Den 15 januari 1985 uppmanade tidningen Expressen sina läsare att ringa och berätta om varsel och sanndrömmar som de haft. Man fick in tusentals telefonsamtal. Några av de mest slaende berättelserna publicerades nästa dag. Här följer fem av dem:
Min dotter dog i november 1983. Till julen samma år var jag på julmarknad och plockade upp en bok från ett av stånden. Den hade samma namn som den gata min dotter bott pa, och i den stod 'Till Eva'. Sa heter jag och så hette min dotter. Boken handlade om en flicka som dog av narkotika och det var precis vad som hänt.
Min flickvän berättade för mig och min vän att hon drömt att hon blödde så hemskt att det inte gick att stoppa. När hon gick ut ur rummet sa jag till min vän att hon kommer att dö i dag eller i morgon, för blod som rinner betyder att livet försvinner. Dagen efter dog hon utan att ha varit sjuk innan.
1938 drömde jag att jag åkte skidor nedför en backe. Jag körde rakt in i ett taggtrådsstängsel och fick ett jack i laret. Mina äppelknyckarbyxor blev helt förstörda. Ett år senare var jag ute och åkte skidor. I en backe slog drömmen in.
Min fru och jag bodde 1944-50 i ett samhälle utanför Borås. En kväll for katten upp och fräste ilsket. Den stirrade på något. Min fru tog upp soffkudden som katten legat på. Nu blev fräsandet ännu värre. Min fru sa: 'Den här kudden har jag fått av min faster i Uddevalla.' Nästa dag fick vi besked om att fastern dött just den kvällen.
I höstas drömde jag en Lotto-rad: 1,4,7,11,12,26,31 med tillläggssiffra 3, eventuellt 16. Men jag orkade inte fylla i den på jobbet. Drömmen var natten till onsdag. På lördag slog raden in. Den raden hade gett mig en miljon, säkert. En sån chans far man bara en gång i livet, sägs det. Gissa om jag blev arg pa mig själv, och är fortfarande!
Livet är ett komplicerat nätverk av ofattbart många små händelser. Därför är det sannolikt att mycket osannolika händelser ska inträffa, som det heter i det från Aristoteles hämtade mottot till denna bok. Så ofta som hundar skäller, klockor stannar och människor telefonerar, måste det då och då hända att en hund skäller eller en klocka stannar då ägaren dör, eller att två människor samtidigt försöker ringa varandra.
Många människor drömmer ofta otäcka drömmar. Av rent statistiska skäl måste det därför då och då förekomma att ett dödsfall eller en annan tragisk händelse föregås av drömmar om en liknande händelse. Sådana sanndrömmar kommer man ihåg, och ofta överdriver man i minnet sin egen omedelbara reaktion på drömmen.
Många människor drabbas ofta av plötslig oro över andra människor, t ex föräldrar om sina barn. Om sådana obehagliga tankar slår in, minns man dem och kallar dem varsel. Annars glömmer man förhoppningsvis bort dem.
En del människor säger sig vara synska, dvs mycket ofta få varsel. I sådana fall spelar minnesfel ofta en stor roll. Det kunde psykologen James Alcock konstatera på ett enkelt sätt:
Vid flera tillfällen har jag bett personer som säger sig ofta ha sanndrömmar att skriva ned sina drömmar i detalj så fort de vaknat. På det sättet får de en uppteckning som de kan jämföra kommande händelser mot. I samtliga fall upphörde då sanndrömmarna. Troligen beror detta på att minnesfel eliminerades som fick drömmen att passa in på kommande händelser. Det är blott alltför lätt att ta intryck av någon liten överensstämmelse mellan de vaga minnena av en dröm och någon händelse som följer, och sedan tro att viktiga kännetecken hos den händelsen också ingick i drömmen.
Det finns inga hållbara bevis för varsel eller sanndrömmar. Däremot är det förståeligt att människor som råkar ut för mycket osannolika händelser har svårt för att nöja sig med slumpen som förklaring. Vi har ju världsbilder centrerade kring oss själva, och vill veta varför det händer just mig. Sådana tankar får både den som vinner högsta vinsten och den som drömt om en anhörigs död strax innan den inträffat. Det är svårt att se sig själv som en av många människor som kan utsättas för slumpens skördar.
Enstaka fall av varsel och förutsägelser behöver alltsa inte förklaras, eftersom sådana händelser då och då maste inträffa pa grund av slumpen. Det f_nns emellertid också manga typer av händelser som kan inträffa antingen på grund av sammanträffanden eller på grund av naturliga orsaker som inte alltid är sa lätta att komma pa. Här följer tre exempel på detta.
1 Det första exemplet har förmedlats av den amerikanske parapsykologen Charles Tart. En kvinna i hans bekantskapskrets vaknade plötsligt på natten den 17 juli 1944. Hon fann plötsligt att hon var vaken och att hon hade rusat upp ur sängen överväldigad av en känsla av absolut skräck. Ungefär en minut senare skakade fönstren. Det visade sig bero på tryckvågen från en stor explosion på 30 kilometers avstånd. 323 människor dog när ett ammunitionsfartyg exploderade i en hamn vid USAs västkust. Både kvinnan själv och Charles Tart tror att hon vaknade av en föraning om den kommande katastrofen.
2 Det andra exemplet härrör från den engelske psykologen CEM Hansel. Han har haft följande upplevelse:
En gång när jag promenerade pa en landsväg, genljöd en melodi i mitt huvud, men jag varken visslade eller nynnade den. En pojke närmade sig på cykel, och när han passerade, hörde jag att han visslade melodin alldeles samtidigt med att jag tänkte den.
3 Det tredje exemplet är något som hände mig själv ett par veckor innan jag skriver detta. Under en promenad på en folkfylld Stockholmsgata kom jag helt plötsligt att tänka på en kvinna som jag inte haft kontakt med på ett år, och som mycket sällan förekommit i mina tankar. Strax därefter, kanske en halv minut senare, fick jag syn på henne pa trottoaren framför mig.
1 Kvinnan som vaknade mitt i natten: Ljudets hastighet i luft är ca 340 meter/sekund. Därför tog det ca en och en halv minut för ljudet från explosionen att tillryggalägga de 30 kilometrarna. Explosionen gav också upphov till skakningar i berggrunden. Sådana vibrationer förflyttar sig betydligt snabbare än ljudet. Hastigheten varierar mellan 2 och 8 kilometer/sekund, beroende på bergarten. Om kvinnan vaknade av vibrationerna i berggrunden bör det alltså ha dröjt drygt en minut innan ljudvågen bragte fönstren att skaka. Människor i jordbävningsdrabbade områden kan berätta att man lätt blir väckt av att marken skakar.
2 Melodin: Strax efteråt passerade Hansel ett hus. Genom det öppna fönstret hörde han radion spela samma melodi. Han drog slutsatsen att både han och pojken hade fångat upp melodin da de hört den från radioapparater i hus de hade passerat. Det är mycket troligt, säger Hansel, att han aldrig hade kommit på denna förklaring om han inte hade hört en radioapparat strax efter att han mötte pojken.
3 Mötet på gatan: En rimlig förklaring är omedveten varseblivning. Innan jag medvetet lade märke till henne kan mitt omedvetna ha registrerat henne i tillräcklig utsträckning för att sätta igång tankar om henne.
Sammanträffanden och egendomliga överensstämmelser i vardagslivet kan ofta vara mycket suggestiva. De är en viktig orsak till att många människor tror på förutsägelser genom spådomar och varsel. En annan orsak till detta är mångtydigheten hos profetior och horoskop. Det finns många psykologiska mekanismer som kan ge upphov till illusioner om att spådomar och varsel fungerar. Däremot finns det inga vetenskapligt hållbara belägg för att sådana fenomen skulle f_nnas annat än just som psykologiska illusioner.
Det verkar alltsa inte att finnas någon genväg till kunskaper om framtiden. Vi är hänvisade till den gamla mödosamma vägen att genom erfarenheter och kritiskt tänkande skaffa oss kunskaper om orsak och verkan.