normal
Home
And so it starts, this Life of mine
Body, Mind and Soul in line
To this place I've felt before
To the Sanctuary beyond the door
Where Remembrance spellbinds like a lightening storm
We dream, dance and weave into form.
Our thoughts and actions continuously flow
From whence we came to where we'll go
A moment lost, a moment found
A forgotten, sweetly remembered sound.
And when that time for change has come
Lets hope it's; one for all and all for one
For as the distant mountain tops
Free our minds and clear our thoughts,
The glacier pulls, the mountain guides
To the sacred place where Self resides.
A Magical moment of which we're a part
Inside the Cave, inside our Heart
Where Heaven opens embracing Earth
I spread my arms and await the Rebirth.
For just as the Phoenix must someday rise
It's Self the most valued prize
Wings outstretched accepting the flow
Realizing that you simply reap what you sow.
normal
Mina minsta små upptäckte en dag
En lite märklig sak
En ny och okänd lag
Himlen lyste klarblå denna junidag
Lönnen grön och mäktig mot det blå
Sina stolta grenar
Mellan grönt och blått
Så såg de nåt
Fritt emot det blå
Gröna larven svävande i tomhet blott
Så grön mot djupblå bakgrund
Men utan vingar svävar den
Eller klättrar den på något tunt?
Är det en silvertråd
den klättrar på?
Men vi ser ju inte den
Vem vet nu på råd?
Men liten barnahand
Sträcks fram
Tar denna osynliga till barndomsland
För i detta land är sagan sann
I detta land är allting möjligt
Hur förundrad liten man
De små de vet
Sånt som stora inte vet
För dom vet inte att
Inget osynligt finns
Men larven svävar fritt
Under liten barnahand
Trots vi inte är
I sagans land
Så även här hos oss
Kan allting bliva möjligt
Att osynliga saker uppleva
Trots man dom ej kan se
Som gröna larvens
Tunna silvertråd
Visst är den där
En larv kan inte sväva
Isdamen
normal
Bortom allt
Kom, sa den stora mannen
Jag ska visa dig saker
som är bortom sans och förnuft
Jag ska visa dig
att allt inte är bara...
utan att det finns så mycket mer
Och den stora mannen
visade mig att märkliga frukter
växte i ett träd
att ovanliga djur
bodde i ett annat
Och sen visade han mig
att grannar finns
som inte är som andra grannar
på andra sidan staketet
Han visade mig häxans hus
Hon var snäll
sa den stora mannen
Och jag blev lugn
och glad igen
Min färd bar hemåt
till hemmets lugna vrå
men i mitt sinne
bar jag med mig
vad jag upplevt denna dag
normal
VÄNSKAP
En man faller ner i ett hål fyllt av mörker och förtvivlan.
Han är rädd och känner sig ensam.
En läkare kommer förbi och frågar Behöver du hjälp?
Mannen svarar Snälla hjälp mig ur det här
Läkaren skriver ett recept och slänger ner det i hålet.
Men receptet tar inte upp honom ur hålet.
En präst kommer senare och frågar Vill du ha hjälp?
Mannen svarar Jag är rädd, jag vill komma upp ur mörkret
Prästen skriver en bön och slänger ner i hålet.
Men mannen är fortfarande kvar i hålet av mörker och förtvivlan.
En vän kommer och säger Där kan du ju inte vara
Mannen svarar Hämta hjälp, för jag klarar inte av det här länge till
Vännen hoppar ner i hålet.
Mannen säger Varför gjorde du så?. Nu är vi fast i hålet båda två.
Vännen svarar Ingen fara, jag har vart här förut och tillsammans kan vi ta oss ut.
Skriven av White-Star
Om vänskap...något som är sällsynt
normal
Sällsynt blomma
Jag är en blomma
jag är en sällsynt sort
Jag växer i särskild jord
där inga andra blommor trivs
Jag är en Orkidé
med krav på särskild jord
en särskild plats
att växa på
Så snälla du
Kom inte hit
och vattna mig
Inte med vanligt vatten
Jag behöver särskilt vatten
Men särskild näring
mer skugga än ni andra
blommande blommor
Annars vissnar jag
Jag förgås
I er önskan
om omtanke
normal
Hånfull sorgesång
O sorg! O vemod! Hör vår klagovisa!
O sorg! O vemod! Du som var så ung
För evigt vi ditt namn och ära prisa
Bära sorg och smärta - djup och tung
För när du dog så glömde plötsligt alla
Din hand som oftare än smekte - slog
En far med ögon, hjärta - hårda, kalla
Fick barn som sällan lekte, aldrig log.
Sorg! Misär! Vår gråt mot himlen stiger!
Sorg! Misär! Ditt dödsångesttjut ljöd
Nu lugn och blek i svepningen du tiger
Men fasansfull och plågsam blev din död
Men far, en viktig sak hann du mig lära
Att alla blir vi straffade till sist
Jag kan ditt liv på mitt samvete bära
Mot becksvart hat, då hjälpte ej din list.
O sorg! O vemod! Tystnar redan sången?
O sorg! O vemod! Är du redan glömd?
Vår käre fader - Mördad! - Ej bortgången
Att pinas, lida, brinna är du dömd.
av: Lora
(En saga i diktform... inte mer än det.
normal
Hoppets vandrare
Hon sprang som endast dödens barn gör,
hennes ögonlock var stängda.
Trädens grenar slog upp blodiga revor i ansiktet,
som hennes tårar tvättade rena.
Hästar flåsade vid kullarnas krön,
alldeles bakom henne.
Där svarta skuggor manade dem framåt.
Hundars skall ekade genom tystnaden bland träden,
de vädrade blod och hungern lyste i deras ögon.
Hoppets vandrare betraktade världen,
såg hennes brinnande törst på livet.
Hur hon sprang för tron på överlevnad,
där många skulle ha gett upp av hopplöshet.
De såg hur hennes bara fötter var såriga,
hur hennes händer var hårt knutna.
De såg hur livet dunkade i hennes bröstkorg
och hur kärleken till något fick henne att fortsätta framåt.
Ryttarna kom allt närmare.
Hästarnas andedräkt värmde henne i nacken
och hon kände de rytmiskta dunkandet
från hovarna under fotsulorna.
Upplyst av månens vita sken,
kunde Hoppets vandrare se,
en kvinnas kropp i mossen.
Hennes svarta lockar,
ringlade som en gloria runt hennes huvud.
På kinderna hade torkade tårar,
bildat ränder i ett smutsigt skärckslaget ansikte.
Hundar slickade hennes blodiga sår,
och de svarta skuggorna dansade runt hennes döda kropp
Hoppets vandrare,
såg hur själva hoppet dog där ute på mossen.
Av sorgen och saknaden,
till det vandrarna stod för.
Förintades de i ett dammigt stoft,
som vinden förde med sig,
när den drog en hopplös suck över världen.
Kan jag torka regnets tårar
Kan jag torka regnets tårar
torka dem så att man får se solen i dess ansikte
Kan jag tysta smärtan i stormens tjut
tysta det med ömma smekningar från en ljummen kärleksbris
Kan jag få den mulna natthimlen att lyckligt klarna och låta miljarder stjärnor gnistra ner mot mig
Kan jag få frosten och snön att smälta med min värme
så att rosornas kronblad åter spirar
och att allt dött vaknar till liv igen...
Tystnad!
Tystnad!
Kan ni höra hur mitt hjärta sjunger?
Kan ni höra hur fiolernas stråkar vibrerar och krusar vattnet på alla haven?
Kan ni höra hur panflöjternas toner dansar och bildar norrskenet på himlen?
Tystnad!
Kan ni höra hur min själ spelar?
Kan ni höra hur harporna stillsamt lägger sig,
som dimman på en myr?
Kan ni höra trummornas slag rytmiskt rassla i trädkronornas blad?
Tystnad!
Kan ni höra min innersta sång!
Kan ni höra hur tvärflöjten ljuder med vindens
visslingar på fjällen?
Kan ni höra hur pianot klinkar som smattret från ett vackert vattenfall?
Kan ni höra det vackra skrattet som låter som kvittret från en näktergal?
När Stjärnorna slocknade
Jag minns den gången du såg på mig,
så som du aldrig sett på mig förut.
Dina ögon glittrade som Universums alla stjärnor
och jag trodde att jag dött och mitt liv tagit slut.
Din själ blottade sig för min
och blicken sa mer än några ord,
vad jag betydde för dig i evighet.
Därför var din kärleks död ett rått och iskallt mord.
Jag minns den gången du smekte min själ och mitt hjärta.
Smekte dem med stjärnors blick.
Vi kysstes bland planeterna
och levde rika på all den kärlek vi gav och återfick.
(Tills stjärnorna en gång slocknade, för att kanske aldrig tändas på nytt)
normal
Detta är resultatet efter att jag har suttit och tänkt på liveta och vad livet är, mycket kommer upp i huvudet och jag har lusta att dela med mig om mina tankar och åsikter kring vad livet är. Jag har säkerligen blivit påverkad av olika faktorer, men det spelar desto mindre någon roll för inget är varken fel eller rätt. Allting bara är.
Livet är en dans
Livet är en rytm
Livet är vibrerande
Livet är en lek
Livet är ett mirakel
Livet är kärlek
Livet är ett spel
Livet är en dröm
Livet är existens
Livet är förevigt
Livet är jag
Livet är du
Livet är vi
Livet är det som allting är
Livet är guden och gudinnan
Livet är energi
Livet är extas
Livet är lycka
Livet är heligt
Livet är ljus och mörker
Livet är repetition
Livet är en påminnelse
Livet är en vandring
Livet är en ström
Livet är en gåva
Livet är en orgasm
Livet är regn
Livet är sol
Livet är närvaro
Livet är frånvaro
Livet är framsidan
Livet är baksidan
Livet är ett paradis
Livet är ett helvete
Livet är vad vi själva gör det till
normal
Mina händer vill slita dig i stycken
ditt blod skall rinna
För det du sa,
för det du gjorde,
tänkte,
och att du var.
Du är död.
normal
Mångudinnan
Hon går på stranden
Manteln släpar efter.
Månskenet lyser
Och hon nu fryser
hon vill hem till månen igen
Hon faller en tår av glas
Tungt hjärta
äter hon på en ärta
sätter sig ner och längtar efter den varma Fullmånens sken.
Av Firewitch
normal
by Amuwen
There is poetry in nature
Music floating on the breeze
A bird sings out a melody
The beat moves through the trees
Dove's wings flapping in the air
A rustle in the leaves
Flowers nodding gentle heads
Luring in malise
An echo rings out through the fields
The glitra's peaceful tune
Golden grasses whispering
Sand shifting on a dune
All these things together
Compose nature's perfect song
A harmony like no other
T'will play til days have gone
normal
..."It is not the moments
You breath That count..
It is the moments
That leave you breathless..."
~~Unknown~~
normal
For Sue...
A true Diva in every sense of its true meaning..
That of a divine woman...
A true and magical divine being...
Filled with the light of love..
For all lucky enough to have her...
Drift into their lives...
She walks in graceful silence
As she touches plants she sees
And hears the voice within them...
Feels the power underneathe.
The spark of healing greets her
As she feels the life they hide;
The plants in oneness sing a song...
To a beauty held inside.
The spark jumps from her finger
To the leaf thats growing there;
And her head falls back in rapture...
As the light unbounds her hair.
Her hair is streaming outwards
And her face is filled with light;
The plant's voice joins her lifesong...
Its song fills up the night.
She feels the growing oneness
As both plant and she are one;
And the power of its merging...
Is a song of healing done.
The plant sings of tomorrow
Living onward thru the day;
And the growing with the oneness...
Towards the healing light it gave.
The song is raised in sweetness
As shes told of healing art;
And the plant becomes her body...
As its song sings to her heart.
As the light starts gentley ebbing
And the two are joined as one;
The healing tones are sung to her...
And her merging time is done.
She remembers as she 'wakens
In her gown of softest white;
The song of gentle healing...
In the mornings summer light.
The magic that shes making
Is the plants song shining bright;
As she touches all who come to her...
With healing hands of light.
The song is only sung to hands
That touch with loving light;
And the healing is but given to...
Those who have true sight.
Her song sings through the ages
Given to the ones who care;
And the singing of her heart song...
Fills up the summer air.
She sings the song not knowing
Of the gift just waiting there;
Given to her long ago...
When light unbound her hair.
So listen close, youll hear it
As her singing heals your soul;
The diva heals with gentle song...
And makes the spirit whole.
normal
Life is like the petals
Growing on a summer rose;
It sings a song of nature that...
No human could compose.
At first it keeps its secret
Then the petals open wide;
To reveal the inner beauty
That...
Its petals only hide.
Deep inside the lovely rose
There dwells inside its core;
The promise of tomorrow
...And...
Its life forevermore.
For the rose is ever blooming
Coming back, when petals fade;
To grow in grace and beauty
And...
To live another day.
The rose will tell its secret
It will whisper sweet and low;
The petals are the outside
Its the inside you should know.
normal
Today...Tomorrow and Yesterday
I looked into the sunset
Across the peaceful bay;
And saw the great tomorrow
Stretching out to me some way.
The birds were calling to me;
My heart answered sweet and low;
To the promise of tomorrow,
And a path Ive yet to go.
The hope in new tomorrows
Brings the peace of yesterdays;
A destiny that calls to me
On my path along lifes way.
There will always be tomorrow
For my heart to find the way
I see it streching out to me
The promise of today.
A promise that was given
And can never pass away;
In the beauty of a sunset;
Across the peaceful bay.
normal
Morning glory
Blue and white;
Glowing in
The morning light.
Drops of dew
Upon your face;
Lying there
Like bits of lace.
Petals reaching
For the sky;
Deep within
You start to die.
Just a moment
Froze in time;
Perfect blossom
And you are mine.
Look quickly!
Now youre gone;
Morning glory
Sing your song.
A song of glory
That passed away;
To rise and grow
On another day.
The splendor of
The moment gone;
Morning glory
Sings her song.
Blink your eyes
You will not see;
Glory song
Thats haunting me.
Morning glory
Gone at last;
Reminds me of
Day gone past.
Ill come again
When day is new;
Petals white
And royal blue.
Look tomorrow
And you will see;
Morning glory
Shes calling me..
normal
The Place of Magic Spells
Theres a longing deep inside me
Where the love inside me dwells;
To find the wonder of my soul
The place of Magic Spells.
The longing overcomes me
and
I look in to the core
Of the magic that is waiting
Just behind forevers door
My heart begins to quicken
My face is filled with light.
I see the love thats hidden
So long there from my sight.
I pull from there a memory
Like some magicians spell
I cast it to the surface
As
My longing starts to swell.
I feel the part thats magic.
Start to open up the door
And I feel things only dreamed of
Some other time before.
The longing fills my being
At the place where Magic dwells
And Im carried far beyond the door
In mighty pulsing swells.
As time and magic cast the spell
A heart is made from two
An enchantment cast upon me
A feeling warm and new.
As longing is fulfillment
And the magic ebbs away
Ill save the way it made me feel
And take it out some day.
Till the day when longing calls me
And enchantment in me dwells
I cast it to the the place in me
The place of Magic Spells.
normal
The Light of Love Life's Doors....
In life we're always walking...
In and out some special door...
Taking us to places...
We have never gone before...
Into the door of life we come...
All bright and shining new...
With nothing but our souls intact...
Not knowing what to do...
The next door that we walk through...
Is the door that we call home...
The place on earth we long for...
No matter where we roam...
Each door is always different...
And some are filled with pain...
But we alone choose how we walk...
In sunshine or in rain...
For each door has a purpose...
Whether good or bad...
Even those that make us laugh...
Or those that make us sad...
Some doors contain the joy in life...
And some contain the pain...
We need each door to help us know...
The sunshine after rain...
The last door that we go thru...
Is...
The one that takes us home...
The home that we all long for...
No matter where we roam...
In death we're only walking...
Thru...
Another special door...
And there our souls are bright and new...
Just like we were before...
So greet each door you walk thru...
An adventure of the soul...
For it is in the walking...
Your spirit can be whole...
normal
Rain and thunder
Rain and thunder I hear
Screaming voices in fear
Flashing lights shine up the sky cos gods are mad about are lies
Peopel screaming beging for mercy
Mercy for what theyve done
But nothing could stop them now its the end of humanity lives
They created this world
They creatated us like we are now we start to help our selfs
And something whent wrong, yeah somenthing went wrong
War started and people dying
Food no more we start to get pour
Pleace god help us now cos we cant do this no no more
Every one on their knees now
Beging to get realiced now
Everyone know its the judgment day And know we have to pay
Rain and thunder I hear
Screaming voices in fear
Flashing lights shine up the sky cos gods are mad about are lies
People screaming beging for mercy
Mercy for what theyve done
But nothing could stop them now its the end of humanity lives
They created this world
They creatated us like we are now we start to help our selfs
And something went wrong yeah somenthing went worng
Yeah it was the judgment day
And we had to pay
Killing people killing friends everything to get to the end
One Day youll understand
That we, we are you
You created us like we are now but we created you
av NannaK
normal
Vårt inre kosmos
Först skuggor i själen sedan ljus små ljus stora ljus färger lyser upp och känslan som ej kan beskrivas dyker upp den är skönare än underbar för nu inser du att allt du oroade dig för var meningslöst nu ser du allt som finns allt är bara olika skapelser av den inre känslan som speglar allt ont och gott vackert och fult djur och intelligenta varelser förtryckta förtryckare de som älskar de som hatar de som dräper och dräps de som fruktar
och de som vågar äntligen ser du det enda som är helt sant allt finns och allt behöver allt du är ändlösa galaxer och du har bara sett en liten del av det hela som är ont men ändå gott fult men ändå vackert detta är den yttersta gåvan: LIV!!!!
normal
Ice
The life is like ice...
Cold, hard but so fragile.
Ice...
White, blue, butifull...
Cold, easy...
Only frosen water...
Empty and full,
Lifegiving...
Lifetaking...
No feelings,
Only cold...
I wish to be like ice...
callousness...
No lies...
Only clear Ice.
The life is like ice..
The ice melt in spring..
Life ends in death.
normal
O hell dig Hadit
Du beskyddare av liv
Se uppåt
Se det midnattsblå himlavalvet
Se din älskade, Gudinnan Nuit
Låt dig omslutas
Känn din älskade
Förena dig med henne
Känn din lust stiga upp mot natten
Se hur hennes värme
gör att stjärnorna lyser klarare
O herre, O Hadit
älska Henne
och se hur stjärnorna faller ned mot dig
genom hennes befrielse
normal
Hatets portar
Hatets portar står på glänt
vredens låga brinner
det är människor som tänt
undrar vad de vinner
Stackars dig som bad om fred
som försökte någon värna
nu finns bara grymma led
detta är en djävulsk stjärna
Ingenstans den vita fanan
nej, den röda, som en mara
flyger fram längs hela banan
buren av en törstig skara
Inte älskar du väl blod
när det är just ditt som flyter
säg var har du då ditt mod
är det inte det som tryter?
Du skall inte bli förlåten
nej ditt brott var alltför stort
du kan stå där nu med gråten
över allt gement du gjort
Hatets portar stod på glänt
den som öppnade var du
ansvarig för det som hänt
dödsdömd är du, här och nu
normal
Jag har hittat min öken
I min öken finns tomhet och vila.
Sanden blästrar min själ fri.
Ibland vågar jag inte gå in i min öken,
för jag är rädd för att hitta mig själv.
Andra gånger när jag hittar mig själv,
känner jag inte igen mig och tror det är en främling.
Min medvandrare ler mot mig och säger:
- Kära barn, känner du inte igen dig själv?
Då ser jag, det är ju jag. Är jag sån?
normal
Jag grät.
Jag grät för länge sedan,
Av sorg och smärta grät jag redan,
de hemskaste av tårar,
men detta var tårar som djupt hjärtat sårar.
Jag led.
Jag led en lång, lång tid.
Och aldrig fick jag känna frid
Av att vara plågad, arg och skör.
Jag sa jag tror jag snart från er dör.
Och dog det gjorde jag,
men skalet lever ännu kvar.
Ensam untan känslor eller själ.
Men kroppen får leva den tid som den har.
