kan vi aldrig tala om naturen utan att samtidigt tala om oss själva, skriver Capra.
Inom hinduismen är det en grundtanke att alla livsformer är olika manifestationer av den yttersta verkligheten, som också är alltings innersta väsen. Denna verklighet är mental, evig, oändlig och omöjlig att fatta med mänskligt förstånd. Denna verklighet är du i djupet av ditt väsen, och insikten därom är Upplysning.