normal
Vad Dalai Lama kan lära oss
Dalai Lama förkroppsligar ett perspektiv som ofta kommer bort i vårt praktiska och utåtriktade samhälle. Inte sedan Mahatma Gandhi har det funnits en folkledare med en så djup insikt om vad fred betyder.
Fred skapas inte bara genom att bekämpa och förhindra fysiskt våld. Fredsarbete har också en inre dimension. Vi kan aldrig få fred i den yttre världen så länge vi försummar den inre och så länge vi inte stiftar fred med oss själva, säger Dalai Lama. Världsfred måste växa fram ur inre frid. Det finns ett samband i vad som sker i världen, i det kaos av terror, våld och död som härskar i vår yttre tillvaro och människans inre tankar och känslor.
Kanske har vi nått den vändpunkt när detta samband kan bli medvetet, inte bara hos en handfull individer utan i samhället i stort. Vad skulle det innebära? Tanken svindlar. För, som Dalai Lama påpekar: Vapnen kan inte agera av sig själva. För att de skall kunna orsaka skada måste ju människor använda dem.
Vi skulle inte längre puckla på varandra, handgripligen eller med ord och åthävor, när vi blir arga, utan dra oss tillbaka i avskildhet för att ta itu med vreden på ett inre plan och spåra dess rot i vårt eget sinne.
Dalai Lamas inre fredsarbete främjar även omsorg om, och respekt för, naturen.Tillvarons stora kretslopp av födelse och död, som Dalai Lama talar om, är modellen för alla ekologiska kretslopp. Och alla kretslopp, även människan, har ett centrum av stillhet. Det gäller bara att hitta det. Inre ro och lyhördhet hjälper oss att komma i balans, inte bara med oss själva och andra människor, utan också med naturen.
Men är inte det här bara drömmar? Kan människan verkligen så till den grad stöpa om sig själv? Dalai Lama hävdar bestämt att det inte bara är möjligt, det är vår uppgift som människor att ta itu med det arbetet. Det är nästa steg i vår utveckling.
normal
Dalai Lama fyllde nästan Globen med enkla men svåra råd
Vi får aldrig fred i den yttre världen, så länge vi försummar den inre och så länge vi inte stiftar fred med oss själva.
En person som beter sig som en fiende mot en, är ens bästa lärare. När man möter en fiende, övar man sig att tillämpa tålamod.
Med dessa två typiska Dala Lama-uttalanden på affischer och med en marknadsföring som mycket liknade lanseringen av popstjärnor lockades en storpublik till Globen den 23 maj i år. Då gjorde den landsflyktige tibetanske och buddhistiske ledaren och fredspristagaren sitt hittills enda helt offentliga framträdande i Sverige.
Dalai Lama fyllde nästan den väldiga Globen - med hjälp av svenska kändisar som Marie Bergman, Lill Lindfors, Lisa Ekdahl och Richard Wolff.
Arrangör var Föreningen Det Andra med bl. a. Anna Bornstein som en drivande kraft.
Dalai Lama talade enkelt och vardagligt, det kunde nästan förefalla ytligt. Vid de ganska många tillfällen då jag hört Dalai Lama, har han gjort enbart enkla, närmast självklara utttalanden, vilket gjort en del åhörare litet snopna.
Några som inte sökt sig till andliga lärare förut har blivit överraskade av att det inte var nyare och konstigare än så. Många med djupa andliga erfarenheter tycks också ha blivit snopna över att inte få höra något ovanligt, något djupt filosofiskt och alldeles särskilt vist, som man inte tidigare tänkt på själv eller hört och som utgjorde svaret på en sökares innersta frågor.
Kanske hade man väntat sig övertygande argument för reinkarnationens och karmans verklighet, för tankens makt över materien och hisnande metafysiska resonemang om universums mening och mål.
Men intet sådant kom över Dalai Lamas läppar.
I stället fick man höra enkelheter av typen Man ska vara snäll, då blir det bäst och Man mår bättre när man inte är arg än när man är arg - det säger doktorn också.
Krångligare än så har han aldrig gjort det vid något tillfälle då jag hört honom - och jag har ändå pressat honom litet under en lång privat intervju i hans exilort Dharamsala i norra Indien.
Jag har hört journalister i samtal med Dalai Lama if rågasätta, om den heliga Dalai Lama-rollen fyller någon vettig funktion. Kanske väntade de att få höra honom försvara traditionen och Dalai Lama-rollens upphöjdhet.
Men Dalai Lama har bara svarat att hans jobb har en betydelse bara om han sköter det bra.
Lika enkelt svarar han på frågan om han ännu hoppas att tibetanerna skall få tillbaka sitt land från kineserna: Det är bättre att hoppas än att inte hoppas.
Under min intervju i Indien frågade jag Dalai Lama vad han ansåg var livets mening.
Han svarade bara att det nog var att hjälpa andra så gott man kan och i alla fall inte skada någon.
- Sånt där kunde jag också säga, kommenterade en av de många skolungdomar som särskilt inbjudits till Dalai Lamas framträdande i Globen.
Men enkeltheten är kanske medveten hos Dalai Lama. I I enkelheten ligger nog hans charm och möjlighet att gå hem hos vanligt folk.
Efter den första snopenheten är man lättad över att livet kanske inte är så mycket krångligare än så och över att man själv egentligen redan vet vad man behöver veta för att leva ett riktigt liv. Grubbel över själavandring och annat behövs inte - det gör bara livet krångligare. Var snäll här och nu! är det man behöver tänka på. Lika enkelt som genialt!
I Globen sa Dalai Lama också som vilken icke-troende Svensson som helst att man aldrig kan undvika svårigheter i livet. Han sa ingenting sådant som att det är något högre som vill lära oss läxor eller att det som händer beror på karmans lag.
Dalai Lama beskriver världen så som vi är vana att se den. Han gör det sakligt. Konstarerar fakta.
Och det märks ingen bitterhet hos honom, trots att han erfarit mycken mänsklig grymhet - inte ens bitterhet mot kineserna, när han någon gång uttalar sig om dem. Han kämpar dock oförtröttligt för sin nations sak, och visst ser han sorgsen ut, när han kommer in på ämnen som krig och förtryck. Men han håller balansen. Buddhisterna talar ju om balans och den gyllene medelvägen. Dalai Lama blir heller aldrig salvelsefull eller sjunger kärlekens lov i högstända toner eller utlovar något himmelrike som man kan uppnå med rätt tro. Hans tal om kärlek är förnuftsbaserat. Han plirar mot sina åhörare och säger ofta you know och you see som en omtänksam farbror.
Han kanske närmast kan beskrivas som mysig, inte alls högtravande - och han beskriver också sig själv som en vanlig människa, som vem som helst. Och så kliar han sig då och då eftertänksamt, gärna på huvudet eller på den arm som munkdräkten lämnar bar. Armlösheten är en symbol för fattigdom, enkelhet och ödmjukhet.
Munkdräkten kommenterar han också ibland - och skrattar ett litet fnittrigt skratt, som smittar av sig. Publikens skratt växer fram, eller rullar som vågor, vilka börjar små och till sist brusar breda och höga. Man skrattar litet åt det han säger, mer åt hur han säger det och mest åt hur han sen skrattar själv. Och så skrattar Dalai Lama en gång till liksom åt att publiken skrattar. Och då skrattar publiken ännu högre, och ännu fler faller in. Det är som att det tar lite tid innan alla har fattat att man faktiskt kan skratta både med och åt Dalai Lama. Han tar inte illa upp. Tvärtom verkar han smått självironisk och road av tanken på den nästan lite löjliga figur han målar upp av sig själv. Han säger om dräkten att den är så bra, eftersom han aldrig behöver grubbla över vad han ska ha på sig! Det är alltid samma dräkt.
Dalai Lama talade också enkelt och sakligt om kärlek och gemenskap, om att ha medkänsla och hjälpa varandra. Han förstod, sa han, att den som uppmanas till ett levnadssätt präglat av kärlek och tjänande, gärna vill veta varför man ska leva så. Och han förklarade varför det är bra att leva så, även ur egoistisk, sund egoistisk, synpunkt.
Jo, för man mår bra själv av kärlek och medkänsla. Alla frågar sig hur man blir Iycklig. Lycka är att ha sinnesfrid, och det får man av kärlek och medkänsla - det vet jag också av egen begränsad erfarenhet, sa Dalai Lama.
Han menade också att orsaken till att kärlek och medkänsla ger Iycka är att dessa känslor ligger så nära vår sanna natur och är grundläggande för vår existens som människor. Vi är beroende av varandra.
Det var knäpp tyst. Det här var återigen en självklarhet och inget nytt, men samtidigt främmande, för hur ofta handlar vi i vardagen utifrån denna insikt? Är inte det vanliga att vi handlar som om Iyckan i stället kom av att kunna roffa åt sig på andras bekostnad och ge igen i stället för att förstå och förlåta!
Med ens framstod all konkurrens, allt käbbel, alla gräl och anklagelser, alla stöddiga ungdomsattityder som mycket dumt. För att inte tala om det obegripliga faktum att vi ännu i vår tid håller på och slår ihjäl varandra.
Det är tydligen inte så självklart för oss att vi ska hjälpa och inte skada - så vi är nog många som behöver höra Dalai Lamas till synes självklara ord om och om igen.
normal
Dalai Lama genom tiderna
Dalai Lama är den benämning som inom lamaismen, den tibetanska formen av buddhism, genom århundraden givits den person som anses vara inkarnationen av gudomen Avalokitesvara.
Tidigare innebar befattningen förutom att vara andligt den högste levande mästaren även att politiskt härska över Tibet.
Nuvarande Dalai Lama föddes 1935, är av tibetansk bondesläkt och installerades 1939 som härskare under ett regentskapsråd (munkkabinett) som fick avgå när Dalai Lama blev myndig.
Efter den kinesiska ockupationen av Tibet 1950-51 fick Dalai Lama fly till Indien (1959) i samband med en folkresning mot kinesernas styre. Nuvarande Dalai Lama lever alltså i exil.
