Astrala reseskildringar
Alla har vi hört talas om människor som träder in i andra världar. I sagor och fantasy-litteratur skildras färgsprakande världar fulla av legender. I barndomens böcker går man genom garderober till landet Narnia. Religionerna talar med vördnad om hur deras stiftare erhållit sanningen, genom att skåda in i andra dimensioner. De flesta människor i vår kultur tror att dessa berättelser är ren fantasi eller något som enbart ett fåtal är utvalda att uppleva. Men magiker och ockultister i vår tid menar att detta är något alla kan uppleva och de har upprättat system för att öppna portarna in till andra världar.
I det industriella västerländska samhället avskaffades själen. Istället för den uråldriga synen på människan som en besjälad organism, bredde en mekanisk syn på människan ut sig. Människan blev maskin. Denna människouppfattning lever kvar i vårt samhälle i stor utsträckning. Människor som får andliga upplevelser betraktas ofta med misstro. Somliga antas ljuga medan andra spärras in på mentalsjukhus och medicineras. I flera andra kulturer, framför allt bland naturfolk, där den besjälade människosynen lever kvar, har man ett helt annat förhållningssätt. Där anses det tvärtom som ett problem om en person saknar andliga upplevelser, visioner och minnen av andra världar.
Michael Harner som är professor i socialantropologi och utövande shaman har noggrant studerat, i såväl teori som praktik, fenomenet med att träda in i andra världar. Han har blivit initierad i de shamanska mysterierna hos Jivarofolket och Conibos i sydamerika och hos nordamerikanska indianer. Han beskriver sina upplevelser och upptäckter i sin bok Shamanens väg. Sin första kraftiga utomkroppsliga invigning fick han i en Conibo-indianby. Byäldsten Tomás klargjorde att om Harner ville få verklig kunskap om Conibos övernaturliga föreställningar måste han äta utav själslianen. Det är en lian som kallas för Yage eller Ayahuasca och som är så kraftigt hallucinogen att den bland indianerna benäms lilla döden.
Harner upplevde otaliga kraftfulla visioner av andra världar, gudar och demoner. Visionerna kom att förändra Harners hela liv, som han därefter kommit att ägna åt shamanska resor till andra världar. Istället för hjälp av Ayahuasca eller andra hallucinogena droger använder han numera främst monoton trumrytm, för att försätta sig och sina lärljungar i trans. I boken Shamanens väg beskriver han även sina shamanstudenters upplevelser, där de till trummans ljud upplever hur de passerar genom långa kristalltunnlar på väg till andra dimensioner.
En annan västerlänning som blivit invigd i de indianska metoderna att gå in i andra världar är Carlos Castaneda. Han är liksom Michael Harner socialantropolog och åkte till Mexico under 60-talet för att studera medicinalväxter. Han kom då i kontakt med den indianske trollkarlen Don Juan, som mer eller mindre lurade in Castaneda på magins väg. Castanedas beskrivningar av sin tid som lärljunge hos Don Juan, finns samlade i en serie böcker som är utgivna på svenska och som sålt i miljonupplagor runt världen.
Carlos Castaneda lärde sig konsten att gå in i andra världar genom att till en början nyttja traditionella shamanska halluciogener som peyote, datura och psilocybin. Detta gjorde hans böcker oerhört populära under hippietiden, då allehanda droger användes för att uppnå andra medvetandetillstånd. För Castaneda var dock intagandet av de hallucinogena växterna något ofrivilligt, som hans stränge indianske lärare nästan tvingade i honom.
En mer nykter skildring av att lämna den fysiska kroppen med själen eller den s.k astralkroppen hittar vi i Agneta Uppmans bok Ut ur kroppen. Hon beskriver hur hon steg för steg utvecklar förmågan till alltmer avancerade astralresor. Hon är en skeptiker som noggrant studerar sina upplevelser och ifrågasätter dem. Det gör att hennes upplevelser måste tas på största allvar utav läsaren.
Inom den svenska ockulta organisationen Dragon Rouge har ett flertal astrala studier och experiment bedrivits. En ung kvinnlig medlem kunde berätta om en behaglig astralupplevelse hon varit med om i samband med dessa. Hon hade använt Dragon rouges astralsigill, för att lämna kroppen. Hon iaktog det tills sigillet fastnat på näthinnan. Sen försökte hon passera igenom sigillet med medvetandet. Hon upplevde hur hon färdades genom en tunnel. I slutet av tunneln såg hon en mansgestalt som hon tyckte var övernaturligt attraktiv. Ju närmare hon kom honom, desto starkare erotisk spänning växte. Hon upplevde en astral kärleksakt som hon sa var omöjlig att göra rättvisa med jordiska ord.
Vad själsresor och astralvärldar egentligen är, finns ännu inget entydligt vetenskapligt svar på. Kanske ligger svaret utanför vetenskapens ramar. Det har dock visat sig att det inte enbart är något ett litet fåtal mystiska personer upplever. Över var tionde människa har haft starka och återkommande upplevelser, av att lämna sitt fysiska jag med astralkroppen. Däremot talar vi sällan om det i vår kultur, av rädsla för att anses som sinnessjuka eller som lögnare. Själen är kanske vårt samhälles största tabuområde.