I den tid vi nu befinner oss existerar det mera öppet esoterisk, ockult, andlig litteratur än någonsin tidigare i historien. Många är sökare som vandrar från den ena skolan till den andra. Flera blir eklektiker och hämtar ifrån olika källor vad de finner passar dem och skapar en personlig bild av kosmos, det absoluta och deras relation till varandra. En sådan process på sin högsta nivå är upplevelsen av det absoluta JAGET, Självet, som ett strålande ljus, i fullständig harmoni med de kosmiska lagarna: Every man and every woman is a star (Liber AL 1:3).
Den moderna människans sökande är inte längre begränsat till hennes geografiska område utan både genom litteraturen och det förenklade sättet att resa kan hon finna sin andliga inspiration från mångahanda källor, allt från Kina, Tibet och Indien till Amerikas indianer.
Vi får dock inte glömma att i väst har det utvecklats en esoterisk utvecklingsväg som är baserad på de forntida mysteriekulterna, sammanvävda med dagens medvetande.
Kabbalan är den mysteriekult som utvecklats främst inom judendomen och dess källskrifter är judiska. De innehåller kommentarer på de fem Modeböckerna, beskrivningar av skapelsen och dess kanske mest kända och omtalade symbolstruktur - Livets Träd.
Detta är den första av två articklar som skall beskriva hur man inom de moderna skolorna, som följer på den tradition som Gyllene Gryningens Hermetiska Orden och författare som Eliphas Levi. Israel Regardie m fl, beskrivit den västerländska (eller hermetiska) kabbalan och dels hur det invigningssystem är uppbyggt som följer på en kabbalistisk struktur. Vi kommer att titta på det mest från individens synvinkel och dessa artiklar skall ses som en introduktion till individuellt arbete inom den kabbalistiska sfären.
Det finns flera moderna skolor vilka lär ut kabbalistiskt baserad disciplin som är anpassade efter dagens samhälle. Invigning i en eller flera av dessa hjälper individen att snabbare nå målet för sin evolution, för invigning är just det: En upptrappning av evolutionsprocessen.
1. Introduktion till Kabbalan
Kabbalah brukar översättas med från mun till öra eller ta emot. Det är en kod för att uttolka kosmos och oss själva, den beskriver via Livets Träd och dess 32 vägar både makro- och mikrokosmos, den stora och den lilla världen.
I det som följer skall den kabbalistiska världsbilden beskrivas utifrån skapelsen via Livets Träd. Man måste hela tiden hålla i minnet att det är en symbolisk beskrivning av manifestationsprocessen. Symbolen får dock inte ha den funktionen den ersätter verkligheten. Aleister Crowley, som var skolad både i den västerländska och den österländska traditionen, hade följande syn på kabbalan: In this Book it is spoken och the Sephiroth and the Paths; of Spirits and Conjurations; of Gods, Spheres, Planes, and many other things which may or may not exist. It is immaterial whether these exist or not. By doing certain things certain results will follow; students are most earnestly warned against attributing objective reality or philosophic validity to any of them. (Aleister Crowley Liber 0 1:2).
Symbolspråket skall leda fram till en direkterfarenhet av manifestationen i människans egen inre värld. Denna upplevelse i sin renhet kan skilja sig oerhört från vad som är inlärt. Det som kallas för magiska system eller invigningssystem är formerna för ljuset, det levande inre Gnosis, och dessa förändras under tidsåldrarna. Tiden, liksom rummet, återfinns enbart i det manifesta relativa universum. Skapelsen är här och nu. En tidlös process. Det är den som Livets Träds symboler beskriver och via en inre upplevelse av denna aspekt kan frigörelse och upplysning uppnås.
Livets Träd är uppbyggt av tio sfärer och 22 vägar som förbinder sfärerna. De tio sfärerna är begrepp för att beskriva verklighetens nivåer, mellan det absoluta och relativa, mellan det andliga och det jordiska. De 22 vägarna är processer av förändringar som den invigde måste genomgå för att uppnå de tio sfärerna. Sfärerna kallas sefiror (en sefira) som kan översättas med siffror.
Dessa sefiror och vägar finns i sin tur i fyra världar; en princip- eller idévärld (det andliga planet, Atzilut), en skapelsevärld (mentalplanet, Briah), en formativ värld (astralplanet, Yetzirah) och det fysiska kosmos (Assiah). I varje värld tar sefirorna olika former. I Atzilut är de rena aspekter av Gud, i Briah ärkeänglar, i Yetzirah änglakörer och i Assiah är de planetenergierna.
De tio sefirorna har sina motsvarigheter i funktioner i människans väsen. Precis som de beskriver makroskopiska funktioner så återfinns även de mikroskopiska.
I den beskrivning som följer har strävan varit att utifrån varje sefiras mest karaktäristiska drag ange dess princip både i sin funktion i skapelsen och i människans väsen. Detta skall dock endast ses som en introduktion och inte som en uttömmande beskrivning av kabbalan. Det finns mycket annat att beskriva i relation till trädet, som t ex Tarotkorten, musik, astrologi och även dess korrespondenser till andra religiösa system, vilket inte kommer att tas upp här. Man måste inse att utifrån en ren kabbala, dvs där den traditionella grunden är lagd i medvetandet, kommer resten av sig självt, inifrån.
Man kan inte uppleva det absoluta och dess process fram till manifestationen direkt utan man leder medvetandet till en upplevelse av det översinnliga genom symboler. Vad är då det Aasoluta? Vad är ursprunget? Det som i vardagligt tal kallas för Gud. Precis som TAO kan man inte beskriva det. Man kan bara se det som en referenspunkt, ett måste i kosmos. En av de hermetiska principerna anger kausaliteten som princip i kosmos. Allting som händer är beroende av ett orsakssammanhang som är beroende av krafter på högre nivåer. Livets Träd (som man kan se på bilden ) utgör en hierarkisk symbolstruktur. På det sättet skiljer den sig från mandalastrukturen, som baseras på cirkeln. Det betyder inte att Gud inte är närvarande i skapelsen utan de är oskiljaktigt förenade. Gud det Absoluta, det Eviga, är både bortom och inom skapelsen, genomströmmande allt som en evig energi. Det kan jämföras med advaita vedanta inom hinduismen, där man ser allt som en enda stor enhet.
Det absoluta begränsar sig genom tre slöjor av negativ existen: 1. AIN, ingenting, 2. AIN SOF , det oändliga, 3. AIN SOF AUR, det oändliga ljuset. Dessa tre slöjor är de högsta representationerna som är möjliga för den absoluta verkligheten. De kan jämföras med buddhismens tomhet bakom alla former. Däremot kan man inte säga att de inte är någonting. AIN står för ingen-ting, dvs ingen sak, bortom alla ting vi kan uppfatta. AIN SOF är oändlighet av ingen-ting. Oändlighet är redan ett begrepp vi kan visuaisera inom oss, det är därför närmare oss än ingen-ting. AIN SOF AUR är helt enkelt det oändliga som rent ljus, ren energi på sin högsta nivå och som innehåller alla färger i spektrat, alla aspekter av manifestationen i sig självt, men utan att vara uppdelat. Livets Träd kan beskrivas som ett prisma visande hela spektrat av färger/energier på alla nivåer men de är inte något i sig själva utan ett i ljuset.
Det Oändliga ljuset begränsar sig till ett fokus, en punkt. Punkten är fröet till manifestationen. Det är den första sefiran, kether, kronan i kosmos. Det är den ultimata identiteten, dess gudsnamn är EHEIEH vilket betyder Jag är den jag är och Jag är i evig tillblivelse. Gud som det högsta, det enda i sin upplevelse av sig själv utan någon annan. I relation till människan är detta Yechidah, det odelbara, attman, det inre andliga självet.
0, 00 och 000 betecknar de tre slöjorna, sefira 1" kether.
Utifrån kether projiceras en andra sefira, chokmah, vishet. Det Enda Jaget har kvalitén vishet. Vishet är en kvalité, det är något i sig självt. Dess själsliga aspekt är chia, människans inre andliga energi och hennes sanna vilja.
Energin är ren, men måste anta en form. Den tredje sefiranm binah, kommer som en projektion ur den andra. Binah betyder förståelse. Skillnaden mellan vishet och förståelse är att vishet är något i sig självt, förbunden med det andliga jaget, medan förståelse förutsätter att det finns något att förstå. De trettiotvå vägarna på Livets Träd är visdomens vägar, enligt en av källskrifterna, Sefer Yetzirah. Det är endast genom visdomen som trädet kan förstås.
I binah finns ännu inte form som vi förstår den utan snarare formens princip, eller dess idé. Dess gudsnamn är YHVH ELOHIM. Det är formbyggarens gudsgestalt. I människan är den Neschamah, det kollektivt omedvetna med dess arketyper som möts genom intuitionen.
De tre första sefirorna är åtskilda från resten av trädet av en avgrund. Avgrundens mysterium är Själens svarta natt, en de tre slöjor som finns på trädet självt. Själens svarta natt är en av de största prövningar som ett människoväsen utsätts för. Det är skillnaden mellan att uppleva sig som ett enskilt väsen och som en enhet med det absoluta. Allting ovanför avgrunden ett, allting nedanför avgrunden är aspekter av helheten. Detta kommer att diskuteras närmare i nästa artikel.
I avgrunden ligger också en osynlig, hemlig sefira, som inte tillhör de klassiska tio. Det är daath, kunskapen. Den ligger inte i trädet självt och man spekulerar mycket om vad den egentligen är. Den är mest utforskad som en port till andra universa bortom vårt solsystems gränser. Den är också associerad med svart magi, ordensällskap där slutpunkten för invigningsprocessen ligger i daath anses vara svarta sällskap. (Genom daaths funktion som port till andra universa kommer också kontakter med evolutionsströmmar utanför vårt solsystem. Invigningsprocesser hämtade från dessa dimensioner kan från vårt universa sett verka sluta i daath, men egentligen slutar de i kether, fast från en annan dimensions synvinkel. I kether förenas naturligtvis alla universa till ett. Därför kan man inte säga ett annat universums kether.) Man kan säga att daath är illusionens höjdpunkt i dess kamp att hålla människan fången. Inom tantra beskrivs energier som är en hjälp för den invigde att nå upplysning men också energier som hindrar henne. Dess illusionens energier måste övervinnas annars fångas människan i vad hon tror är gnosis men som i verkligheten inte är det. I det sammanhanget kan nämnas att när s k magiska system blir viktigare än verkligheten själv, eller tas i stället för verkligheten, då är man under inflytande av daath.
Sefira chesed är barmhärtigheten, nummer fyra på Livets Träd. Det är en organiserande sefira som innehåller de ritningar av verkligheten varpå den är konstruerad. Den står för ordning i ett hav av kaos (avgrunden). I människan återfinns den som minnet, akashakrönikan, där all mänsklighetens kunskap och erfarenhet är samlad.
Barmhärtigheten är balanserad av kraften, geburah, den femte sefiran. I geburah återfinns viljan, men på ett annat plan än i chokmah. Här är viljan relaterad till människans andliga ego och existerar som en drivkraft som når ända ner i personligheten. Geburah är associerad med mars och därmed också med krig och destruktiva krafter. Man måste hela tiden hålla i minnet att skapelsen är beroende av både uppbyggande och destruktiva, eller omvandlande, krafter. Universum består av energi. Denna substans har i sig både de skapande, bibehållande och omvandlande elementen. Att något gammalt omvandlas och tar en ny form är ingenting negativt eller ont i sig självt utan en naturlig del av existensen. Många som kommer första gången till det andliga studiet tror att allt är vänligt och sött och att man bara ska syssla med uppbyggande saker. Mycket av invigningsprocesserna, som vi kommer att få se senare, består i att omvandla gamla obrukbara energiformer till nya former och att det är en ofta mycket smärtsam process.
Nedanför geburah möter oss tifareth, trädets och människans centrum, det sanna Egot (ruach) inom människan. Tifareth är skönheten och står för balansen, den gudomliga harmonin i kosmos och människan. I den förenas både de uppbyggande kvaliteerna hos chesed och de nedbrytande hos geburah, eftersom tifareth är den egentliga omvandlaren av energi.
Mellan tifareth och de lägre sefirotherna finner vi Parokeths slöja, Tabernaklets slöja. Det är slöjan mellan subjektivitet och objektivitet. Utifrån tifareth strömmar energin till netzach, segern, och hod, äran. De två är polariteter i kosmos, den ena är natur, den andra kultur, den ena känsla, den andra kall logik. Det är i netzach som kraften upplevs som krafterna. Det är i hod som de verkligen får sina former och de förenas i yesod, grunden för kosmos, astralplanet som ger upphov till det fysiska planet. Yesod är drömmarnas centrum, associerat med månen. Det fysiska planet kallas för malkuth, kungariket, handlingarnas plan (Assiah) och det är här alla orsakssammanhang i de övre sfärerna får sina resultat.
Mellan malkuth och yesod finns den tredje slöjan, den mellan fysiska planet och astralplanet, mellan fysisk verklighet och astral verklighet.
På alla dessa nivåer finns ingenting overkligt, alla är delar av verkligheten, men delar vi inte kan uppfatta. Invigningsprocessen har som mål att frigöra människoväsendet, förandliga det och låta det återfå sin boning ovanför avgrunden. Det är en återvändandets väg och det är den som ska beskrivas i nästa Athanor. (Nr 6, 91 el nr 1, 92.)
