normal
I Gelsenkirchen i Tyskland finns ett företag som heter Akademie für Esoterik. Det leds av paret Dieter och Conny Wiergowski och är tydligen ett litet familjeföretag. De ger ut en tidskrift i kvällstidningsformat, Die andere Realität, och ordnar kurser och resor. Tidskriften kallas wissenschaftliche Zeitung uber parapsychologische/esoterische Erkentnisse men innehåller mest populära, tämligen okritiska artiklar och en massa annonser. I varje nummer finns dock någon artikel med mer vetenskapliga eller kritiska anspråk, vanligen skriven av någon Prof. Dr.
Paret Wiergowski hade nu vågat sig på en jättesatsning, att arrangera en mammutkongress över temat liv efter döden. Den ägde rum i kongressavdelningen i det flotta hotell Hilton i Düsseldorf 1-3 maj. Det måste ha varit en något nervös utmaning att för 1-2 år sedan boka dessa dyra lokaler och engagera alla medverkande. Men det Iyckades. Omkring 1000 personer kom och betalade 390 DM var i avgift (eller 455 inkl. middag).
De medverkande var mest av två kategorier, dels ett drygt dussin tyska och några utländska professorer, läkare m. fl. akademiker, dels personer med olika mediala förmågor. De kom från Tyskland, England, Italien, USA. Från Ryssland kom en liten grupp som sades företräda ryska vetenskapsakademin. Jag fick dock intrycket att de inte uttalade sig å dess vägnar utan snarare som privatpersoner. En kvinnlig rysk underhelare, Dschuna, var också anmäld men kom aldrig. Ett annat medium som tyvärr försvann från en tidigare version av programmet var Leonard Hochenegg, en läkare från Österrike som påstås förfoga över en energi, som strömmar genom honom och har mätts till 15.000 volt. Han kan på mental väg tända eld på en tidning på tre meters avstånd. Det skulle jag gärna ha velat se!
Programmet var mycket ambitiöst och väl strukturerat. Dagen inleddes med paneldiskussion med 10-15 medverkande, från 9 till 11.30. Sedan följde en ny panel med presentation av dem som skulle medverka på eftermiddagen. Då bjöds på fyra parallella workshops eller föredrag, och kvällsprogram fanns också.
En enda representant för den akademiska parapsykologin deltog. Det var Erlendur Haraldson från Island, som förelaste om sin forskning om barns minnen av tidigare liv. Han har de senaste åren undersokt sådana fall i Sri Lanka.
Evenemangen omgärdades av en brokig samling montrar med utställning och försäljning av böcker, kassetter och alla mojliga saker med esoterisk anknytning. Man kunde fa sin aura målad i akvarell, matt eller fotograferad med Kirlian och andra tekniker, eller fa rådgivning med Tarotkort hur man skulle klara livet bättre. Det fanns också medier av typen spågumma. Man kunde lära sig om alternativ medicin och ekonomi eller prova klangerna i tibetanska och andra exotiska musikinstrument. Den undergorande orgonstrålaren botade alla sjukdomar (men var alltfördyr, såjag kopte ingen), och kristaller av alla tankbara former och storlekar fanns att valja på. Både sjalen och kroppen kunde njuta av tvåfargade oljor och parfymer med orientaliska dofter, med mera.
Det var ju omöjligt att ta del av alla programinslag. Jag ska här ge några glimtar.
normal
Kanalisering
Några medier framtradde med ovanliga anspråk. Paret Coudris från Frankrike förmedlade hinsides budskap från C.G. Jung och hade gett ut flera bocker med dessa. Det finska paret Plaami utförde mediala sånger av hadangångna musiker. Det gjorde också amerikanen Jason Leen, som påstod sig ha kontakt med John Lennon från den femte dimension dar han nu befann sig. Han hade också skrivit en bok om detta. Tidigare hade han haft en flerårig kontakt med den berömde diktaren Kahlil Gibran, författaren till Profeten.
En förvantansfull skara baokade sig för att höra det amerikanska mediet Billie Baird. I förhandsinformationen utlovades materialisationer av föremål och direktröst, ett numera mycket ovanligt spiritistiskt fenomen som innebär att roster hors på olika håll i lokalen, alltså inte enbart ur mediets mun. Men darav vart intet mer an en vanlig transseans. Det intressantaste var i så fall att mediet, som normalt hade basrost, kunde sjunga i hög falsett när han hade kontakt med en tolvårig afrikansk flickande som han sade sig ha kant i fem inkarnationer. I och för sig kunde budskapet stämrna, det var naivt nog för att komma från ett än mindre barn. En stor del av publiken gick besviken innan seansen var slut.
Mer givande var då sessionen med Harald Wessbecher, tydligen ett av de mer kända tyska kanaliseringsmedierna. Salen var överfull, och att döma av publikens reaktioner och de kommentarer jag hörde har han ett mycket gott anseende. Genom honom talar Harald II från andra nivån. Det var ett både intellektuellt och intelligent framforande, dar synpunkter på livets natur gavs med både auktoritet och vanlig humor. Lite likt Ambres kanske, men såvitt jag vet har inte Harald II gett några detaljer om ett jordiskt förflutet.
Fenomen av denna art har åtskilliga gånger diskuterats i Sokaren. I nr 3/ 89 finns en langre diskussion om Medialitetens gåta mellan Bengt Friberg och SM. I slutet av artikeln refererar SM med instammande en recension av en bok om lane Roberts, en kand amerikansk kanal. Dar sags att psykiatriker, psykologer och parapsykologer idag ar eniga om att det slags fenomen vi diskuterar ar inomsjälsliga och tar sig uttryck i personlighetssplittring, varvid sekundara, tertiaraosv personligheterkanupptrada. Liknande synpunkter har aven senare framförts av SM och andra i Sokaren, ibland formulerat som att parapsykologema har visat att kanalisering bara ar ett uttryck for personlighetsklyvning.
Jag menar att det påståendet inte ar sant. Visst fions sådana fenomen som multipel personlighet, och visst har det visats vara förklaring av somliga mediers prestationer. Men bara en bråkdel av alla kanaliseringsmedier ar undersokta av (para)psykologer. Man kan inte sakert påstå något om medier som man inte har undersokt. Att det f_nns en andlig varld ar inte vetenskapligt bevisat - men motsatsen ar inte heller bevisad. Det ar en trosfråga. Om man nu taoker sig att det finns en andlig varld, vilket ar fullt mojligt och mycket rimligt att tanka, så kan också mycket val vissa medier vara kansliga för någon form av information från denna andliga värld, och ge uttryck för den i den process som kallas kanalisering. Om Harald II bara är en delpersonlighet av Harald I eller harnågon självstandig existens, det kao vi inte utan vidare veta. Båda möjligheterna är tänkbara. I det läget kan jag väl förstå och respektera dem som finner Harald II:s budskap inspirerande och värt att studera närmare - på samma sätt som Seth i USA och Ambres i Sverige, för att inte tala om A Course in Miracles*.
Jag menar att en vettig hållning i dessa frågor är att undvika att fastna i tvistefällan om budskapets ursprung. Om A Course in Miracles* dikterades av Helen Schucmans undermedvetna eller av en högre källa är egentligen. oväsentligt. Det kan jag ändå aldrig säkert veta. Det viktiga att ta ställning till är om budskapet har något värde för mig. Är det något jag kan använda i mitt liv eller inte?
normal
Filippinskt helande
En ung filippinsk helare, Jun Labo, hade tagits till Tyskland för att ge en demonstration av psykisk kirurgi. Därav blev dock intet. Arrangörerna hade inte tänkt på att tysk lag förbjuder operationer av andra än läkare. I stället visades en film, och en professor höll föredrag med budskapet att i varje fall Labos operationer var äkta.
normal
Geller-afton
Första kvällen bjöd på en två timmars show med ingen mindre än Uri Geller. Några av de medverkande sade sig känna honom personligen sedan flera år, och intygade hans ärlighet. Själv satt jag med i panelen en gång när han uppträdde i svensk TV för 20 år sedan. Hans demonstrationer nu var av samma slag som då - lite telepati, gamla klockor som gick och skedar som böjdes, och en kompassnål som svängde med hjälp av en grupp ur publiken. En för mig intressant nyhet var groddningsförsöket. Han kom från Japan och hade med sig ett par påsarjapanska rädisfrön, till synes oöppnade. Han hällde frön i handen och pillade lite på dem. På storbildsvideo kunde vi se hur ett frö började skicka ut en liten grodd, som synbarligen växte på bilden och blev åtminstone 5 mm lång. Det tog bara ett par minuter.
Det är säkert möjligt för en skicklig magiker att göra om Uri Gellers nummer, men det bevisar ju inte nödvändigtvis att det Geller gör är trick. Såvitt jag vet kommer påståendena att Geller fuskar främst från James Randi, som säger sig kunna upprepa alla Gellers nummer. Men han är ju själv magiker, och alltså part i målet och inte någon neutral expert. För övrigt har Geller stämt Randi inför domstol för förtal. Det kan bli en intressant process.
Ett argument mot Geller har varit om han nu har de här förmågorna och de är äkta, varför blir han då inte miljonär på dem?. Men det ärjust vad han har blivit, påpekade dr. Walter Frank som kände honom sedan länge. Enligt Frank är Geller miljonär i engelska pund flera gånger om. De pengarna har han inte tjänat på scenuppträdanden (som han numera sällan gör) utan genom att på mental väg hjälpa företag att hitta olja och mineral. Hur han nu bär sig åt, så ger hans metod såpass mycket bättre utdelning än de vanliga att firmorna gärna betalar honom. Jag vet inte om James Randi kan göra om det tricket också.
Det bör också noteras att Geller framträdde med en sympatisk öppenhet, ödmjukhet och humor. Han menade att publiken skulle kunna liknande saker som han själv, och ägnade en del av tiden åt att lära oss hur det kunde gå till.
normal
Hinsides tandläkare?
Paul Esch heter en amerikan, född 1950. Han är pastor i en liten frikyrka i Texas. Tysken Trutz Hardo berättade om sitt första möte med Paul. Trutz kom till kyrkan och fick uppleva en märklig form av gudstjänst. Först predikade Paul lite och sjöng sedan glada sånger till sin gitarr. Sedan plockade han fram lampa och spegel, församlingen passerade förbi och han tittade dem i munnen. Så även Trutz, som till sin oerhörda förvåning fann att en av hans amalgamplomber hade förvandlats till guld! Han sade sig sedan ha fatt den undersökt av flera tandläkare, som alla var eniga om att det var ett perfekt arbete. Paul hade hållit på med detta sedan 17-årsåldern då han fått lära sig detta andliga tandläkeri av en äldre pastor i sin församling, och enligt Trutz hade tusentals personer fatt guldplomber till skänks under Pauls gudstjänster. Aven felställningar och andra tandproblem hade rättats till. Enligt vad som sades skulle Paul samarbeta med en grupp hinsides tandläkare.
Paul var en stillsam, försynt ung man, till utseendet rätt lik mig själv i hans ålder. (Före hans framträdande, då han bara hade presenterats från podiet, möttejag i hallen ett äldre tyskt par. Mannen frågade på knagglig engelska om han fick ta en bild av mig. Jag förstod inte varfor, men varför skulle han inte fa det? Han ställde upp sin fru bredvid mig och blixtrade, och började sedan tala om att någon redan kvällen fore hade fatt metallstift i munnen bytta mot guld. Då förstod jag - de trodde att jag var Paul Esch!)
Ett hundratal personer undersöktes i munnen av inkallade tandläkare före Pauls framträdande, och tandstatus dokumenterades. Paul talade och sjöng inför en överfull sal, minst 500 personer. Den tyska översättningen av talet gjorde dock att hans budskap, med mycken humor, ibland kom fram lite tungt och omständligt med två verb på slutet. Hans sånger var mest glada affirmationer i svängiga och medryckande rytmer, med drag av både spirituals och rock.
Stämningen var skön i salen, folk sjöng med och klappade händer. Det var som ett frälsningsmöte fast roligare. Det blev lätt kaotiskt när sedan 120 personer på en gång ville fram till tandläkarna och fa tänderna kollade igen. Någon fullträff blev det nu inte bland de undersökta, men ett par kvinnor från resten av publiken påstod med bestäm&et att de hade fatt guld i mun.
Trutz Hardo skulle sedan ta Paul Esch på en två veckors turné i Tyskland och Schweiz. Jag hoppas fa veta så småningom hur resultatet blev...
normal
Liv efter döden?
Paneldiskussionerna handlade alltså om olika aspekter av frågan om liv efter döden. Tredje dagen ägnades åt instrumentell transkommunikation (TK), alltså det elektroniska röstfenomenet som jag har skrivit mycket om i Sökaren, senast i nr 6/91.
Samtalen leddes med fast hand av Rainer Holbe, känd TV-man från Radio Luxemburg. Han har gjort åtskilliga program i dessa frågor och skrivit en bok om Klaus Schreiber. Denne var en av de första som fick påstått paranormala bilder av avlidna i en TV-apparat. Holbe arbetade med Schreiber ett halvår för att göra program, och berättade att TV-teamet därvid på en enstaka ruta i sin egen film fick en till synes paranormal bild, som visade Albert Einstein som ung. Schreiber dog för något år sedan, och är nu själv en av dem som kommer via TK. Ett kort postumt telefonmeddelande med hans röst spelades upp, och Holbe konstaterade att han kände Schreiber så väl att han kunde vara säker på att det verkligen var hans röst.
Holbes bisittare under diskussionerna var Ernst Senkowski, pensionerad fysikprofessor och väl den som har mest överblick över hela TK-fenomenet. Han hade i februari i år besök av ett franskt TV-team. Därvid kom en telefonpåringning, och en röst presenterade sig som Friedrich Jürgenson. Senkowski kunde delvis spela in det korta samtalet. Hur kunde han nu veta att ingen jordisk person spelade honom ett spratt? Jo, Jürgenson gav en hälsning från Senkowskis far som dog för några år sedan, och denna hälsning innehöll något som bara Senkowski själv och ingen annan kände till, inte ens någon i hans familj.
Sådana berättelser finns det numera gott om i TK-kretsar. Det vore ju en verklig utmaning att undersöka parapsykologiskt, men hur? Dilemmat är detsamma som i andra sammanhang: Antingen är fenomenen svaga (svaga röster - högt brus) och därmed ointressanta. (Ett exempel på det är en artikel av Berger m.fl. i Journal of the Society for Psychical Research, januari 1992, där i stort sett hela TK-fenomenet avfärdas som självbedrägeri.) Eller också är fenomenen starka (som de som rapporteras från Luxemburg och Schweich-Rivenich, alltså svagare brus och starka, tydligt syn- eller hörbara signaler), och då avfärdas de som bedrägeri. Därtill kommer att de som daghgen sysslar med TK egentligen är ointresserade av vetenskapliga undersökningar, i varje fall av skeptiskt inställda forskare. De har ju fatt besked av rösterna att ett positivt svängningsfilt är nödvändigt för kontakt, och det kan endast åstadkommas i en harmoniskt inställd grupp. Med andra ord antingen är den gästande forskaren positivt inställd, och kan då beskyllas för att låta sig bedragas av sig själv eller andra. Eller också är han skeptiskt inställd, och då blir det troligen inga fenomen och han far sina förutfattade meningar bekräftade.
Jag vet inte hur det dilemmat ska kunna lösas. Kanske det sker genom att erfarenheter av TK så småningom blir så utbredda att de till slut inte kan bestridas.
En helt annan syn på TK har Vladimir Delavre, en tysk läkare. (Tillsammans med Senkowski är han redaktör for tidskriften Transkommunikation. ) Han menar att TK är en uttryck for växelverkan mellan människan och elektroniska system som åstadkommer slumpmässiga, kaotiska svängningsfalt. Han är i fard med ett forsök där en grupp personer far forsöka påverka ett sådant system. Dessa personer har i tidigare forsök visat tecken på psykokinesi. Deras uppgift är att ur bruset från ett elektroniskt system (t.ex. några radioapparater som är inställda på olika brusande kanaler) fa fram ett bestämt ord, som ja eller nej. Han menar att TK är ett ögonblick av ordning i kaos och alltså en form av psykokinesi. Han berättade att en gång, då han själv satt ensam och spelade in, fick han fram en röst som sa Doktor Delavre pratar med sig själv!
Jag tror det kan finnas ett helt spektrum av orsaker till TK. Psykokinesi kan säkert tänkas i en del fall. Men i andra fall, när initiativet till den aktuella kontakten helt klart forefaller komma från andra sidan, t.ex. vid ej beställda telefonpåringningar, då harjag svårt att tänka mig den forklaringen. I sådana fall förefaller det mig snarare som om en annan intelligens någonstans ifrån är den aktiva parten.
Något definitivt svar på frågan om liv efter döden gav inte kongressen, och det var ju knappast heller väntat. Det var spännande att ta del av hur mycken aktivitet som forekommer på detta område i de tyskspråkiga länderna. Jag hoppas snart fa tillfälle att på plats fa egna erfarenheter av elektronisk transkommunikation.
