Angående den numera omskrivna Necronomicon, har jag rotat runt lite bland biblans böcker för att få reda på om boken möjligen kan ha någon sanningshalt.
Svaret på den frågan är otvivelaktigt ett ja. Det kan finnas sumerisk skrift som ännu inte hittats eller tolkats, men då infinner sig genast frågan om hur någon utan dessa skrifter kan få ihop en bok med ritualer som skulle kunna vara autentiska. Antagligen finns det sumeriska ritualer nedtecknade, precis som deras mytologi finns nedtecknad. I boken Necronomicon, har jag hittat sakfel som kan bero på att någon läst den tolkade sumeriska kilskriften och sedan fått ihop det till denna bok. Nedan kommer jag att citera från de böcker jag lånat på biblan, som vem som helst i övrigt kan låna. Böckerna handlar i stort sett om arkeologiska fynd och tolkningar, vilket ni snart nog kommer att upptäcka.
Vi börjar med ett citat ur Fynd i Bibelns länder skriven av Magnus Magnusson:
I ett avseende bör man leta efter begynnelsen i södra Mesopotamiens solstekta trakter, landet mellan Eufrat och Tigris, det som idag är det moderna Irak. Det är den sydöstra änden av den så kallade bördiga halvmånen som allmänt betraktas som civilisationens vagga. Det var i orter som Uruk (Bibelns Erek) i det gamla Sumerlandet (i Bibeln Sinears land), som allting började, långt innan Bibeln skrevs. Ty det var här historien började, nämligen i meningen den skrivna historien. Det är här vi första gången möter människans ande i dokumenterad form.
Här har jag hoppat till ett stycke längre ner, bara för att korta texten.
Fortsatt citat ur samma bok:
Det antas ha varit omkring 3500 f.Kr som den semitiska befolkningen i södra Mesopotamien infiltrerades eller invaderades av ett icke-semitiskt folkslag, som grundade ett antal stadsstater, vilka kollektivt kom att bli kända som sumeriska. Anmärkningsvärt nog blev sumererna kända för historikerna först för ett århundrade sedan efter att ha varit totalt förlorade i 2000 år. Det var bara genom upptäckten av assyriska inskriptioner i mitten av 1800-talet som sumerernas existens först antyddes och sedan kunde bevisas av arkeologin.
Lägg noga märke till de två sista meningarna i texten ovan. Men i boken Necronomicon, påstås det att den blivit skriven under åttonde århundradet, när sumererna var totalt bortglömda!!! Nytt hopp i texten nedan...
Fortsatt citat ur samma bok:
En av de tidigaste och mest betydande av dessa sumerernas stadsstater var Uruk, som har utgrävts mycket omsorgsfullt av ett antal tyska expeditioner från 1912 och framåt. Det var en stor stad som täckte en yta på omkring 200 tunnland, och den var delad i tre huvudkvarter - officiella byggnader, bostäder och trädgårdar med begravningsplatser. Platsen domineras fortfarande av de stympade ruinerna av en ziggurat, en rektangulär trappstegskulle av det slag som sumererna byggde som konstgjorda berg av lertegel för att hysa gudarnas helgedomar. Uruk var ett betydelsefullt religiöst centrum, ty det var hemorten för sumerernas mest betydande gudom, himmelsguden Anu, alla gudars fader. Det fanns ett altare åt honom på zigguratens topp, och ett ståtligt tempel på marknivå som var dekorerat med mönstrad mosaik, vilken bildades av terrakottakoner med målade baser som pressades in i en bädd av lermurbruk. Tempel som dessa var resultatet av och återspeglade en intensiv ekonomisk tillväxt. Templet var stadens administrativa och sociala centrum. Tillsammans bildade kungen och prästen (jämte gudarna) en teokratisk byråkrati som styrde staten. Då administrationen blev mera komplicerad blev det också nödvändigt att föra anteckningar om templets dagliga transaktioner. Och därmed föddes skrivkonsten. I ett av Uruks tempel upptäckte de tyska arkeologerna tidiga vittnesmål härom: ett arkiv som bestod av hundratals små lertavlor med rätt grova bildskrivtecken som anknöt till bestämda id,er. Till att börja med användes skrivkonsten uteslutande som ett medel för administrativa ändamål och anteckningar i affärsangelägenheter. Men omkring 2500 f. Kr. hade den utvecklats till en frigjord litterär form som kunde uttrycka invecklade mytologiska och historiska företeelser. Och det är av dem vi lär oss något om gudarna i det gamla Sumer-landet. Gudarnas högste fader var Anu, (Finns omnämnd i Necronomicon, min anm), källan till all ordning och all myndighet. Visdomens gud var Enki (också nämnd i Necronomicon), medan Enlil (också han nämnd) var stormens gud. Där fanns en solgud Shamash (nämnd) och en mångud, Sin (också omnämnd). På spinnsidan var de mäktigaste gudinnorna Inanna (nämnd), som blev ökänd i Bibeln som Astarte, moder till all styggelse.
Inanna (Även kallad Astarte och Istar) var en mycket komplicerad gudomlighet. Hon var fruktbarhetens och sexuallivets gudinna, men även krigsgudinna och hennes astrala uppenbarelse var planeten Venus. Sumererna nedtecknade de äldsta myter vi känner - skildringar av skapelsens som skulle ge eko många århundraden senare i Genesis' skapelsemyter (1. Mosebok) Men den mest häpnadsväckande parallellen mellan de sumeriska myterna och de bibliska är historien om syndafloden, då gudarna beslöt att så att säga återvända till ritbordet och börja skapelsen från början igen. Flera versioner av den sumeriska syndafloden har funnits, alla äldre än bibeln.
Nog om denna bok i bibelns historia. I nästa del av detta jättebrev, går vi över till myterna i sumerisk historia...
Här går vi över på Så levde sumererna av Samuel Noah Kramer, som ägnat mycken tid åt just sumerer. Här, i hans texter kommer ni att finna stora delar av det som faktiskt finns omnänmt i Necronomicon.... Författaren till så levde sumererna är en av dem som tolkat kilskriften från sumerisk tid.
Citat ur Så levde sumererna:
Ett anmärkningsvärt faktum är att man bara för ett århundrade sedan inte ens kände till sumerernas existens. De arkeologer och vetenskapsmän som för halvtannat århundrade sedan började göra utgrävningar i den del av Mellersta Östern som kallas Mesopotamien sökte inte efter sumerer utan efter assyrier och babylonier. Om dessa folk och deras kultur hade man stor kännedom från grekiska och hebreiska källor, men om Sumerriket visste man inte ens att de funnits. Det fanns inte ett spår av vare sig landet eller dess invånare i hela den litteratur som då var tillgänglig för vetenskapsmännen. Själva namnet Sumer var utplånat ur människornas medvetande sedan mer än 2000 år.
I våra dagar är sumererna emellertid ett av de bäst kända folken i det forna Levanten. Vi vet hur de såg ut genom deras egna statyer och stelar, som nu finns bevarade i åtskilliga av de mer betydande museerna i bl. a. Usa, Frankrike och England. I dessa museer finns också stora och utmärkta samlingar som belyser deras materiella kultur - pelarna och teglet som de byggde sina tempel och palats av, deras verktyg och vapen, kärl och vaser, harpor och lyror, juveler och prydnader. Dessutom finns där tiotusentals sumeriska lertavlor .
Nu hoppar vi raskt över till sumerernas skapelseberättelse.
Citat ur Så levde Sumererna:
De sumeriska skalderna började vanligtvis sina gudasagor eller episka dikter med ett kosmologiskt påstående som inte hade något direkt sammanhang med diktverket i övrigt. En del av denna inledning till Gilgamesh, Enkidu och underjorden består av följande fem rader:
Sedan himlen hade blivit skild från jorden, Sedan jorden hade blivit skild från himlen, Sedan människornas namn hade blivit bestämt, Sedan An hade tagit med sig himlen, Sedan Enlil hade tagit med sig jorden...
(An är himlens gud, Enlil luftens gud, min anm.)
Flera avgörande punkter är inte angivna eller antydda, tex:
1. Antogs himmel och jord vara skapade, och i så fall av vem?
2. Vilken skapnad tänkte sig sumererna att himlen och jorden hade?
3. Vem skilde himlen från jorden?
Jag började söka bland de tillgängliga sumeriska texterna och fann efterhand följande svar på dessa tre frågor:
1. På en tavla, som har en förteckning på de sumeriska gudarna, beskrevs gudinnan Nammu, vars namn anges med skrivtecknet för uroceanen, som modern som födde himmel och jord. Sumererna tänkte sig alltså att himeln och jorden var alstrade av uroceanen.
2. Myten Boskap och Säd, som beskriver hur boskapen och säden föds i gudarnas himmel och skickas ned till jorden för att skänka människosläktet välstånd Börjar med följande två rader: På himlens och jordens berg Avlade An Anunnaki.
3. En dikt som beskriver hur spetshackan, detta värdefulla bruksredskap, formades och helgades, börjar med följande rader:
Härskaren som var besluten att frambringa det som var gagneligt, Härskaren vars beslut är oföränderliga Enlil som låter markens frö spira ur jorden Ämnade att åtskilja Himmel från jord Ämnade att åtskilja jord från himmel.
Slutsats:
1. I begynnelsen var uroceanen. Ingenting är nämnt om dess uppkomst eller födelse, och det är inte osannolikt att sumererna tänkte sig att den funnits i evighet.
2. Uroceanen alstrade världsalltets berg, som utgjordes av himmel och jord i förening.
3. Som gudar i mänsklig gestalt spelade An, dvs Himlen, rollen av man, och Ki dvs jorden, rollen av kvinna. Genom deras förening blev Enlil,luftens gud till
4. Enlil, luftens gud, skilde himlen från jorden, och medan hans fader An tog med sig himlen tog Enlil själv med sig jorden, sin moder. Föreningen mellan Enlil och hans moder, jorden, bildade utgångspunkt för det ordnade universum, för människornas, djurens och växternas skapelse och civilisationens grundande.
Så långt detta. Som ni märker finns det belägg för den sumeriska mytologin av vilket mycket finns att läsa om även i Necronomicon. Därför ska vi nu gå över på hur gudarna och underjorden skapades, den som är hela grunden för Necronomicon. Vi börjar med sumerernas land Dilmun, som kan jämföras med Biblens skapelseberättelse och Eden... (minns hela tiden att dessa berättelser är äldre än biblen)
Citat ur Så levde sumererna:
Dikten består av 278 rader på en sexspaltig tavla som nu finns i Philadelphia.
I korthet är intrigen i denna sumeriska paradismyt, som handlar om gudar snarare än människor, följande:
Dilmun är ett land som är obefläckat, rent och ljust - ett de levandes land som varken känner till sjukdom eller död. Men vad det inte har är det friska vatten som är så nödvändigt för djur och växter. Den mäktige sumeriske sjöguden Enki befaller därför Utu, solguden, att fylla det med friskt vatten från jorden. Dilmun förvandlas sålunda till en gudomlig trädgård, där gröna ängar omväxlar med fruktodlingar. I detta gudarnas paradis låter Ninhursag, sumerernas mäktiga modergudinna (sannolikt ursprungligen Moder Jord), åtta plantor spira upp efter att ha fött tre generationer gudinnor, avlade av sjöguden. Det är för övrigt mycket svårt att begripa innebörden av denna ganska invecklade process, men dikten understryker flera gånger det faktum att dessa födslar avlupit utan födslovåndor. Men kanske därför att Enki ville smaka på plantorna plockar hans budbärare, Isimud, guden med två ansikten, dessa dyrbara plantor en efter en och ger dem till sin herre Enki som börjar äta dem en i taget. Varpå den vredgade Ninhursag förbannar honom och viger honom åt döden. Tydligen för att vara säker på att hon inte kommer att ändra åsikt och vekna försvinner hon från gudarnas krets. Enki börjar tyna av; åtta av hans organ blir sjuka. Medan han blir allt svagare sitter de mäktiga gudarna i stoftet och sörjer. Enlil, luftens gud, förefaller inte vara situationen vuxen. Då blandar sig, man vet inte varför, en ny person i handlingen, nämligen räven. Om han blir rikligt belönad, säger han till Enlil, skall han föra Ninhursag tillbaka. I enlighet med sitt löfte lyckas räven på något sätt (texten är här olyckligtvis förstörd) få modergudinnan att återvända till gudarna och bota den döende havsguden. Hon sätter honom bredvid sig, och sedan hon frågat vilka åtta organ i hans kropp som plågat honom skapar hon åtta motsvarande helande gudomligheter, och Enki återförs till liv och hälsa.
Varför valde den hebreiske berättaren just ett revben hellre än något annat av kroppens organ för att skapa kvinnan, vars namn enligt bibelns begrepp betyder ungefär hon som ger liv? Om man antar att den hypotesen att bibeln inspirerats och påverkats av den sumeriska litteraturen - t.ex denna dikt om Dimlun - ter sig problemet klarare. I den sumeriske dikten är ett av Enkis sjuka organ revbenet. Det sumeriska ordet för revben är ti. Den gudinna som skapades för att läka Enkis revben kallas Nin-ti revbenens härskarinna. Men det sumeriska ordet ti betyder också ge liv. Namnet Nin-ti kan därför betyda härskarinnan som ger liv likaväl som revbenets härskarinna.
Enligt de sumeriska teologerna var paradiset till enbart för de odödliga gudarna, inte för den dödliga människan. En enda dödlig lyckades emellertid, berättar de sumeriska mytskrivarna, vinna tillträde till detta gudarnas paradis. Därmed kommer vi fram till den sumeriske Noak och myten om syndafloden...
Här kommer fortsättningen på citat ur så levde sumererna. Punkterna avser ord som fallit bort ur den ursprungliga kilskriften.
Min mänsklighet, i dess förgörelse skall jag åter... Till Ninte skall jag återföra mina skapade varelsers... Jag skall återföra folket till dess boplatser. Av städerna skall de bygga sina platser helgade åt de gudomliga lagarna, Jag skall göra deras skugga vilsam, Till våra hus skall de på nytt lägga sina tegelstenar på helgade platser, De skall återuppbygga templen för våra beslut på helgade ställen Han ledde det rena eldutsläckande vattnet, Fastställde riterna och de upphöjda gudomliga lagarna, på Jorden... han, satte det... där. Sedan An, Enlil, Enki och Ninhursag Hade format det svarthövdade folket, Frodades växtligheten på jorden; Djuren, slättens fyrfotade, skapades konstskickligt.
Här följer ett avbrott på omkring 37 rader Sedan får vi veta att kungavärdigheten har nedstigit från himlen och att fem städer grundats:
Sedan kungavärdighetens... hade nedstigit från himlen, Sedan kungavärdighetens upphöjda tiara och tron hade nedsänkts från himlen, Fastställde han riterna och de upphöja gudomliga lagarna... Grundade de fem städerna på... helgade platser, Gav dem namn, utsåg dem till huvudplatser för kulten. Den första av dessa städer, Eridu, gav han åt Nudimmud, den främste; Den andra, Badtibira, gav han åt... Den tredje, Larak, gav han åt hjälten Utu; Den femte, Shuruppak, gav han åt Sud. När han givit namn åt dessa städer, utsett dem till huvudplatsen för kulten, Förde han... Föranstaltade han om renandet av de små floderna som...
Därpå följer ett nytt avbrott på omkring 37 rader; de måste huvudsakligen handlat om gudarnas beslut att släppa lös floden och tillintetgöra mänskligheten. När texten åter blir läslig, finner vi att några av gudarna är missbelåtna och olyckliga över det grymma beslutet. Därefter får vi göra bekantskap med Ziusudra, motsvarigheten till bibelns Noak. Han beskrivs som en mild och gudfruktig kung som ständigt noga uppmärksammar gudomliga uppenbarelser i drömmar eller besvärjelser. Ziusudra tycks ställa sig vid en mur, där han får höra rösten av en gudom som upplyser honom om att gudaförsamlingen fattat beslutet att sända en översvämning och ödelägga människosläktets säd. Det längsta avsnittet lyder: översvämmningen...
Blev sålunda behandlad... Därpå fällde Nintu tårar likt en... Den rena Inanna stämde upp en klagosång för sitt folk, Enki överlade med sig själv, An, Enlil, Enki och Ninhursag... Himlens och jordens gudar uttalade namnet på An och Enlil. Ziusudra, konungen, pashishun av... Byggde då en ofantlig... Ödmjukt, lydigt, vördnadsfullt han... Dagligen givande akt på, ständigt han... Framställde alla sorters drömmar, han... Uttalande himlens och jordens namn, han... ... Gudarna en mur... Ziusudra, stående vid dess sida, lyssnande. Stå vid muren på min vänstra sida... Vid muren vill jag säga dig ett ord, hör mitt ord, Lyssna på mina anvisningar: Genom vårt... kommer en översvämning att svepa fram över de heliga platserna; Att ödelägga människosläktet säd... Sådant är beslutet, påbudet, av gudarnas församling. Genom ordet som utgått från An och Enlil... Dess kungavärdighet, dess välde.
Texten måste ha fortsatt med de detaljerade råd guden gav Ziusudra: att han skulle bygga en jättelik båt och på så sätt rädda sig från undergång. Men denna del av texten, förmodligen omkring förtio rader, saknas. Resten av texten berättar om hur översvämningen i all sin kraft redan kommit över landet och rasat där i sju dagar och sju nätter. Raderna lyder:
Alla stormvindarna, oerhört våldsamma, anföll som en enda, I samma ögonblick svämmar floden över helgedomarna. Sedan, i sju dagar och sju nätter, Floden svämmat över landet, Och den ofantliga båten hade kastats omkring av stormvindarna på de stora vattnen, Kom Utu, som sprider ljus över himmel och jord, fram, Ziusudra öppnade ett fönster på den ofantliga båten, Hjälten Utu förde sina strålar in i den väldiga båten. Ziusudra, konungen, Kastade sig ned inför Utu, Konungen dödar en oxe, slaktar ett får.
Här är återigen ett avbrott på omkring 39 rader. De sista bevarade raderna i texten beskriver hur Ziusudra upphöjs till gud. Sedan han hade nedfallit inför An och Enlil fick han liv som en gud och evig andedräkt och förflyttades till Dilmun, den plats där solen går upp.:
An och Enlil sade: himlens andedräkt, jordens andedräkt, Genom deras... utsträckte den sig Och växtligheten, kommande fram ur jorden, sköt upp. Ziusudra, konungen, Kastade sig ned inför An och Enlil. An och Enlil omhuldade Ziusudra, De gav honom liv likt en gud; Evig andedräkt likt en guds bringade de honom. Därpå, Ziusudra konungen, Räddaren av växtlivets namn och människosläktets säd, I genomfarandets land, landet Dilmun, platsen där solen går upp, lät de honom dväljas."
Jämför texten med bibelns. Orsaken till att jag tar upp den här biten är att i Necronomicon hänvisas en del av texten till de kristna.
Men ytterligare andra delar hänvisar till sumererna, vilkas skapelsehistoria här har redovisats. Texterna om sumererna sådan jag återgivit den, finns att studera på museum för den som det vill. Nu skall vi gå över till sumerernas uppståndelsen från de döda vilka bitvis stämmer överens med Necronomicon.
Citat ur boken så levde sumererna:
Mitt i Dumuzis bön till Utu, slutar olyckligtvis texten. Men eftersom Dumuzi från skilda källor är känd som en underjordens gud är det sannolikt att hans vädjan till Utu förklingade ohörd och att demonerna faktiskt släpade ner honom till underjorden. Här följer nu myten med den forntidna skaldens egna ord (det är bara några upprepningar som är utelämnade):
Från det stora ovan riktade hon sin håg mot det stora nedom; Gudinnan, från det stora ovan riktade hon sin håg mot det stora nedom; Inanna, från det stora ovan riktade hon sin håg mot det stora nedom. Min härskarinna övergav himlen, övergav jorden, Till underjorden nedsteg hon; Inanna övergav himlen, övergav jorden; Till underjorden nedsteg hon; Övergav herraväldet, övergav härskarinneskapet, Till underjorden nedsteg hon. De sju gudomliga lagarna höll hon tryckta emot sig, Hon samlade alla de gudomliga lagarna, tog dem i sin hand. --- Shugurra, slättens krona, satte hon på sitt huvud, Hårlockarna ordnade hon på sin panna, Måttstocken och mätsnöret av lapis lazuli fattade hon i sin hand; Små lapis lazulistenar band hon runt sin hals, ett par nunuzstenar fäste hon på sitt bröst, En guldring tog hon i sin hand, Bröstplåten Kom, människa, kom fäste hon på sitt bröst. Med härskarinneskapets pala-klädnad täckte hon sin kropp, Smörjelsen låt honom komma, låt honom komma strök hon på sina ögon. Inanna gick mot underjorden, Hennes visir Ninshubur gick vid hennes sida, Den rena Inanna säger till Ninshubur: "O du som är mitt ständiga stöd, Min visir av välvilliga ord, Min riddare av sanna ord, Jag ämnar nu nedstiga till underjorden. När jag har kommit till underjorden, Uppstäm en klagosång över mig som man gör på ruiner, I församlingens helgedom låt slå på trumman för mig, I gudarnas hus vandra omkring och leta efter mig, Sänk dina ögon för mig, sänk din stämma för mig... Likt ett fattighjon klä dig med en enda klädnad för mig, Till Ekur, Enlils hus, styr helt ensam dina steg. När du träder in i Ekur, Enlils hus, Klaga inför Enlil: 'O fader Enlil, låt inte din dotter dödas i underjorden, Låt inte din goda metall täckas av underjordens stoft, Låt inte din goda lapis lazuli brytas sönder till stenarbetarnas sten, Låt inte din Buxbom huggas sönder till träarbetarnas trä, Låt inte jungfrun Inanna dödas i underjorden'. Om Enlil inte stöder dig i denna sak, bege dig till Ur. I Ur när du träder in i landets...-hus, Ekishnugal, Nannas hus, Klaga inför Nanna: 'O fader Nanna, låt inte din dotter'(de fem följande raderna är en exakt upprepning av det föregående parallella avsnittet förf.anm) I Eridu när du träder in i Enkis hus, Klaga inför Enki: 'O fader, låt inte din dotter`(åter en upprepning) --- Fader Enki, visdomens herre, Som känner 'livets föda, som känner 'livets vatten', Han kommer säkert att återföra mig till livet. Inanna gick mot underjorden, Till sin budbärare Ninshubur säger hn: 'Gå, Ninshubur, Försumma inte den befallning som jag givit dig' När Inanna hade anlänt till palatset, berget av lapis lazuli, Vid underjordens port uppträdde hon dristigt, I underjordens palats talade hon dristigt: 'Öppna boningen, portvaktare, öppna boningen, Öppna boningen, Neti, öppna boningen, helt allena vill jag inträda'. Neti, den främste portvaktaren i underjorden, Svarar den rena Inanna: 'Vem, säg mig, jag ber, vem är du?' 'Jag är drottning över himlen, den plats där solen går upp'. 'Om du är drottning över himlen, den plats där solen går upp, Varför, säg mig, har du kommmit till landet utan återvändo? På den väg vars vandrare inte återvänder, varför har ditt hjärta lett dig?' Den rena Inanna svarar honom: 'Min äldre syster Ereshkigal, Emedan hennes make, härskaren Gugalanna, har blivit dödad, För att delta i begravningsceremonierna, ...; så vare det'. Neti, den främste portvaktaren i underjorden, Svarar den rena Inanna: 'Stanna, Inanna, låt mig tala till min drottning, Låt mig tala till min drottning Ereshkigal,....låt mig tala'. Neti, den främste portvaktaren i underjorden, Träder in i sin drottning Ereshkigals boning och säger till henne: 'O min drottning, det är en jungfru som likt en gud.....,...., De sju gudomliga lagarna....(hela den tredje strofen upprepas här förf. anm.) Då slog sig Ereshkigal på låret, uppfylldes av vrede, Sade till Neti, sin främste portvaktare: 'Kom, Neti, underjordens främste portvaktare, Försumma inte vad jag befaller dig. På de sju portarna i underjorden, lyft deras reglar, På dess enda palats Ganzir, underjordens ansikte, skjut upp dess dörrar. När hon inträder, djupt nedböjd, låt henne föras naken inför mig'. Neti, den främste portvaktaren i underjorden, Hörsammade sin drottnings ord. På de sju portarna i underjorden lyfte han deras reglar, På dess enda palats Ganzir, underjordens ansikte, sköt han upp dess dörrar. Till den rena Inanna säger han: 'Kom, Inanna, träd in'. Vid hennes inträde, togs shugurra, slättens krona på hennes huvud ifrån henne,. 'Vad, jag ber, är detta?' 'Var tyst, Inanna, underjordens lagar är fullkomliga, O Inanna, sök ej avvända vad underjordens lagar föreskriver'. När hon trädde in genom den andra porten, Togs måttstocken och snöret av lapis lazuli ifrån henne. 'Vad, jag ber, är detta?' `var tyst, Inanna, sök ej avvända vad underjordens lagar föreskriver'. När hon trädde in genom den tredje porten, togs de små lapis lazulistenarna runt hennes hals ifrån henne. (Inannas frågor och svar upprepas här och i de följande motsvarande avsnitten förf. anm.) När hon trädde in genom den sjunde porten, Togs härskarinneskapets pala-klädnad av henne. Djupt nedböjd fördes hon naken inför henne. Den gudomliga Ereshkigel satte sig på sin tron, Anunnaki, de sju domarna, avkunnade sin dom inför henne; Hon fäste sitt öga på henne, dödens öga, Uttalade ett ord mot henne, vredens ord, Utstötte ett skrik mot henne, ett vredens skrik. Den svaga kvinnan förvandlades till ett lik, och liket hängdes på en krok. När tre dagar och tre nätter hade förflutit, Hennes visir Ninshubur, --- Uppstämde en klagosång över henne såsom man gör på ruiner, Slog på trumman för henne i församlingens helgedom, Vandrade omkring och sökte henne i gudarnas hus, Sänkte sina ögon för henne, sänkte sin stämma för henne,...., Klädde sig likt ett fattighjon för henne med en enda klädnad, Till Ekur, Enlils hus helt ensam styrde han sina steg. När han trätt in i Ekur, Enlils hus, Inför Enlil klagar han: 'O fader Enlil, låt inte din dotter dödas i underjorden, Låt inte din goda metall täckas av underjordens stoft, Låt inte din goda lapis lazuli brytas sönder till stenarbetarnas sten, Låt inte din Buxbom huggas sönder till träarbetarens trä, Låt inte jungfrun Inanna dödas i underjorden'. ---- Fader Enlil stödde honom inte i denna sak, han begav sig till Ur. I Ur när han trätt in i landets...-hus, Ekishnugal, Nannas hus, Inför NAnna klagade han: 'O fader Nanna...(fem rader upprepade förf. Anm.) --- Fader Nanna stödde honom inte i denna sak, han begav sig till Eridu. --- I Eridu när han trätt in i Enkis hus, 'Inför Enki klagade han: 'O fader Enki....(fem rader upprepade) Fader Enki svarar Ninshubur: 'Vad har nu hänt min dotter! Jag är bekymrad, Vad har nu hänt Inanna! Jag är bekymrad, Vad har nu hänt drottningen av alla länder! Jag är bekymrad, Vad har nu hänt himlens tempeltjänarinna! Jag är bekymrad'. Han tog jord från sin nagel och formade kurgarru, Han tog jord från sin rödfärgade nagel och formade kalaturru, Åt kurgarru gav han livets föda, Åt kalaturru gav han livets vatten, Fader Enki säger till kalaturru och kurgarru: --- (Endast sista delen av Enkis tal är bevarad. Den lyder): 'De kommer att bjuda er flodens vatten, ta inte emot det, De kommer att bjuda er fältets säd, ta inte emot den, 'Ge oss kroppen som hänger på kroken', säg till henne, En av er bestänker henne med livets föda, den andra med livets vatten, Då kommer Inanna att uppstå. (Kurgarru och kalaturru utför Enkis befallning, men endast sista delen av detta är bevarat förf. anm.) De bjuder dem flodens vatten, de tar inte emot det, De bjuder dem fältets säd, de tar inte emot den, 'Ge oss kroppen som hänger på kroken', sade de till henne. Den gudomliga Ereshkigel svarade kalaturru och kurgarru; 'Kroppen, den är er drottnings'. 'Kroppen, trots att den är vår drottning, giv oss'sade de till henne. Man gav dem kroppen som hängde på kroken. En bestänkte henne med livets föda, den andre med livets vatten. Inanna uppstod. När Inanna skulle uppstiga från underjorden, Anunniaki grep henne: 'Vem av dem som har nedstigit till underjorden uppstiger någonsin oskadd från underjorden! Om Inanna vill uppstiga från underjorden, Må hon då lämna någon annan i sitt ställe'. Inanna uppsteg från underjorden. Små demoner såsom shujur-vass, Stora demoner såsom dubban-vass, höll sig fast vid hennes sida. Den som var framför henne, fast inte visir, höll en spira i handen, Den som var vid hennes sida, fast inte riddare, hade ett vapen vid sina länder, De som ledsagade henne, De som ledsagade Inanna, Var varelser som inte känner till föda, som inte känner till vatten, Äter inte bestänkt mjöl, Dricker inte helgat vatten, För bort hustrun från mannens knä, För bort barnet från Ammans bröst.
(Inanna beger sig till de två sumeriska städerna Umma och Badtibira, vars två gudomligheter kastar sig ned inför henne och på så sätt räddas från demonernas klor. Hon anländer därefter till staden Kullab, vars skyddsgud är Dumuzi. förf. anm. Dikten fortsätter):
Dumuzi satte på sig en förnäm klädnad, han satt stolt på sin tron. Demonerna grep honom i låren..., De sju demonerna kastade sig över honom som vid en sjuk mans huvudgärd, Och herdarna spelade inte mer på flöjt och pipa inför honom. Hon fäste sitt öga på honom, dödens öga, Uttalade ordet mot honom, vredens ord, Utstötte skriket mot honom, förbannelsens skrik: 'Det är han, för bort honom!' Så överlämnade den gudomliga Inanna herden Dumuzi i deras händer. De som ledsagade honom, de som ledsagade Dumuzi Var varelser som inte känner till föda, inte känner till vatten, Inte äter bestänkt mjöl, inte dricker helgat vatten, inte mättar med glädje hustruns sköte, inte kysser de välnärda barnen, För bort mannens son från hans knä, För bort svärdottern från svärfaderns hus. Dumuzi föll i gråt, hans ansikte blev grönt, Mot himlen till Utu lyfte han sin hand; 'O Utu, du är min hustrus broder, jag är din systers make, Jag är den som för grädde till din moders hus, Jag är den som för mjölk till Ningals hus, Förvandla min hand till en drakhand, Förvandla min fot till en drakfot, Låt mig undkomma demonerna, låt dem inte gripa mig'."
I boken finns fler myter upptagna bland annat om hur månguden Nanna hamnade i underjorden osv, men det får ni i så fall läsa själva om. Ovan skrivna text skulle kunna vara ursprunget till hela Necronomicon, som någon sedan fyllt i med egenpåhittade ritualer. Ingenstans bland de böcker jag lånat, står det att någon funnit och tolkat något i stil med Necronomicon eller sumerernas ritualer öht. Och ändå finns det tiotusentals av dessa kilskriftstavlor som blivit tolkade, bland annat en typ av dagbok som en skolpojke nedtecknat. Det finns till och med ett medicinskt recept, kilskrift som avhandlar internationella angelägenheter, styrelsesätt, inbördeskrig, sociala reformer, lagsamlingar, lantbruk, trädgårdsskötsel, filosofi, etik, de första ordspråken, den första kärleksången med mera, så varför finns då inte Necronomicon omnämnd på något sätt ? Är det som jag tror, har någon läst alla dessa tolkningar som faktiskt finns att få tag på, på olika museer runt om i världen, blivit facsinerad av myterna så till den milda grad att han/hon har ansett att för att höja mystiken om detta folkslag, har tillskrivit dem Necronomicon. Gudanamn och dess betydelse ser vi ju klart och tydligt att de blivit hämtade från den sumeriska mytologin. Det samma gäller de sju olika portarna och portväktarna. För att vara riktigt på säkra sidan när det gäller Necronomicon, kommer jag att gå till Halmstads museum med boken, och kontrollera om det faktiskt inte ändå finns belägg för boken sådan den är skriven. Till dess, får ni nöja er med det jag hittat nu. Böckerna jag tittat i heter: Så levde Sumererna av Samuel Noah Kramer, Landet Ur av Hans Baumann, och Fynd i Bibelns länder, av Magnus Magnusson, Öster om antiken av Hans Furuhagen.