Ki Aikido- en väg till andlig utveckling
Att slänga en annan människa i golvet med ett skickligt grepp - kan det vara något för en andlig sökare?
Knappast, tänker jag, där jag står inför en liten affisch på stan med inbjudan till gratis provträvning av Aikido - eller Ki-aikido, som rubriken lyder. Vad nu ki innebär i det här sammanhanget. Livsenergi lär det stå för annars, och är ett begrepp som börjat bli allt vanligare, när det handlar om metoder för andlig utveckling - så mycket vetjag. Kanske lockasjag av det-eller av att det är Gunnar Norberg, känd bland sökare och alternativarbetare, som leder kursverksamheten. Och så tycker jag att det nog vore välgörande med litet fysisk träning för en skrivbordsmänniska, samtidigt som det är en övning i koncentration. Och förresten, vem behöver inte kunna självförsvar i dessa dagar! Ligger det sedan något i ryktet om fredligheten - och t o m kärleken - i denna slagsmålskonst, så...
Jag går dit.
Gunnar och hans hustru Inger driver sin skola, Kraftkällan, i en källarlokal i centrala Stockholm.
En liten bar med juicer, te och kaffe, frukt och smörgås möter besökaren vid entrén, där man tar av sig skorna. Därbakom ligger ett litet kontor, två omklädningsrum och en stor lokal med gummimattor över hela golvet. Där är fönster över huvudhöjd för dem som är inomhus och i fotknölshöjd för dem som är utanför. Förbipasserande ses då och då böja sig dubbla för att kika ner på den inte alltför vanliga aktiviteten. Det kan väl anses ingå i träningen att inte låta sig störas av dessa åskådare - eller av dem som, fullt avsiktligt, tittar på genom en glasruta mellan baren och lokalen.
Här får man både titta på och prova på, nämligen, innan man bestämmer sig för om man vill lära sig att slå omkull folk på allvar eller bli omkullslagen själv - det är det som de flesta övningarna går ut på - så ser det ut i alla fall. Men en skylt lovar: Självförsvar och mycket mer. Den säger också: Ki-Aikido utvecklar ditt egenvärde, ditt välbefinnande och din integritet. Träningen stödjer dig i att kunna sätta gränser och ökar dina möjligheter att skydda dig själv och andra i våldssituationer. Det står också att kurserna ger en introduktion till:
| Vakenhet | grundförutsättningen för all framgångsrik aktivitet. |
|---|---|
| Avspänning | ett tillstånd för både vila och handling. |
| Gränser | att ge dig själv utrymme. |
| Riktning | att veta vart du är på väg. |
| Andning | en helande kraft. |
| Meditation | en fördjupning av ditt inre lugn. |
Dessutom får du ökad smidighet och kondition.
Jag klär om till träningsoverall och sällar mig till några andra träningsoveraller och några vita proffskläder.
Vi samlas i en halvcirkel kring Mats, en blondlockig viking i äkta vita Aikidokläder, och öppet leende. Vi hälsar, står upp och börjar sedan följa Mats i spegelrörelser. Vi gör som han gör och märker snart att det kräver närvaro, uppmärksamhet, koncentration och samtidigt avslappning.
Mats höjer handen. Vi gör likadant. Mats sträcker armarna i vädret. Vi gör likadant. Han sätter sig på huk, han hoppar upp, sätter händerna i sidorna, rör dem runt, och vi gör efter.
Vi övergår till att göra en övning där vi rör oss på ett begränsat utrymme, avspänt utan att knuffas. Det går bra även då Mats ger order att vi ska krympa utrymmet successivt. Så får vi uppmaningen att göra oss stela och knuffa oss fram, stöta emot och vara aggressiva.
Det känns inte alls bra. Samma utrymme känns märkbart mindre.
En annan övning går ut på att vi ska stå stadigt på fötterna, väga framåt, bakåt, stå på tå, falla mjukt, falla hårt...
Skillnaderna är tydliga också här. Vi blir uppmärksamma på hur stor skillnaden är mellan att vara avspänd, vänlig och orädd och att vara spänd, hård och på sin vakt.
Det är också skönt att få springa så fort som möjligt tvärs över salen, vrålande så mycket lungorna förmår. Och skönt är det att låta bade lungor och kropp pusta ut efteråt.
Vi får även lära oss det som är helt centralt i kampsporterna saval som i tai chi. nämligen att hitta balanspunkten strax nedanför naveln. Vi tänker oss vår kraft dar. Det går mycket riktigt att stå emot bättre, när någon forsöker valta en, om man koncentrerar sig på just det stallet, och inte bara kämpar emot med al1a muskler spända.
Så gör vi den första riktiga självförsvarsövningen. Vi delar in oss i par. Den ena anfaller - efter Mats föregående demonstration på en assistent. Den som försvarar sig, fångar upp den attackerande knytnäven, föIjer med i armens riktning och böjer sedan anfalIarens handled mjukt tillbaka och i riktning mot golvet - och se: mjukt segnar han ned utan en chans att hålla sig på benen.
Dagens övningar avslutades med att al1a skickade en pinne vidare, sa sina namn och hur de kände sig och vad de upplevt. Alla verkade uppriktigt positiva. Kul. Är mycket mer avspänd nu. Känner mig glad. Trodde inte jag skulle klara det här så bra som jag gjorde. Så löd några omdömen. Själv var jag förvånad över att jag kopplat bort så mycket av vardagsgrubblet och stressen och att jag hade så pass god kondition, eller kanske snarare att det inte behövdes så mycket fysisk kondition.
Nästa lektion fick vi pröva på vad riktningen och inriktningen betydde. Bland annat sträckte vi ut armen som för att peka på något. Detta gjorde att vi motstod ett tryck på armen mycket bättre än när vi avsiktligt försökte göra oss starka och klara av den som försökte bryta ned oss. Armen blev också svårare att böja genom denna avslappnade koncentration.
Så gjorde vi några fler attack- och kulltagningsövningar. Man föll på något sätt mjukt som i mossa. Det var mycket riktigt så att den som försvarade sig aldrig skadade den andra. Avvärjningstekniken och falltekniken synkroniserades liksom av sig själva.
Under följande lektioner repeterades och utvecklades tidigare övningar och gavs några nya. Kroppsstorleken tycktes inte spela så stor roll. Det var en rolig upplevelse för små kvinnor att välta stora karlar. Det hela kändes f ö mer som samarbete än som kamp - och det var ju också meningen. Men man undrade förstås vad som skulle hända i en riktig anfallssituation.
Vid kursens slut hade jag en pratstund med skolans ledare och initiativtagare, Gunnar Norberg.
Han bekräftade att en mening med Aikido just var att lära sig samarbeta:
-Själva sättet att träna påverkar en utan att man märker det. Det påverkar hela ens sätt att vara.
Gunnar menar också att han genom träningen lärt sig att hantera sitt eget liv bättre.
-Inte minst har den inverkat på mina mänskliga relationer, säger han. Relationen med min hustru Inger är den bästa jag haft. Jag hamnar inte längre i gräl, i försvar och angrepp.
-Jag går inte längre in i de vanliga nonsensspelen, där man ska vinna genom att den andra förlorar. Båda kan vinna. Man adderar det ena värdet till det andra i stället för att addera det ena genom att reducera det andra En relation fungerar aldrig så länge en eller båda vill ha överläge. Det gjorde en radikal skillnad i mitt liv, närjag insåg det. Aikidoträningen måste förlängas in i vardagslivet.
Gunnar tar ett enkelt exempel: i en familj kan man kivas om vem som ska diska och vem som får jobba mer än en annan.
-Det är inte längre viktigt för mig att ha rätt, inte ens om jag tror att jag har det. Och jag kan se att det ofta inte handlar om disken utan om andra saker, som orsakar ett djupare missnöje. Man kan stanna upp och lyssna, bjuda på att diska, eller ge en kram.
Kan du se det så också när det gäller grova kränkningar, lögner och svek? undrar jag.
-Ja, för sådant döljer bara att människan är rädd och mår dåligt. Det gäller, precis som i Aikido, att inte ta åt sig utan leda även sådana attacker förbi sig, och vända dem till något annat.
Men, undrar jag, är det ändå inte att vinna över en annan, när man försvarar sig mot fysiskt anf:all och avväpnar och lägger omkull den andre? Inte är det väl fråga om samarbete, även om jag förstår och själv upplevt samarbetskänslan i träningen'?
Gunnar förklarar:
- Du blir inte bara attackerad. Du far också en form av energi av den attackerande. Tänk inte att du blir angripen! Han ger dig något. Du tar emot och leder. Att leda ner någon på marken utan att han skadar sig stoppar upp det som kunde ha blivit destruktivt. Det ger en andhämtningspaus, där angriparen kanske finner ett annat sätt att förhålla sig. Jag hjälper honom till rätta samtidigt som jag skyddar mig själv från skada.
Gunnar betonar också att det inte handlar om att låta sig hunsas eller misshandlas av någon annan. Det skulle inte hjälpa vare sig en själv eller den andra. Aikido handlar i stället mycket om att hålla balans och sätta granser.
-Min fru Inger har gjort underverk med sina kurser, när det gäller att hjälpa kvinnor att stärka sin integritet och inte bli offer i dåliga förhållanden.
Gunnar berättar också om sin egen väg både in i Aikido och i den andligt intresserade världen.
-Jag blev indragen i ett slagsmål och fick mycket stryk en gång som 17-åring. Då beslöt jag mig för att träna självförsvar, men det handlade då bara om något rent fysiskt och tekniskt. Men så småningom hade träningen sin verkan också på min livssyn.
-Jag var träningsnarkoman i ett par år. När det andliga intresset började växa, bestämde jag mig för att bli lärare. lnte bara instruktör alltså, utan lärare - en som hjälper människor att leva bättre.
-Vändpunkten kom i en klubb som hette The Budo Kwai och hade olika sektioner - och olika typer av människor. Där fanns inte bara sådana som var intresserade av den idrottsliga sidan, utan också de som ville f'å balans i sitt eget liv.
-Det blev alltmer Ki i Aikidon. Ki är själva livsenergin, och det gäller att lära sig hantera den.
Gunnar talar återigen en stund om sina förbättrade mänskliga relationer. Han berättar hur han förut hade svårt med kvinnor, var rädd att bli styrd eller lämnad. Han var misstänksam och offer för sina känslor.
-Vad menar du med det? kunde jag fråga vresigt och skrämd för det minsta som sades till mig. Och tankar och känslor malde runt. Känslorna styrde mig. Nu styr jag dem - även om jag fortfarande kan reagera starkt. Jag är i kontakt med känslorna och väljer vad jag gör med dem. Och ibland är det kanske riktigt att ge uttryck för dem, men inte så att det drabbar någon annan.
Gunnar menar att målet - och även medlet - i Ki Aikido är kärlek. Det finns ailtid kärlek bakom a1la attityder, som man byggt upp som försvar i okunnighet. Åven de värsta handlingar är rop på kärlek.
-Jag vill gärna citera några rader av Hjalmar Söderberg, som är mycket sanna och gjort stort intryck på mig, säger Gunnar.
De lyder:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå föraktad och avskydd, ty själen ryser inför tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.
Inger är också Ki-Aikidolärare och Gunnars partner på al1a ormåden. Hon var sedan länge intresserad av människor och andliga frågor, när hon träffade Gunnar. Men det var han som förde in henne i Aikido. Då arbetade hon som lärare, men liksom Gunnar arbetar hon nu på heltid med AB Kraftkällan. Hon leder egna kurser. Särskilt uppskattade är de som vänder sig till kvinnor.
-De kallas Hela Kvinnan och utgår från Aikido, berättar hon. Vi tränar att hålla vår balanspunkt, hitta vårt centrum och att knyta ihop medvetandet och kroppen. Kvinnor behöver ofta stärka sin jagkänsla och sin förmåga att möta stress och kritik. Vi arbetar också med att bli medvetna om hur de omedvetna tankarna - särskilt de som vi tänker om oss själva - styr våra reaktioner och vårt handlande. Många behöver stärka sin yang, sin maskulina sida, och lära sig att sätta gränser, staka ut mål och hålla riktning. Men det gäller också att bejaka sin kvinnlighet och styrkan i den. Att låra sig Helhet är kanske den bästa beskrivningen av syftet med kursen.
Att lära sig Helhet är också syftet med Gunnars kurser Hela mannen, och med hela livet för övrigt.
-Ki Aikido är ett bra hjälpmedel och värt att uppmärksammas av många sökare som lätt hamnar i en alltför intellektuell och fysiskt passiv cirkel, sammanfattar bade Gunnar och lnger av egen välgrundad erfarenhet.