Hylozoik Lära, Mysticism

• Text 20989, v2
• Ur Tidningen Sökaren (nr 1, 1992, sid 18-21)
• Av Håkan Blomqvist

Teosofiska Samfundet, skapat av Helena Petrovna Blavatsky iNew York 1875, har liksom de flesta religiösa grupper splittrats i otaliga grupper; en av de mest kända är Alice Baileys Arcane School.

Inte så många känner till att en gren på det teosofiska trädet har sitt ursprung i Sverige. Läran har fått namnet hylozoik, och dess upphovsman är Henry T. Laurency, pseudonym för svensken Henrik von Zeipel (1882-1971). Han är mest känd genom böckerna De vises sten och Kunskapen om verkligheten.

Laurency var en mycket produktiv man, och hans efterlämnade manuskript ges kontinuerligt ut av Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency under ledning av Lars Adelskogh i Skövde. Åren 1982-1986 var jag själv aktivist för hylozoiken och ingick under en tid i styrelsen för Institutet för hylozoiska studier. Hösten 1986 insåg jag farorna med läran och hoppade av mitt engagemang, vilket också ledde till artikeln Varning för hylozoiken, publicerad i Sökaren nr 8, 1987.

I januari 1984 föreslog jag skapandet av en korrespondenskurs i hylozoik som inledning till upprättandet av ett hylozoiskt universitet i Sverige. Tolv kursbrev utarbetades av Lars Adelskogh med undertecknad som konsult. Denna korrespondenskurs har nu utgivits som bok med titeln Förklaringen. Boken är utgiven av Foinix förlag, som ägs av Institutet för hylozoiska studier. Eftersom det nu gått några år sedan jag Iämnade hylozoiken och jag idag kan se den i ett vidare perspektiv, kan det kanske vara av värde med några kommentarer till Förklaringen.

Bokens tio första kapitel är närmas identiska med motsvarande kursbrev i korrespondenskursen, medan kapitlen elva och tolv är nyskrivna. För den som vill sätta sig in i hylozoikens världsbild, är Förklaringen en utmärkt introduktion, klar och pedagogisk och utan de störande kritiska utfall mot allt och alla som vidlåder Laurencys egna böcker.

Tyvärr ger inte Adelskogh svaret på den väsentligaste frågan: Hur fick Henry T Laurency denna kunskap? Inom hylozoiken anses det nämligen oandligt att fråga vem som sagt det eller intressera sig för personligheten. Därmed har man också räddat sig undan den besvärande vetenskapliga frågan om källkritik. Något motsägande ter sig då följande citat från kapitel åtta: Den intellektuella osjälvständigheten visar sig i att man inte vågar ha egen åsikt utan böjer sig för auktoriteterna, inte ens undersöker på vilka grunder auktoriteten utger sig som sådan. Den som försöker vara intellektuellt självständig inom hylozoiken blir snart varse att detta är tabubelagt område. Om Laurency som person och hans upplevelser talar man inte.

För den kritiske läsaren kan därför följande fakta vara av intresse. Henry T. Laurency (Henrik von Zeipel) studerade teoretisk och praktisk filosofi i Uppsala vid seklets början. Som lärare hade han de kända filosoferna Axel Hägerström och Karl Hedvall. Genom Vivekananda väcktes intresset för yogafilosofin, och därefter fann han Blavatskys Isis unveiled, vilket ledde till ett grundligt studium av teosofin och senare Alice Baileys skrifter. I sin opublicerade dagbok förklarar han sig stå i telepatisk kontakt med mästarna från planethierarkin, vilka dikterat de böcker som utgivits i Laurencys namn. Enligt Adelskogh var det den i teosofin kände mästaren Hilarion, som var Laurencys källa. Laurency ansåg sig också vara en reinkarnation av den grekiske filosofen Demokritos.

Laurencys böcker kan sägas utgöra en syntes av teosoferna Blavatsky, Leadbeater och Bailey, en mera intellektuell och akademisk form av esoterik. Laurency imponerar genom sin intellektuella förmåga och stora kännedom om litteratur och kultur. Hylozoiken i hans tappning är en representant, i vår tid, för den gnostiska idétraditionen. Det grekiska ordet gnosis betyder kunskap och i det här fallet en kunskap om andliga världar och krafter, förmedlad av invigda. Enligt denna lära är det människans mening och mål att utvecklas andligt till ett femte naturrike, övermänniskornas rike. Hela tankegången är således ett slags förandligad version av Darwins utvecklingslära.

Hylozoiken och andra ockulta system ställer frågan om kunskap på sin spets. Vad är kunskap? Adelskogh hävdar att hylozoiken är kunskap. Men samma sak sägs inom andra grupper, t ex antroposofin, Martinus, Summit Lighthouse, scientologin, Jag-är-rörelsen, Ambres, Astara och många, många fler. De är alla varandra motsägande och kommer med fakta som inte går att förena. Den religiösa människan ställs således inför den knepiga uppgiften att avgöra vilken andlig lärare som har rätt. De flesta löser problemet genom att rent känslomässigt godta en lära och strunta i andra. Skall man begå intellektuellt självmord, kan man ju göra det ordentligt.

Lars Adelskogh är medveten om denna problematik och skriver: ... klärvoajans är inte svår att utveckla, och klärvoajanter finns det gott om. Men när de försöker göra lärosystem av sina upptäckter i 'andevärlden', kommer de aldrig fram till samstämmiga resultat i fråga om det väsentliga... Esoteriken är något helt annat än på emotional klärvoajans uppbyggd ockultism. Lite längre fram varnar han för att lyssna på inre röster, följa inre ledare. Följ dem inte! De leder alla vilse, hävdar Adelskogh. Men Laurencys inre röster från mästaren Hilarion leder uppenbarligen inte vilse! När far super är det rätt. Denna enastående självblindhet och intellektuella ohederlighet finner man hos i stort sett alla sektföreträdare.

Laurency själv försöker komma undan problemet med följande resonemang: Hylozoiska mentalsystemet är, när man väl bemästrat det, helt enkelt logiskt tvingande, emedan det förklarar tusentals eljest oförklarliga företeelser på enklast möjliga och samstämmiga sätt. Och det är förklaringen som är beviset.4 Men att metafysiska system har en inre logik innebär inte att de överensstämmer med verkligheten. I stort sett alla ockulta system är logiska inom sina ramar men de blir inte sannare för det.

Den psykologiska förklaringen till Laurencys röster är en utvecklad sidopersonlighet. Laurency läste väldiga mängder teosofisk litteratur och var filosofiskt skolad. Han trodde på mästarna. Det är därför bara naturligt att när han upplever en inre röst, så meddelar rösten det teosofiska systemet ~men i en mera akademisk, logiskt skolad form. I sin dagbok ondgör sig Laurency över att mästarna bara tar kontakt på telepatisk väg, när dom ändå finns på jorden i jordisk kropp. Det är en psykologisk gåta att en intellektuell av Laurencys kapacitet inte insåg den psykologiska förklaringen till sina inre röster. Han är därmed ett bra exempel på den s k reproduktionsteorin, formulerad av religionspsykologen Hjalmar Sundén, d v s att mystikern eller ockultisten reproducerar vad han läst, hört och sett i inre skådande eller hörande (visioner, auditioner). Man får så att säga den egna föreställningsvärlden tillbaka från det undermedvetna. Sidopersonligheter och dissociativa tillstånd finns noga beskrivna i den psykologiska och parapsykologiska litteraturen.

Men denna förklaring kan aldrig Lars Adelskogh godta. Likt alla religiösa är han fullkomligt övertygad om att sitta inne med den rätta läran. Denna människans förmåga att ta inre röster och syner för verklighet är kulturens akilleshäl, orsaken till historiens

alla kunskaps- och livsfientliga religiösa läror. Man kan kritisera ockulta system som hylozoiken utifrån ett flertal aspekter. För klarhetens skull utgår jag ifrån de fem punkter utifrån vilka jag kritiserat new age-rörelsen och övrig nyandlighet: antiintellektualism, inre kunskapsväg, subjektivism, förfiningssyndrom och fascism.

Antiintellektualism

• Text 20992, v1

Hylozoiken kan vid en första anblick verka mycket akademisk och intellektuell, en esoterik på vetenskaplig grund. Liksom alla religiösa sekter åberopar hylozoiken vetenskapliga rön, så länge de ger stöd för den egna läran. Men tittar man närmare efter, avslöjas föraktet för utbildning och vetenskap. Allra tydligast kommer det fram i synen på källkritik, vilket jag nämnde ovan. Hylozoiken gör också kunskapsbegreppet meningslöst genom att inte skilja på vetenskaplig kunskap och uppenbarelsekunskap (visioner och auditioner). Vetenskaplig kunskap ges en andra rangens plats gentemot verklig kunskap. Belysande är följande citat från Laurency: Sedan hylozoiken lagt grunden för verklig kunskap, kan direkt anknytning ske till denna och hypotesmetoden förvisas till historiens skräpkammare.5 Intressant i sammanhanget är också följande påstående av Laurency: Vad skall dessa, som är tiotusentals inkarnationer äldre än sina skolkamrater, med allt det livsodugliga skräp som läres i skolorna.6

Hylozoikens syn på kunskap och utbildning ligger farligt nära den nazistiska, som skilde mellan en nordisk (arisk) vetenskap i opposition mot en liberalt judisk, alltså traditionell, vetenskap. Talet om att hylozoiken endast skall antas som en arbetshypotes är vilseledande. Eftersom hylozoikens utsagor aldrig kan kontrolleras av vetenskapen, är det felaktigt att använda ordet arbetshypotes, som i det här fallet bara blir ett finare ord för tro.

Inre kunskapsväg

• Text 20993, v1

Kritik av den inre kunskapsvägen har redan givits i föregående stycke. Motsatsen till den inre kunskapsvägen är den yttre kunskapsvägen, vetenskapens mödosamma faktasamlande; fakta som alla kan kontrollera att de stämmer. Den inre kunskapsvägen kan aldrig bygga upp en gemensam verklighetsuppfattning utan att hemfalla åt auktoritetstro. Och auktoritetstro är aldrig förenlig med demokrati. Att bygga upp samhället utifrån inre röster och syner borde tillhöra mänsklighetens barnstadium. Med hylozoiken som samhällsgrund följer vi kartan i stäilet för verkligheten.

Subjektivism

• Text 20994, v1

En vanlig tankegång inom nyandliga rörelser är att tillvaron är en illusion, att den fysiska verkligheten egentligen bara existerar i våra huvuden. Således är det bara att tänka positivt så förändras hela tillvaron på ett magiskt sätt. Här får man delvis ge ett plus till hylozoiken som med sin lära om tillvarons treenighet - materia, medvetande, rörelse - inte fallit i den vanliga subjektivistiska fällan. Andå är det magiska tänkandet påfallande i och med hylozoikens lära att tankar och känslor motsvaras av materia.

Förfiningssyndrom

• Text 20995, v1

Enligt hylozoiken är människans mål att utvecklas till övermänniska i ett femte naturrike. För att nå dit måste man leva andligt och rent i tanke, ord och handling. Hylozoiken är således en asketisk, gnostisk lära. Särskilt varnas för aggressivitet och sexualitet som räknas till lägre, negativa känslor. Hela det här tänkandet brukar jag benämna förfiningssyndromet, alltså en sjuklig rädsla för det fysiska, jordiska, sensuella. Den psykologiska effekten av läran blir en neurotisk inställning till det egna drifts- och känslolivet.

I Förklaringen varnar Lars Adelskogh för erotomani och rusmedel7. Det är en något egendomlig dubbelmoral, eftersom det kommer från en gammal rumlarkollega. Erotoman får väl antas vara en person med starkare sexualdrift än Lars Adelskogh. Laurency själv har en egenartad dubbelhet i inställningen till sexualiteten. Han går till storms mot kristendomens sexualfientlighet men påbjuder celibat före äktenskapet och ojar sig över flickornas bara ben på teatern och att sängkammarscener får förekomma i litteraturen. Åsikterna känns igen från extremhögern och den religiösa fundamentalismen. Ännu tydligare blir det i synen på Freud, som enligt Adelskogh var satanist. Freud var ju dessutom jude. I boken Trough the curtain av Viola Petitt Neal och Shafica Karagulla sägs att Freud var en ond människa genom vilken de onda krafterna, Svarta Logen, tömde en flod av snusk över mänskligheten8. Boken sprids av Institutet för hylozoiska studier.

Det hylozoiska andlighetsidealet är psykologiskt osunt och inhumant. Med hylozoiken har ännu en livsfientlig skuldkult lagts pa mänsklighetens redan tyngda rygg.

Fascism

• Text 20996, v1

Den senaste tiden har vi sett hur extremhöger och nynazism åter vunnit terräng. Skolorna rustar för kampanjer för att bemöta det nya hotet. Tyvärr ser inte många kopplingen mellan esoteriska läror typ hylozoiken och extremhögern. På flera punkter är nämligen ideologierna närmast gemensamma. Många unga idealister sväljer ett totalitärt bete bara för att det påstås komma från en andlig källa.

Jag har redan berört antisemitismen som inte redovisas öppet hos Laurency eller i Adelskoghs Förklaringen, utan tillhör en mera esoterisk lära. Judarna anses vara en misslyckad ras från ett tidigare solsystem och är därför ondskans redskap på jorden. Därav Adelskoghs negativa syn på t ex Freud, som var jude. Antisemitismen blir mera öppen hos Blavatsky och Bailey som är Laurencys källor.

De politiska effekterna av hylozoiken måste bli en teokratisk stat, där mästarna her tagit den politiska makten. Laurency hävdar energiskt att mänskligheten inte ken lösa sine egna problem, utan att dom måste ta över och leda utvecklingen. Föraktet för demokrati och vetenskap visar släktskapet med extremhögern. Den fria och öppna debatten är demokratins livsluft. Adelskogh svarar aldrig på kritik och visar därmed sitt förakt för den demokratiska processen. I hylozoiken får man lära sig att lojalitet är viktigare än sanningen. De sociala och politiska effekterna av hylozoiken ken bare bli diktatur och ett inhuman" skräckvälde där människor blir besatta av sin egen andliga utveckling.

Jag hyser inga förhoppningar att Lars Adelskogh skall ändra uppfattning om hylozoiken. Inte heller räknar jag med någon debatt i frågan. Vad jag ken hoppas på är att min kritik dock leder till att de värsta fascistoida hörnen på hylozoiken skalas bort. Boken Förklaringen kanske skall ses som ett steg i den riktningen. Avskalad mycket av det osunda innehållet är läran om mästarna från Venus, som kom till jorden för l8 miljoner år sedan för att leda utvecklingen, en mäktig och fascinerande myt. [bland brukar jag roe mig med tanken att mästarna verkligen existerar och är sådana de beskrivs i den teosofiska traditionen. Men eftersom deras lära är så i aura högsta grad osympatisk, ken jag bare instämma med författaren Sven Delblanc när hen i en av sine böcker säger: det enda jag begär av gud är att hen lämnar mig ifred.

Noter

• Text 20997, v1

1. Lars Adelskogh. Forklaringen. Foinix Förlag, Skovde 1991, s 108.
2. Ibid. s 3 1. 3 Ibid. s 173.
3. Henry T. Laurency. Livskunskap två. Förlagsstiftelsen Henry T. Laurency, Skövdc 1987, s 16.
4. Ibid. s 26.
5. Henry T. Laurency. Livskunskap ett. Förlagsstittelsen Henry T. Laurency, Skövde 1 986, s 204.
6. Adelskogh 1991, s 182.
7. Viola Petitt Neal och Shafica Karagulla. Through the curtain. DeVorss, Marina del Rey, Calif. 1983, s 263.

De 5 revolutionerande nyheterna

• Text 20998, v1
• Av Pål-Josef Kisch

De 5 revolutionerande nyheterna Laurencys viktigaste arbete, De vises sten (1950) innehåller fem revolutionerande nyheter, som aldrig förut publicerats:

• Lösningen av treenighetens mysterium: tillvarons tre likvärdiga aspekter; rörelse, medvetenhet, och materia -,det väsentliga i absoluta kunskapssystemet, grundvalen för framtidens filosofi och vetenskap.
• Materien (atomerna) såsom bärare av medvetenheten och medvetenhetsutvecklingen såsom tillvarons mening.
• Jaget såsom en monad en uratom.
• Angivandet av de olika utvecklingsstadierna och definierandet av dessa på objektiva (materiella) grunder, nämligen genom angivande av de molekylerslag i höljena som aktiveras.
• Formuleringen av livslagarna med särskilt framhävande av de väsentliga för vår tid som inledning till Vattumannens lagepok.

• Text 21000, v1
• Av Pål-Josef Kisch

• Medvetandet kan uppfatta verkligheten direkt, utan att behöva använda den fysiska kroppens sinnen (klärvoajans, utomkroppslig upplevelse).
• Medvetandet har avsevärt större räckvidd i tid och rum än sinnena (klärvoajans, psykometri, prekognition).
• Mevetandet är inte begränsat till en individ utan kan delas med andra (telepati).
• Medvetandet kan existera oberoende av den fysiska kroppen (utomkroppslig upplevelse).
• Medvetandet kan påverka materien direkt (psykokinesi, levitation).

Se boken: Kunskapen om verkligheten av Henry T. Laurency