Se CRL hemsida.
Dean Radin Parapsykolog
Psychologist and leading parapsychological researcher.
Alias: dean radin och radin, dean
normal
Dean Radin är en amerikansk parapsykolog som blir alltmer uppmärksammad. Hans forskning har stor bredd. Han har deltagit i undersökningar där amerikanska CIA studerat klärvoajans (för spioneri), och han har jagat spöken på svenska slott, något som få forskare vågat sig på - de riskerar ju sitt goda rykte! I år har han gett ut en bok där han framhåller att paranormala fenomen nu kan anses bevisade. I augusti 1997 besökte han Stockholm, höll presskonferens och föredrag.
Det var alltså en spännande forskare som besökte Stockholm på inbjudan av Sällskapet för Parapsykologisk Forskning. Vi lyckades få hit honom i samband med att han deltog i den årliga parapsykologiska kongressen, som i år hölls i Brighton, England.
Dean Radin har valts till nästa års ordförande i PA. Han har varit ordförande två gånger tidigare och är således en av de främsta parapsykologer som besökt Sverige.
Han har en ovanlig bakgrund. Tidigare spelade han klassisk fiol och därefter fiol inom country & western, något som nog stimulerade hans kreativitet.
Sedan 1993 är Dean Radin verksam vid University of Nevada i Las Vegas och chef för medvetandeforskningen vid Harry Reid Center for Environmental Studies. (Se Consciousness Research Laboratory.)
Eftersom han bor i spelstaden Las Vegas, undrar man förstås om han har studerat telepati eller prekognition i samband med spel. Ja, han ägnar sig även åt detta - genom att göra försök direkt online på Internet. Allt fler parapsykologer använder modern teknik i sina experiment, och Radin har en hemsida på Internet, där man kan delta i olika försök. Det kan gälla att förutsäga framtida händelser eller att påverka föremål (psykokinesi). Tillsammans med forskare vid universitet i Edinburgh och Amsterdam har han utvecklat program för att testa prekognition på World Wide Web. Under ett halvår i början av 1966 provades detta test över 2000 gånger av 1000 personer i olika delar av världen. I experimentet ber man försöksdeltagaren att beskriva en bild som kommer att väljas ut genom en slumpmetod och visas, sedan man tryckt på en knapp. Personen beskriver den framtida bilden genom att välja ett eller flera beskrivande ord och sedan klicka på en knapp för att få se vilken bild datorn hade valt. Resultatet jämförs sedan med egenskaper som personen anser sig ha: grad av kreativitet och tur, grad av tro på ESP samt uppmätt bakgrundsstrålning och jordmagnetisk aktivitet och antalet solfläckar. Man fann en negativ överensstämmelse mellan prekognitionsförmåga och jordmagnetism, vilket stämmer med tidigare erfarenheter. En positiv överensstämmelse fanns mellan prekognitionsförmåga och kreativitet.
Spökjägare
Försöken på Internet visar Dean Radins nya grepp. Men det är inte i första hand försök med anknytning till gambling i Las Vegas som är kännetecknande för honom. Nej, det är en kombination av djärvhet och nytänkande. Han är en forskare som kan kalla sig spökjägare. Han har fascinerats av att så många säger sig ha sett spöken på vissa slott, även flera svenska. Det är dokumenterat att man under många år sett spökliknande varelser vandra genom slottssalar. Men väldigt få forskare vill överhuvud taget reflektera över om dessa rapporter kan visa en verklighet. Radin har såväl öppenhet och intresse som kompetens att undersöka dessa rapporter närmare. För några år sedan besökte han ett danskt slott, Dragsholm, och ett svenskt, Engsö slott utanför Västerås, för att undersöka vad som kan ha orsakat dessa uppevelser. Med sig hade han två kolleger, Raymond Moody, känd genom sina böcker om nära döden-upplevelser, och William Roll, som har skandinaviskt påbrå och är en auktoritet när det gäller överlevnadsforskningen och poltergeistfenomen. De hade med sig en teknisk utrustning för att mäta elektriska och magnetiska fält samt joniserande bakgrundsstrålning. De fick några anmärkningsvärda mätresultat på båda slotten, men det mest intressanta var några av deras subjektiva upplevelser. De försökte känna om vissa områden kändes ovanliga, och detta utan att veta på vilka platser man sett spökliknande varelser. Sedan skulle upplevelser och ögonvittnesrapporter jämföras med de instrumentella och subjektiva mätningarna för att se om de överensstämde.
Utan att informera Moody om de andras upplevelser bad Roll honom gå runt på slottet och leta efter ställen som på något sätt kändes ovanliga. När Moody stod på tredje våningen, i tamburen, och tittade in i det viktigaste rummet, upplevde han en speciell förändring i sitt synfält. Han satte sig sedan i en stol i detta rum framför en spegel och stirrade in i den. Efter en kort stund kände han ett väsen av energi träda ut ur spegeln och försöka kommunicera med honom. Efter fem-tio minuter återvände detta väsen in i spegeln. Det visade sig att på just denna plats hade ägaren av slottet, grevinnan Piper, sett en kvinnlig uppenbarelse vid tre tidigare tillfällen. Strax efter Moodys upplevelse, och utan att känna till den, gick jag runt i slottet, berättar Radin. Han fann slottet vara mycket tyst och gav en tung, dov känsla överallt, antagligen på grund av de massiva klippväggarna. Han kände inget ovanligt i fängelsehålorna eller på första, andra eller fjärde våningen. Men på tredje våningen var det något underligt. Dean Radin förnam ett konstigt mullrande Ijud, som om det fanns en motor gömd djupt nere i golvet eller inne i väggarna. Det mullrande Ijudet, som också kunde beskrivas som en stark vibrerande känsla, var starkast omedelbart närmast det rum som Moody hade valt och där grevinnan Piper hade sett en uppenbarelse, och detta utan att Dean Radin kände till att Moody fastnat för samma plats. Som så ofta är fallet med fältundersökningar, hände det alltså kontiga saker, men de hade inga realistiska idéer om vad det kunde vara. De tyckte att det fanns goda skäl att rekommendera fördjupade undersökningar vid dessa platser som är kända för spökliknande syner.
Dean Radin tycker alltså att det är naturligt att ta med sig mätutrustning till spökslott för att se om det finns några speciella kraftfält på dessa platser, om det är särskilda material i väggarna, som kanske påverkar hjärnan så att vi blir känsliga för ovanliga krafter och energier. En gång undersökte Radin en plats med spökerier i USA. Han tog bland annat med sig utrustning för att mäta radioaktivitet och, guidad av en medial person, placerade han mätapparaturen inne i spöket - och apparaten gav utslag!
Healing
Dean Radin med stab har också satsat på att undersöka healing. De har undersökt om helare kan påverka exempelvis hjärtrytm, blodtryck och hudmotstånd hos en patient - och detta även på avstånd. Försöken är dubbelblinda och helare och patient är fysiskt atskilda. De har prövat olika avstånd mellan helare och patient. I några försök har avståndet varit 30 meter och de har befunnit sig i olika rum i samma byggnad. Som mest har avståndet varit över 9000 kilometer och helare och patient har befunnit sig på olika kontinenter. En dator bestämmer slumpmässigt när healing ska ske och när ingen påverkan ska förekomma, dvs kontrollperioderna. Efteråt jämför man avläsningar av fysiologin när healingenergi sändes och när den inte sändes. Man har ställt sig flera frågor under dessa healingförsök på avstånd: Har man vid fjärrhealing någon hjälp av om helaren föreställer sig en bild av patienten eller använder (liksom vid voodoo) ett fysiskt föremal som representerar denne? Har healing-effekten något samband med patientens motivation? Kan man mäta effekter på fysiologin vid fjärrhealing? Kan healing fungera även om helare och patient är åtskilda i tiden?
Man har hittills funnit stöd för att healing på avstånd fungerar och att patientens motivation har betydelse. Man har funnit att hjärtrytm och blodtryck i fingertopparna påverkas när en helare på avstånd försöker lugna en patient. Frågan om healing verkar bakåt i tiden kan tyckas knepig, men brasilianska helare i Sao Paulo hade inga problem att tänka sig att sådan healing kunde lyckas. Försöken genomfördes sommaren 1997 och är ännu inte färdiganalyserade.
Fälteffekter
Om man nu kan påverka en person på avstånd, borde man då inte kunna se någon effekt, om många samtidigt är fokuserade på en och samma händelse? Finns det något som kan kallas en fälteffekt? Under senare år har det gjorts några försök av detta slag. På tre ställen har man kopplat upp specialprogrammerade men av varandra oberoende slumptalsgeneratorer - vid Princetonuniversitetet i USA och vid universitet i Amsterdam och Edinburgh. Man har valt tillfällen när hundratals miljoner människor är koncentrerade på samma händelse, till exempel stora idrottsevenemang eller utdelningar av akademiska pris. Man har gjort omkring 40 sådana försök, och dessa bekräftar att maskinell utrustning, som styrs av slumpen i slumpgeneratorer, faktiskt påverkas på ett markant sätt. Det har redogjorts för dessa försök vid flera parapsykologiska kongresser. De finns på Dean Radins hemsida samt i hans bok The Conscious Universe.
Dean Radins stab ägnar sig framför allt åt att undersöka vilka faktorer som påverkar hur man lyckas i psi- experiment, s k processorienterad forskning. I laboratoriet studerar de påverkan på både levande och döda system: effekter av fält-medvetande som kan förknippas med grupper av människor, prekognition samt ovanliga betingelser då man ofta rapporterar uppenbarelser, eller apparitioner. Utanför laboratoriet studerar man faktorer i omgivningen på platser där det sägs spöka. De har också studerat vad som påverkar resultat av lotterier, spel på kasinon i Las Vegas samt slutligen sportprestationer.
Analys av 110 års forskning
Dean Radin anser alltså att det redan finns tillräckliga bevis för telepati, klärvoajans, prekognition och psykokinesi, som är de fyra grundläggande fenomenen inom parapsykologin. Bevisen redovisar han i boken The Conscious Universe (Det medvetna universum). Han har gjort en översikt över den forskning som utförts under 110 år och analyserat den, och han förklarar varför det nu går att säga att paranormala fenomen är vetenskapligt bevisade. Han påpekar att man inom parapsykologin har samma regler och metoder som inom andra vetenskapliga discipliner. Han förklarar varför väl etablerade vetenskapsmän idag håller med om att psykiska fenomen är värda ett seriöst vetenskapligt studium. Till och med den mycket skeptiske, nyligen avlidne, Carl Sagan intog den ståndpunkten mot slutet av sitt liv.
Dean Radin ägnar några kapitel i boken åt att förklara hur vetenskapliga bevis ser ut, kravet på upprepbarhet och metaanalys. Han förklarar också varför dessa fenomen ofta har bortförklarats av traditionell vetenskap och vilken betydelse studiet av psifenomenen har för vår förståelse av oss själva och universum.