- Under Arbete -
Motviljan för kabbalan och andra esoteriska läror i våra moderna kyrkor beror dels på att man fallit under de senaste decennierna till en slags sola sacramentalism, samt dels för att kyrkan tappat intresset för den esoteriska miljö som det Nya Testamentet utvecklades ifrån.
Forskarnas upptäckter, bl.a. Qumram-upptäckterna, och återfinnandet av den rika gnostiska litteraturen har gett oss mer kunskap om den tidiga kristendomens relationer till områdets estoteriska läror, bl.a. grekisk pythagorism och talmystikens signifikans hos judarna; vi kan nu också skapa en koppling mellan dessa läror, tack vare kristna kabbalister såsom Mirandola della Pico och moderna talmystiker såsom Moshe Zew.
Det vore också nödvändigt att nämna att den kristna kabbalan utvecklades vid oroliga tider för den romersk katolska kyrkan då judendomen tagit kontroll över ränessansens flera religiösa nyckel-faktorer; medan fysisk våld mot judarna var förbjudet, även om dessa fall inte var ovanliga, satsade man främst på att försöka använda filosofiska metoder såsom teologi och patristik, för att att omvända judarna till kristendomen, men kyrkans misslyckanden skapade en möjlighet för de kristna kabbalisterna att stiga fram från historiens dunkel.
- Den kristna kabbalans historia
Man har inte kunnat bevisa exakt när kabbalan började smältas in i den kristna tron, men redan Raimundus Martini (ca 1220-1284) skrev i sin Pugio Fidei om de klassiska judiska texterna (bla. Mishna, midrash och talmud) och om deras relationer till kristendomen, ispirerad av det urgamla motivet, dvs. att konvertera judarna till kristendomen.
Abraham ben Samuel Abulafia (1240-1292) kan inte kallas alls för en kristen kabbalist enligt Gerschom Scholem, han skriver i sin bok Judisk Mystik: __ . Men han har utan tvekan influerat senare kabbalister inom kristendomen.
Det är också intressant att påven Sixtus IV (1414-1484)visade ett omfattande intresse för kabbalan. Han beodrade översättningar av urgammla kabbalistiska texter, som än i dag finns i vatikanens ariv.
Picos (Mirandola della) roll i den kristna kabbalan är omtvistad. Gershom Scholem påstår tom att de kabbalistiska texterna i vatikanen var menade i själva verket till pico. - Det är värt att notera att Picos kunskaper inom kabbalan hade sina tydliga begränsningar.
Dessa och andra kristna kabbalister såg förmodligen inte judendomen som kristendomens urkälla, utan de var snarare mer intresserade över de element som den tidens judendom hade fört med sig; dessa element sågs vara nyttiga och värdefulla.
Kabbalan ansågs innehålla kristna sanningar, de sökte efter likheter mellan kabbalistiska texter och kristen teologi. - Jag ska demonstrera ett fåtal av dessa likheter senare. Dessa kristna kabbalister är fundamentet, fäderna, till den moderna kristna kabbalan, av vilket de mesta är Mosh Zews handstil. Sanningen är att kabbalan har ignonerats inom de mer konservativa, samt de liberala församlingarna i våra moderna tider, men ett nytt ljus har fallit över kabbalans förståelse i kyrkorna, och flera har på nytt börjat studera dess urgamla filosofi.
- Det Nya Testamentet:
När fariseerna och saddeuceerna kom för att döpas av Johannes Döparen sade han: Och menen icke att I kunnen säga vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham (Matt. 3:9)
Vad menade Johannes med att Gud kunde väcka barn av stenar?
Ordet för barn i hebreiskan är Benim (Beit-Nun-Mem), när man sedan adderar bokstaven Aleph, som är en symbol för Gud (Se äver texten om Aleph), får man fram ordet för stenar avenim (Aleph-Beit-Nun-Mem).
"Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den på korset; och den lydde så: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.»
Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska." (joh. 19:19-20)
Texten på korset heter på hebreiska: Yeshua Ha-Nasari We-Melech Ha-Jehudim. De första bokstäverna i var ord bildar Guds tetragrammaton, JHWH(Jod-He-Waw-He).
- kristna doktriner:
- Treenighetsläran:
Treenighetens första person är Fadern, som på hebreiska heter Av/Abba, den första bokstaven är Aleph, som också är den första bokstaven i det hebriska alfabetet.
Treenighetens andra person, Sonen, heter på hebreiska Ben, som börjar med den andra bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Aleph = Av
Bet = Ben
| Alefabet | Mening |
|---|---|
| Aleph | Av |
| Bet | Ben |
Gud Fadern och Gud Sonen är Ett. - Ordet för sten är Aven (Aleph-Vav-Nun) vilket är en kobination av Av och Ben
Ordet för förståelse är Binah (Bet-Jod-Nun-He), som också är en av sefirorna på Etz Chayim (Livets Träd), består av en kombination Ben Jah, Guds son, (Bet-Nun och Jod-He). Detta betyder att Jesus är den sanne Logos, förmedlaren mellan Gud och människa, den sanna förståelsen.
- Treenighetsläran i Sefer Ha-Zohar:
Trots att Zohar som en helhet knappast passar in i kristendomens rika dogmatik kan man finna ett fåtal fragment som tyder på en slags gudomlig treenighet.
Den viktigaste frågan förblir obesvarad: Blev Zohar influerad av kristendomen, eller kristendomen av Zohars källa, dvs kabbalan?
Zohar(II, 53b)
Hör Israel, Herren er Gud är ett! Dessa tre är ett. Hur kan de tre namnen vare ett? Endast genom tron: I den Helige Andens uppenbarelse, i det heliga ögats skådande! Ljudets mysterium är såsom denna: trots att det är ett, innehåller det tre element, eld, vind och vatten, vilka har blivit ett enligt ljudets mysterium. Så är det ock i de trefaldiga gudomliga manifestationerna skapade av Herren vår Gud Herren. Tre aspekter som formar en enhet. Detta är meningen med ljudet som en man låter formas i bönen, när han strävar efter att ena allt från Ein-Sof till skapelsens slut. Detta är den dagliga enigheten, hemligheten som uppenbaras i den Helige Anden.
Zohar(III, 288b)
Den gamle har tre huvuden. Han manifestrerar sig i tre arketyper, alla tre formar en. Han liknas därför med talet tre. De manifesteras i varandra. Första, hemlig, gömd visdom (Chochmah), på den helige Gamle, och på den gömda. Ingen vet vad Han besitter, han är över all förståelse. Därför är han för människan icke-varande(Ayin).
- Kristus i Etz Chayim (Livets Träd)
Flera kabbalister har försökt att finna en koppling mellan den gudomliga Logos (då från Philons perspektiv), Guds eviga Ord, som i kristendomen har klätt sig i kött(Jesus), och livets träd.
Vissa gnostiker påstår att Chochmah, som kallas för den andra Logos och Sonen, skulle passa in i Kristi roll, bla. för att kristus kallas i NT för Guds Visdom(Sophia) och Kraft (Dynameia) samt för att Han är Gudomens andra person, men dessa spekulationer för med sig följande svårigheter:
- Chocmah tillhör den feminina pelaren.
- I kristendomen talar man endast om en Logos inte tre
- Gnostikerna tror att Adam, Melchisedek och Jesus är olika emanationer av Logos, vilket är helt fel enligt den kristna lära. - Man accepterar endast de två första som arketyper(Typos) av den kommande messias.
- Ytterligare problematik med Chochmah som Kristus:
Om man identiferar sefiran Chochmah med Kristus faller man lätt för irrläran om att Logos är skapat. Det heter i ordspråksboken: Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag (Visdomen, Chochmah) född (Ordsp. 8:25) -Den korrekta översättningen skulle vara blev jag skapad, man har nämligen försökt underlätta förståelsen för att man, av av misstag, identiferat denna visdom(chochmah) som den kommande messias.
Sanningen är att visdomen(chochmah) man talar om här är feminin både i ordets betydelse och dess sammanhang i ordspråksboken, därför kan man här inte mena Kristus, som är maskulin. - Chochmah är här helt enkelt en skapad visdom, inte en person eller Logos, som själva är skaparen av allt.
- I Gemetria:
- I Notarikon:
- I Temurah:
- Rekommenderad litteratur:
Rabbi Tvi Nassi, The great mystery, oxford university 1974