John Björkhem föddes i Jämshög, Blekinge, i en familj med fem barn. Föräldrarna var lantbrukare, men också i annat avseende verksamma som egna företagare.
Björkhem kom i likhet med andra studiebegåvade och för prästbanan intresserade ungdomar till Fjellstedtska skolan i Uppsala, en ekonomiskt gynnsam utbildningsväg som dessutom utgjorde en bra förberedelse för blivande teologer.
Björkhem blev tidigt fascinerad av hypnos, suggestion och existensiella problem. Han blev tidigt bekant med t.ex. Charcots och Bernheims pionjärarbeten på hypnosens område, där man betonade ett samband mellan hypnotiserbarhet och hysteribegreppet.
Teologiska studier
Björkhem ägnade sin teologiska doktorsavhandling, som framlades i Lund 1940, åt en religionshistorisk och religionspsykologisk undersökning av Antoinette Bourignon (1616-1680) Avhandlingen bär underrubriken Till den svärmiska religiositetens historia och psykologi.
Björkhems intresse för hysteri (och hypnos) framträder i arbetet. Han betecknar sitt arbete som en studie där den hysteriska själsdispositionens betydelse för det religiösa livets framväxt och utformning behandlas.
Psykologiska studier
Blott två år senare var John Björkhem redo att åter i Lund framlägga sin filosofiska doktorsavhandling, i ämnet psykologi. Avhandlingen, med titeln De hypnotiska hallucinationerna, kan nog anses vara den första monografin över hypnotiska hallucinationer. Björkhem besatt vid det här laget en imponerande erfarenhet av hypnotiska experiment. Under sin Uppsalatid uppges han ha hypnotiserat ca 1 500 personer.
Avhandlingen upptar experiment med 51 försökspersoner, oftast mer än ett experiment per försöksperson. Urvalet är av illustrerande karaktär. John Björkhem framhåller på en studentafton på Akademiska Föreningen 1948 att man kanske gör 100 experiment utan att något blir lyckat, men så lyckas det 101:a (Lunds Dagblad 4.3.1948). Som antytts var han intresserad av det antagna sambandet mellan hysteri och suggestibilitet (hypnotiserbarhet). Han införde på rätt subjektiva grunder ett klassificeringssystem, där försökspersonerna indelades i A-, B-, C-, D- och E-hysteriker, beroende på hypnotiserbarhet och andra reaktioner under hypnos.
Björkhem intresserade sig också för hur en människas personlighet tycktes kunna förvandlas under hypnos.
I avhandlingen diskuterar Björkhem positiva och negativa hallucinationer. Positiva är genom hypnositörens suggestioner knutna och styrda till det objektiva rummet, medan negativa hallucinationer betecknar att objekt eller händelser i det objektiva rummet till följd av suggestioner ej uppfattas av den hypnotiserade.
Som pseudohallucinationer betraktar John Björkhem de hallucinationer som begränsas till inre upplevelser, dvs föreställningsbilder som inte är representerade i den objektiva omgivningen. Stort utrymme i avhandlingen ges åt posthypnotiska hallucinationer (efter att ha väckts från hypnosen hallucinerar försökspersonen föremål och händelser som föreslagits av hypnositören).
Hypnos och parapsykologi
Två typer av hypnosexperiment har anknytning till parapsykologisk problematik. De som gäller förflyttning i tid och rum, och de som gäller hypotesen om att händelser kan impregneras i föremål, så att de i efterhand mer eller mindre livfullt kan upplevas av en försöksperson, t.ex. i hypnotiskt tillstånd.
När det gäller förflyttningsexperiment i tiden brukar man beteckna dessa som åldersregressionsexperiment. Det innebär att hypnotisören suggererar försökspersonen att gå tillbaka och minnas hur det var att vara t.ex. fem år gammal. Ändå mera spektakulärt kan det vara att suggerera att försökspersonen upplever sin födelse eller ett föregående liv. Det bör uppmärksammas, att Björkhem inte hävdade att rapporter om före födelsen utgjorde något stöd för reinkarnationshypotesen.
Björkhem betonade rollspelets betydelse under hypnos, och att det hypnotiska tillståndet på ett rätt djupgående sätt kunde ändra beteendet hos en individ och frigöra fantasi och empati.
Förflyttning i rummet anknyter till föreställningen om vandrande klärvoajans, dvs att försökspersonen på paranormal väg kan uppfatta hur det ser ut t.ex. i ett rum på en adress som anges.
Under senare år - dock inte under hypnos - har Russel Targ och andra forskare vid Stanford Research Institute i Palo Alto, Kalifornien, gjort experiment av besläktat slag, men enligt en mera sofistikerad metodologi, som de benämner remote viewing.
John Björkhem var också mycket intresserad av föremålsläsningens problem (psykometri). I avhandlingen ger han bl.a. exempel på en försöksperson som vid ett tillfälle suggererades att se ett fotografi av sig själv på ett blankt kort. Flera gånger, även lång tid därefter, tycktes försökspersonen känna igen kortet och uppskatta porträttet även när det var uppblandat med andra blanka kort.
Några mera djupgående försök att förklara det hypnotiska fenomenet gjorde knappast Björkhem, men än idag saknar vi en allmänt accepterad, enhetlig teori för hypnotiska fenomen.
Tyvärr har inte John Björhems forskning över de hypnotiska hallucinationerna internationellt uppmärksammats i den grad som de nog förtjänar. Avhandlingen skrevs under brinnande krig och på svenska, vilket begränsar läsbarheten till det skandinaviska språkområdet.
Betydelse för parapsykologin
Björkhems betydelse för svenskt och nordiskt intresse för parapsykologi är mycket stort. Han spelade en avgörande roll i samband med tillkomsten av Sällskapet för parapsykologisk forskning. Han har främst för sina insatser för detta sällskap hedrats med en minnesfond som bär hans namn, och vars avkastning används för stöd av forskningsprojekt även på internationell nivå.
Som fallet ofta är med människor som avviker från det genomsnittliga, förblev Björkhem en i viss mån kontroversiell person i akademiska kretsar. Att han närmast blev en kultfigur hos allmänheten var väl mest till nackdel i akademiska sammanhang, där man gärna betonade sin beundran för hans receptivitet men också framhöll vad man såg som begränsningar i metodologiskt avseende. Jag har emellertid aldrig hört någon ifrågasätta hans hederlighet som forskare.
Björkhem trodde på hypnosens användbarhet i psykoterapeutiska sammanhang. Därför såg han det som en utmaning att kröna sin extraordinära studiekarriär med en läkarutbildning. Han blev medicine licentiat och legitimerad läkare. Under sista delen av sin karriär verkade han som psykoterapeut i den villa i Saltsjö-Duvnäs som familjen bebodde.
John Björkhem torde ha varit den förste svenske forskare som inbjöds till J.B. Rhines laboratorium vid Duke University. Avsikten var att han skulle demonstrera effekten av hypnos på paranormal prestation, mätt med kvantitativa metoder. Personkemin mellan Rhine och Björkhem stämde inte vidare bra. Enligt sin uppfattning hade inte Rhine i tillräckligt hög grad propagerat för Björkhem inför försökspersonerna. Därför hade Björkhem vissa svårigheter att hypnotisera en del av sina amerikanska försökspersoner. Möjligen inverkade också vissa språkbarriärer.
Björkhems stora generositet och uppmuntran kom att betyda mycket för mig. Det var tack vare Björkhem som jag 1956 fick ett stipendium ur Sidney Alrutz Stiftelse i Uppsala, som gjorde det möjligt för mig att tillbringa en månad i Utrecht, Holland. Där blev jag i tillfälle att utföra ett väl kontrollerat psykometriförsök med Gerard Croiset.
Många skandinaver inspirerades av Björkhems forskningar. Boken Det ockulta problemet lästes bl.a. av den numera kände dansk-amerikanske parapsykologen W.G. Roll, och inspirerade honom till ca 10 års studier av det psykometriska problemet.
Hembygden hedrade Björkhems minne vid Hembygdens dag den 12 juni 1988. En minnessten avtäcktes, och ett av de tre namnen över bygdens stora söner var John Björkhem. Jag höll med glädje ett anförande över hans insatser som vetenskapsman och inspiratör.
John Björkhem och hans hustru Dagny hade fem barn, där alla nått framstående positioner. Sonen Ingvar är t.ex. professor i klinisk kemi och dottern Gudrun läkare, specialist i barnkardiologi. Den för tidigt bortgångne Örjan var en mångsidigt begåvad, beläst och dynamisk person som i flera avseenden gick i sin fars fotspår.