normal
Samtal 1
Första samtalet gäller en fru med namn Bednarek som bodde i lägenheten under Anna Kudrys. Och det var hon, Anna, som verkade orsaka de konstiga fenomen.
Bandavskrift av mitt (AD) samtal med Irena Bednarek (IB), hemma hos henne.
| Hur har ni det nu efter att familjen Kudrys hade flyttat? Blev det slut med oroligheter? |
| Att det blev helt slut det kan jag inte säga för det hörs fortfarande att det pågår några konstiga aktiviteter där uppe: bankningar, fotsteg... |
| Men i er lägenhet händer väl inget? |
| Inte nu längre, nej. Fast vi skall ändå flytta härifrån. Vi har redan batalt insats för en annan lägenhet och väntar nu i kön. Det räcker med det vi fick uppleva. |
| Kan ni berätta lite grand om det ni fick uppleva? |
| Vad kan jag säga? Jag har redan berättat det så många gånger till olika journalister... I stora drag så kan man säja att det tog saker härifrån och gjorde sönder dem en trappa upp. Glas från skåpet och från kylskåp, ägg, margarin, mjölk, gräde... |
| Har ni någongång sett själva ögonblicket av försvinnande? |
| Nej, det kunde man aldrig se. Från början kunde vi inte tro att detta var sant, så vi numrerade saker. Vi räknade t ex glasen i skåpet och under varje glas la vi en bit av papper med nummer på. Sen tittade vi igen och konstaterade att en fattades. Så gick vi upp till Kudrys och där hittade vi den. Ibland var den sönderkrossad men ibland hel. Den kunde ha varit mycket varm också. Men man kunde inte hitta allt; t ex vet jag fortfarande inte vad som hände med min gardin från köksfönstret. Den försvann bara. Likaså en toffel. |
| Har ni aldrig fått dem tillbaka? |
| Nej, aldrig. |
| Hur reagerade ni när saker började försvinna? |
| Från början var jag bara förvånad, men när det började riva ut parkettbrädor där uppe så blev jag riktig skrämd. |
| Hur fick ni veta att parkettbrädor blev utrivna? |
| Det hördes tydligt här nere. Till slut så kunde jag urskilja vad det var som hände där uppe. |
| Hur länge kände ni familjen Kudrys? |
| Sen jag flyttade hit, det blir fem år. De var väl mina grannar och vi umgicks med varandra. |
| Vad var det första tecken att någonting onormal höll på att hända? |
| Det började med knackningarna på dörren. Sen började det slita ner tavlorna från väggen. |
| Tavlorna slets från väggen? |
| Ja, de lossnade från spikarna och flög runt i rummet. |
| Har ni själv varit vittne till sådana händelser? |
| Javisst, flera gånger. Sakerna från vardagsrummet och köket förflyttade sig till hallen. Hur kunde de olika saker flyga ut från ett stängt skåp kan jag inte fatta ännu. Väggarna började spricka. Ser ni här? (pekar på en vågrätt ca 30 cm lång spricka på väggen). Först trodde man att det var grunden som huset stod på som gav vika men då skulle sprickningar vara lodräta. Och huset är byggd av stora betongplattor. |
| Hur reagerar andra grannar på de händelser? |
| På olika sätt. De försökte hitta på olika förklaringar också. En del sade att Anna Kudrys lekte med att framkalla andar, andra påstod att hon var skyldig pengar till en nyligen avliden gamling. |
| Ni själv Då, har ni någon förkalkning? |
| Jag har funderat mycket men har fortfarande ingen aning hur kan man förklarar något sådant. |
| Är ni inte rädd när ni är ensam hemma? |
| Jo visst, det är jag. Då brukar jag ta en lugnande och en sömntablett och försöker sova. Det är den enda lösningen. |
| När hörde ni senast någonting från våningen ovan? |
| I förgår. Först hördes det som om någon gick där från vardagsrummet till köket med tunga steg och sedan var det något oväsen som jag hade svårt att placera. Undrar om det var inte parketten igen. Det har redan slitits ut en triangel vid väggen och parkettbrädor kastades runt i olika rum. |
| När hände detta? |
| Strax efter de hade flyttat ut med alla möbler. Med doktor Liwoch hade vi försökt riva ut en sånt parkettbräda med händer men vi klarade inte det. |
En
dag, när lägenheten var tom och
nyckel var hos mig, började det rinna från kranen där uppe och jag fick hela köket fullt med
vatten.
| Började rinna av sig själv? |
| Hur annars? Lägenheten var låst och nyckel var hos mig. När det började rinna från taket ställde jag en hink på golvet och ringde till administrationskontoret. När de kom så var köket översvämmat. Vi gick upp tillsammans och, kan ni tänka er, kranen var faktiskt på men vattnet rann till vasken utan att flyta över. Men trots det var det fullt med vatten på golvet. Till denna dag har jag inte hitta någon vettig förkalkning till detta. |
Anna Kudrys och hennes dotter Eva har fått någon konstig
kraft så att gaffar och spikar böjer sig i deras händer. Det har kommit några gubbar från något laboratorie i Warszawa och de hade med sig sådana där konstiga metallrör. De böjde allihopa. En annan gång kom det en äldre man från Warszawa,
professor eller nåt sådant, och sa till Anna att hon skulle
önska sig att något skulle komma och det gjorde det också.
| Vem har nycklarna till familjen Kudrys lägenhet? |
| Nycklarna finns i administrationen och dörren är plomberad. |
| Såg ni själv när fru Kudrys böjde skedarna? |
| Javisst, det såg jag. Hon tog den i handen och gned i en stund och sen böjde sig den bara. Om det bara skulle vara aluminium, men det var ju riktig stål. |
| Minns ni datum när allt detta började? |
| Som i går. Det var det åttonde december. Jag kom från jobbet och i uppgången var det fullt med folk. Jag trodde att det var några berusade så jag sa till dem: Kan ni vara vänliga och flytta på er. Här är väl ingen samlingsplats. Så sa de till mig att det händer konstiga saker hos Kudrys. Jag blev nyfiken och gick upp för att få se vad som var så konstig att det lockade hit alla de där människorna. Dörren till deras lägenhet stod öppet och jag såg med häpnad att olika glasföremål krossades mot golvet i hallen. Senare började saker försvinna också från mig och hamnade hos Kudrys. Men det kom också saker från andra ställen för de var varken mina eller deras. Vi frågade grannarna om de blev av med några saker men kanske var de skrämda av det hela för de ville inte ens prata men oss om detta. |
Vi började föra nogranna anteckningar över händelserna där vi skrev ned tidpunkten och vad var det som har hände. När Kudrys inte var hemma så noterade jag det istället. Ibland höll det på i ett sträck men det kunde också vara tyst i ett par timmar.
Det här vinglaset är det enda som är kvar av
tolv stycken. Alla champagneglasen är borta. Från ett stängt skåp flög de ut och krossades mot golvet i hallen. Man såg aldrig när de flög ut från skåpet utan hörde bara smällen i hallen och där låg glasbitarna. Ibland liksom exploderade de redan i
luften och då kunde man se det.
En polis som kom för att göra en
rapport trodde inte på vad vi sa och räknade själv glasen i skåpet. Sen ställde han sig med ryggen mot skåpdörren. När ett glas trots detta flög ut ur skåpet var han nära att svimma. I sin rapport skrev han:
okänd orsak.
| Har ni tidigare hört om liknande företeelse? |
| Nej. Men en gång visade de en pojke på TV som ständigt blev utsatt för begjutning av vatten, med jag lade ingen särskilt uppmärksamhet på detta. |
| Vem var den förste som upptäckte förftyttandet av föremålen? |
| Det var herr Kudrys. Han var ensam hemma och plötsligt ramlade en tavla ner från väggen. Han trodde att den ramlade av sig själv och hängde tillbaka den, men strax efteråt blev en gardinstång i det lilla rummet utriven ur väggen tillsammans men de krokar den hängde på. |
Sen var det ett glas från köket som flög till hallen.
| Hade ni hört talas om att det även hos grannarna ovanpå Kudrys också försvann saker? |
| Vad jag vet var det bara en citron och ett glas. |
| Vad var det mer som ni blev miste? |
| Margarin, smör, mjölk, grädde... Även kläder i garderobskåpet blev förstörda. Och de rivdes inte bara up i sömmen, utan själva tyget blev förstört. Även skor blev sönderrivna. När Kudrys överkast på fåtöljerna blev sönderrivna och bordsbenen utskruvade ur jängorna så lämnade hon mig en helt ny kostym för hennes make för att jag skulle förvara den i min garderob. Den hade fortfarande prislappen från affären. När hon senare kom för att hämta tillbaka den och det visade sig att den var helt förstörd så blev jag så upprörd att doktor Liwoch fick ge mig en lugnande spruta. |
En gång var det kanariefågel som flyttades ur buren. Buren var fortfarande låst och fågeln satt bakom garderobskåp. Levande och oskadat. Hur kunde han bara komma ut??
Kudrys' son hade några vattenväxter i en femlitersburk. Vi satt just i köket när vi plötsligt hörde en smäll i vardagsrummet. Vi gick dit för att kolla vad som hände och såg med häpnad att burken hade spruckit i
två delar och
växterna vissnat. Men det mest konstiga var att det inte fanns en droppe vatten på golvet. Som om det hade dunstat av helt plötsligt. Krukväxter tycktes ut ur krukor och slängdes på golvet. Fru Kudrys försökte sätta tillbaka dem i krukorna men de rycktes ut på nytt. En man från Bielsko kom till Kudrys och gjorde olika
experiment med henne. Bland annat sa han att hon skulle önska sig pengar. Till mig sa han att jag noga skulle räkna mina pengar och det gjorde jag. Jag var hemma hos mig och Anna hos sig en trappa upp. Plötsligt försvann ett tjugozlotys
mynt från min portmonnä och hamnade hos henne. Då sa jag till Kudrys:
Du har tagit många saker ifrån mig utan att jag sagt något, men pengar får du låta bli.
Ibland kunde vi hitta delar hos mig av saker som sönderkrossades där uppe: en bit glas som vi hittade passade ihop med halsen från en nyligen krossad läskedrycksflaskan från Kudrys, eller delar av lika färgade vinglas.
| Har det hänt att någon av er blev skadad? |
| Ojå, massor med gånger. Jag fick benen förskräckligt skurna av glasbitar. Min dotter fick ett slag i ankeln så att hon kunde inte gå på två dagar. Herr Kudrys fick också sitt. En gång slets hans glasögon ut från näsan och slogs sönder mot golvet. Iwona, min dotter, fick näsan skada av glassplitter och Ewa, Kudryss dotter, knäet. Min make - han satt i den här fåtöljen - fick en smäll i bröstet av ett margarinpaket så tappade han andan. Han sa att det kändes som om han fått ett smäll med en tegelsten. |
Sen började barnen må illa, och det gjorde vi också. Jag kände t ex tydligt att jag fick förhöjt blodtryck när jag kom till deras lägenhet. Jag fick också stark huvudverk och händer och ben blev uppsvullna. Dottern min reagerade på liknande sätt. Även doktors fru mådde så illa när hon kom till Kudrys att han fick köra tillbaka henne nästan med det samma. Däremot var det tvärt om med en dam från tidningen: hon kom med snuva och blev blev plötsligt frisk. Bara fru Kudrys blev skonad. Hon plockade glasskärvor i hinken, föremålen krossades vid henne men skadade henne aldrig det minsta.
Jag måste säga er att vi har gått igenom så mycket att det var på
gränsen av vad vi kunde klara av.
| De äggen som försvann från ert kylskåp och uppenbarade sig hos Kudrys, var de alltid sönderkrossade? |
| Alltid med bara två undantag: i det ena fallet kom hela ägget men utan äggulan och i det andra fallet kom bara hälften men var däremot hårdkokt. |
| Men från er togs det färskt? |
| Javisst. Det koktes på vägen dit. |
En femliters kastrull full med vatten kastades från spisen ner på golvet. Spislock föll ner.
En gång hade doktor Liwoch bundit ihop två flaskor med ett metalltråd. På halsarna av flaskorna gjorde han mycket
fasta öglor så att det var omöjligt att flaskorna skulle kunna slita sig från varandra. Den ena flaskan ställde han på skåpet och den andra på golvet. Efter en stund flög den ena av flaskorna till köket medan den andra att kvar på sin plats och den fastknutna öglan hade inte deformerat sig alls. Kan ni förställa er någonting sådant?
| Nej, inte än men i morgon skall vi träffa familjen Kudrys i deras nya lägenhet och jag misstänker att vi får vidga våra horisonter om vad som kan vara möjligt. |
normal
Samtal 2
Bandavskrift av samtalet hos familjen Kudrys i september 1968. Närvarande vid samtalet: Anna Kudrys, Czeslaw Kudrys (hennes make - CK), dr Janusz Liwoch (L) och antecknande Andrej Dobrowolski (AD).
| Är det lugnare i den nya lägenheten än det var i den gamla? |
| Ja, men först efter herr Stefanskis besök hos oss, innan dess förstördes saker här också. Det var han som gjorde oss medvetna om att människan kan påverka de där fenomenen, så att säga på begäran. Nu t ex, när min fru begär att glaset skall förflytta sig, så flyttar det sig. |
| Är det bara på fruns begäran som saker händer? |
| Fruns och dotterns, men dotterns i mindre utsträckning. Jag för den delen kan önska mig något hela dagen utan att något händer. Inte ens min fru klarar det alltid. Igår frågade hon exempelvis efter kaffe: Hämta lite kaffe, Karol lille, men han kan inte hat hitta något för han kastade en ölflaska i stället. |
| Var den full? |
| Nej, tom. |
| Hur började allt detta? |
| Först var det knackningar på dörren. Någon knackar så jag säger: kom in, men ingen kommer. Jag går och öppnar dörren men det finns ingen där. Det hörs inte heller att någon springer ner i trappan. Vi bodde tre trappor upp så det var omöjligt att någon skulle kunna hinna ner utan att det hördes. Efter en stund hände samma sak igen. Jag försökte förklara detta för mig själv på olika sätt. Tänkte till och med att någon kanske hade en sån där fjärrstyrd anordning, eftersom man vet att nu för tiden kan folk skoja med hjälp av alla möjliga konstigheter, men det kunde inte vara det, för knackningarna varierade och lät helt autentiska. Och varje gång vi öppnade dörren fanns det ingen där. |
Man kunde bli riktig förbannad. Man Öppnar dörren - ingen där, kommer man tillbaka till
rummet - knack, knack igen. Ibland hördes det som om någon hade bankat men näven, ibland som sparkningar men foten och ibland som om någon hade slagit på dörren men en käpp. Allt detta började en vecka innan Allhelgonahelgen och varade till den åttonde
december. Sen började
det kasta saker. Vi stod vid dörren och vaktade men då hände ingenting. Man kunde vänta i timmar och ingenting hördes men så fort man gick från dörren - bang, bang, bang igen. Jag blev så nervös att jag trodde att mina nerver skulle kollapsa när som helst. Knackningarna burkade börja vid
fem,
sex på kvällen och kunde hålla på till ett,
två på natten.
Grannfrun som bodde mittemot på samma trappuppgång hörde också knackningarna, men hon trodde att de kom från insidan, allts från vår lägenhet, men vi hörde tydligt att de kom från korridoren.
Men det värsta började den åttonde december, då var det
rena kallabaliken hemma. Allt gick sönder. Väggarna blev helt kala; inga tavlor, ingenting fanns kvar. Bara några sönderkrossade ramar var kvar i källaren. Även gardinstången slets ut ur väggen tillsammans med krokarna som var inmurade i betongen. Tänk vilken stor
kraft det behövs för att kunna slita loss de där krokarna som satt så hårt att man kunde hänga sig i dem.
| Men ni själva blev väl inte skadade? |
| Vadå inte! Dottern hade benen fulla av skärsår. Grannfrun fick vid flera tillfällen slag i huvudet och i ryggen med medicinflaskor. Direktören på fabriken där jag är anställd hade bestämt sig för att hjälpa oss genom att låta renovera lägenheten. Det hjälper kanske, sa han. En grupp målare skickades till oss. De började arbeta men snart blev de skrämda när olika föremål började flyga i luften. De hade t ex med sig läskedrycker som de ställde på garderobskåpet i stora rummet, men när de gick till hallen så följde flaskorna efter. En av flaskorna ramlade ner i färghinken med en sådan kraft att färgen skvätte runt halva hallen. Nästa dag jobbade de med skyddshjälmar på huvudet och den tredje dagen tog de sina grejor och gick utan att avsluta arbetet. Sedan anmälde sig alla tre hos läkaren och fick en vecka ledig, så dåligt mådde de. |
Folk kom hit och trodde inte sina
ögon. En
redaktör från Trybuna Tobotnicza köpte själv
tio stycken
ägg, numererade dem med en
grön tuschpenna och gick med dem till en grannfru som bodde en trappa ner. Hon tog bort sina egna ägg från kylskåpet och där lade hon in de numererade. Sedan kom han tillbaka till oss. Efter en stund, när vi satt och pratade - bang!: ett ägg markerad med grön tuschpenna med
nummer sju på ramlade ner i hallen. Vi gick ned till grannen, räknade äggen i kylskåpet och såg att alla fanns kvar förutom nummer sju. Hur kan man förklara detta?
| Nu händer det nästan aldrig att något ramlar ner av sig själv men om maken skulle ens höja rösten mot mig, får han strax någonting i huvudet. Nå, säg, Czeslaw, är det inte så? |
| (Tittar lite skamset på frun men säger inget.) |
| Senast hade tre ägg slagit i hans huvud så att han fick tvätt håret. Och man vet inte vems ägg det var. |
| (till AK): Ni borde ha begärt om hårschampo. |
| Inte schampo men tvättmedel har vi fått. |
| Jo, det stämmer. I tre dagar frågade hon om tvättmedel. Det fanns inget tvättmedel i hela stan att köpa. Och så plötsligt kom det, men inte mera än två hekto. I en vit papperspåse. |
| (Till L): Har ni någon gång försökt att fastställa var föremålen som materialiserar sig här kommer ifrån? |
| Jo, efter bästa förmåga gjorde vi det. Oftast kommer det från angränsande rum. De grannar vi frågade om detta var tydligen oroliga och oftast vägrade de att överhuvudtaget diskutera saken. |
| Cigaretterna då? Kan man tänka sig att de kommit från närmaste kiosk? |
| Jag tror det. |
| Men pojkens röntgenbild har kommit från Hälsocentralen som ligger några kilometer härifrån. |
| Så var det också med klänningen som Eva har på sig. Jag har även sagt någonting om att det kunde hämta mig någonting till mitt namnsdag. Precis likadan klänning såg jag och Eva dagen innan på basaren och plötsligt var den bara hemma. Men Eva sa att en sådan klänning passar inte alls till mig och tog den själv. |
| Dag och natt försökte vi registrera förflyttningsögonblicket på video utan att lyckas. Inte heller Japanerna gjorde det. Efteråt, när vi analyserade bandet ruta för ruta, uppenbarade sig plötsligt ett föremål ungefär 20 cm ovanför golvet. Materiella strukturer verkar inte utgöra något som helst hinder för de förflyttade föremålen. Tallrikar flög genom fönstret utan att krossa glaset. Vi hade inte heller lyckats att registrera banan med vilken de materialiserade föremålen flög; ägget som kommit från lägenheten under syntes plötsligt två meter ovanför golvet på väg neråt. Det tycks att det bara kan ses efter det materialiserat sig. |
| (till L): Känner ni till några andra fall av medveten påverkan av föremåls materialisation i Polen? |
| Inte i Polen men utomlands naturligvis! Det har förekommit, förekommer och skall förekomma, bara att det skrivs väldigt lite om detta. Kanske på grund av att man för ungefär tio år sedan både i Öst och Väst hemligstämplade forskningen inom detta område med tanke på den militära betydelse det kan ha. Resurserna är också knappa för att inte säga ickeexisterande. |
(Fru Anna kommer med kaffe serverat i tjocka glas hon fått som present av oss.)
| Såna tjocka glas måste väl vara för tunga för att flyga? |
| Nja, tunga och tunga; en gipshäst som vägde fem kilo förflyttades. |
| Har något uppenbarat sig i dag innan vi kom? |
| Ja, tjugo zlotys mynt samt en citron och tändstickor. |
(I hallen hörs det kling av fallande mynt.)
| Vad är det? |
| Johå! Här har vi pengarna frugan bad om i morse, och en till citron. |
| På morgonen slog de vad om att citronen skulle komma. |
| Bad ni om en citron? |
| Nja, jag sade till Eva (dottern) att gästerna skulle komma och det skulle vara bra att ha en citron till teet. |
| Hur mycket pengar har kommit? |
| (räknar): Femton zloty. Ibland, speciellt när mynt flyger, kan man bli träffad. En gång när ett tjugoslotys mynt slog mig i ryggraden tappade jag andan. När en sedel ramlar ner så hörs det inte, man bara ser det. |
| Ibland i fabriken, när jag är trött och skulle vilja vila lite, s tänker jag för mig själv att det skulle vara bra om någonting hände... Och så händer det. Det kan vara torken som stannar av sig själv eller att strömmen är borta. De springer runt och letar, letar och kan inte hitta felet. Efter ett tag återkommer strömmen av sig själv eller torken börjar fungera igen. |
| Detta kan betyda att ni kan framkalla sådana händelser också utanför hemmet. |
| Nja, i fabriken verkar det så i alla fall. Från början var jag rädd att gå till fabrikens matsal i fruktan att det skulle hända något, men jag tänkte för mig själv att det får inte hända något och än så länge har det varit lugnt. |
(Det hörs n gonting i hallen.)
| Vad nu då? |
| Det är cigarretter. Popularne. |
| Det är inte alltid saker kommer med en gång, ibland får man vänta ett tag. |
| Och här ligger också tjugo zloty. (Hämtar myntet från hallen). En gång var jag på väg till arbetet och hade inga bussbiljetter. Då sa jag: Jag blir tvungen att gå till fots till arbete, Karol lille, för jag har ingen biljett, Tycker du inte synd om mig? Det dröjde inte längre än ett par minuter innan två biljetter flög in. Värda sex zloty var. |
| I lördags gick frun till affären för att handla men det var så l ng kö vid köttdisken så hon köpte ingen korv. Hon kom hem, tog en brödskiva och en tomat. |
| Nej, jag hade ingen tomat, det var bara bröd. Jag gick med den magra smörgåsen genom hallen och sade: Vad säger du om detta, Karol lille, skall jag äta bara bröd? Du vet väl att jag måste arbeta också. Det tog inte mera än två minuter och ett hekto korv ramlade ner. |
| Jag tog upp det och frun sa: Ett hekto till fem personer? I samma ögonblicket såg jag att från badrummets sida i hallen glider ett paket inslaget i linjerat skolpapper på golvet - ett hekto till. Då sa frun: Så ? Det räcker inte för hela familjen. Just då stod hon framför spegeln och kammade håret. Plötsligt bums! - en stor bit korv ramlade ner. Det måste ha varit minst ett kilo. Den slog mot furgans ben. Nu - sade hon nu räcker det. |
| I vilket papper var den största biten inslagen? |
| Jag tror det var samma som de mindre bitarna. |
| Nej, inte alls. Det var samma papper som de har i affären. |
| Och korven, var den av samma sort? |
| Ja, det var samma. Det hände en gång att ett vattenledningsrör sprack och hela hallen var full med vatten. Eva skulle just då gå till affären för att köpa bröd men det hämtade en halv limpa och strax efter en hel limpa till. Men inte som vanligt till hallen där det just då var fullt med vatten, utan den föll ner på soffan i rummet. Socker, mjöl eller mannagryn hämtar det i ettkilos papperspåsar. |
(Fru Kudrys uttalar en önska:
Jag skulle gärna röka en cigarrett eller äta en apelsin.)
| Ibland går jag runt och klagar och klagar och då hämtar det. |
| Kanske ligger det någonting i hallen? |
| Kanske, vi får gå och titta. |
(Vi tittar i hallen men det finns ingenting.)
| Ibland på morgonen ber frun om någonting men det kommer inte. Sen går hon till arbetet och under tiden kommer det saker hon frågade om. |
| Jag skulle gå ut och handla och maken säger till mig: Det skulle vara gott med en kopp kaffe eller hur?, men det fanns inget kaffe att köpa i stan. Då sade jag: Hör nu, min gode vän, Karol lille, när jag är tillbaka skall det finnas kaffe hemma så att jag kan ta mig en kopp. Och det skall vara ett riktigt bra kaffe. Jag kom hem och maken säger; Titta, här har du ditt kaffe. |
(Det hörs ett slag i hallen: ett paket cigarretter
Carmen dyker upp.)
| (Till frun): Det var väl Marlboro och inte Carmen du ville, ha? |
| Men vi pratade om Carmen också. |
| Säg en gång till att du vill ha Marlboro. (Han vänder sig till AD) Det skulle väl vara Marlboro, eller? |
| Ja. |
| Jag kan hamna i arresten. Ni försöker övertala mig men detta är ju ren sabotage. |
| En dag när frun hade kommit från stan där hon hade varit och handlat frågade jag: Har du köpt en bit kaka kanske? Hon svarade: Nej, det har jag inte men du kan ge Eva pengar så hon kan gå och köpa. Och just då medan jag ger Eva pengar ser jag att på golvet i hallen glider ett paket omslaget i papper. En hel ostkaka. Färsk och mjuk. |
| Herr Stefanski lade en gång en bit papper och en blyertspenna på garderobskåpet i hallen. Han måste ha glömt den eftersom han tittade igen där först efter ett par dagar. Då stod det någonting skrivet på papperet, men det måste ha varit något främmande ord eftersom vi inte kunde tyda det. Och pennan som blev glömd på sk pet hade flugit av sig själv till soffan och hamnade bredvid Stefanski. |
| Från Gorzow kom det några med kameror. Det var då när blixtlåsen gick sönder hela tiden. Varje gång man skulle sätta på sig byxorna var blixtlåset trasig. Även på kameramannens byxor gick blixtlåset sönder. Det var taggarna som var borta. Vi försökte själva dra ut en sån tagg med handen men det gick inte alls. Vi fick jämt sy in nya blixtlås. Tur att vi hade en grannfru som var skräddarna. När det slutade men blixtlåsen så började det riva sönder kläder. Och det var inte i sömmen bara, själva tyget blev sönderrivet. Från början trodde vi att vi skulle bli galna. Ambulanser kom och vi fick lugnande sprutor. |
| Tvättfatet från badrummet flög till vardagsrummet. En krukväxt flög upp till taket. Parkettbrädor rivdes upp från golvet. |
| När jag fick ett slag av en halv limpa bröd i ryggen så flög jag ända dit. (Visar en plats 1,5 meter längre bort.) |
| Vid Jultiden var allt hemma söndertrasat. Även julgranskulor förstördes. Dagligen kastade jag ut hinkvis med glasskärvor. Jag skämdes inför grannarna. |
Saker försvann också från grannfrun. En gång kom hon till oss efter att ha ätit
middag och hennes
tallrik flugit efter henne.
| En kvinlig journalist från någon tidning kom till oss på besök och hon hade en förfärlig snuva. När det började kasta tallrikar runt omkring blev hon så förskräckt att snuvan gick över med detsamma. |
| Ni nämnde tidigare om kaffe som hade dykt upp. Hur var den förpackat? |
| För det mesta fabrickförpackade i femtiogramspåsar men ibland för hand uppvägt i kuvert: på samma sätt som vi får i fabriken när vi får lön. |
| Alltså efter förpackningarna kan man spåra varifrån det kommer. |
| Nå ja, men bara då. När det inte kommer i kuverten, annars vet man inte varifrån det är. Te hämtas också. I små papperspåsara eller fabriksförpackat som i affärerna. |
Ibland är det farligt när något tungt flyger, men även mynten kan skada en. En gång stod jag vid ugnen i köket och höll på att fylla på kol i spisen. Plötsligt slog ett tjugozlotys mynt mig i handen och se själv vad det gjorde (visar ett sönderslaget glas av en digital klocka).
Om frun ber att det inte skall kasta med mynt bara hämta sedlar istället, så hämtar det också det. Till exempel hundra zloty. Så säger hon:
Hämta mera, och i andra rummet kan det ligga två hundra eller även fem hundrazlotys sedel.
| En gång märkte vi pengarna med bokstaven S. Jag gick till basaren för att köpa tomater och potatis och det kostade tre hundra zloty. När jag kom hem tillbaka sa jag: Hämta tillbaka pengarna som jag betalade. Och det hämtade tre hundra zloty i samma markerade sedlar. |
| I fredags hämtade det drygt ett kilo tomater och ett och ett halvt kilo potatis samt bröd och ett paket te. Det var prick tolv på dagen. |
| Det händer ibland att porslin- eller metallföremålen är mycket varma när de ramlar ner. Andra saker, t ex bröd eller margarin slår ner med ett sådan kraft att de deformerar sig vid slaget. |
| (Till AK): Hur går det till när ni önskar er något? Ber ni bokstavligen om en viss sak eller tänker ni bara att det är just det som fattas för tillfället? |
| Nja, jag bara tänker för mig själv att det kunde hämta korv eller vad det nu är och så hämtar det också det. |
| Är ni helt övertygad om att det ni önskar skall komma, eller är ni inte säker på att ert önskemål skall uppfyllas? |
| Nej, säker är jag inte eftersom det inte är alltid som det hämtar. |
| Igår tittade frun i förrådskåpet i köket och sa: Aj, aj, jag glömde köpa socker. Det lilla som är kvar räcker inte. |
| Nej, det var i lördags. |
| Då sa jag: Klockan är redan åtta, vart skall du gå och köpa? Och frugan sa: Min vän, jag har inget socker, hämta lite. Jag låg här, på soffan. Plötsligt schsch... och på golvet glider ett kilo socker. Då var klockan åtta och affären var redan stängd. |
| (Till CK): Händer det samma sak när ni önskar er något? |
| Nej. |
| Och någon av barnen då? |
| Nej. |
| Jag kom hem efter nattskiftet och gick till sängs. Vid tio tiden väckte maken mig och sa: Titta vad din vän har hämtat. Jag tittar och ser en blus. En riktig blus från affären. Kan visa er om ni vill se den. Innan jag gick och la mig så tänkte jag inte alls på någon blus. Ibland så tänker jag, att det är kanske för allt detta som det har förstört som vi nu får tillbaka. |
| Har det slutat att förstöra saker nu? |
| Ja, det har det. Men frun har sagt tydligt: Du får inte göra sönder eller röra något och då gör det inte det heller. Men innan dess så förstördes nästan allt vi ägde. |
| Kunde ni inte vända er till myndigheterna för att söka något bidrag eller hjälp över huvudtaget? |
| Myndigheterna var bara intresserade av att tysta ner allt detta. |
| När jag gick till administrationen och klagade så rådde de mig att ställa glasen i källaren. Jag sa till dem då: "Hade ni tänkt er att jag skall springa till källaren för att hämta glas varje gång jag skall dricka te? Var skulle jag nu gå när de hade sagt så? |
| Hur är det med er gamla lägenheten? |
| Den står tom och dörren är plomberad. Det sägs att hyresgästerna skall få flytta från den ena delen av byggnaden eftersom väggarna börjar spricka där. I Kommunstyrelsen sa de till mig att jag inte får gå in i lägenheten för att de fruktar att då kan det börja igen. Men kommunfullmäktig, jag kan inte klaga, lovade att om jag skulle behöva någonting skall jag komma till honom och han skall hjälpa mig. Jag har redan varit där en gång, det var då när jag behövde en ny tub till min gasspis. Det tog bara tre dagar innan jag fik en ny medan i normala fall får man vänta i m¨nader för att få köpa en. |
| Herr Stefanski sa att där föremål flyger måste man också kunna böja gafflar och skedar. Han bad frugan och dottern att försöka. De började träna och nu kan de böja både skedar och gafflar. Här, ser ni (visar en omöjligt böjd gaffel ) vad hon gjorde med den. De där herrarna från Warszawa sa också att man medvetet kan påverka detta flygande av saker. När de åkte bort sade frugan till mig: Vet du vad, jag tror inte på detta! Men mer eller mindre på skoj sa hon: Låt glaset ramla ner här i rummet. Omedelbart efter hon sa det - bang!, och glaset krossades mot golvet. Men än trodde hon inte att detta var hennes påverkan för glaset kunde ju ramla av sig själv som så många gånger tidigare. Efter en stund sa hon: Låt ägget från kylskåpet flyga hit!. Någon sekund efter att hon sagt det, bums! - och ägget ligger på golvet. Och från den tiden har det fortsatt - cigarretter, tändstickor, matvaror, pengar... Oftast efter hon har uttalat önskan men ibland även om hon inte gör det. |
| (Till AK ): Kan det hända att det som ni önskade medan vi är här kan komma senare på kvällen? |
| Javisst, kan det. Ibland kan det hända först efter några dagar eller ibland räcker det bara att säga till en gång och det kommer direkt. När det gäller någonting som verkligen fattas hemma så räcker det bara att säga ett par gånger och så kommer det. T ex pengar, när det är tomt i kassan och vi verkligen behöver dem, då är det mycket lättare. En gång hämtade det ett tusen sju hundra zloty när vi riktigt behövde dem, men när jag hade nyligen fått lön och önskade mig ändå för att prova bara, så hämtade det ocks men bara några hundra. |
Man måste också tänka på att därifrån de kommer, där måste det sedan fattas. Till exempel när det en gång kom arton paket cigarretter och en hel kartong tändstickor... någonstans måste de väl fattas. De
jan ju inte komma från tomma intet, eller hur?
| Skulle jag kunna få den böjda gaffeln som minne? |
| Javisst, gärna. Ta också de där sakerna som kom idag, kanske ni kan ha nytta av dem. Citronerna är det mycket svårt att få tag i just nu. |
| Tack så mycket för allt vänlighet och för samtalet. |
1. Lech Emfazy Stefanski - ordförande i Psykotroninska Förening i Warszawa
2. Gaffeln har jag faktiskt hemma
3. Jag använder det ordagrant översatt ordet hämta i brist på något bättre.
normal
Historiens sanningshalt
Vi har i Warszawa intervjuat en expert på område som kände till fallet. Han är nämnde i artikeln som Lech Emfazy Stefanski och är fortfarande aktiv i Polen och en stor auktoritet inom parapsykologi. Mellander har videobandet från interview. Han tvekade inte om det var sant. Själv har han skrivit om fallet i tidningen som inspirerade mig till resan.
Det vi såg var så förbluffande, att det faktiskt var svårt att tro att allt detta kunde var sant. Man ville nästan automatisk leta efter några rationella förklaringar där fusk var det mest påträngande. Personligen fick jag ett ägg krossat nästan på min skor, och det kunde inte komma från någon annanstans än ... just det, varifrån...?
Senare har jag lärt mig att inte mindre beundra ägget som kommer från en värpande höna, men då var jag fortfarande fascinerat av allt som låg bakom min fattningsförmåga.
En sak verkar vara ganska säker: varken fru Bednarek eller någon i familjen Kudrys hade kunnat konfabulera någon liknande historia med hjälp av bara sin fantasi. De var i renaste mening enkla människor, i fallet Czeslaw Kudrys inte utan alkoholproblem, de läste inga böcker och deras intresse vad hermetisk tätt begränsade till att ordna mat för dagen. Varifrån skulle de kunna skaffa sig sådan information? Hur kunde de veta att ett föremål kan flyga genom fönstret utan att skada rutan? Varför skulle de flytta från sin efterlängtade lägenhet till ett obekväm och trångt tillfälligt hotellrum? Med tre barn! Varför skulle de förstöra alla sina möbler, kläder, skor och även pojkens älskade akvariefiskar? Efter allt så var de ju normala, vanliga människor liksom de flesta runt omkring i de i den gråa, tråkiga industristaden. Varför åtog sig Czeslaw allvarliga nervösa besvär som till slut ledde till hans död innan han blev fyrtio? Man fejkar väl inte sin död bara för att skoja med några nyfikna forskare, eller hur? Och för vilken nytta? De har inte fått några pengar. Man visade dem inte på TV. Ingen brydde sig om dem, medan många försökte visa sig vara duktiga tack vare dem. Bland annat - skäms att erkänna - jag själv. Mellander, en människa på ett mycket högre andligt utvecklingsstadium än de flesta jag träffade, förstod med det samma vad saken gällde och försökte hjälpa de stackars människor genom att lugna dem och förklara fenomenets natur. Nu uppskattar jag det men då förväntade jag mig snarare att Anna Kudrys framför kameror skulle skaffa svenska tusenlappar från bankvalvet med hjälp av den många år tidigare avlidne fadern, Karolek.
På frågan om historiens sanningshalt kan jag dock fortfarande bara ge ett ärligt svar: har ingen aning.
normal
Bakgrunden till intervjun
Först läste jag om fallet i en polsk tidning (har kvar artikeln). Sedan träffade jag under en affärsresa en herre från Stockholm med namn Sven(?) Mellander. (Nämnd t ex i något italiensk dokument som finns på Internet.) Han blev intresserad att undersöka saken. Höll just på med något experiment, där norsk militär var inblandad och skulle gärna studera saken närmare. Han har alla videofilmer vi gjorde. Med på resan var också en dam, hans sambo, om jag mins rätt, vid namn Kerstin eller Kristin. Vi åkte till Myszkow, en liten stad med kanske trettio tusen invånare i södra Polen och var där i två, tre dagar. Bodde i en villa hos den i intervjun nämnde läkaren, dr Liwoch. Hans fru var domstolschef i staden. Sven Mellander hade med sig kamera, mikrofoner och annan utrustning. Till och med någon sorts spionmikrofon, som vi lämnade gömd i lägenheten hos Kudrys för att tjuvlyssna på vad de sade när vi inte var där. Min roll var att organisera allt det praktiska samt att tolka. Efter resan fick jag faktiskt skickade blommor från Stockholm som tack för hjälpen och några komplimanger för bra organisation. Jag tycker om att ordna saker, så att allt är som det skall. Kanske efter min tyska far...?
Året var 1978. Det så kallade kommunistiska systemet hade svårare och svårare att andas. Människor var glada när de fick köpa några hekto korv. Man led brist på det mesta förutom koldioxid i luften från det närbelägna stålverket Katowice; en i gåva från ryssarna som skickade ditt malm från Uralbergen.
Jag ville gärna hjälpa familjen Kudrys och hade även planerat att bjuda henne hit för att medverka i ett TV program, men blev sjuk strax efteråt. Sen dog min fru. Sorgen tog över och det blev ingenting av det. Kvar är bara ett påskrivet avtal från henne, där hon erbjuder mig ensamrätt för att representera hennes intresse i Sverige.
Jag hade faktiskt tänkt mig något experiment, där hon framför tevekameror skulle kunna be Karol om några föremål. Kanske synd att det inte blev som jag planerade. Kanske inte...? Idag är jag inte säker på det. Snarare inte. Inte synd, alltså.
Senast jag pratade med doktor Liwochm om Anna Kudrys var i februari i år. Hennes make har, som sagts, avlidit. Av barnen bor bara den yngsta fortfarande hemma. Dr Liwoch framförde att hon bett honom hälsa mig från Czeslaw. Det verkar som att hans död inte nödvändigtvis betydde att Anna tappade kontakten med honom. Det sade hon förresten också. Om hon håller på att dryga sin hushållskassa med hjälp av Karolek frågade jag inte. För att egentligen... har det något betydelse...?
