Äldre brodern
För ett tag sedan hade jag några drömmar med ganska stark verklighetskänsla. Periodvis var jag medveten om att det var en dröm och jag tyckte mig få lärdom om saker jag för länge sedan glömt bort.
Jonas Liljegrens drömmar Dröm
Drömhistorier från Jonas Liljegren
Alias: drömhistorier från jonas liljegren och jonas liljegrens drömmar
normal
normal
Annika
För bara några dagar sedan hade jag en underlig dröm. Jag satt i en teatersalong eller liknande och ett musiknummer hade just avslutats. Annika och hennes pojkvän satt kanske fem rader bakom mig och jag satt tillsammans med en tjock kompis som jag egentligen inte kände men som jag just då betedde mig som om jag kände. Någon som skötte om showen kom in och förklarade att han hade fått ett par ovanliga förfrågningar. Det var ett par som ville gifta sig mitt under rockkonceren eller vad det var. Och så backade han för en stor biografduk bakom och förklarade att vi skulle få lära känna lite mera om paret. Och så visades det lite ur Annikas barndom och lite annat. Sedan så kom det en sekvens som jag inte kände igen. Det var inget ljud men speakern förklarade att det här var när Annika var med och skulle spela in en reklamfilm. Det såg ut som om någon använt en handvideofilmskamera för bilden var ostadig. Det var en scen över ett helt gäng pojkar och flckor på en picknick i strålande solsken på en mycket grön gräsmatta. Och så började huvudpersonen som jag antog vara Annika gå från vänster till höger och rulla över en annan tjej, rygg mot rygg, och falla ner mot marken. Så sommade kameran in mot ansiktet. Och det var konstigt för jag kände inte alls igen ansiktet men insomningen tog kanske fem sekunder och sedan fortsatte insomningen så att ögonen täckte hela filmduken och jag såg hela tiden ansiktet mycket tydligt. Hon log inte utan var helt neutral och det var helt som om hon verkligen var på film. Det var filmkameran hon tittade in i och vi såg på det från biosalongen.
Hmm... Tja. Jag brukar inte drömma om Annika. Jag brukar faktiskt inte drömma om någon släkting alls. Som barn var jag alltid ensam eller tillsammans med ganska odefinierade drömpersoner. ... Men nu är Annika i Miami, USA så jag tänker nog mer på henne nu än innan. (Eller så kanske det är hon som tänker på mig...
normal
Gitternätet
På något sätt kopplade jag den där typen av 3D-glasögon, som är röd och grön, och gitternätet. Jag fick tipset att använda glasögonen och när jag tog på mig dem så kunde jag se nätet knivskarpt!
Jag blev alldeles upplyft och sprang ut på gården för att se mig omkring. Nätet gick överallt på marken! Jag hukade mig och kunde se de knivskarpa linjerna som brinnande blåa och gula lågor, ca en decimeter höga. Sedan fick jag en förklaring av varför glasögonen fungerade, av en föreläsare. Han sa att de var till för att defokusera mitt fysiska seende utan att minska den utåtriktade varseblivningen. Han sa att detta väckte upp förmågan att se linjerna.
...
Nu vet jag ju att gitternätet inte alls är sådär skarpt. Att jag alls drömde om gitternätet beror på den bok om jordstrålning jag just läst.
Bilden av de brinande linjerna tror jag kommer från att jag visade min bror ett par kirlianfotografier. På kirlianbilder ser det alltid ut som att föremålet i fråga brinner.
Att det var 3D-glasögon med tror jag har med att en snabb tanke flög genom huvudet på grund av att de nämde något om 3D på TV.
Klarheten i drömmen och att den utspelade sig där jag bodde förut tror jag beror på den uppmärksamhet jag givit mina tidiga drömmar.
Att jag kom ihåg min dröm kan jag tacka Silva-metoden för.
Föreläsaren kommer från bilder från studier på Universitetet.
Att föreläsaren gjorde de kommentarer han gjorde skulle jag tro att det berodde på att jag experimenterat med auraseende på sista tiden.
Jag har testat på riktigt och det funkade inte med 3D-glasögonen. :-) Inte desto mindre skulle det vara kul att utveckla sitt innre seende tillräckligt för att SE linjerna!
normal
Jag har en underlighet som jag inte vet om den är bra eller dålig. Till vardags kan jag dagdrömma en hel del. Offtast handlar det om långa komunikationer med tilltänkta personer och rymdvarelser (och liknande), där jag beskriver världen och händelser. Jag tror det har minskat sen jag har fått tillfälle att prata (skriva) med en hel del intressant modemfolk.
Det jag skulle säga att när jag ser minsta fara i en situation så utvecklar jag den automatiskt till det värsta följder. Förr blev jag överkörd flera gånger om dagen. Alla möjliga olyckshändelser drabbade mig. Och mosigt och kletigt blev det... Inte lika offta nu för tiden.
En annan sak är att jag har ganska stor kontroll över mina drömmar. Numera är de fantastiska äventyr. Och det är helt klart en fantastisk upplevelse att öva viljestyrkan genom att hålla världen stabil, och att själv gå som en härskare genom den. Att hålla världen stabil är numera inga svårigheter. Jag kan flyga fram lågt över en trädgård med träd utstrött planterade. Vrida mig om till höger och vänster. Jag minns specielt en dröm ganska nyligen. Panoramat var perfekt. Det gick ganska långsamt, men jag såg alla träden sammtidigt. Och huset ca trettio meter bort. Ett tvåvåningshus. När jag gled fram och såg mig omkring, såg jag träden perfekt. Och så flög jag upp, för att flyga över huset. Men just när jag skulle komma över, så att välldigt mycket nytt skulle visa sig på kort stund, så svartnade det för ögonen. :-) Där gick det inte...
Jag har spelet både bi och huvudroller i flera deckarhistorier. Alla personerna är konsekventa. De kan vara borta och göra andra saker under tiden. Så kanske de kommer till mig, är kvar eller gått någon annan stans senare. Hela 'kartan' är väldigt detaljerad och stor. Jag kan gå omkring från plats till plats och göra vad jag vill. Offta handlar det om en jakt på något. Om ett par tjuvar som har stulit något eller något annat.
Just den här drömträningen kan är fantastisk. Tidigare när jag gick i mardrömmar, visste jag inte min egen kraft. Farorna dök upp allt efter som jag fruktade dem. Hadde jag äntligen hittat någon normal, höll jag ett skelett i handen nästa sekund. Allt blev till labyrinter som ständigt rörde på sig.
Innan jag lärde mig 'stilla' detta kaos, lärde jag övervinna en del andra rädslor. Jag kunde hoppa och svinga mig överallt. Ibland ville jag tom vända mig om och möta fienden. Ett par gånger har jag dött på riktigt i drömmen. Huj-sicken upplevelse!
normal
Det var en gång en ... OÄNDLIG HISTORIA!, (Har du sett filmen?)
He. Var ska jag börja... DET BÖRJADE i den gamla, kaotiska, tiden. Natt efter natt besökte jag denna värld. Föremål kunde försvinna och komma fram helt plötsligt. Alla människor jag såg försvann snart. Ideliga hopp mellan miljöre förvirrade det ännu mer. Ett ungt kaos jag då ännu inte hadde lärt mig att behärska.
I början gick det inte lätt. 'Kan man verkligen kämpa mot kaoset?' Det var verkligen hårt. Fast jag försökte hålla tag i omgivningen så hårt jag kunde gled den ändå ur mina händer. Om jag försökte titta på något, försvann det. Men med tiden blev världen lättare att greppa. Jag kunde stanna vid samma ställe för att se vad som skulle hända sen. Jag kunde börja vandra runt i omgivningar jag kände igen. Men miljön var inte som i vakenvärlden.
DÅ BÖRJADE UPPTÄCKTERNAS TID. Mitt i något intresant kunde det svartna för att sedan klarna igen, fast då på en helt annan plats. Jag började då leta mig fram i världen för att hitta tillbaka till där jag var förut. Jag fann att alla platser låg närmare varandra och med tiden visste jag ungefär hur man skulle ta sig från en plats till en annan. Men ofta gick jag vilse och hamnade i nya, oöndskade, äventyr.
normal
He. Var ska jag börja... DET BÖRJADE i den gamla, kaotiska, tiden. Natt efter natt besökte jag denna värld. Föremål kunde försvinna och komma fram helt plötsligt. Alla människor jag såg försvann snart. Ideliga hopp mellan miljöre förvirrade det ännu mer. Ett ungt kaos jag då ännu inte hadde lärt mig att behärska.
I början gick det inte lätt. 'Kan man verkligen kämpa mot kaoset?' Det var verkligen hårt. Fast jag försökte hålla tag i omgivningen så hårt jag kunde gled den ändå ur mina händer. Om jag försökte titta på något, försvann det.
Men med tiden blev världen lättare att greppa. Jag kunde stanna vid samma ställe för att se vad som skulle hända sen. Jag kunde börja vandra runt i omgivningar jag kände igen. Men miljön var inte som i vakenvärlden.
DÅ BÖRJADE UPPTÄCKTERNAS TID. Mitt i något intresant kunde det svartna för att sedan klarna igen, fast då på en helt annan plats. Jag började då leta mig fram i världen för att hitta tillbaka till där jag var förut. Jag fann att alla platser låg närmare varandra och med tiden visste jag ungefär hur man skulle ta sig från en plats till en annan. Men ofta gick jag vilse och hamnade i nya, oöndskade, äventyr.
Nu började jag allt mer lära mig min egen roll i drömmarna. Genom att hålla koncentrationen kunde jag drastiskt öka konsekvensen i världen. Nu gick det att se sig omkring utan att miljön ändrades. Mitt bostadskvarter blev en ganska alldaglig miljö. Jag hadde drivit ut kaoset ur min närmaste omgivning, men ännu fanns flera fasornas boningar ute i olika avlägsna delar i landet.
Jag började ett slags korståg mot mörkret. I landets alla delar mötte jag nu det som förut jagade mig och jag blev allt skickligare på att använda den magi jag förut flytt ifrån. Jag bekämpade invasioner av jättespindlar. Jag murade igen diimesionsportar. Jag byggde om spökhusen. Jag fördrev de onda andarna från skogarnas mörkaste delar. Jag bringade ordning i källarnas vindlade gångar. Många och stora var mina äventyr. Många så fantastiska och storslagna att jag ville gråta mig lycklig.
Jag minns specielt en dröm ganska nyligen. Panoramat var perfekt. Det gick ganska långsamt, men jag såg alla träden sammtidigt. Och huset ca trettio meter bort. Ett tvåvåningshus. När jag gled fram och såg mig omkring, såg jag träden perfekt. Och så flög jag upp, för att flyga över huset. Men just när jag skulle komma över, så att välldigt mycket nytt skulle visa sig på kort stund, så svartnade det för ögonen. :-) Där gick det inte...
När jag stod på toppen viste min makt inga gränser. Jag var du så mäktig att jag kunde forma om min omgivning efter behag. Jag kunde planera mina resemål. Så här gick det till en natt:
I sömnen: Hmm... Här står jag nu på en tom gata en sen kväll. Vad skall jag hitta på? Jag vet! Jag gör ett äventyr. Hmm, vad skall det handla om? Jag gör ett typiskt grottäventyr, vet jag!
Så funderade ag ut flera rum med skatteer, varelser, fällor, lönngångar och annat smått och gått. I stora drag. Efter ett tag tyckte jag att nu ville jag spela det. Då ändrades min vypunkt från överblick till att stå utanför ingången till någon slags biograf eller restaurang. Äventyret löpte till en börjag genom de förberedda rummen men broderades senare ut. Jag var nöjd.
Men nu för tiden drömmer jag mycket sällan några större äventyr.
Jag saknar mina mardrömmar.
normal
Flygdrömmar
Inatt bara jag steg och steg. Jag var bland några otrevliga sekttyper som gärna dödar inkräktare som jag. Med kraftansträngningar lyckas jag åka upp mot taket som var jättehögt och i flera steg. Just att stiga mot höjderna är något speciellt i konsten att flyga. Och ju högre jag kom desto säkrare blev jag och ju större kontroll och mer kraft fick jag. Så när jag kom ner igen så sprakade det om mig så att det slog små blixtar i ett lager kring en person som jag rörde vid.
Jag blev inte helt trygg. Jag hade bara ett temporärt överläge i styrka.
Men det var en sak högst uppe där också och när de förstod att jag kunde komma upp där och se det som de dyrkade (en slags lucka i taket) så blev jag ändå i viss mån respekterad.
Fast jag tittade egentligen inte efter. Jag var uppe några gånger och kände på höjderna bara.
normal
När jag för bara någon månad sedan eller så hade en dröm (som jag tror jag berättat om redan) åkte bil och sedan flög omkring en del så var jag medveten om min situation. Jag hamnade i klarhetstillståndet och just då så var jag väldigt nära vaken för dröm-bilden var inte speciellt klar, men så kunde jag vara kvar och koncentrerade mig på bilfärden och jag kände hur vi närmade oss en bensinmack. Jag visste hela tiden att om jag blev passiv för bara en sekund så skulle jag sjunka ner igen och förlora kontrollen. Så jag koncentrerade mig aktivt på rörliga detaöljer för att hålla mig precis lagom aktiv. (Är man ostadig åt andra hållet så kan man råka vakna om man styr för mycket.)
Jag var medveten om att en bensinstation närmade sig och jag visste att jag nu måste planera vad jag skulle göra för att inte förlora kontrollen. Jag tänkte på en del saker men så blev det något slags att jag lät de andra va kvar så fortsatte jag själv till fots eller med någon motorcykel eller något. Senare var jag ute och flög och det var jättekul!
normal
Förrförra natten levde jag i ett vällans trevligt drömland. Bra ramhistoria, fin underhållning, spännande, kul, inspirerande, osv. Harmoniskt och ordentligt tydligt. :->
I natt (förra) var vi ute på äventyr igen. Tydligen inspirerat av bland annat den Scali jag såg i går. Dvs, det var en stygg bov och en hantlangare. Jag gillar fartkänslan, så jag är ute och åker med svnindlande fart. :->
Iaf. Vad jag skulle säga var att jag kom in i ett sådant där tillstånd där allt omkring mig blev otroligt detaljerat och varaktigt. Skarpt som ett fotografi. Jag flög ganksa högt uppe och såg landskapet med alla hus och allt annat och rörde mig sakta frammåt neråt. Det var mer detaljer omkring mig än vad jag kunde hålla reda på. Jag kunde, som i verkligheten, bara titta på en sak i taget, men allt annat fanns där. Det kändes verkligt på det sättet. Så började jag känna mig mycket medveten, som när jag vaknar utsövd. Känslan av vakenhet spred sig genom huvudet och det kändes som jag öppnade ögonen.
Den känslan fick mig att tänka på OBE, och då förändrades landskapet till mitt sovrum, fast mitt barndoms sovrum. Känslan av detaljer var inte riktigt lika stor, men det kändes riktigt, som om jag var där, svävande strax under taket. Sakta svävade jag ut i korridoren/hallen mellan sovrummet och vardagsrummet och tittade mig omkring. Det här var kul! Jag kom att undra om det här är som det såg ut när jag levde där, eller om det är de nyinflyttades möblemang jag såg. Soffan i vardagsrummet stod iaf kvar, så det var nog en minnesbild. Jag hade nu kommit så nära taket att jag måste 'huka' mig. Så kom det någon fluga mitt framför ögonen. En slags svart fläck. Den suddade ut mitt synfält och det blev svart.
normal
Klardrömmar
För ett tag sedan hade jag några drömmar med ganska stark verklighetskänsla. Periodvis var jag medveten om att det var en dröm och jag tyckte mig få lärdom om saker jag för länge sedan glömt bort. Saken är den att när jag vaknade så kändes det konstigt med minnena och jag undrade ifall det verkligen stämde. Se exempelvis min dröm om min äldre bror och om min syster.
normal
Inatt hade jag en ovanlig klar lucid dröm. Den var både ganska lång och sammanhängande!
Vid något tillfälle gick jag på en buss och det var min bror Fredriks kompis Christian Haglund som körde. Så var Fredrik också med.
Jag skulle tro att denna typ av ganska kontinuerlig dröm kommer ifrån den koncentration man har när man spelar ett bilspel på datorn.
Vi pratades vid lite grann och av någon anledning ville jag vara kvar i situationen och blev medveten om att jag då var tvungen att aktivt se till att så blev fallet.
Så när vi efter en stund fick se att bensinen nästan var slut och det var dags att sakta in för att tanka så blev jag varse om riskerna med ett sådant företag. Jag förklarade för de andra att ett sådant miljöbyte skulle kunna göra att något helt annat kom ivägen och vi skulle förlora våran buss. (Vi tre var ensamma i den.) Så jag förklarade vikten av att medvetet hitta en ersättare till den stabila röresle som vi upplevde av att bussen åkte på vägen. Jag sa att vi var tvungna att kocentrera oss på något som rörde sig så att vi sedan kunde komma tillbaka till bussen.
Stationen kom närmare och det visade sig att jag hade missat att bestämma DESS form tillräckligt så den blev till något slags inget särskilt och det var lika bra att köra vidare.
Sedan så var det något som hände. Jag vet inte vad det var. Christian skulle ur bussen och göra något, men skulle snart komma tillbaka igen. (Jag kanske skulle ringa honom och fråga vad det var han gjorde...) Det gjorde iaf att jag fick ta över ratten och nu så var vi jagade av något som var bakom oss. (Och detta är nog den bästa drivkraften för en halsbrytande dröm!)
Jag körde förbi en viss väg och komm till ett slags slut på vägen där en skogsväg fortsatte som gick upp på en kulle. Denna väg lutade kanske 50 grader. Jag lade i ettan och började kämpa upp för backen med full gas. Men nu så började hotet komma närmare och Christian kom också tillbaka. Så vi övergav bilen/bussen och klättrade upp i ett träd.
Jag vet inte vad jag tänkte på. Jag hade en id. att vi skulle kunna komma vidare genom att klättra rakt ut där ingen normal fiende skulle kunan följa efter. Så jag klättrade ut på grenarna, och mina två vänner följde med, och jag lklättrade ut på de tunnaste yttergrenarna som hängde ut över över kullens kant och ett stort vatten långt där nedanför. Och jag fortsatte att klättra ut längs med grenen rakt ut i luften på en rent imaginär gren. De bakom undrade vart jag var påväg. Då fick jag syn på en slags gren som något liknade en kvast som var ännu en bit ute mitt i luften. Detta var tillräckligt för att ge mig associationen till en flygande kvast. Så då stack vi alla tre iväg på varsin kvast ut över vattnet i en svindlande hastighet.
Det är alltisd lika roligt att använda ren tankekraft att styra dessa saker! Och det fanns berg eller så och vattnet gick runt olika svängar.
Vid det laget hade jag börjat släppa det tidigare sammanhanget och drömen flöt vidare mer åt sitt eget håll.
Men denna närvaron av de andra var ganska tydlig. Redan medans jag var i bussen så undrade jag faktiskt ifall kanske Christian och Fredrik hade någon liknande dröm.