normal
Forts The poltergeist machine.
Den allmänna publiken har gått och sett storbudget filmer
som innehåller spektakulära special effekter, där dessa andar från andra dimensioner kommer till vår värld och ställer till med kaos.
Jag misstänker att en del biobesökare inser att det finns en verklighet bakom filmhistorien, där möbler verkligen flyttar sig, saker faktiskt leviterar och roterar runt i rummet, bränder utbryter bakom låsta dörrar och på omöjliga ställen, vatten försvinner i tomma intet, saker försvinner och hittas på de mest konstiga ställen, järnbalkar vrids och speglar splittras.
Och kanske det mest intressanta, effekten fenomenet har på elektrisk apparatur.
Tv apparater sätter av och på sig själva, repeterade telefonsamtal är registrerade med ett omöjligt intervall enligt installatörer och datorer visar program som aldrig har blivit installerade.
Vad är det som orsakar dessa fenomen och vad har det att göra med en kanadensisk uppfinnare?
En analys av fenomenen.
Videon strejkar ibland och fungerar ibland:
Ett magnetfält kan påverka ett kretskort så att det inte fungerar ibland pga något som kallas för magnetstriktiv effekt,det innebär att ett magnetfält kan orsaka en mikroskopisk ferrit komponent till att deformeras så att ett kontaktfel uppstår.
När magnetfältet försvinner återgår komponenterna till sin ursprungliga form, kontaktfelet försvinner och videon fungerar normalt igen.
knackningar och fotsteg:
När järn eller stål utsätts för ett starkt magnetfält som faller snabbt uppstår en ljudvåg som kommer av en mekanism som kallas för magnetstriktiv akustik också kallad Page effekten.
Djuplåtande ljud och höga smällar kan höras beroende på tjockleken och längden på stålbalkarna och hur dessa ligger i byggnaden.
Exempelvis tjocka armeringsjärn i ett golv kan producera en
serie av progressiva smällar när magnetfältet rör sig igenom dem, detta kan uppfattas som fotsteg.
Likaså kan dessa järn i väggar uppfattas som knackningar.
Så långt kan fenomenen förstås genom handboken magnetiska fenomen av Harry Burke.
Tändsticksaskar kan självantända genom termala effekter som orsakas av mikrovågor.
Glödlampor kan sprängas på avstånd av dessa effekter likaså.
Dörrklockor kan aktiveras genom statiska vågor precis som billarm kan gå igång till synes utan orsak.
Mysterier med dörrar som låst sig av sig själva, fönster som flyger upp, tavlor som hänger sig snett kan vara typiska indikatorer på jordskorpans rörelser.
sådana rapporter tas upp av seismologer och är känt hos dessa som diagnostik.
Dessa uppenbarelser har visat mig att inte allt kan förstås av sunt förnuft, alldaglig logik utan denna gömda kunskap kan hittas av en disciplinerad tradition av repeterad mental träning, också kallad utbildning eller lärdom.
Men när man studerar dessa fenomen under lupp framgår det att inte alla dessa fenomen lyder under våra fysiska lagar.
Tex hur kan vissa objekt vissa av dem väldigt tunga och gjorda av icke magnetiska material levitera, hur kan sten eller porslin fatta eld, virvlar i vatten uppstå utan orsak.
Man vet att poltergeist fenomen uppstår i elektromagnetiska brännpunkter, men var kommer kommer våra kända fysiska lagar in?
Här kommer de exprimentella upptäckterna av John Hutchison, en elektromagnetisk pionjär i British Columbia Canada in.
För vad han har upptäckt visar utan tvekan att poltergeist aktiviteter är elektromagnetism i naturen.
Vad han gjorde var att sätta upp olika elektriska maskiner i som alstrar elektromagnetiska fält som Tesla trummor, van de graf generatorer, rf sändare, signalgeneratorer etc.
Vad han märkte när dessa maskiner hade gått ett tag var identiska iaktagelser av poltergeist aktiviteter.
Som saker av olika material leviterade i luften eller rörde sig och föll till golvet.
Eldsvådor uppstod plötsligt på osannolika platser i huset, en spegel sprack på ett avstånd av ca 50 meter, järn föremål vred sig eller gick av,virvlar uppstod i vatten spontant, metall föremål blev vitglödgade men brände inte närliggande föremål osv.
Allt som fysikforskare genom tiderna förklarat som poltergeist aktivitet och som präster kallats in för att driva ut uppstod i Hutchisons laboratorie.
Emellertid var all utrustning gjorda av olika delar men fungerade som en enhet, och fenomenen kom lika oförutsägbart som dessa fenomen vanligen gör.
Det kunde gå dagar utan att något hände, ock så plötsligt kunde ett mynt vända sig och flyga iväg.
Maskiner har en tendens att förstöra sig själva under dessa experiment, det leder en till fysikforskarens förklaring till denna aktivitet sk destruktiv hemsökelse.
Vid en video inspelning kastades en 10kilos bronscylinder 10 meter upp från centrum av den elektromagnetiska maskinen.
Hutchison säger:källan var 10 volt ac , ena sidan av ac ledningen hade en kondensator på 60 cykler, 250 volt och en 100 ampere strömbegränsare bara det är fysiskt omöjligt.
Hutchinsons mål verkar vara enl artikeln att få kontroll på aktiviteten som uppstår, detta kan vara ett sätt att lösa energiproblemen i framtiden.
Med en enkel förklaring. Man kan med en svag strömkälla få fram en oerhört mycket starkare energi-urladdning enl Hutchison.
Vill man läsa mer om ovanstående gå in på www.nexusmagazine.com/polter.html.
normal
Poltergeistfenomen
Definition
Det tyska ordet poltergeister, som betyder bullerandar, har blivit en även i Sverige antagen beteckning för aktörerna bakom en rad gränsöverskridande fenomen som vanligen är just bullriga. Fenomenen är i första hand av telekinetisk art och består i att det knackar i väggar, dörrar smälls igen, möbler vräks omkull, glödlampor exploderar, föremål flyger genom luften, TV-apparater slås på, stenar kastas mot fönsterrutor osv, allt utan någon synlig aktör. Teleportationsfenomen är också vanliga. Vid dessa transporteras materiella föremål i helt tillstånd genom materiella hinder, t ex husytterväggar och skåpdörrar, eller så dematerialiseras de för att efter transport rematerialiseras på en annan plats. I det senare fallet kan föremålen verka bildas i tomma luften. Teleportationerna kan gälla stenar, växter och andra ting i den yttre miljön som rakt genom väggar och fönsterrutor förpassas in i ett hus, och det kan vara böcker och prydnadsföremål som genom väggar och andra hinder förpassas från ett rum till ett annat. Exempel på andra poltergeistfenomen är att föremål fattar eld eller vattenpölar bildas på golvet, och att poltergeister slår eller biter sina offer.
Poltergeister kan alltså vara destruktiva och då inte bara förorsaka materiell förstörelse utan också personskador. Deras aktivitet är dock vanligen av kort varaktighet.
Poltergeistaktiviteter förekommer över hela jorden och vi har berättelser om dem från antiken och framåt. På 1960-talet, då parapsykologerna började studera dem mer vetenskapligt, kände man till bortåt 400 fall, men därefter har ytterligare ett antal beskrivits. Låt oss se på några intressanta fall från vår egen tid.
Några fall av poltergeistaktivitet
Fall 1: En tysk familj, bestående av föräldrar och en 14-årig dotter, bombarderades av allt möjligt från stenar till diverse verktyg när de låg i sina sängar. Därvid förekom teleportation. Vid ett tillfälle samlade modern ihop alla de föremål som teleporterats under ett sådant bombardemang och lade dem i en verktygslåda. Sedan satte hon sig på lådan i protest mot poltergeisten. Men samma föremål började snart falla ned från taket rakt framför ögonen på henne och låg efter en stund strödda över golvet. När lådan öppnades var den tom.
Fall 2: På ett kontor i Tyskland, där bl a en 19-årig flicka vid namn Annemarie arbetade, började poltergeistaktiviteterna med att lysrör slocknade och glödlampor skruvades ur sina socklar. En del glödlampor exploderade och märkliga ljud hördes i alla rum. Därefter blev telefonanläggningen angripen. Telefonsamtal som inte ringts registrerades på televerket. Reparatörer försökte komma till rätta med konstigheterna utan att lyckas. Man installerade t o m specialutrustning för att försöka bemästra situationen men ingenting hjälpte. Då tillkallades en parapsykologisk forskare som konstaterade att fenomenen bara inträffade när Annemarie fanns på kontoret och att taklamporna började svänga just när hon gick genom rummen. På så sätt kunde fenomenen knytas till henne. Men när poltergeistens anknytning till Annemarie var fastställd, ändrade poltergeisten strategi. Föremål började flytta på sig och tavlor svängde på väggarna. Annemarie slutade på kontoret och fick ett annat arbete. Även på den nya arbetsplatsen förekom en del poltergeistaktivitet, men den ebbade efter hand ut.
Fall 3: En amerikansk familj började i juli 1974 höra knackningar och smällar på nätterna. Dessa var uppenbarligen knutna till den 21-årige sonen som led av epilepsi, ty när han togs in på sjukhus för behandling försvann oljuden för att återkomma så snart han var hemma igen. Då började de även höras på dagtid. I november blev smällarna så kraftiga att de kunde jämföras med explosioner. Smällarna spräckte porslin och åstadkom en flera meter lång spricka i ett tak. De hördes även när sonen hölls under uppsikt. I december började föremål kastas omkring i huset. I februari 1975 tog två forskare itu med undersökningar av fallet och strax därefter bröt den första av tre eldsvådor ut. Den tredje eldsvådan ödelade ett badrum och två sovrum. Det enda resultat som forskarna kom fram till var att poltergeistaktiviteterna förmodligen var knutna till sonens epilepsi.
Fall 4: En familj med en 10-årig son utsattes under flera års tid för poltergeistaktiviteter. Det knackade i väggarna, föremål vältes omkull och vattenpölar bildades på olika ställen i huset. Det märkligaste inslaget i aktiviteterna var att poltergeisten verkade anfalla besökare och åskådare. En van undersökare av parapsykologiska fenomen sändes till platsen och denne reagerade med förskräckelse på det han kom i kontakt med. När han återvänt hem övergav han parapsykologin därför att han kände att poltergeister inte var något att leka med. Ett av skälen till hans avhopp var att diverse fenomen började förekomma i hans eget hem. Poltergeisten tycktes alltså ha följt efter honom till hans hemort.
En ny undersökare sändes då till den drabbade familjen. Denne bevittnade själv ett par fenomen och fick när han avreste ett paket med sig, innehållande de anteckningar som familjen hade gjort om sina upplevelser. Detta paket visade sig ha den sällsamma egenskapen att poltergeisten följde med det, vart det än tog vägen. Vid ett tillfälle lade undersökaren paketet i handskfacket i sin bil. Några dagar senare fann han anteckningarna utströdda över framsätet och våta. När paketet i experimentellt syfte placerades i en bur med ökengnagare, tycktes dessa försöka begrava paketet genom att sprätta burens hyvelspån över det. Ett kontrollpaket som också placerades i buren väckte ingen reaktion hos djuren. När paketet placerades framför en skallerorm intog denne omedelbart attackställning medan den inte brydde sig ett dugg om ett kontrollpaket.
Fall 5: En förfärande poltergeist, kallad djävulen i Daly City, drabbade 1972 ett föräldrapar och deras nyfödde son. Det hela började strax efter sonens födelse med att dörrar öppnades och stängdes. Strax därefter kom okroppsliga röster och hemska vålnader in i bilden, eldsvådor bröt ut på olika ställen i hemmet, familjens gäster fick slag och kraftiga stötar, föremål vräktes omkull eller försvann för att senare dyka upp igen genom rematerialisering. Familjen flyttade till olika bostäder för att undkomma poltergeisten, men det hjälpte inte. En psykolog sändes till familjen för att stöda den och undersöka fenomenen och denne psykolog publicerade sommaren 1974 en detaljerad rapport. I den kan man läsa hur poltergeisten brutalt attackerade den lille pojken, bl a genom att upprepade gånger sätta eld på hans säng. Psykologen bevittnade själv en otäck misshandel av pojkens kropp.
Poltergeisten bombarderade familjen med olika föremål i avsikt att skada och försökte kväva hustrun med en kudde. Den gav henne också hårda slag, så hårda att hon vid ett tillfälle slogs medvetslös. Efter fler allvarliga incidenter förstod föräldrarna att de behövde mer konkret hjälp. Medier och exorcister försökte fördriva den onda makten men utan att lyckas. Slutligen kom föräldrarna fram till att det var djävulen själv som var i farten, så de vände sig till flera kyrkliga grupper som anordnade bönemöten för att fördriva demonen. Efter några sådana möten drog sig poltergeisten tillfälligt tillbaka men återvände sedan igen. Då tillkallades en grekisk-katolsk präst som företog 14 andebesvärjelser i familjens hem, och det blev äntligen slut på terrorn.
Några observationer vid poltergeistaktiviteter
I de relaterade fallen finner vi åtskilliga av de fenomen som förekommer i poltergeistsammanhang. Vi får också en föreställning om de svårigheter som föreligger när man vill försöka utforska och förklara fenomenen. Ett stort antal fall av poltergeistaktivitet har dock blivit omsorgsfullt undersökta och dokumenterade, och därvid har en del intressanta observationer gjorts. Bl a har man kunnat konstatera att aktiviteterna vanligen är knutna till en viss person. I större antalet fall är denna person en ung pojke eller flicka som ganska ofta lever skild från sina biologiska föräldrar.
Aktiviteternas anknytning till en viss person visas bl a av att de ofta bara förekommer när denna person är ensam. Får vederbörande besök när aktiviteterna pågår, upphör dessa för att återupptagas när besökaren avlägsnat sig. Det händer dock att poltergeisten är så fri i sitt förhållande till sitt offer att den sprider sina aktiviteter till offrets grannar. En annan egenskap hos poltergeisten är att den ofta följer sitt offer när detta lämnar hemmet. Det tycks inte gå att fly undan en poltergeist, men dess verksamhet är dock vanligen av kort varaktighet. Den pågår under någon dag, ett par veckor eller några månader, sällan längre.
Poltergeister tycks kunna ha en viss intelligens. Man har ställt verbala respektive telepatiska frågor till poltergeister som dessa har besvarat medelst knackningar. De tycks vidare vara känsliga för omgivningens attityder till dem och agerar ofta på det sätt som man förväntar sig. De speglar i någon mån den kultur i vilken de uppträder, så poltergeister i olika kulturer agerar därför på delvis olika sätt. Men generellt sett är de överallt destruktiva. De vill förstöra och skada och kan därför vara direkt farliga. Det har t ex hänt att poltergeister ryckt sina offer ur deras sängar och kastat dem mot väggen. Poltergeister är ofta antireligiösa och angriper religiösa ting som biblar och ikoner. En av deras vanligaste aktiviteter är att kasta sten, såväl på som in i hus. Stenarna flyger ofta i egendomliga banor, och har de blivit teleporterade kan de kännas varma om man tar upp dem efter nedslaget. Det har hänt att stenar som kastats in i ett hus blivit märkta med läppstift eller krita av åskådarna och utkastade igen, varefter poltergeisten kastat in dem på nytt. Det har också hänt att stenar ändrat riktning när man sträckt ut händerna för att fånga dem.
Om stenkastning är en av poltergeisternas vanligaste aktiviteter, är anläggandet av eldsvådor lyckligtvis en av de ovanligaste. Men den kan å andra sidan vara förödande. Det har t ex hänt att poltergeisten fört ett brinnande föremål runt i bostaden och på så sätt snabbt spritt elden till flera ställen.
En annan ovanlig aktivitet är utfällandet av vätskor. Poltergeisten kan t ex få vatten att spruta ut från ställen i tak och väggar, ibland i stora mängder. Avsikten med detta fenomen, liksom med eldsvådorna, torde vara att få de drabbade att lämna hemmet. När man undersöker ett av vattenutfällning drabbat hem finner man inga normala läckor.
När det gäller flyttning av föremål, finns det exempel på att poltergeister förmått rubba sådana som vägt flera hundra kilo.
Vad beträffar vålnader i poltergeistsammanhang, så finns det bara några få exempel. När vålnader förekommer tycks de mestadels ha groteska djurformer. Mera sällan liknar de jordiska djur och vålnader av människor är extremt sällsynta. Det har dock flera gånger hänt att poltergeister så att säga bräkt eller kraxat fram enstaka mänskliga ord.
Förklaringsförsök
Hur har man då försökt förklara poltergeistfenomenen? Jag säger försökt, ty någon för alla trovärdig förklaringsmodell har ännu inte uppställts. Fram till mitten av 1800-talet tillskrevs fenomenen djävulen och hans demoner. Detta var kyrkans förklaring och någon annan hade allmänheten inte tillgång till. Men så uppkom den moderna spiritualismen och man började skylla fenomenen på de dödas andar. Sedan kom en del parapsykologer fram till att fenomenen vare sig behövde förklaras med djävulen eller de dödas andar utan kunde tänkas vara förorsakade av poltergeistoffren själva. Vid sekelskiftet var det väl känt att en poltergeist i allmänhet var knuten till en viss person, och förmodligen framkallad av denna person själv. Detta demonstrerades på ett för den parapsykologiska forskningen avgörande sätt av det svenska fallet Karin som utspelades år 1905.
Karin var 27 år och bodde med sin man i en villa på landet. I fem års tid hade hon lidit av svimningsanfall, ångest, tungsinthet, depressioner och andra psykiska besvär. Under en period hade hon sysslat med den spiritualistiska aktivitet som brukar kallas det vandrande glaset och då haft kontakt med en ande som kallade sig Piscator och för en tid blev hennes ledare. Innan poltergeistfenomenen började hade hon dock slutat med sina spiritualistiska förehavanden.
Poltergeisten gav sig tillkänna genom knackningar och skarpa knallar i väggarna. Dessa följde Karin när hon gick från ett rum till ett annat, men upphörde när hon lämnade villan i något ärende. Om hon blev upprörd blev aktiviteten intensivare. Ibland startade den på hennes direkta befallning.
När Karin och hennes man med hjälp av det vandrande glaset tog kontakt med Karins förre ledare Piscator, förklarade Piscator att det var han som var ansvarig för fenomenen.
Två undersökare, Hjalmar Wijk och Poul Bjerre, kopplades in på fallet och kunde omedelbart konstatera att fenomenen hade att göra med Karins undermedvetna. Det knackade t ex ofta när hon skulle till att somna och hon hade oförklarliga ångestattacker innan knackandet satte igång. För att lindra ångestattackerna hypnotiserade Bjerre Karin, och det var genom hypnosen som undersökarna började förstå poltergeisten. Bl a fick Bjerre denne att knacka på bestämda klockslag, och han kunde konstatera att Karin under hypnosen var på det klara med att det var hon själv som orsakade fenomenen. Denna insikt fick till följd att Piscator försvann och efter hand försvann också fenomenen. Wijk och Bjerre var förmodligen de första undersökare någonsin som forskat i den psykologiska dynamiken bakom poltergeistfenomenen.
På 1920-talet började man med laboratorieundersökningar av fenomenen och Harry Price gjorde då sin bekanta undersökning av fallet med den 13-åriga Eleanore. Efter att ha bevittnat ett antal fenomen i flickans hem, bjöd Price henne och hennes mor till London där han hade ett välutrustat laboratorium. Redan under flickans första besök i laboratoriet fick man bevittna hur små föremål föll ned på hennes huvud uppifrån taket. Även teleportationer och annat bevittnades under sträng kontroll. Hur dessa fenomen åstadkoms kunde man dock inte utröna. Det kanske märkligaste fenomenet bestod i bitmärken som spontant uppkom på Eleanores kropp, ty dessa var identiska med märken efter hennes egna tänder och satt ibland på ställen där hon omöjligen kunde ha bitit sig själv. Var märkena att jämföra med de stigmata som uppkommer på religiösa fanatikers händer och fötter, eller tydde de på att poltergeisten var ett slags osynlig kopia av Eleanores fysiska kropp? Den frågan är ytterligt intressant men fortfarande obesvarad. När Eleanore rest hem igen fortsatte poltergeistattackerna mot henne, men upphörde när hon fick sin första mensturation.
Under de följande decennierna visade sig fler poltergeistfall ha sexuell bakgrund, och man kunde också koppla ett antal poltergeister till psykiska störningar hos offren. Det tycktes då ofta vara starka skuldkänslor som var den utlösande faktorn. Att det var offret själv som var upphovet till poltergeisten framstod nu för forskarna som tämligen uppenbart, men var poltergeisten att betrakta som en energi eller som en varelse? En del telekinetiska fenomen, t ex förflyttning av föremål och knackningar i väggar, skulle kunna förklaras med att offrets undermedvetna projicerade energier av än så länge okänt slag som åstadkom fenomenen, men den förklaringen höll inte för teleportation, intelligent kommunikation med poltergeisten m m. Vid sådana fenomen var det svårt att bortse från varelsealternativet. Men vad för något var då denna varelse? På den frågan fann man inget täckande och trovärdigt svar och den komplicerades av att poltergeistfenomen förekom vid fall av s k besättelse. Var poltergeisten och den besättande anden då två olika varelser, eller kunde en poltergeist besätta sin upphovsman? Man undersökte några sådana fall, bl a följande, där offret var en 13-årig pojke i en lutheransk familj.
En kort tid efter det att pojken börjat syssla med ett ouija-bord hörde familjen knackningar och skrapljud som startade på kvällarna för att sedan pågå hela nätterna. Ett par veckor senare hörde man märkliga ljud och fotsteg i pojkens rum. Snart blev poltergeisten ännu aktivare. Klädesplagg försvann och dök sedan upp på olika ställen i bostaden, och diverse föremål leviterade och flöt omkring i luften. Poltergeisten följde med pojken till skolan där bänkar och stolar gled utmed klassrumsgolvet med påföljden att pojken måste tas ur skolan och undervisas privat. Så började han levitera när han låg i sin säng och ibland flöt både han och madrassen han låg på omkring i luften. Detta bevittnades av flera åskådare.
Föräldrarna vände sig till ett par präster för att se om dessa kunde ge någon hjälp, och då började pojken visa tydliga tecken på besatthet. Han fick kramper och kastades upp och ned på sin säng. Han hade perioder då hans barnaröst förbyttes i en djup skrovlig röst som använde ett simpelt språk. Präster som besökte hemmet slogs till golvet med stor kraft.
Denna utveckling av händelseförloppet föranledde föräldrarna att kontakta den katolska kyrkan, och pojken fördes till en plats där två präster skulle företa exorcism. Under de inledande riterna gav den besatte pojken prov på övermänsklig fysisk kraft. Exorcismen pågick i 10 veckor, under vilka en otrolig mängd poltergeistfenomen och andra fenomen förskräckte både prästerna och de närvarande vittnena. Bl a svällde pojkens kropp. Han svängde med huvudet som en orm och spottade med stor träffsäkerhet prästerna i ögonen. Luften i rummet kändes isande kall. Slutligen började pojken tala och förstå latin utan att ha fått undervisning i språket. Men exorcismen var förmodligen verksam, ty så småningom blev pojken befriad från lidandet och levde sedan ett normalt liv. Beskrivningen av fallet är undertecknad av inte mindre än 49 vittnen.
Den här pojken var av allt att döma besatt av en extern varelse, möjligen en död människas ande. Att han talade och förstod latin tyder på detta. Men det finns ingenting som tyder på att anden också svarade för poltergeistaktiviteterna. Dessa får därför tillskrivas en poltergeist, härstammande från pojken själv. Och poltergeisten kan i detta fall svårligen ses som något annat än en varelse, varför frågan vad för slags varelse inställer sig igen.
På den frågan har vetenskapen ännu inte gett oss något övertygande och trovärdigt svar. Den vetenskapliga forskningen undviker att befatta sig med förklaringsmodeller som bygger på osynliga aktörer av varelsekaraktär, ty några sådana ryms inte inom den mekanistiska världsbildens ram och det är fortfarande den världsbilden som gäller i naturvetenskapliga sammanhang. Forskarna nöjer sig med att konstatera att poltergeistfenomen faktiskt förekommer och att en del av dem kan tänkas komma till stånd genom oidentifierade energier som projiceras av levande människors undermedvetna. Forskarna kan föra sådana energier på tal, ty de kan rymmas i den mekanistiska världsbilden och väl kontrollerade experiment indikerar att de finns. Bl a har det visat sig möjligt att med blotta tanken påverka radioaktiva processer, dvs påverka fysisk materia på partikelnivå. Men även om märkliga fenomen kan framkallas genom energiprojektioner från det undermedvetna kan enligt den mekanistiska världsbilden ingen varelse med egen intelligens avsöndras från detta undermedvetna och agera utanför den fysiska kroppen. Vill vi som sökare ha förklaringar till de poltergeistfenomen som inte kan tänkas vara resultat av energiprojektioner får vi därför spekulera och då använda oss av begrepp som naturandar och astralkropp.
En esoterisk förklaringsmodell
Naturandar är ett begrepp inom esoteriken - lärorna om det fördolda. Naturandar är normalt osynliga för våra fysiska ögon och förekommer i en mängd olika arter, varje art med sina uppgifter i naturen. Vissa slags naturandar anses kunna påverka fysisk materia på partikelnivå. Bl a kan de som det heter dematerialisera föremål, och de kan genom att förändra polariteten hos ett föremåls materiapartiklar förändra dess gravitationella förhållanden så att det blir lättare eller tyngre.
Även begreppet astralkropp hör hemma inom esoteriken där människans organism betraktas som en hierarki. Denna hierarki omfattar såväl den fysiska kroppen som ett antal icke-fysiska kroppar, vilka är så eteriska att de normalt är osynliga för våra fysiska ögon. I den hierarkiska organismen finns förutom det upplevande dagmedvetna egot, som i detta sammanhang kan kallas ytjaget, en rad andra egon som hänförs till det undermedvetna. Dessa egon agerar såväl i den fysiska kroppen som i de icke-fysiska kropparna, av vilka astralkroppen alltså är en. Astralkroppen är integrerad med den fysiska kroppen men kan lösgöras från denna och agera på egen hand. Den är utrustad med samma fem sinnen som den fysiska kroppen, rör sig obehindrat, och kan påverka fysisk materia.
Med hjälp av begreppen det undermedvetna, naturandar och astralkropp kan i princip alla poltergeistfenomen ges esoteriska förklaringar som bygger på att poltergeisten betraktas som en varelse. Denna har då förmågan att agera mer eller mindre självständigt från en position i eller utanför den fysiska kroppen.
I den fysiska kroppen agerar poltergeisten genom att projicera energi till olika ställen i omgivningen eller genom att aktivera naturandar. Den kan också sträcka ut en astral arm ty astralkroppen är så elastisk att dess armar kan förlängas flera meter. Med dessa medel åstadkommer poltergeisten fenomen som att välta möbler, knacka i väggar, anlägga eld etc. Ibland, t ex när det knackar på många ställen samtidigt eller ett hus bombarderas med en skur av stenar, synes många naturandar vara i farten på en gång. Det är också naturandar som utför teleportationer. De kan hämta föremål från avlägsna platser och föra in dem i stängda rum genom den process som kan beskrivas som dematerialisering-transport-rematerialisering och de kan, förmodligen också medelst teleportation, utfälla vatten och andra vätskor på golv etc. De kan dessutom åstadkomma levitationer. Och i de fall där vålnader med djur- och fantasiformer förekommer är det förmodligen naturandar som blir synliga. Med naturandar kan också fenomen förklaras som fortsätter att utspelas på ett ställe efter det att upphovspersonen avlägsnat sig.
Utanför den fysiska kroppen agerar poltergeisten via den lösgjorda astralkroppen. Denna kan lämna organismen utan att ytjaget märker det. Lösgjorda astralkroppar har iakttagits vid autoskopier och utanförkroppenupplevelser, och det finns också vittnesbörd om att de har påverkat fysiska föremål. Med hjälp av astralkroppen kan poltergeisten bl a slåss, bitas, kasta sitt offer ur sängen, skriva enkla meddelanden och åstadkomma enstaka mänskliga ord. Den tycks också från astralkroppen kunna aktivera naturandar.
Med det här synsättet på poltergeisten som en varelse med förmåga att agera såväl i som utanför den fysiska kroppen, kan varje enskilt fenomen ges åtminstone en förklaring. Ofta kan fenomenet förklaras på flera sätt, och det är då svårt att bilda sig en föreställning om vilket av dem som är det rätta. Har t ex en bok som flyger genom luften kastats av en naturande eller en astralkropp?
Hur som helst, vilka förklaringsförsök vi än tar till så är poltergeistfenomenen en mångfasetterad företeelse som uppenbarligen har beröringspunkter med och överlappar andra gränsöverskridande företeelser. Vi bör därför studera dem tillsammans med det som kallas psykokinesi, utanförkroppenupplevelser, sekundärpersonligheter m m. Och vi bör vid det studiet vara selektiva i vårt val av fallbeskrivningar och observationer. Vi bör hålla oss till det vetenskapliga material som finns, ty detta är långt tillförlitligare än de i andra sammanhang publicerade berättelserna om gränsöverskridande tilldragelser. Att vi sedan som sökare kan sätta tro till förklaringsmodeller som bygger på esoteriska begrepp får nog betraktas som framsynt, ty det finns mycket som talar för att esoteriken är mer verklighetsanknuten än vetenskapen vill medgiva. Detta antyds bl a av det faktum att forskningen, även om den än så länge vid analyser och tolkningar av sitt material har svårt att gå utanför den mekanistiska världsbilden, trots allt närmar sig esoteriken. Långsamt men säkert kastar den nytt ljus över de fascinerande fenomen som pekar på en större verklighet än den som beskrivs inom den mekanistiska världsbildens trånga ram.
