normal
Tala med djur
1: Se till att djuret är lugnt
2: Tona in på djuret och hälsa på det
3: Säg en fråga och be det svara
4: Känn efter djupt vad det svarar. Fråga
gärna om vad djuret vill heta.
5: Fråga det vad det vill ha och ge det det och se hur det reagerar
Har varit ute på en långpromenad i skogen och talat med djur och troll vilket var väldigt givande. Jag bad djuren dela med sig av deras favoritcitat.
Resultat:
Den som lever ett enkelt liv i naturen finner den största lyckan (en gräsand)
Det finns alltid någon skillnad och den minsta skillnaden är ofta den avgörande. (ett rådjur)
Ju närmare man tittar desto mer finns det att se. (en myra)
normal
Jag tänker ibland på det här med telepati. Just telepati mellan människa och djur. Människor har ju orden, så med djuren måste man kommunicera på ett annat sätt.
Jag har haft djur i hela mitt liv, med allt ifrån skorpion till häst. Sen jag var liten har jag alltid omgivit mig med djur på ett eller annat sätt så för mig är det här med djurkommunikation inget märkvärdigt alls. Man ska aldrig underskatta djuren.
Jag kommer ihåg att jag för länge sen läste om en marinbiolog som hjälpte en vithaj som hade trasslat in sig ett fiskegarn och därmed räddade hajens liv. Några dagar senare var biologen på sin båt och höll på med något och samtidigt som en stor vithaj simmade i båtens närhet. Mannen trillade i vattnet och hade mer än bråttom upp igen. Hajen simmade upp mot mannen samtidigt som han var på väg upp. Hajen lade sig på sidan (hajar hugger från sidan med stängda ögon) intill mannen med öppna ögon och mannen tittade förskräckt in i hajens ögon och mannen såg hur det var som att hajen gav mannen en igenkännande och tacksam blick och lät mannen vara.
Djuren kommunicerar med oss genom olika sätt.
En liten anekdot som jag kommer att tänka när jag skriver om hajar är; en hövding i ögruppen Fiji i Stilla havet hotade att bussa hajar på besökare som ville fira millennieskiftet i en provins där man sörjde en stamledares död. Hundra dagars sorg hade traditionsenligt utlysts i provinsen Cakaudrove, vilket betyder att ingen får bada eller festa där, även om turistmyndigheterna sade tvärtom. Fijiöarna var en av de första platser som trädde in i det nya millenniet på nyårsafton 1999. Hövdingen Raut Tevita Vakalalabure sade att millenniefirare bör hålla sig borta för annars kommer de att angripas av hajar, ett hot som använts förr på öarna. Hajen är en symbol för den högsta hövdingens familj i Cakaudrove och vissa hövdingar hävdar att de kan locka hajar att gå till angrepp med uråldriga ritualer. De tror även att när de dör så återföds de som hajar och de brukar hålla ceremonier för att hedra hajarna vid vissa högtider. Dessa ceremonier lockar sen verkligen till sig stimvis med hajar.
Det vanligaste sättet är kroppsspråket. Man får då studera djuren och se hur de kommunicerar sinsemellan inom just den djur rasen och sen på ett lämpligt sätt applicera detta vi sättet att uttrycka sig till djuret.
Tänk på detta exemplet; om en hund är glad över att se din katt så viftar hunden på svansen för att visa sin glädje. Men här blir det ett problem, när en katt är sur eller viftar på sin svans så visar detta på att den är sur, arg eller irriterad. Hundens viftande på svansen missuppfattas i regel av katten när hunden kommer och är glad och katten fräser ifrån.
Viftar du med armen framför en häst så kommer den att flytta på sig. Hästen har ifrån den var ett föl lärt sig att när mamma häst viftar eller slår med sin svans så betyder det att hon vill vara ifred.
Nästa gång du är ute i en hage så pröva att ha dina armar tätt mot kroppen och huka dig, detta är en invit till hästen att du gärna vill gosa lite.
Ett annat sätt som djuren kommunicerar mellan varandra är ljud och olika läten. Samma sak gäller här att man bör studera de olika läten som djuret avger. Oftast är detta den lättaste formen för oss människor att lära oss att samtala med djuren. Ibland är det förvånande hur kloka djuren är. Jag brukar prata med våra hästar på ett lugnt sätt och visst ofta förstår de enkla fraser. T.ex. kan du flytta på dig, jag ska fram här.
Djuren snappar även upp våra känslotillstånd. Är man lugn när man jobbar med djuren så smittar det av sig på djuret. Det fungerar inte att fejka ett lugn om man är stressad, tro mig. Känslan ska vara naturlig och komma från din själ. Lite flummigt uttryckt kanske man kan säga att de snappar upp våra vibrationer. Nästan alla djur har ett mera utvecklat s.k. sjätte sinne än människor. Vi människor är ofta så fuckt up i våra sinnen av alla kaotiska intryck genom våra liv och all media och obalanserade känslor.
Via telepati så kan de flesta djur uppsnappa både dina känslor och även enklare bildspel som du kan visa/spela upp för djuret i din hjärna. Man visualiserar helt enkelt en akt eller ett drama i huvudet och skickar det till djuret. Djuret kan även skicka bilder till dig om ni har övat lite.
När du mottager bilder från ett djur så försök vara så öppen du kan och gärna ha så lite andra störande tankar som möjligt samtidigt i huvudet.
En annan metod att kommunicera med ditt husdjur via distans kan vara att du skickar dina tankebilder till ett moln ovanför ditt djur och sen visualiserar hur dessa bilder sen går ner till ditt djur. Denna metoden är något liknande den metoden som Kaosmagiker använder när de placerar sin önskningar i kaosstjärnor som fungerar som ett slags magiska satelliter och strålar ut sin kraft runt jorden. Ni som kanske är initierade i Reiki av Ylva Trollstierna ser likheten med detta molnet som hon lär ut med distanshealing. Denna metoden kan användas för att söka efter bortsprungna djur.
Metoder att träna upp sin sensitivitet
Först och främst så ska du bli en harmonisk människa, med harmoniskt menar jag att vi skala bort sånt som samhället har präglat dig med för mycket och för långt bort från din egna personlighet. Klassisk meditation kan jag rekommendera för att finna den inre tystnaden. Eller sök upp vildmarken. Börja med att vistas ute mycket i naturen, i naturen finner människan ro och finner snabbare tillbaka till sig själv, borta från stadens jäkt, shopping, data, TV, arbete etc. Börja med att ströva ute i naturen för dig själv, lyssna på naturen, se på naturen. Försök att stänga av dina tankar på vardagen och lyssna på höken som skriker, observera när myran går över stigen, låt dig bara vara i naturens harmoni, med allt vad det innebär med exempelvis äta eller ätas, beskådas eller bli beskådad. Rör dig inte ryckigt och väsnas inte för mycket. Ska du studera ett djur, vrid inte på huvudet för fort, vrid på ögonen i stället.
Öva dig på att se ut i periferien (öva ditt sinne att se ute i det synfältet dit din syn knappt når annars).
Stöter du på ett nyfiket däggdjur (ex. ett rådjur) pröva att skicka telepatiska bilder till det. Be det via bilder från din hjärna röra sig till höger eller vänster.
Djur kommunicerar mycket telepatiskt, de djur som har den bästa förmågan till detta i vår Svenska natur är björnen.
Du kan när du sen är hemma pröva på att överföra bilder från din hjärna till ett husdjur som du håller av. Ta dock ett däggdjur att öva med, de är lämpligast att jobba med. Personligen har jag en 15 år gammal katt som skickar bilder till mig i när han vill jag ska gå och släppa in honom i dörren. Katter är även mycket duktiga på astralresor.
Att ströva i skog och mark är en slags meditation som fungerar mycket bra för att öppna upp sina inre portar och nå in till det undermedvetande och den magiska världen.
normal
Hur djur kommunicerar och vad de förstår
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta, men det känns ändå som att jag får inleda med att förklara en del saker...
Först och främst behöver vi allihop ta följande saker för självklara:
1. Djur kan TÄNKA. De kan filosofera och är intelligenta - de är mer än bara instinkter!
2. Djur har känslor - både fysiska och emotionella.
3. Djur är individer med egen personlighet.
4. Djur förstår ALLTING VI SÄGER.
5. Djur har ingen orsak att ljuga för någon.
De första tre bör alla djurvänner redan känna till, eller åtminstone borde det inte vara några direkta nyheter. Fyran kanske kommer som en liten överraskning, men jag ska förklara precis vad det innebär alldeles strax.
Sista punkten är att djur inte har någon anledning till att ljuga för någon. Inte för varandra eller oss. Det kan hända att de luras, men inte för egen vinnings skull (eller något annat skäl som människor har för att vara oärliga mot varandra), utan i så fall är det med glimten i ögat för att skoja lite med oss. Känns ändå som att det är ganska sällsynt att de försöker lura oss ens på skoj. Djur är inte småaktiga, som människan, utan de existerar i harmoni med varandra: Vi behandlar inte varandra illa. Att en katt fångar en fågel är inte att vara elak. Det är ett avtal mellan oss som vi har för att hålla varandra vid liv. De ger oss mat och vi ser till att det inte blir för många av dem så att de inte får mat och svälter. (Daisy, katt)
Människor brukar kommunicera med ord som vi säger till varandra. Bakom varje ord finns en känsla, en sorts vibration. Ordet kärlek har samma vibration oavsett om det uttalas kärlek, love, liebe eller amour. Vi förstår vad ordet betyder eftersom vi känner igen känslan. Detta kan man säga är ett originalspråk, som kommunicerats så länge det har funnits tänkande varelser på den här planeten. Människorna började sätta ord på känslorna och uppfann talspråket så småningom, medan djuren fortfarande pratar på samma urgamla, ordlösa språk. Om du säger jag älskar dig till ditt husdjur (som jag fortsättningsvis tänker hänvisa till i något mindre nedvärderande form än just husdjur), så spelar orden ingen roll. De känner känslan bakom, och känner att du älskar just honom eller henne.
Eftersom jag hört förr att djuren inte pratar med ord, de pratar med känslor så tänkte jag att usch, det kommer jag aldrig att palla med, för att prata med känslor, det låter oerhört komplicerat. Det är det inte! :) Om jag kommunicerar med min ägare (som alla kattägare vet, så är man ju aldrig kattÄGARE, utan kattÄGD ;)), så kan jag säga jag älskar dig till henne. Hon översätter det till sitt språk, och svarar på samma språk, vilket jag översätter tillbaka till ord. Det går liksom automatiskt. Så det är inte bara känslor jag får tillbaka, utan faktiska ord och meningar, eftersom det är så jag pratar med folk. Det är säkert olika från person till person, kan jag tänka mig. Ändå, vi talar olika språk, men vi översätter ändå omedvetet och kan prata med varandra. Det är rätt häftigt!
Allting du säger har en bakomliggande känsla, vartenda ord (därför jag tycker man ska vara försiktig med vad man säger till folk även till vardags) har sin egen vibration. Om vartenda ord i ordboken motsvaras av en känsla, och djuren förstår känslorna... är det då konstigt att de förstår precis allt det vi babblar om?
Nu undras det säkert i stugorna om min Fido/Misse förstår allt det jag säger till honom, varför gör han inte som jag säger då? Svaret är enkelt: djur har en egen, fri vilja. Om du blir tillsagd att göra något, lyder du alltid blint? Eller undrar du VARFÖR du tvunget ska göra det där du blivit tillsagd att göra?
James French, som var den som höll i kursen jag var på och lärde mig detta, hade ett kanonexempel. Han jobbade en gång med några hundar som inte kunde tränas... trodde deras människa. Ungefär så här gick konversationen mellan dem:
Sitt!
Varför?
Apport!
Varför?
Ligg!
Varför?
Hundarna hade en poäng, där. Varför i hela fridens namn skulle de göra allt det där? Han försökte resonera med dem, men insåg att för att jag säger det liksom inte skulle vara något bra svar, även om det var så hundarnas människor tyckte. Istället fick han säga något i stil med att för att det gör dina människor glada eller för att visa hur duktiga ni är (jag minns inte riktigt hur det var, men någon sorts blandning mellan de två). När hundarna fick denna förklaring var det plötsligt inga problem alls att göra som de blev instruerade. Det enda de ville ha var att någon talade om orsaken till att de skulle göra si eller så. Om någon beordrar dig att stå på ett ben och sjunga nationalsången - skulle inte du också undra varför?
normal
För alltid en dialog
Vi har redan konstaterat att djuren förstår allt det man säger till dem. Nästa steg är att förstå att de förstår allt som sägs överhuvudtaget, även om det inte är riktat till dem. Ett roligt exempel är en sak som finns att läsa om i Amelia Kinkades Hur man talar med djur (Straight From the Horse's Mouth):
Husse och matte uppsökte Amelia för att de inte kunde förstå varför deras hundar plötsligt slutade äta, eller åt mycket mindre. De var oroliga eftersom hundarna var helt friska och de hade aldrig haft några beteendestörningar förut. Svaret de fick var att det inte alls var några problem med hundarna. De ransonerade maten, eftersom de trodde att det var kärvare tider och maten inte skulle räcka till åt alla, eftersom husse och matte hela tiden pratade om att äta mindre. Människorna blev något förbluffade över svaret. Nog för att de brukade prata om att äta mindre, men det var ju för att de ville gå ner lite i vikt! Djurkommunikatören fick förklara för hundarna att de kunde äta precis som förr, för att maten räcker till alla, och förklarade situationen för dem att husse och matte försökte komma i form. Hundarna gick tillbaka till att äta som vanligt efter det, eftersom de fick en förklaring.
Det är ett bra exempel på hur lätt människor och djur kan missförstå varandra. De lyssnar på oss, även när vi inte talar direkt till dem, och ibland kan de som sagt bli oroade över saker som vi säger, men som de inte förstår till fullo. Man kan väl jämföra det lite smått med något som hände en gång i Båstad: Jag pratade i telefon med en rollspelskompis. En av dem jag delade lägenhet med var i närheten och blev lite chockad när jag, som om jag pratade om vädret, pratade om att döda någon. Hon hörde ju bara det jag sade, och jag verkade ju sitta där och föreslå kallblodigt mord! På telefon! Hon hörde ju inte andra halvan av konversationen, då det hade varit uppenbart att det var en påhittad rollspelskaraktär det handlade om och inte en riktig, levande människa! (Jag fick snabbt förklara för henne att det var ett rollspel vi diskuterade.)
För att bli lite mer seriösa. Djuren hör oss och förstår oss, även om det kan förekomma missförstånd. Hur många brukar säga något till djuren därhemma när ni åker bort? När ni åker till jobbet? När ni åker och handlar? Någon som överhuvudtaget säger var ni ska och hur länge ni blir borta? Det här är något som är oerhört enkelt att göra till en vana! Om ni går någonstans, TALA OM DET FÖR DEM. När jag var liten och skulle hem till en kompis, så sade jag till mamma eller pappa var jag var, så att de inte skulle oroa sig. Gör samma sak för dina följeslagare, för de oroar sig också över var du är! Om du bara försvinner ut genom dörren utan att säga var du ska, eller hur länge du är borta, hur ska de då veta att du inte bara lämnat dem i sticket för evigt? Att du bara pyst och aldrig vill se dem igen? De har inte en aning om att du bara ska in till grannen och låna ett ägg, eftersom du inte sagt det. Såvitt de vet så kan du lika gärna ha övergivit dem (är det då konstigt att de blir överlyckliga när du fem minuter senare kommer tillbaka med det där ägget?).
Varje morgon när jag och Tony åker till jobbet, så är det sista jag gör när jag tar på mig skorna och innan jag sticker, att ropa Nu åker vi till jobbet, älskling! Vi ses ikväll, ha en bra dag! till Daisy. Även om vi åker vid samma tid och brukar komma tillbaka ungefär samma tid varje dag, så är det ändå bra för henne att veta precis varför vi är borta. Genom att bara säga det där, så vet hon var vi är, och hon vet att vi tänker komma tillbaka, och ungefär när hon kan vänta oss. (Hon brukar susa ner för trappan så fort hon hör nyckeln i låset, och hälsar på oss i hallen när vi kommer hem.) Det är så enkelt och kan göra en sådan skillnad.
Skulle du lämpa över ett barn till en konduktör utan att barnet vet att de ska åka och hälsa på farmor och farfar i Sveg? Hur upprörda skulle de inte vara då? Om jag var det barnet skulle jag vara i upplösningstillstånd och panikslagen. Varför sätts jag på ett tåg? Var ska jag? Varför? Ska jag till ett barnhem? Tycker mina föräldrar inte om mig längre? Så mycket enklare att bara säga du ska få åka tåg i några timmar alldeles själv, men konduktören kommer att titta till dig. Du har matsäck i ryggsäcken som du kan äta om du blir hungrig, och så kommer farmor och farfar och väntar på dig på stationen i Sveg, då konduktören säger att du ska gå av. Då blir det ju roligt, eller hur? Jaa! Jag ska till farmor och farfar! Jag är stor nog att åka tåg alldeles själv! Jippie!!
Summa summarum: Prata MED djuren, inte bara om eller till dem. FÖRKLARA saker för dem. Det du ser som självklarheter är inte nödvändigtvis självklart för dem, och kan göra att de oroar sig i onödan. Även om du tycker att det verkar fånigt i början, så kommer det att göra dem lugnare och mer harmoniska att du hela tiden har den dialogen med dem. De vet inte om du bara tänker vara borta i fem minuter, fem timmar eller fem år när du går ut genom ytterdörren, även om DU (och din partner) vet att du bara ska kila in till grannen, åka till jobbet eller semestra två veckor på Korfu.
Avslutningsvis - är du en av dem som inte kan låta bli att få en pipig röst och prata barnspråk varje gång du gullar med djur? Snälla, försök att låta bli det! Det är något av de första saker djuren brukar tala om för människorna de bor ihop med - behandla mig som folk! Att man kanske pratar bäbisspråk någon gång ibland kan de stå ut med, men hela tiden blir bara jobbigt. En katt eller hund på ca 7 år är ungefär 50 i människoår, tänk på det. Du pratar väl inte med en 50-årig människa med pipig röst och orden halledudanedej thå thööt man kan vaja då? Han eller hon skulle tycka att du var knäpp. En kattunge eller hundvalp är förståeligt om man gullar med, men så är de bara barn också. Att jollra med en vuxen... nej. Tala med dina vuxna följeslagare som om de vore vuxna människor. Det är faktiskt ganska nedlåtande att tala ner till vuxna djur som om de bara vore bäbisar. Hur skulle du må om chefen gjorde så med dig hela tiden?
normal
Varför man inte ska säga inte...
När du pratar med djur, särskilt om det gäller något som har med deras beteende att göra, så undvik att använda ordet inte. Man ska inte säga till djur bit inte på mina tofflor! för de sorterar bort ordet inte och det tolkar det du säger som bit på mina tofflor! och då är det väl inte konstigt att de sedan undrar varför man blir så arg när de bara gjort som de blivit ombedda? Då tänker de ju Du säger att jag ska bita på dina tofflor och så går du och blir sur på mig när jag gör det! Hur ska du ha det egentligen? Istället ska man säga NEJ! Tugga bara på dina tuggleksaker, tofflorna är mina! eftersom känslan förmedlas och djuret förstår att nehej, tofflorna ska låtas bli. Ordet nej förstår man nämligen.
Varför är det så här? Är djuren dumma i huvudet eller? Nej, det är de inte. Hjärnan har en tendens att filtrera bort det där inte, eftersom det är för jobbigt att processa. Det innebär nämligen att man först måste föreställa sig att man gör det och sedan säga till sig själv att nej, så skulle man ju inte göra. Det blir lite kortslutning. Ett lysande exempel är klassikern Tänk inte på en rosa elefant. Hur många är det INTE som i samma stund de hör det genast föreställer sig just en rosa elefant?
På kursen jag var på så höll kursledaren upp en penna och sade titta inte på pennan! - hur många tror ni det var som, om de inte tittade på pennan, åtminstone hade en oemotståndlig lust att göra det? Jag tittade inte på pennan, utan såg envist på något annat, samtidigt som jag i tankarna sade titta på något annat! Motstå pennan! Inte dra blicken till pennan! Nej nej nej, pennan är tråkig att titta på, se på något annat och verkligen kämpade för att blicken inte skulle halka över till pennan... Man kan säga att för hjärnan är det lite som att den hör det här: Titta på pennan... inte! Först tolkar den instruktionen som titta på pennan och sedan nej, det ska du låta bli. Motstridiga instruktioner.
Samma princip används inom hypnosterapi. Säg att du är en hypnosterapeut som försöker hjälpa en patient med viktproblem. Säger du ät inte sötsaker så tolkar patientens hjärna detta som ät sötsaker, och går därför inte ner i vikt. Istället används uttryck som du äter mindre portioner och nyttigare mat. Man kan med fördel använda det på sina barn också - istället för söla inte! så kan man ju kanske säga ät försiktigt eller något sådant.
