normal
Forskningen fram till ca 1930
Parapsykologin växte fram ur spiritualismen. Under seanser i slutet pa 1800-talet uppträdde flera mycket märkliga fenomen: svävande trumpeter som avgav ljudstötar, bord och stolar som svävar upp i luften, knackningar i väggar, lysande gestalter, automatskrift, röster, andefotografier mm.
Många tolkade fenomenen som ett bevis på att något i oss överlever döden. För att kunna studera det som hände på ett vetenskapligt sätt och om möjligt undvika hypotesen att vi överlever döden så försökte man definiera vissa grundläggande fenomen. Begreppen telepati, clairvoyance, prekognition och psykokinesi föddes. SPR bildades 1882. Syftet var att ta reda på om de paranormala fenomenen över huvud taget existerade. Tre år senare, 1885, grundades den amerikanska motsvarigheten.
Det gjordes flera kvalificerade försök inom parapsykologin decennierna runt sekelskiftet, försök som man lätt glömmer bort när man ser på dagens forskning. Flera forskare menar t o m att forskningen vid sekelskiftet i många fall utgör ett bättre bevis för fenomenen än den forskning man bedriver idag.
Bland omtalade forskare och försökspersoner från denna tid finns holländaren Brugman, William James som för övrigt var den vid sekelskiftet ojämförligt främste psykologen, George Estabrooks, fysiologen och nobelpristagaren Charles Richet, Frederick Myers och Henry Sidgwick som var med om att starta det engelska Sällskapet.
Forskarna redovisade sina resultat i stora bokverk, som Phantasms of the Living 1886, Modern Spiritualism: A History and a Criticism 1902, och Human Personality and its Survival of Bodily Death 1903. Dessa tidiga arbeten var oerhört grundliga och djupgående. McConnel (1983, sid 91) kommenterar deras betydelse:
Vad SPR uppnådde under de första 20 åren kan summeras i tre stycken.
1. Nästan varje tänkbar spekulation om människans psykologiska natur, med de begrepp som var tillgängliga vid 1800-talets slut, återfinns i Human Personality, Phantasms of the Living, eller Proceedings of the SPR. Om någon tror sig få en ny idé om vad människan är eller kan vara, så är den förmodligen redan ingående diskuterad i dessa källor.
2. De tekniker och kriterier för att undersöka spontan ESP som etablerades under denna period har allmänt erkänts vara oklanderliga.
3. Alla de ESP-fenomen som rapporterades i Phantasms of the Living har sedan observerats många gånger och kan anses vara etablerade. De innebär utomsinnlig överföring av information i form av a) känslor, b) tvingande impulser att göra något, och c) tankar i ord eller bilder. Denna information kan komma i drömmar eller i vaket tillstånd.
Forskningen vid Duke, från 1930
Parapsykologin tog ett stort steg framåt år 1930 när J B Rhine vid Duke University startade det första laboratoriet. Hans statistiskt kontrollerade experiment är klassiska. Försöken under denna period utgör fortfarende en av hörnstenarna i parapsykologin, bade när det gäller ESP och PK. Metodiken gick ut på att i mycket långa serier få en statistisk awikelse från ett slumpmässigt resultat.
Rhine använde i ESP-försöken sk Zener-kort och sammanfattade dem 1934 i en populär bok (Rhine 1934). 1940 publicerade han med kolleger en redogörelse av mer vetenskaplig karaktär (Rhine, Pratt, Smith, Stuart & Greenwood, 1940), som också bemötte tidigare legitim kritik. De rapporterade 33 experiment med nästan en miljon gissningar under betingelser som de ansåg uteslöt möj ligheter för mottagaren att få information via vad de hörde eller såg. Resultaten var statistiskt signifikanta i 27 av de 33 experimenten, något som övertygade många att sk sensoriskt läckage inte kunde förklara resultaten.
Andra forskare inspircrades. Under åren 1934 - 39 rapporterades 31 ESP-studier från andra laboratorier. Av dessa var det 21 som gav statistiskt signifikant resultat som stödde ESP-hypotesen.
Parapsykologin är fylld av intern debatt och upprepade granskningar av försök som man anser bevisar psi's existens. Granskningarna av försöken under denna period har avslöjat både brister och fusk, men flera försöksserier motstår fortfarende den legitima kritiken.
I Pk-försöken använde han tärningar. Försöken bekräftade att man med PK kunde påverka tärningar. Det var dock ett annat tydligt mönster som fick honom att publicera några resultat. Han och hans stab hade i flera experiment noterat att det var klart fler träffar i början av serier än i slutet, en sk positionseflekt som man också uppmärksammat bland ESP-resultaten. 1942 gjorde staben vid Duke en systematisk analys av sådana sk positions-effekter i alla tillgängliga PK-experiment. Denna analys publicerades 1944 under namnet quarter distibution, QD (Rhine m fl, 1944), på svenska sektorsfördelning, eller bättre, sektorsförsämring eftersom analysen visade att det blev klart färre träffar mot slutet av varje serie.
Analysen kom att omfatta arton experiment, och man fann att försämringen i antal träffar, fran första till fjärde sektorn gick igen i alla arton försök. Oddsen mot att denna försämring skulle vara orsakad av en slump var över 100 miljoner mot ett! Detta uppfattades som ett klart och entydigt stöd för PK.
normal
En längre historik
Som den moderna parapsykologins födelse brukar man räkna grundandet av det engelska Sällskapet för psykisk forskning, SPR, 1882. Men även dessförinnan hade parapsykologisk forskning bedrivits, fast av mera rudimentärt slag.
Varför uppkom nu den vetenskapligt inriktade parapsykologin i slutet av 1800-talet? Jo, intresse för och tro på så kallade övernaturliga fenomen frodades i den animala magnetismens, ockultismens och spiritismens kölvatten under 1800-talet. (1)
1800-talets senare hälft var spiritismens storhetstid. Denna rörelse hade börjat i USA 1848 med systrarna Fox och de beryktade andeknackningarna och spred sig sedan över Europa. Särskilt stark blev den i England. Den animala magnetismen, eller mesmerismen, kan ses som dess föregångare. Lärans upphovsman var Franz Anton Mesmer, en tysk läkare. Han ansåg sig kunna bota sjukdomar genom att försätta patienten i ett djupt hypnosliknande tillstånd (s k magnetisk sömn) och från sin egen kropp överföra den helande animalmagnetiska kraften.
Mesmer och hans efterföljare upptäckte att en del av de nedsövda patienterna erhöll paranormala förmågor av olika slag. Telepati, klärvoajans etc var inte helt ovanliga inslag i den mesmeristiska praktiken. De föregivet paranormala fenomen som senare framkom vid de spiritistiska seanserna var av likartat slag.
I vår tid har parapsykologin ingen koppling till spiritismen, men historiskt sett har den vetenskapliga parapsykologin sina rötter i 1800-talets spiritism. De fenomen som rapporterades uppträda under seanser tilldrog sig stor uppmärksamhet, och intresset för en kritisk granskning av dessa och andra övernaturliga fenomen var en av orsakerna till att SPR bildades 1882. (Sällskapet existerar fortfarande.)
Men det var inte i första hand ett kyligt vetenskapligt intresse som var en drivande kraft, när SPR bildades. Många av medlemmarna hoppades att den psykiska forskningens rön skulle bli en motvikt till tidens materialism, ateism och agnosticism.
Vid mitten av 1800-talet hade religiösa föreställningar stor utbredning, framför allt som ett resultat av väckelserörelser i både USA och Västeuropa. Kristen uppfostran gav många trygghet och en upplevelse att livet var meningsfullt och ordnat efter en gudomlig plan. Men denna trygghet rubbades vid mitten av århundradet. Nya rön inom naturvetenskapen och framför allt darwinismens genombrott efter 1859 - då Darwin gav ut Om arternas uppkomst - slog sönder den religiösa föreställningsvärlden för många.
Flera av den psykiska forskningens pionjärer var uppvuxna i religiösa hem vid mitten av 1800-talet, i en brytningstid, som präglades av religionens ofrivilliga reträtt under trycket av den allt mer framgångsrika naturvetenskapen, som på punkt efter punkt motsade den kristna världsbilden.
Naturvetenskapen övertog för allt fler människor religionens gamla roll som formare av världsbilden. Världen tolkades inte längre i religiösa termer, utan man såg den allt mer som materiell och mekanisk. Som modell för universum användes med förkärlek det mekaniska urverket.
En ganska stor grupp människor, som i och för sig var påverkade och inspirerade av vetenskapliga tänkesätt, metoder och ideal, ville inte gå med på den materialistiska och mekanistiska tolkningen av de vetenskapliga rönen, och de satte sitt hopp till bland annat den psykiska forskningen i sin kamp för en idealistisk syn på tillvaron. Många av dem ville upprätta människans status som en andlig, moraliskt medveten och fri varelse i ett ordnat, meningsfullt och gudomligt styrt kosmos. De trodde att man med empirisk vetenskaplig forskning skulle kunna bevisa existensen av en andlig verklighet, liv efter döden etc.
Den materialistiska världsbilden och den därtill hörande livsföringen gav många en känsla av avsmak. Ett universum enbart bestående av fysisk materia i rörelse, styrt och ordnat enligt Newtons mekanik, förutsägbart (determinerat) och strikt lagbundet, verkade både skrämmande och meningslöst för dem.
Det är troligt att - för att låna Sven Erik Liedmans terminologi - den ideologiska användningen av vetenskapen kom i förgrunden för många av den parapsykologiska forskningens pionjärer.(2) Utan denna ideologiska drivkraft i kampen för en idealistisk, andlig syn på tillvaron mot den grövre och värde-lösa materialismen hade måhända parapsykologins historia fått ett helt annat förlopp; eller också hade kanske den vetenskapligt inriktade parapsykologin aldrig uppkommit, ifall motsättningarna mellan idealistiska och materialistiska strömningar inte varit så starka på 1800 talet.
England: den "psykiska" forskningens hemland
Den grundläggande impulsen till bildandet av det engelska Sällskapet för psykisk forskning kom från den framstående spiritisten Dawson Rogers. Han ville att de parapsykiska fenomenen skulle utforskas av de främsta vetenskapsmännen. Ett från spiritismen oberoende sällskap var nödvändigt, eftersom spiritisterna inte var väl sedda i vetenskapliga kretsar. (3)
Vid ett sammanträffande med William Barrett - professor i fysik i Dublin - vilken länge hade visas intresse för paranormala fenomen, presenterade Rogers sin idé. Barrett nappade omedelbart och ordnade ett möte i London, i januari 1882, dit bland annat tre män med anknytning till universitetet i Cambridge var inbjudna, nämligen Henry Sidgwick (1838-1900) som var professor i moralfilosofi, Frederick Myers (1843-1901) poet och klassisk filolog, och Edmund Gurney (1847-1888). Dessa personer, den så kallade Cambridgegruppen, hade sedan början av 1870-talet studerat det övernaturliga och även deltagit i spiritistiska seanser som kritiska observatörer, men någon systematisk forskning hade det inte varit fråga om.
Mötet resulterade i att SPR bildades. Sidgwick valdes till ordförande, medan Myers och Gurney utsågs till sekreterare. SPRs uttalade syfte var att utgöra en vetenskaplig institution, och spiritisterna - som i början stödde sällskapet - fick hålla sina trosuppfattningar diskret i bakgrunden.
Cambridgegruppens akademiska och sociala ställning, samt William Barretts höga position i den vetenskapliga världen, hjälpte SPR att dra till sig de rätta människorna, vilket gav deras verksamhet ett visst intellektuellt och vetenskapligt anseende. Men motståndet mot vad Lord Kelvin kallade that wretched superstition of animal magnetism, table-turning and spiritualism, and mesmerism and clairvoyance and spiritrapping, of wich we have heard so much (4) var starkt. Man löpte stor risk att göras till åtlöje eller, som fysikern William Crookes då han undersökte de berömda medierna Daniel D Home och Florence Cook, bli formligen trakasserad, om man som vetenskapsman visade intresse för denna vidskepelse. Trots det blev många kända vetenskapsmän tidigt medlemmar i SPR, såsom Oliver Lodge, Lord Rayleigh, Balfour Stewart, Sir J J Thompson, J Venn och Alfred Russell Wallace. Andra kända medlemmar var politikern Arthur Balfour, författaren John Ruskin, poeten Lord Tennyson, politikern William E Gladstone och G F Watts. (5)
Detta var i en tid när vetenskapen vederfors en dramatisk statushöjning och attraherade allt större folkmassor, vilka därmed gav denna relativt nya kulturskapelse den auktoritet som religionen tidigare haft, och det är då inte underligt att rörelser vilka ville nå ut till massorna anammade vissa av de vetenskapliga attributer. Spiritismen var en rörelse som på grund av dylika motiv ville ge den egna verksamheten - och de egna trosuppfattningarna - en aura av vetenskaplighet.
Spiritismen ville bland annat utgöra en förmedlande länk mellan vetenskap och religion. Via medierna ansåg sig spiritisterna kunna empiriskt utforska andevärlden.
En förklaring till att spiritismen under 1800-talets andra hälft lyckades värva så många anhängare, inte minst bland den bildade allmänheten och även i samhällets högsta skikt, ken vara att den tydligen tillfredsställde mångas andliga längtan, men som bland andra Franz Luttenberger påpekat hade också detta drag av empirism en stor betydelse för populariteten. (6)
De spiritistiska skrifterna var utformade i en populärvetenskaplig stil, och de budskap som förmedlades i dem uppgavs vara grundade i erfarenheten, i empirin, och principiellt var det möjligt för varje tvivlare att reproducera dessa erfarenheter genom att själv bevista någon seans.
Spiritisterna knöt stora förhoppningar till det nybildade Sällskapet för psykisk forskning. De hoppades att deras trosuppfattningar om liv efter döden etc. skulle vetenskapligt bekräftas. Men sedan flera kända medier vid 1800-talets slut avslöjats som bedragare av Sällskapet, som därigenom också intog en alltmer kritisk och skeptisk attityd till spiritismen, lämnade många spiritister sällskapet. Flera av Sällskapets mest framstående medlemmar var också avogt inställda till de fysiska fenomen som var vanligt förekommande under spiritistiska seanser, t ex levitationer och materialisationer. För de idealistiskt sinnade var dylika fenomen skrämmande, meningslösa och osmakligt materiella.
Klyftan mellan SPR och spiritisterna vidgades med tiden alltmer. Sällskapets vetenskapliga strävanden - som i och för sig redan från början var ganska höga - förstärktes, medan spiritisterna gick åt motsatt håll, tog av sig den alltför trånga vetenskapliga munderingen och blev vad de egentligen var: ett trossamfund. (7)
Både spiritismen och parapsykologin hade under senare delen av 1800-talet sitt starkaste fäste i England. Det engelska Sällskapet för psykisk forskning fick inom kort flera efterföljare i andra länder, men var självt ledande under de första tjugo åren av sin existens, då en imponerande verksamhet bedrevs där.
Två publikationer startades nästan omgaende av SPR, Proceedings och Journal, vilka än idag finns kvar, och många vetenskapliga undersökningar genomfördes, varav några mycket omfattande. Det första stora projektet resulterade i boken Phantasms of the living (2 band, 1400 sidor) år 1886, som redovisade en undersökning av spontana övernaturliga upplevelser i form av berättelser som insamlats i hela landet. Undersökningen leddes av Edmund Gurney, Frederick Myers och Frank Podmore. Många av dessa berättelser rörde sig om syn- och/eller hörselhallucinationer. En stor del handlade om någon som såg levande eller döda/döende personer, vilka befann sig pa en helt annan plats - vad som idag kallas apparitioner. Tolkningen av dessa phantasms gick ut på att något slags utomsinnlig förbindelse måste existera mellan den upplevande parten och den som sågs eller hördes. Denna kontakt kom att kallas telepati. Termens upphovsman var Myers.
En annan undersökning behandlade apparitionsfenomenet mer grundligt. Man hoppades inom SPR att frågan om det fanns liv efter döden skulle bättre belysas. Resultatet ansågs av en del stödja spiritisternas överlevnadshypotes. Undersökningen publicerades 1894. (8)
Frank Podmore, som var en av Sällskapets mest skeptiska medlemmar, gav ut ett verk om spiritualismen (spiritismen) ur ett historiskt-kritiskt perspektiv: Modern Spiritualism: A History and a Criticism (1902) och Frederick Myers gjorde på egen hand en mycket bred och djuplodande analys av den mänskliga personligheten, där han bland annat lanserade sin hypotes om the subliminal self, föregripande Freuds upptäckt av det undermedvetna. Detta verk heter Human Personality and its Survival of Bodily Death och utgavs postumt 1903, men stora delar av boken hade redan publicerats på 1890-talet i form av artiklar i Proceedings. Myers teori kom att utöva stort inflytande på den icke-fysiologiska psykologin, och allmänt kan sägas att den tidiga psykiska forskningen var intimt sammanflätad med den nya psykologi som höll på att växa fram vid denna tid, dvs den antireduktionistiska psykologi som intresserade sig för psykets omedvetna och undermedvetna regioner. (9)
Man kan säga om de engelska pionjärerna inom den psykiska forskningen att de i sitt arbete knappast motiverades av sådant som ekonomisk vinning, anseende eller akademiska titlar. Tvärtom offrade de ansenliga mängder av både tid och pengar för att undersöka dessa besynnerliga fenomen som av många avfärdades som övertro. Drivkraften var i stället huvudsakligen ideologisk. (10) De ville få stöd för en viss verklighetsuppfattning.
En omständighet värd att notera är att de ledande männen i Sällskapet alla kom från den viktorianska överklassen (männen var i klar majoritet i SPR) medan försökspersonerna vanligen kom ur de lägre samhällsklasserna (och ofta var kvinnor).
Andra sällskap med S.P.R. som förebild
I USA bildades amerikanska Sällskapet för psykisk forskning, ASPR, i Boston 1885. En av initiativtagarna var den kände psykologen William James, som för övrigt var mycket influerad av Myers teori om the subliminal self. Fem år senare omorganiserades ASPR och blev en underavdelning till det brittiska SPR Richard Hodgson (1855-1905) blev ordförande 1890 och var detta fram till sin död. Han anses ha varit den första egentliga amerikanska parapsykologen och är mest känd för sina avslöjanden av mediet madame Blavatsky (grundare av Teosofiska samfundet) och sina undersökningar av det amerikanska mediet Leonora Piper (som dock aldrig avslöjades). (11)
Efter Hodgsons död 1905 bildades ett nytt ASPR under ledning av f d filosofiprofessorn James H Hyslop (1845-1920). 1923 lyckades dock spiritisterna överta kontrollen över organisationen, och eftersom de var mera intresserade av en religiös än av en vetenskaplig attityd, kom ASPR i vanrykte. Men 1941 utmanövrerades spiritisterna av psykologen Gardner Murphy (1895-1979) och George Hyslop (son till James). Därefter har de vetenskapliga strävandena i ASPR kraftigt förstärkts.
Sällskap för parapsykologisk forskning bildades med det engelska SPR som förebild i många länder, även de nordiska: Island 1904, Danmark 1905, Finland 1907, Norge 1917 och Sverige 1947. Det svenska Sällskapet för parapsykologisk forskning, SPF, hade dock en kortlivad föregångare i Svenska samfundet för psykisk forskning, som grundades 1890 med Carl von Bergen som ledande gestalt. (12)
I Frankrike sysslade den kände fysiologen Charles Richet (1850-1935) en del med hypnos på 1870-talet. 1875 fick han idén att göra ett klärvoajansexperiment med en hypnotiserad försöksperson. Experimentet lyckades och Richet kom att ägna mer än trettio år av sitt liv at den vetenskap som han kallade metapsykism eller metapsykologi. Han räknas ibland som grundaren av den experimentella vetenskapliga parapsykologin. Han var t ex den förste parapsykologen som begagnade sig av statistik, långt innan den kvantitativa forskningen slog igenom. (13)
Ett av tidens mest ryktbara medier var italienskan Eusapia Paladino. De fenomen som uppenbarade sig under hennes seanser, var enligt vittnesmål helt fantastiska. Ting uppstod ur intet och svävade omkring i rummet, materialiserade andehänder rörde vid seansdeltagarna, tunga bord leviterade (svävade fritt) liksom mediet, instrument spelade av sig själva. Richet var en av dem som noggrant undersökte Paladino, och han lät sig inte avskräckas, fastän hon ibland ertappades med fusk. I tre månader experimenterade han med italienskan under vad han ansåg var rigorös kontroll, vilket resulterade i att han skrev under på fenomenens äkthet (åtminstone levitationsfenomenen). (14)
Andra kända fransmän som intresserade sig för parapsykologi var astronomen och populärvetenskaplige författaren Camille Flammarion, vilken ocksa testade Paladino och blev övertygad, filosofen Henri Bergson och Paret Curie, som även de deltog i undersökningar av det italienska mediet. (15)
Tyska namn, som kan nämnas, är det omedvetnas filosof Edouard von Harmann, Carl Du Prel, biologen Hans Driesch som sedermera blev professor i filosofi (han ville motverka materialismen och bevisa den idealistiska verklighetsuppfattningens giltighet) och vad gäller praktisk forskning Grunewald, läkaren Tischner, dr Albert von Schrenck-Notzing, som framför allt blev känd för sina undersökningar av poltergeistfenomen. Den sistnämnde är förebilden för en romanfigur i Thomas Manns Bergtagen. Mann deltog nämligen i ett antal seanser där Schrenck- Notzing var närvarande som kontrollant och forskare.
Intressant är också fysik- och astronomiprofessorn i Leipzig Johann Zöllner, som intresserade sig för det paranormala, framför allt för materialisationer och de-materialisationer, eftersom sådana fenomen, om de var äkta, skulle ge stöd at teorin om en fjärde rumsdimension, vilken han redan enligt sin egen uppfattning matematiskt påvisat. Det han behövde var experimentell verifikation av sin teori, och ingenting skulle vara mer övertygande än förflyttning av en materiell kropp från ett helt slutet rum. Ifall hypotesen om en fjärde dimension kunde visas vara korrekt, skulle hela fysiken revolutioneras, menade Zöllner. Han anordnade därför en serie experiment med mediet Slade och lyckades också övertala sina kolleger professorerna Fechner och Weber att samarbeta med honom. De var kanske inte sa svara att övertala eftersom de var gamla idealister som här såg sin chans att med den moderna experimentella forskningens hjälp bevisa existensen av en andlig verklighet. (Fechner var för övrigt den förste experimentelle psykologen.) Resultaten av experimenten överträffade Zöllners förväntningar - många fantastiska fenomen inträffade - och han ansåg sig ha fått tillräckliga bevis för sin teori. Problemet var dock att övertyga den vetenskapliga världen, och det gick mindre bra. De flesta ansåg att Zöllner, Fechner och Weber blivit grundlurade. (16)
De första 50 åren. En karakteristik
Om man ska försöka spåra några allmänna tendenser i den parapsykologiska forskningen från 1882 och framåt är det lämpligt att ha det engelska Sällskapet för psykisk forskning som utgångspunkt, då SPR i det mesta angav riktningen för parapsykologin under dess tidiga historia. (22)
Den allra tidigaste perioden kännetecknas av forskning kring spontanfall, vilket Phantasms of the living är ett gott exempel på. Ganska snart insåg man dock att det fanns alltför många osäkra moment i skildringar av spontana upplevelser. Det gick inte att få fram hållbara vetenskapliga bevis den vägen. Istället koncentrerade man sig på studier av särskilt utrustade människor, så kallade medier, och de fenomen de frambragte, vilket möjliggjorde mer kontrollerbara undersökningar.
Gemensamt för dessa två tidiga forskningsperioder var inriktningen på frågan om det finns ett liv efter döden. Det var givetvis förknippat med stora svårigheter att verifiera utsagor som andar, enligt medierna, gav. Många medier avslöjades också som bedragare, och attityden hos SPRs medlemmar blev mer skeptisk och kritisk generellt sett.
SPR var - och är - en privatfinansierad institution, och efter den ekonomiska kris som första världskrigets utbrott medförde förlorade Sällskapet sin ledande roll inom den parapsykologiska forskningen, och initiativet övertogs av organisationer i USA.
Perioden ca 1900-1930 var ett slags övergångsfas, som kännetecknades av en intresseförskjutning från frågan om liv efter döden till en nyfikenhet på den levande människans psykiska förmågor. Men en annan förändring, som var minst lika betydelsefull, gäller forskningsmetoder och övergripande attityder till hela området.
Noter
1. I detta inledande avsnitt har jag fr.a. följt framställningen i Ingemar Nilssons och Jan Bärmarks uppsats Forskning om det övernaturliga. Från spiritism till ESP-fenomen, i Idé och Lärdom (Lund, 1973) s. 236-274.
2. Om vetenskapens användning se Sven Erik Liedman, Om ideologier i Om ideologieroch ideologianalys, uppsatser av Sven Erik Liedman m.fl. (Göteborg, 1984) s. 38 f.
3. Brian Inglis, Natural and Supernatural, A history of the paranormal from Earliest Times to 1914 (London, 1977) s. 319 f.
4. Ibid. s. 322.
5. Ibid s. 319-322.
6. Franz Luttenberger, Hypnotisöremas tid: Hypnotismen i svensk medicin 1880-1900 i Lychnos 1983, s. 90-119. Se också R: Laurence Moore, In Search of White Crows, Spiritualism, Parapsychology and American Culture (New York, 1977) + Nilsson & Bärmark s. 237 + 246.
7. Se bl.a. Nilsson & Bärmark s. 236 ff + 244 f.
8. Se bl.a. Harald Schjelderup, Den dolda människan, Om parapsykologin och vår inre värld (Stockholm, 1987, l:a uppl. 1962) s. 192-195.
9. Om Myers se Moore s. 149-152, 164 f + om den psykiska forskningens relation till den tidiga psykologin, se Moore fr.a. kap. Psychical Research as Psychology-From William James to James Hyslop s. 133-168.
10. Nilsson och Bärmark her gjort en forskarpsykologisk analys av de engelska pionjärerna i SPR: Sidgwick, Myers och Gurney s. 240-245.
11. Om amerikanska förhållanden, se fr.a. Moore, men även R.A. McConnell, An introduction to Parapsychology in the context of science (Pittsburgh, 1983) s. 87 ff.
12. Schjelderup s. 192 f.
13. Om Richet se bl.a. Olle Holmberg, Den osannolika verkligheten (Sthlm. 1968)s. 102-120.
14. Om Richetoch Paladino, se Inglis s. 381-386 + 390-395, 423.
15. Ibid. 423-425.
16. Inglis 281-284 + Alfred Svanqvist, Orimligt-men sant! Historiska seanser i kritisk belysning (Sthlm. 1957) s. 57-87.
17. Schjelderup s. 196, McConnell s. 92.
normal
SPR was the first major organization to attempt to assess psi scientifically, beginning with surveys that revealed the important role that alterations in consciousness played in the topics investigated.
The ASPR was founded in 1885 and a number of similar organizations emerged in other parts of the world, some of which are still in existence. In 1957, the Parapsychological Association was founded; it became an affiliate member of the American Association for the Advancement of Science in 1969.
Parapsychological research has been linked with alterations in consciousness since its inception. The Society for Psychical Research was especially interested in studying mediumship, hypnosis, and life after death; in addition, it pioneered the disciplined study of lucid dreaming and multiple personality phenomena. These interests also characterized the American Society for Psychical Research, one of whose most prominent subjects was Mina Crandon, a celebrated medium. When Crandon was exposed as guilty of fraud, the American Society was demoralized by the scandal. William McDougall, a prominent psychologist, had expressed skepticism in Crandon as had J.B. Rhine and L.E. Rhine, two biologists who had been inspired by McDougall and who had moved to Duke University in 1927 to join him.
Taking a lesson from the Crandon debacle, the three scientists decided to shift the paradigm of psychical research to one that was quantitative and statistical in nature. The term parapsychology was used instead of psychical research to align the venture with the rapidly developing field of psychology. The idea of using probability theory was hardly novel; in 1899 Charles Richet had carried out ESP tests using playing cards in France. At about the same time, William Barrett and his colleagues were conducting card tests in England. The Duke University card tests were run while subjects were in their ordinary conscious state, although the importance of motivation, rapport, and optimism was noted. J.B. Rhine had tested the well known medium Eileen Garrett, obtaining results far in excess of chance expectation. However, Garrett's performance in ordinary and mediumistic consciousness was about the same, and Rhine did not pursue this route of exploration (Birge & Rhine, 1942).
Rhine's associate, J.G. Pratt, attempted to statistically evaluate Garrett's readings, having her clients rate how probable it was that the readings applied to them. However, many of the statements were not independent of each other, and this created statistical problems (Pratt & Birge, 1948). It seemed as if mediumistic alterations of consciousness had little to offer experimental parapsychology, and the Duke University group moved on to other lines of investigation. One of these was hypnosis, a vital interest of the societies for psychical research. However, Rhine and his colleagues dispensed with hypnosis in the late 1930s, claiming that it was unclear what hypnotic instructions were best suited for the enhancement of ESP scores (Rhine, Pratt, Stuart, Smith, & Greenwood, 1940/1966). In addition, hypnosis seemed to offer nothing that subject motivation could not contribute.
Another alteration of consciousness described by Rhine (1977) as a bad risk was out-of-body experience. A Swedish adept, John Björkhem, spent some time at Duke University but Rhine's group could find no clear method to distinguish out-of-body psi from less exotic psi performance. Parker (1975) has suggested that Rhine's abandonment of mediumship and hypnosis served to attain a certain degree of respectability for the field. Mainstream psychology had enhanced its scientific credentials by redefining its scope from the study of consciousness to the study of behavior, restricting its subject matter to externally observable events. The Duke University group followed suit, focusing on card-guessing and dice-tossing in ordinary consciousness that, hopefully, incorporated high motivation and a close rapport with the expenmenter.
