Andernas hemlighet Bok

normal

• Text 132487, v4 - Inmatad av imhothep

1 Brödraskapet De Sju Strålarnas ursprung 7

2 Den gyllene sol skivan från Mu 13

3 De Eldstas Ras 19

4 Den Nya Världens fokus på upplysning 25

5 Ametist ordern 31

6 Klosterkyrkan 37

7 Röda Handens order 51

8 Förlorade världar och de kosmiska mästarnas återkomst 57

9 En skrift av Hierarkin 69.

Lord Muru, en av Lemuriens heliga lärare, fick i uppdrag av Hierarkin att föra de hemliga dokument och skrifter som anförtrotts honom till ett bergrikt område vid en nybildad sjö på en plats i Sydamerika. Med sig fick han också den enorma solskivan av guld. Här skulle han vaka över och vidmakthålla upplysningens flammande låga. Solskivan, som varit bevarad i det gudomliga Ljustemplet i Lemurien, var inte endast ett ritual-objekt som dyrkades utan hade många användningsområden. Så skulle den också senare tjäna Inkaindianernas högsta solpräster. Aramu-Muru färdades till det nya landet i ett silverglänsande ljusskepp.

Samtidigt med att de sista resterna av Lemurien bröts upp och försvann under Stilla Oceanens vågor, utsattes hela jorden för fruktansvärda katastrofer. Andernas bergsmassiv formades vid denna tiden och deformerade Syd Amerikas västkust. Den magnifika staden Tiahuanaco (Bolivia) som vid denna tiden var en viktig hamn och en huvudstad för det Lemuriska moderriket, lyftes från sin tropiska, milda havsnivå till en hög och ofruktbar platå som sveptes av iskalla vindar mer liknande ett arktiskt klimat. Samtidigt formades Titicaca sjön på en höjd av 3800 meter, den högst belägna, segelbara sjön i världen.

Så, det var till denna nya sjö som Lord Muru anlände från det sjunkande Lemurien och grundlade klostret och De Sju Strålarnas brödraskap. Detta kloster som blev Brödraskapets hem genom jordens alla tidsåldrar, byggdes i en enorm dalgång som formats då Anderna föddes och som genom ett Naturens under åtnjöt ett varmt, halvtropiskt klimat med bördig jord som fick frukt och nötter att frodas. Här, ovanpå ruiner som en gång legat på havsnivå liksom staden Tiahuanaco, lät Lord Muru bygga klostret

av gigantiska stenblock som endast kunde tillskäras med hjälp av koncentrerad och formerad ljusenergi. Denna enorma byggnad är den samma idag som den var då och bevrar ännu det gamla Lemuriens hemligheter om vetenskap, kultur och andlig kunskap.

Den Gyllene Solskivan från Mu.

I moderlandet Mu, i ett helgat rum i det Guddomliga Ljusets Temple, hängde den gyllene Solskivan från rep spunnena av rent guld. På ett altare (hugget ur ett enda stenblock) framför Solskivan flammade den kristallliknande Maxin elden, skapelsens eviga, gränslösa Guddomliga Vita Ljus. Ungefär 30 000 år f.kr. slocknade den heliga elden på grund av den ondska som några av Mus präst-vetenskapsmän utövade. Den Gyllene Solskivn förblev emellertid i sin helgedom till tiden för den slutgiltiga undergången 10-12 000 f.kr.

Som påpekats tidigare var Solskivan inte enbart ett föremål för tillbedjan och en symbolisk representation för vår sol, utan den användes även som ett vetenskapligt instrument vars hemliga kraft kom från en långt svunnen tid då den brukats av De Äldres Ras. Den användes vid tempelritualer och som en fokuseringspunkt vid meditationer och symboliserade den Stora Central Solen eller Kosmiska Solen (Skaparen). Som vetenskpligt instrument användes den i ett komplext system med speglar av rent guld, reflektorer och linser till healing av de människor som befann sig i det

Guddomliga Ljusets Tempel. Vid djup meditation med fokus på Solskivan kunde den mediterande uppleva dimensionsskiften. Så magiskt kraftfull van Solskivan att om en initierad präst använde den som en gonggong uppstod vibrationer av sådan stark intensitet att jordbävningar kunde uppstå. Gongade man tillräckligt länge kunde man få till stånd en rotationsförändring i jordens bana. Tonades Solskivan in på en människas individuella frekvens transporterades hon dit hon önskade med hjälp av mentala visualisering. Så användes Solskivan som transportmedel.

Den Gyllene Solskivan från Mu var inte gjord av vanligt guld men av en ovanlig guldliering som gjorde den nästan genomskinlig, tydligen i likhet med den metall UFOs är konstruerade av.

I klostret vid Titicacasjön placerade Lord Muru Solskivan i ett underjordiskt tempel. Här brukades solskivan inte bara i munkarnas dagliga liv men även av Mästarna från de andra mysterieskolorna i världen som teleporterades till och från Rådsförsamlingar och ceremonier i Klostret.

När Inkaindianerna anlände till Peru från sitt hemland på andra sidan Stilla Oceanen upprättade de ett högt utvecklad andligt samhälle på ruinerna av den stora kultur som var Lemuriens kolonialimperie. De Tawantinsuyoanska Solprästerna (namnet på Inkaimperiet) byggde sitt Coricancha eller Soltempel precis ovanpå en byggnad som daterade tillbaka till Lemuriens stortid. Ur gamla urkunder från sitt hemland hade Inkaprästerna kännedom till den Gyllene Solskivan från Mu och de visste att den hade följt Lord Muru till det nya land var han grundade Klostret.

Inkaprästerna sökte länge efter skivan, men fann den aldrig. Det som emellertid hände var, att när de utvecklats så högt på den Andliga Vägen att de förstod att använda den Gyllene Solskivan till gang för hela sitt folk, även de infödda stammar de härskade över i Peru - på samma vis som den en gång använts i Mu - gavs Solskivan till dem för att brukas i deras Soltempel i Cusco.

Den regerande Inkakejsaren, en andlig mystiker och helig man, gjorde en pilgrimsresa till Klostret vid Titicacasjön och mötte Aramu-Muru, den andliga ledaren och abboten för De Sju Strålarnas Brödraskap. Lord Muru gav Solskivan till Inkakejsaren. Flera av Brödraskapets munkar färdades med Kejsaren tillbaka till Cuszo, Inkaemperiets huvudstad. Här placerades Solskivan i en helgedom byggt för den och hängdes med guldspunnena rep såsom i det gamla Lemurien. I Santo Domingo Klostret i Cusco, ett kloster byggd precis ovanpå ruinerna av Inkafolkets Sol Tempel kan man än idag se hålen som repen passerade igenom.

Inkafolket kallade sitt SolTempel Coricancha som betyder Guldplats eller Guldträdgård och som fått sitt namn av den trädgård fylld med magnifika statyer i naturlig storlek av människor, djur, plantor och blommor, gjutna i massivt guld, som låg i anslutning till Sol Templet. Inkaprästerna kallade templet Amarucancha - ormtemplet. I Santo Domino klostret kan man fortfarande se ormarna inhuggna i stenblock och därav, kan man tro, var templet känt också som Orm Templet. Men detta är inte hela sanningen.

Amaru är en form av Aramu, ett av Lord Murus namn. Lord Murus namn är förknippat med ormar på samma sätt som Quetzalcoatl, the Plumed Serpent (den fjäderprydda ormen) som var Andlig Ledare över Aztecimperiet i Mexico. Så blev Lord Muru hyllad med sitt namn på Inkafolkets heligaste tempel i tacksamhet för den Gyllene Solskivan.

Inom tempelbyggnaden fanns mindre tempel och helgedomar tillägnade månen, de tolv planeterna och de Sju Strålarna.

De Sju Strålarnas Brödraskap blev den ledande kraften i Inkafolkets andliga liv och man lärde sig använda Solskivan efter gamla urkunder lämnade av Lemuriens Heliga. Solskivan blev kvar in Coricancha tills det man hörde att Don Francisco Pizarro hade landstigit i Peru. Väl medvetna om vad som komma skulle, flyttades Solskivan tillbaka till Klostret vid Titicacasjön och gömmdes i det underjordiska templet. De Spanska erövrarna fann den aldrig.

Den 21 januari 1956 talade Ärkeängeln Michael of the Sun från sitt reservat i Banff i Canadas bergsmassiv. Följande är ett utdrag:

Många av Atlantis och Lemuriens tempel har blivit förflyttade till de

eteriska regionerna. En dag, då människan har nått tillräckligt långt i

sin andliga utveckling, kommer templen åter att installeras i jordens

dimension. Några av de ädelstenar som använts i konstruktionen av

olika tempel har under åren givits till inkarnerade Präster och andliga

ledar för att forma en förbindelse med den Himmelska Hierarkin. Flera

dussin stenar från mitt eget tempel finns idag i olika individers ägo världen över....

Den Gyllene Solskivan är en av de klenoder Ärkeängeln Michael refererar till och den lades i händerna på Aramu-Muru. Solskivan kommer att förbli vid Titicacasjön till den dag människan är andligt mogen att förvalta och bruka den än en gång. På den dagen kommer Solskivn att bli hängd högt

över De Sju Strålarnas Kloster och pilgrimsvandrare i den Nya Tidsåldern kommer att se på många mils avstånd hur skivan reflekterar solens gudomliga strålar. Den kommer att vibrera en omisskännlig ton av himelsk harmoni, som får mången vandrare att slå in på de nötta stigar som leder till Broderskapets port och där skall de sammanstråla i den Blå Månens Dal i Faderns gemenskap.

De Äldres Ras.

För att riktigt kunna förstå betydelsen av De Sju Strålarnas Brödraskap och Solskivan från Mu är vi tvungna att gå tillbaka en miljon år i jordens historia.

Efter att jorden hade svalnat och var redo att ta emot levande varelser, anlände en ras från rymden. Dessa var inte männskliga i nutidens betydelse, men var vår ursprungsras eller densanna människan. De kallades Cykloper men var kända som L-rasen eller Els i den forntida hemliga kunskapen. Innan de landade på planeten Jorden hade de rest genom hela Universum i kölvattnet på all Stora Tidscycler. De är titaner (för de finns fortfarande men i en annan rums och tidsdimension) som rider genom rymden på stjärnor, ständigt sökande efter universums bästa betesmarker åt de sina. Dessa är våra föregångare, De Odödliga i våra Legender, Gudsrasen eller som dom kallades, De Äldres Ras. Några Els-människor var sanna Cykloper med endast ett stort öga i mitten på pannan. Andra hade två ögon precis som vi medans ytterligare andra hade ett fysiskt utvecklat tredje öga i pannan. De var ungefär 12 feet

höga och androgyna. Innan de kom till vår jord hade de redan kolonialiserat många av Vintergatans galaxer och de var herrar över åtskilliga tusentals solsystem. De kolonialiserade gärna en ny planet så fort den var redo att ta emot liv och de blev på så sätt mångas förfädrer. Varje gång de emmigrerade till en ny planet lämnde de bakom sig stora bibliotek i de enorma underjordiska städer de byggt åt sig själva.

Biblioteken innehåller Universums historia, ingraverad på små kristallplattor och beskyddade av elektromagnetiska fält.

Även om Elsrasen inte var helt tredimensionell var de definitivt fysiska varelser i en fysisk värld. Som ras hade de sökt sedan urminnes tider att finna den formeln som skulle göra dem tidslösa, dvs nå ett medvetande där de inte endast kunde skapa bara med tankens kraft utan för evigt bli befriade från de bojor som kättrade dem till det fysiska planet. De sökte efter den hemlighet som skulle göra dem eviga och odödliga så att de kunde färdas genom universum fritt, inte bundna av någonting.

Planeten Jorden var troligtvis den sista planeten i Vinergatan de koloniserade. Kort efter sin ankomst lärde de sig att materialisera tanken. Slutligen hade de övervunnit den fysiska materien och blivit Gudar. Deras värld var inte längre begränsad av tid och rum, och de behövde inte längre Jorden eller någon annan galax för att existera. Dom var i sanning fria, uppstigna till ett tanke-universum (Theta Universe).

De var först då de nådde Theta-medvetande som de blev kända som Els. Dessförinnan var de Cyklop-rasen. Namnet var egentligen en logos

för den metod de använde för att lämna det fysiska planet. Genom att använda den heliga Nittio-graders Dimensions Skift vändningen, lämnade de Jorden och hela Vintergatan åt mänskligheten. En nittio-graders vinkel formar bokstaven L, därav Els eller De Äl-dres Ras. Många ord och namn idag påminner oss om Els, såsom det magnifika El-ohim, eller de Tjugofyra Äl-dres Råd.

Den 24 april 1955 rapporterade Koot Hoomi Lal Singh (Master Kuthumi) följande:

Över planeten råder den älskade El-ohim Cyclopeas närvaro. Hans utstrålning täcker jorden fullständigt.

Mästaren Kuthumi hänför tydligen här till en medlem av Elder Rasen. 1956 hade de flesta Els lämnat jorden men de fortsatta att agera mentor och framför allt lärare till Jordens Mästare och Helgon. Medan de flesta av Els rasen lärde sig uppnå ett Theta-medvetande och bemästra

M-E-S-T formeln (Materia-Energi-Rymd-Tid) och därmed lämnade vår planet, lämnades några kvar. Dessa, som på grund av karmiska omständigheter inte kunde följa sin ras i dimensions skiftet, måste bli kvar på jorden för att fullfölja sitt öde innan de kunde återförenas med sin

ras i en annan tid. I mellantiden fick de uppdrag att vara mentor till den mänskliga rasen som så småningom kom till jorden.

Aramu-Muru var medlem av den Cyklopiska rasen. Han behöll samma fysiska form i oändlig tid genom att polarisera sin livsenergi med sin feminina aspekt, Arama-Mara. Som sagts tidigare förökade sig dessa varelser inte på samma sätt som vi människor.

Lord Muru berättar att då han levde i Lemurien var han en ung student.

Detta kan emellertid ha många betydelser. T.ex. med ung kan han mena ung i universell förståelse och med man kan han mena att han är av den ursprungliga sanna rasen. Många av Lemuriens vise och även tidigare var av Cyklop-rasen. (Vi kallar dem då inte Els eftersom de ännu inte hade uppnått det universella Theta-medvetandet). Dessa kvarblivna Cykloper lämnade alla Lemurien och färdades till olika delar av jorden där de blev Överste Präster och Ledare för Mysterieskolorna innan de fick återförenas med Els-familjen och bli Els-varelser i sin egen rätt.

De Sju Strålarnas Brödraskap grundades ursprungligen av Cykloprasen eftersom det var dessa varelser som först manifesterade och förankrade Livets Sju Stålar på planeten Jorden. Utan dem skulle de Sju Strålarnas Brödraskap aldrig uppstått. De bemästrade också det Sjunde Villkoret och uppnådde därmed Theta-medvetandet eller den åttonde dimensionen, tanke-dimensionens värld.

Den Gyllene Solskivan konstruerades emellertid inte av Cykloperna även om principerna för dess användning och dess hemliga kraft fanns dokumenterat i Cyklopernas underjordiska bibliotek. Istället blev det Mästare av en senare tidsepok som hade kunskap nog att tyda Cyklopernas efterlämnade skrifter som konstruerade Sol Skivan. På så vis fann Sol Skivan sin plats i moderlandet Mu. Låt det vara känt att människan aldrig kommer att bli en Els-varelse men hon kommer att uppnå ett tidslöst tillstånd precis som de, för sålunda lyder Hierarkins plan: the production of a subjective synthesis in humanity and of a telepathic interplay which som kommer att förinta tidsbegreppet!

På grund av att hon inte tillhör Cykloprasen kan människan inte att förvandlas till en Els-varelse. Däremot kommer hon att tillskansa sig

M-E-S-T (Materia-Energi-Rymd-Tid) -formeln och bli Gud, Son till Skaparen.

Den Nya Världens fokus på Upplysningen

I juli 1957 yttrade Mästaren El Morya följande:

De pilgrimer som idag söker Andlig Upplysning och Gudomlig Ledning kommer att dras mot Syd Amerika på samma sätt som de tidigare drogs mot Asien. För att underlätta den processen är Ledningen för Naturens Krafter och Elementarernas Kungarike i färd med att öppna en naturlig väg till den hittills outforskade andliga Upplysning som ligger begraven i Andernas berg.

Information om Aramu-Murus kloster vid Titicaca Sjön gavs för länge sedan till dem som var mogna för den kunskapen. Den Permanenta Strålen når jorden vid två punkter. Den Maskulina aspekten träffar jorden i Himalayas bergskedja medan den Feminina aspekten kommer in vid Titicaca sjön. Den Maskulina aspekten har varit allenarådande och härskande under jordens alla tidsepoker. Nu är tiden kommen för den Feminina aspekten att manifestera sin kraft allt eftersom jorden går djupare in i Den Sjunde Strålens vibrationer. Effekten av den Feminina Strålen som går direkt in i området runt Klostret kommer att bli mycket påtaglig i framtiden. Det kan vara intressant att notera att både kulturellt och geografiskt är Anderna och Himalaya väldigt lika varandra och om man ser det i ljuset av att det är just på dessa två områden som den Sjunde (permanenta) strålen når jorden, är det ganska belysande.

Som ett ytterligare bevis på att Andlig Upplysning söker ett nytt geografiskt fokus, skrev nyligen Phra Sumangalo, en munk vid the Monastery of the Gurardian Angel (Wat Doi Suthep, Xieng Mai, Thailand), till Klostrets Abbot att: i Asien är Andligheten utdöende. Ni däremot befinner er i ett område som just nu avslutar sin pralaya - sin viloperiod - och som genomgår ett spirituellt uppvaknande. Sydamerika är, mer än något annat område, framtidens land för andlig upplysning".

I mars 1957 proklamerade The Fellowship of the Golden Illumination i Los Angeles: Kallet går ut till alla på Ljusets stig att lämna bakom sig…de mörka krafterna… och upprätta tillsammans ett Kungarike av kärlek och ljus på jorden.

I juni 1952 sa the Bridge to Freedom organisationen följande: (Vi ser) tecken på en ny gryning! Nya kanaler öppnas upp, inte för att ta de gamlas plats, men för att hjälpa och förstärka dem; (ljus)arbetare överallt möter upp; det Stora Vita Brödraskapets vänner kommer från alla håll. Ingen kan stoppa den våg av Kosmisk Kristuskraft som nu förlöser Tidens Andliga Strömmar. Och ingen ända människa kan stoppa inflödet av den Kosmiska Kristuskraftens Kärlek som frigör de andliga strömmar som förnyar jorden varannan timme enligt zodiaken. De mörka krafterna kommer inte att lyckas även om de av misstag skulle försöka påverka de strömmar och drafte som försöker hjälpa jorden in i en ny gryning i Vattumannens tidsålder. De mörka krafternas individer komme inte att kunna överleva den nya tidsåldern därför att den reglerande Gudomliga Lagen om orsak och verkan endast tillåter förnyelsekrafter (reinkarnation) baserad på principen om kärlek som också skall demonstreras på det fysiska planet. Såsom aldrig tidigare kan man idag säga, som en djup och universell sanning, om de andliga ledare som är inkarnerade i världen nu och alla de nya kanalerna för Vattumannens tidsålder: genom deras frukter skall ni verkligen känna dem".

Överallt nu, mycket mer än under 1952, öppnas kanaler för vår Faders Gudomliga Kärlek och Visdom med meddelande till Hans Barn med ord om trygghet och instruktion inför de osäkra tider som står för dörren.

Men både Hierarkin och våra utomjordiska vänner försäkrar oss om att jorden inte kommer att gå under. Tvärtom, Paradiset på jorden kommer att återuppstå även om många geografiska förändringar också kommer att inträffa.

Mästare från andra planeter i vårt solsystem och från andra solsystem och även andra galaxer har under många år varit i kontakt med lärjungar och lärare inkarnerade här på jorden. Slutligen blev det beslutat att alla Mysterieskolor, som tillsammans formar en andlig förlängning av det Stora Vita Brödraskapet, omedelbart skulle uppenbara för världen några av de gamla sanningar och hemligheter som legat gömda i årtusenden.

Aramu-Muru kommenterade detta beslut i 1956 vid Titicacasjön med följande ord: … vi bryter nu vårt tystnadslöfte. Det betyder inte att vi har för avsikt att öppna våra dörrar till det hädiska och inte heller att vi ämnar kasta visdomens pärlor för svin för sådana finns både i och under vår värld. Men inom kort kommer planeten att rensas från de element som ännu inte är värdiga att få ta emot den Gudomliga Visdomen. Istället vänder vi oss mot jordens tusental av hungriga hjärtan och själar, och vi känner deras hunger inom oss och vi vet att hungern endast kan stillas av den sanna mannan som kommer från vår Gudomliga Fader. Så låt er inte förvånas om ni skulle höra det Vita Brödraskapets - Hierarkin för jordens alla Brödraskap - visdomsord ute i det öppna. Tiden för handling är kommen! Det är tid för oss att tala och tala skall vi, för vi är nu nogsamt i färd med att bereda väg för Hans Fotspår som skall bli hörda över hela världen. Guds rike är inte stundande. Det är redan här. Och Han kommer snart att visa sin gestalt för människan. Under alla långa decennier har vi med otålighet sett fram mot denna timma. Så är detta då inte tiden för stor glädje även om jorden skulle drabbas av en naturomvälvning. För genom denna utrensning kommer människan att återfå sitt Gudskap. Se mot bergens höjder för att finna lösningen till Planeten Jorden som närmar sig den nya Morgonen i Vattumannens tidsålder. Ängslas inte inför omvälvningar utan välkomna det istället som en katalysator för Upplysning och Skönhet. Allt skall förnyas" som det står skrivet. Bara Sanningen skall bestå!

För nu och all framtid skall alla fristater, helgedomar, kloster, mysterieskolor, läroanstalter och Shan-Gri-Las som råder under det Stora Vita Brödraskapet verka i nära samarbete och öppna sina dörrar till dem som nått tillräckligt långt på Ljusets Väg. Dessa undangömda och hemliga platser skall bli visas fram men endast till de Livets lärjungar som står i Hans Ljus. Mysterieskolorna har i sanning varit ett mysterium för yttervärlden; de har verkat i hemlighet och tysthet så att den vidskepliga och okunniga mänskligheten inte funnit anledning att vända sig mot dem och rasera den. De har bevarat den gamla och heliga kunskapen så att de Efterlevande skall få överta den Andliga Arvet i den Nya Gryningens tid. Nu har reveljen ljudit; vi hör på avstånd den Sjunde Trumpetens svaga toner. Uppkallet har gått ut från den himmelska änglaskaran och vi skall nu tillkännage oss."

Mästarna och våra utomjordiska bröder och systrar kommer att komma till vår hjälp efter naturomvälvningarna, men de kommer inte att förhindra dem. I perioden efter kommer de att landa i stora tal på jorden och planen är att de skall kontakta alla heliga läroanstalter och mysterieskolor som lyder under den Stora Vita Brödraskapet där de Efterlevande kommer att finnas samlade. På grund av de stora omvälvningar som kommer att ske i Fjärran Östern kommer många av Livets Studenter där att känna sig kallade till Sydamerika där Den Nya Världens Upplysnings Fokus (Center) är beläget i Andernas Berg. Därför utgår kallet oupphörligen att De skall komma ut nu som är utvalda ur den stora Massan (de som hör det inre kallet). De Inre Skolorna måste, genom sina många kanaler, gå ut så att Kallet når Fåren i Flocken.

De Sju Strålarnas Brödraskap står i nära samarbete med Mount Shastas Brödraskap i Californien, med Brödraskapet ‘the Royal Teton’ i västra USA, med Brödraskapet av den Gyllene Klädnaden i Indien och med många andra Brödraskap och Ordnar. Givetvis råder totalt samarbete mellan alla medlemmar inom Hierarkin och den Stora Vita Brödraskapet.

Kunskap som tidigare var reserverat uteslutande för ‘initierade’ kommer nu att bli given direkt till individer utanför de ‘Inre Skolorna’, och män, kvinnor och barn av alla raser kommer att möta upp vid dessa läroanstalter och kommer att forma en talrik Andlig och Filosofisk kongress. Profetians ‘Nya Land’ kommer att vakna ur sin pralaya (dvala) och sluta sig till Jordens och Stjärnornas Hieraki för att rådgiva de Efterlevande på Jorden under den kommande tiden.

Den Forna Ametist Ordern

Jorden kommer nu in i vibrationsfältet av den Sjunde Stora Strålen. Det är den violetta eller lila (ametist)Strålen som givit sitt namn till Ametist Ordern. När vår jord badar i den violetta energins frekvens, kan bara Sanningen existera; all falskhet kommer att försvinna av sig själv. Det som har förblindat människan att se verkligheten kommer att förbrännas i den Rena Violetta Flamman på samma sätt som dimman fördumstar med gryningen.

Ordet ametist kommer från det Grekiska amethystos, som betyder kur eller (läke)medel mot berusning - och är inte detta sanningen! Den violetta eller Ametiststrålen kommer att med sin renande effekt fungera som ett botemedel mot Jordens berusning, bota hennes krämpor. Detta betyder inte att Ametist Ordern kommer att rädda jorden från sig själv, utan snarare att Ordern som arbetar i den Sjunde Strålens vibration kommer att få stor betydelse under den kommande tiden för alla Studenter som söker Sanningen. Alla Mysterieskolor världen över är förbundna med olika urgamla Ordnar. Några av de allra äldsta på jorden är The Order of Melchizedek, The order of Essenes, the Order of the Emerald Cross, the Amethystine Order och The Fraternitas Rosae Crucis eller Order (Fraternity) of the Rosy Cross (Rosenkorsarnas Order) och The Order of the Red Hand. Mera nyligen har tillkommit The Order of Mount Carmel och The Order of the Holy Grail.

Alla medlemmar i de Sju Strålarnas Brödraskap tillhör Ametist Ordern som är urgammal och som nu tar en oerhört viktig roll eftersom dess vibrationer nu kommer in i världen som den Sjunde Strålen av Liv. Ärkeängeln Michael av Solen, den transenderade varelse som är Beskyddets Ärkeängel är också beskyddare över medlemmarna i denna Order och de Sju Strålarnas Brödraskap och alla dess heliga skolor och läroanstalter. Människans ‘individualitet’ råder under Livets Sju Strålar och hon är alltid ledd av de starka krafter som härskar inom dessa Strålar. Vi föds alla till fysiskt medvetande på en av dessa Sju Strålar och hela vår livserfarenhet är genomsyrad av den Stråle vi föddes på. I den Heliga Skriften kallas de Sju Strålarna också för ‘de Sju Andarna inför Tronen’ eller Elohims.

Den första Strålen lär vägen till Ledarskap, den Andra lär vägen till Utbildning, den Tredje lär vägen till Filosofi, den Fjärde lär vägen till Konst, den Femte är Vetenskapens väg, den Sjätte är Hängivenhetens väg och den Sjunde Strålen lär vägen till Ceremoni och Invigd Kunskap i den Heliga Vita Magin.

Strålarnas esoteriska färger är: (1) röd, (2) ljusblå, (3) grön, (4) gul,

indigoblå, (6) rosa och (7) violett.
Det är viktigt att notera att brödraskapet inte heter den Sjunde Strålens Brödraskap utan de Sju Strålarnas brödraskap. Man kan kanske undra varför brödraskapet, om det samarbetar med Ametist Ordern som är den Sjunde Strålens Order, har givits ett namn som innefattar alla Livets Sju Strålar. Det är en bra fråga men glöm inte vad vi redan sagt, nämligen att var Lärjunge i Livets Skola på Klostret måste väva en gobelin som symboliserar Brödraskapets Andliga Liv. Och var Lärjunge måste utföra den uppgiften genom att väva sin personliga Stråle, som vore den en ensam tråd, genom helheten av vävnaden. Resultatet blir en vävnad bestående av Lärjungarnas kombinerade Strålar; Brödraskapets andliga gobelin utstrålar vibrationer av värme och harmoni eftersom alla av Livets Sju Stora Strålar är sammanvävda i total balans med varje annan Stråle.

Denna Vävnad är inte endast symbolisk utan har sin fysiska motsvarighet. Under vissa av Brödraskapets ceremonier runt den Gyllene Solskivan eller i Upplysningens Tempel hänger en gobelin på väggen över Altaret av ‘the Pure Maxin Light’ eller Upplysningens Flamma. Gobelinens scener ändrar sig och återspeglar kloster-medlemmarnas tankar, handlingar och gärningar. Om allt inte är i fysisk, mental och andlig harmoni inom Brödraskapet, ser man detta genast i vävnadens scener där även några scener porträtterar obalansen symboliskt.

Det heter just Brödraskapet av de Sju Strålarna eftersom essensen av alla sju strålar är vävda samman för att bringa Upplysning till mänskligheten genom Upplysningens Flamma. Förvisso arbetar alla Inre Läroanstalter under de Sju Strålarna men var och en under en specifik stråle och inte som De Sju Strålarnas Brödraskap som spinner samman strålarna till en kraft. På så sätt är Brödraskapet eller Visdomens Fokus vid Titicacasjön unikt. Vi har tidigare påpekat att De Sju Strålarnas Brödraskap också är känt under namnet Upplysningens Brödraskap. Detta av flera anledningar, den viktigaste är att Titicacasjön är geografiskt fokus för Upplysningens Flamma. Lord Muru belyste detta när han den 20 juni 1957 sa följande:

"Under många, många tidevarv har vi bevarat och upprätthållit detta fokus på Upplysningens Flamma som både vi och ni Hedrar i kväll. Det är uppmuntrande att se att några få av vår ras mest förkovrade har funnit stigen in i hjärtat av Anderna där Flamman brinner. I framtiden, när andliga pionjärer har banat väg genom de emotionella, mentala och eteriska hinder som kantar stigen till vår Mysterieskola, kommer fler och fler människor att bli fysiskt medvetna om den andliga utstrålning som pulserar i den stora bergskedjan i Anderna, och ni kommer att se att många av dem som länge har hyst en önskan om att resa till Himalaya, kommer att vända sin prilgrimmsresa mot väst istället.

Ametist Ordern är Esseernas Upplysnings Order genom det att alla dess medlemmar följer Esseernas Livsväg.

Den uppstigne Mästaren Saint Germain (Ragoczy), i sin roll som Chohan (Mästare) av den Sjunde Strålen, är Lärarmästare eller Andlig Ledare av Ametist Ordern.

Klosterkyrkan: Lord Murus främsta yttre tillflyktsplats.

Den 13 november 1955 talade Maha Chohan om Titicacasjön och även om Shamballa, Luxor, Darjeeling och Saint Johns städer som det Stora Vita Brödraskapets heliga tillflyktsorter och Tempel. Det finns naturligtvis fler runt om i världen.

Den 12 april, 1957 rapporterade Sanat Kumara att alla heliga tillflyktsorter och mysterieskolor som råder under det Stora Vita Brödraskapet har lyfts till en högre andlig vibrationsfrekvens på beslut av Den Himmelska Hierarkins Högsta Presidium. Dit hör klostret vid Titicacasjön som tillhör de Sju Strålarnas Brödraskap. Efter många århundraden av hängiven tjänstgöring för att andligen lyfta mänskligheten, fick Aramu-Murus kloster uppleva sin andliga examensdag. Koot Hoomi Lal Singh (Master Kuthumi) utsågs som talesman för alla berörda. Meningen med beslutet, som tagits av De Tjugofyra Äldres Råd i vårt Solsystem, att på detta sätt lyfta alla mysterieskolor, kloster, tempel och heliga tillflyktsorter (som vi för enkelhetens skull med ett ord kallar Retreats framöver) var att få till stånd ett expansivt arbete mellan Hierarkin och jordens Andliga Förnyelsecenter (Retreats) i sina roller som andliga mellanhänder mellan den tredimensionella människan och de Högre Läromästarna. Detta är den slutgiltiga förberedelsen inför Honom som kommer.

Under en Generalförsamling i 1956 av Det Stora Vita Brödraskapet med banér från alla Andliga Upplysningscenter på de Inre Planen som dekorerade salen, beslutades att alla dessa Inre Center skulle upprätta Yttre, fysiska Center på jorden som ett nytt tecken på den service de önskade bibringa mänskligheten. Hängivna individer, pilgrimer, som sökte sig till dessa Yttre Retreats, skulle inte få känna sig kallade uteslutande för att därigenom få möjlighet att rädda sin fysiska kropp. Istället skulle de samlas för att tillsammans utföra ett Gudomligt Uppdrag,

oberoende av säkerheten för dem själva, för Kraften av den Helige Anden beskyddar de sina i fara. Tidigare bestod de Yttre Centren av grupper av individer som förmedlade Hierarkins och de Uppstigna Mästarnas ord via möten, föreläsningar och skrifter etc. Nu var det önskvärt att Retreats skulle upprättas som inte var lika hemlighetsfulla som De Inre Planens Retreats men som samtidigt inte var lika upptagna av världsliga materiella värden som existerande Yttre Center. Lösningen blev att varje Inre Retreat under Det Stora Vita Brödraskapet fick i uppgift att skapa var sitt Yttre Retreat som skulle ligga geografiskt nära Moderretreatet. I dessa Yttre Retreats skulle Livets Studenter leva som munkar, mycket på samma sätt som alltid gjorts i Retreaten på de Inre Planen. På så vis fick studenterna leva ett enkelt liv i avskildhet men ändå inte helt avskärmade från den yttre, materiella världen eftersom de periodvis skulle skicka ut rapporter och göra resor till andra länder. Samtidigt var de närmare de Inre Retreaten och Läromästarna än någonsin tidigare. Detta beslut blev taget i avvaktan på de förestående naturomvälvningarna och för att förbereda en framtida landning av Mästarna från rymden. Redan för många år sedan fick människan kännedom till Mästarna och Mysterieskolorna genom vissa metafysiska grupper och sällskap som skapats. Med tiden blev en närmare förbindelse med dessa nödvändig allt efter som Sanningarna började genomtränga det kollektiva medvetandet i alla länder på jorden. Lärjungar på Sanningens väg närmade sig från alla håll de olika Inre

Retreaten beroende på till vilken Stråle, vilken Mästare de var förbundna.

Nu, då man skulle upprätta Yttre Retreats i nära anslutning till respektive Inre Retreats började en ny utveckling ta form. Lärjungar som uppnått en hög insikt i Andlig kunskap (genom studier och initieringar) inom de Yttre Retreatens väggar skulle nu göra en slutgiltig resa till Retreaten på de Inre Planen. Detta är bevis för att Jordens utveckling kulminerar snabbt.

När våra utomjordiska bröder landar kommer de att mötas av de Efterlämnade som finns kvar och som kommer att vara församlade vid Det Stora Vita Brödraskapets olika Inre Retreats spridda runt jorden.

1956 blev ett viktigt år i jordens andliga utveckling för då togs de tre följande besluten av Hierarkin:

Urgamla hemligheter och Sanningar skulle för första gången göras tillgänglig för den oinvigda mänskligheten
Tillstånd gavs för att Yttre Retreats skulle upprättas i nära anslutning till Inre Retreats och (…the call sent out to ‘ come out from among them’…..) *
I 1957 togs beslutet att alla Inre Retreats skulle lyftas upp till en ny vibrationsfrekvens för att stå i närmare förbund med Hierarkin.
1957 förkunnade Aramu-Muru (God Muru) för de av klostrets lärjungar som var medlemmar av De Sju Strålarnas Brödraskap att ett Yttre Retreat skulle byggas i en undanskymd dalgång i Anderna i Peru, norr om Klostret, vid Titicacasjön och för vilket Klostret skulle ha ansvar.

Det betydde att Brödraskapet i framtiden kunde verka på tre fronter:

De Sju Strålarnas Kloster vid Titicacasjön (Inre Retreat)
Klosterkyrkan, den Dolda Dalgången, Peru (huvudsakliga Yttre Retreat också känt som Mittersta Helgedomen)
Priories. (Filialer bestående av olika grupper …..not brought out from among them… därför att de behövdes i den yttre världen som agenter för att sprida det Stora Vita Brödraskapets ord. De fungerade som sekundära Yttre Retreats).
Som vi redan vet, på grund av karmiska omständigheter blev ett antal medlemmar av Cykloprasen kvar på jorden efter det att resten hade nått Friheten genom att uppgå i Theta Tillståndet. Dessa hade blivit utsedda till rådgivare ….for the hu-mans to come…

Från och med den 12 april 1957, efter att Sanat Kumara hade rapporterat att alla Inre Retreats hade lyfts till en högre vibrationsnivå, befriades de sista medlemmarna av Cykloprasen, som nu slutligen kunde återförenas med sin egen ras, de Eldres Ras eller Els. Det betydde att Aramu-Muru

kunde lämna sin tjänstgöring som Andlig Ledare for Klostret. Efter det fanns idet inga fler Cykloper på jorden i fysisk form. Slutligen hade de förtjänat sin frihet och lärt sig hemligheten bakom det Nittiogradiga Dimensions Skiftet och förflyttat sig in i ett Universum av Tidslöshet.

När Lord Muro återvände efter den stora generalförsamlingen i 1956, satte han omedelbart igång förberedelserna för upprättandet av ett Yttre Retreat, Klosterkyrkan, den Mittersta Helgedomen. Brödraskapets medlemmar blev kallade. De som befann sig ute i den materiella världen sålde sina ägodelar, lämnade sina yrkesarbeten och vänner och påbörjade resan mot Lima den 2 december 1956. Därifrån sökte man genom stad, land och berg efter den Undangömda Dalen som skulle bli Klosterkyrkans framtida hemvist.

Trots rådgivarnas god hjälp och anvisningar kände sig några av de sökande oförenliga med Kallet och Uppgiften och återvände efter en tid till USA. De övriga fortsatte sökandet och fann så småningom dalen och började arbetet som påbjudits av det Stora Vita Brödraskapet 1956.

Pilgrimerna hade blivit givna följande tecken för att kunna känna igen platsen där Klosterkyrkan skulle upprättas:

Den avsedda platsen skulle vara ett magnifikt naturområde: det skulle vara en plats av stor frid och stillsamhet där blod aldrig gjutits; ett ställe som erbjöd stora mängder av klart, rent vatten; det skulle ligga intill ett strömmande vattendrag eller flod där jorden var bördig så att man kunde odla frukt och grönsaker utan att behöva gödsla med kemikalier; ett land med lyckliga och tillfredsställda människor som levde i den yttre världen men inte var av den.

I februari 1957 befann sig två klosterbröder från USA i en liten by högt uppe i Anderna dit de blivit skickade av Lord Muru. Rådgivarna hade uttalat att de skulle bli kontaktade av en man som skulle leda dem till ‘den dolda dalgången’ de letade efter. Efter några dagars väntan mötte de mannen och tillsammans vandrade de många mil öster over Anderna, över höga, snöbetäckta bergspass, med isande, bittra vindar och ofruktbar mark. Vägen till Dalen går på svindlande små bergsstigar där jordskred är vanliga. Inte olikt den Andliga Upplysningens Väg; kantad med sten av vassaste stål där faror lurar vid varje krök. Det finns bara en väg att nå dalen och det är på denna trånga stig. Efter många och långa timmars resa anlände Bröderna till en liten by som var byggt över ett fantastiskt klippstup. Högt ovanför tornade Andernas magnifika, snöklädda toppar. Det blev en lång väntan i den kalla lilla byn medan åsnorna packades och gjordes färdiga för den långa ritten ner mot dalgången som låg flera tusen meter under den arma lilla byn inbäddad i molnen. Sällskapet var ordentligt påpälsade i de inhemska indianernas ylle ponchos (quechuas) och yllemössor när de påbörjade den långa nedstigningen i det stadigt strilande, iskalla regnet. Allt efter som började klimatet och landskapet förändras och det var som se vintern förvandlas till vår. Regnet upphörde …… det blev varmare och snart åkte de tunga yllekläderna av och man fortsatte i skjortärmarna. Snön och isen som kantat deras väg bara ett kort stycke tillbaka försvann helt och Bröderna började uppleva att de levde historien om Den Förlorade Horisonten

(The Lost Horizon)……..???

Det som bredde ut sig framför dem var verkligen ett jordiskt Shan-gri-la, en dalgång långt bortom det kaotiska livet på vår planet. Samtidigt hade platsen en fridfull atmosfär där mycket arbete kunde utföras, där inget blod någonsin utgjutits och där den lokala befolknigen, Quechua Indianderna, vars förfäder härstammade från det stora Inka Sol Imperiet,

levde ett enkelt liv i ett semi-tropiskt klimat

På alla sluttningar utefter dalen forsar hundratals vattenfall ner för klippväggarna och förser dalen med rent och friskt vatten från Andernas glaciärer. Genom hela dalgången flyter en brusande flod som när man beskådar den på avstånd ser ut som en skimmrande silvertråd som kringlar sig fram.

Bröderna förstod att i detta klimatet och i denna jord kunde man odla snart sagt allt. Spannmål, frukter och grönsaker som kräver ett tempererat klimat växer sida vid sida av sådana som trivs bäst i ett tropiskt klimat. Jorden här bjuder ett avkast i överflöd och säsongen för sådd varar året igenom. Konstgödsling behövs inte och allt är organsikt och naturligt odlat.

De båda Klostermunkarna förstod omedelbart att detta var den utsedda platsen för att bygga Lord Murus primära Yttre Retreat, Klosterkyrkan.

Bröderna hade svårt att återvända och lämna dalen bakom sig för dess fridfulla atmosfär är oerhört kraftfull och oförglömlig. Se bilden av den slingrande och trånga stigen som nötts endast av fötter och åsnans och lamans hovar, alltid lika vackert dekorerade med ägarnas färgsprakande ylletofs-märkningar i öronen, de tysta, vänliga Quechua Indianerna som tålmodigt väntar återkomsten av sina Inka förfäder som kommer att leda dem in i ett nytt Sol Imperie i Jordens Gyllene Gryning. Detta bortglömda folk, som lever isolerat i dalen vet ändå vad som försiggår i den yttre världen, väntar med tillförsikt på återkomsten av Virachoa, Den Stora Vita Brodern.

Upplysningen Lärjungar bor nu i dalen där Klosterkyrkan har blivit byggd tillsammans med Biblioteket (the Scriptorium) och Livets Tempel. Lärjungarna lever ett enkelt liv som munkar såsom påbjudits av Det Stora Vita Brödraskapet. Den Mittersta Helgedomen som Retreatet kallas står under De Sju Strålarnas Klosters ledarskap. Alla medlemmar tillhör Ametist Ordern, Esseernas Upplysnings Order som står under den Sjunde Strålen eller den Violetta Strålen. Namnet på Klosterkyrkan på Inka indianernas urgammalt Quechua språk är Intihuaci, som betyder Solens Hus.

Det dagliga livet i Klosterkyrkan följer vissa regler och förordningar så att samtliga Livets Studenter skall få uppleva det Andliga Uppvaknandet och åtnjuta dess erfarenheter. Brödraskapet menar i och för sig inte att det är nödvändigt att följa någon särskild livsväg för att uppnå frälsning eller att en bestämd rutin skulle vara lämpligt för alla människor. Rutinerna som följs vid Klosterkyrkan har blivit utarbetade för att ge avancerade Lärjungar Andlig Insikt på vägen mot Kosmisk Förståelse. Nedan följer några av de krav som ställs på den nye Studenten som anländer till Lord Murus Yttre Retreat, Brödraskapets Klosterkyrka:

Novisen som söker tillträde till Klosterkyrkan måste fram för allt vara en sökare av och tjänare till Sanningen och som i samma anda lever ett rent och okonstlat liv. Han måste ha tillgodo gjort sig en teoretisk förståelse av Den Andliga Vägen. Klostret har inga restriktioner vad gäller ålder, kön. civilstånd, ras, färg eller religions tillhörighet och inte heller är man intresserad av Novisens bakgrund och historia. Det enda av fundamental betydelse vid inträdet är Studentens önskemål att finna Sanningen över allt annat. Det finns ingen högre religion än Sanningen.

Novisen måste ha grundläggande kunskap om och acceptera den Kosmiska Kristus och tro att Gud tog fysisk form i Kristus gestalt för att

stödja och hjälpa människorna och att Kristus snart kommer att återvända till Jorden i fysisk form.

Förenkla det enkla. Livet vid Klosterkyrkan kan definieras med David Thoreaus bevingade ord. ‘Enkelhet’ är av största vikt i det dagliga livet. Även om Studenterna inte är rangordnade empiriskt, så har man ändå gjort en viss indelning av dem för att på ett lämpligt sätt kunna fördela arbetsuppgifterna.

Det är i grunden Esseernas Livsväg man följer. Man har fastställda perioder för fasta, meditation och begrundande. Studenterna har alla avlagt ett fattighets löfte. Man intar dagligen den Heliga Måltiden (eller Esseernas Middag) gemensamt. Novisen blir döpt genom att bli helt nedsänkt i vatten innan han blir invigd till broder och vidare får han mottaga den Heliga Smörjelsen innan han blir invigd till munk av Ordern. Studenterna börjar sin dag i gryningen och återvänder till sin boning i solnedgången efter en gemensam meditation i Livets Tempel.

Man får varken bruka droger (tobak, läkemedel etc.) eller stimulerande medel (kaffe, te eller chocklad) vid Klostret. Vissa välgörande växtteer används dock. Mediciner, livsmedel och drycker saknar alla former för berusningsmedel. Man äter varken kött eller animaliska produkter. Alla Studenter är strikta vegetarianer och maten består till huvuddel av rå eller levande föda, dvs okokt. Ren honung används som sötningsmedel. Man äter alltså uteslutande naturliga födoämnen, biodynamiskt odlade och totalt giftfria. De flesta Studenter väljer att livnära sig på en diet av bara frukt och nötter. Vår fysiska kropp är Guds Tempel. Du skall inte döda och lev och låt andra leva är principer man efterlever vid Klostret.

Studenten är inte påtvingad att använda munkkåpa även om det är brukligt i Klosterkyrkan. En simpel vit eller oblekt klädesdräkt används av Studenten. Byxor, shorts eller jeans använder man inte vid Klostret. Men naturligtvis kan Studenten vara iklädd det om han är på uppdrag i yttervärlden där den klädseln är bruklig.

Man använder varken smycken eller kosmetika och inte heller förlovnings eller äktenskapsringar. Däremot använder man armbandsur, bältornament och glasögon etc. Studenter av båda könen bär håret långt och män kan ha skägg om de så föredrar. Man rekommenderas inte att medta husdjur till Retreaten. Däremot är barn av alla åldrar varmt välkomna. För dem finns speciella program som innefattar studier, meditationer och rekreation. Studenterna är menade att sörja för sina egna kostnader. Men att leva i Peru är relativt billigt och ännu billigare är det i Dalen.

De som lider av allvarliga fysiska eller mentala handikapp rekommenderas inte att komma till Retreatet. Resans strapatser och den höga luften medverkar till att göra resan omöjlig för vissa individer. Istället kan dessa tjäna Kristus Ljuset där de befinner sig och bereda väg för Mästarens Lamm i den Nya Gryningen. Familjesamhörighet är bevarad vid Klostret på så sätt att familjer bor tillsammans men i avskildhet. Oberoende av om man är ensam eller i familj, så blir alla Studenter del av Brödraskapets gemenskap. Ensamma män eller kvinnor är välkomna att dela boning med någon annan av samma kön.

En Students existens vid Lord Murus Retreat är genomsyrad av invigning i fysik, mental och andlig Upplysning. Invigningen består av hängivenhet, renande, disciplin, undervisning och tjänstgöring. Ingen når uppstigningen endast på grund av sin samhörighet med brödraskapet eller för att de levt som munkar vid Klosterkyrkan. Däremot får den individuella Lärjungen ofantliga gåvor p.g.a. de Universella Lagar han lärt sig bemästra.

Klostrets (det inre Retreatet) symbol eller sigill består av en rosa ros. Rosa är den färg som representerar Upplysningens Flamma. Rosa rosor förknippas alltid med Aramu-Murus budbärare. Denna vackra Ros är lagd på en rund guldskiva. Guld representerar den andra färgen i Upplysningens Flamma och guldskivan representerar också den Gyllene Solskivan från Mu.

Klosterkyrkans (det yttre Retreatet) sigill är den Gyllene Solskivan från Mu från vilken 12 strålar går ut; vilka symboliserar de 12 Inre Planeterna och de 12 Yttre Planeterna i vårt solsystem. Samtidigt symboliserar strålarna de 12 Mästarna. På den Gyllene Solskivan ligger det Egyptiska korset, ankh eller crux ansata som representerar det Eviga Livet. Man har valt denna symbol för att visa att det Yttre Retreatet är aktivt engagerat i att påvisa det eviga i alla ting. Över Ankhen är de Allseende Ögat av Honom som är det vägledande ljuset för alla Retreats.

Klosterkyrkans banér består av ett purpurfärgat fält som representerar Ametist Ordern, med den Gyllene Solskivan i mitten. Ur Solskivan strålar 7 strålar, som var och en avslutas i en eldsflamma. Guldskivan representerar naturligtvis den Gyllene Solskivan från Mu som nu finns i Klostrets underjordiska Tempel, men gör också en anspelning på Intihuaci, Solhuset som är Quechuanamnet på Klosterkyrkan. De sju strålarna står givetvis för de Sju Strålarnas Brödraskap men också för de Sju Rotraserna (och de Sju Underraserna till varje Rot Ras). Eldsflammorna representerar Upplysningens Flamma i Upplysningens Tempel. I detta Tempel, som är beläget i en grottliknande kammare under Klostret, finns också Den Gyllene Solskivan från Mu. Varje Hierarki, varje Uppstigen varelse och varje Inre och Yttre Retreat har sin egen symbol och sitt eget banér.

Livets Lärjungar av alla raser och trosbekännelser kommer att samlas i alla Yttre Retreats under det Stora Vita Brödraskapet där de kommer att bilda en stor andlig och filosofisk församling. Vid Klosterkyrkan har man inlett forskningsarbete inom radionik??? (ljudvågsteknik) som innefattar en ny metod för att med exakthet datera tidsåldrar och forntida objekt; man arbetar med näringslära och organisk odling. Man forskar inom metafysik, språkkunskap, antropologi, arkeologi och historia. Vidare gör man undersökningar angående UFOn och kontakten med besökare från rymden som tillhör den konfederation som aktivt hjälper Det Stora Vita Brödraskapet i denna tid. Man forskar i solljusenergi, i bättre metoder för meditation och kontemplation, i botanik för att finna nya mirakel plantor och örter. Framstående ledare och organisationer världen över som verkar för den nya Tidsåldern har blivit inbjudna att samarbeta och ta del av Klostrets projekt och intensiva arbete.

Om Du känner Kallet, om Du är redo att lämna allt för att komma till den gömda Dalen - den förtrollade Dalen som den är, känd av landets urtidsbefolkning som Blommornas Dal där det legendariska småfolket en gång levde - så kom! Packa inget utöver Din Själ!

Den Röda Handens Order.

Klostrets arkiv och bibliotek administreras av abboten, Broder Philip. Denna sal innehåller skrifter, protokoll, pergament, kodex från världens största och äldsta civilisationer såsom Romariket, Grekland, Egypten, Babylonien, Kreta, Kina, Tibet, Troya, Atlantis, Mu och Adoma och även tidigare civilisationer. All kunskap och information om mänsklighetens verkliga ursprung och planetens sanna historia som nu ligger gömd i de hemliga biblioteken i Det Stora Vita Brödraskapets alla Inre Retreats, kommer en dag snart att ges till människan. Hon kommer att bli mycket förvånad när hon blir upplyst om jordens historia som den verkligen skedde. Tills nu har de mörka krafterna skrivit vår historia och på det sättet de önskade att människan skulle uppfatta den, oftast i avsikt att vilseleda henne.

Sen tidernas begynnelse har den urgamla Röda Handens Order arbetat med att bevara och upprätthålla den Heliga Visdomen och den Andliga Kunskapen. Medlemmarna av denna Order är väktare för jordens enorma skattkammare av klenoder och dyrbarheter långt mer värdefulla än guld och ädla stenar. Det är dem som beskyddar denna människans arvslott som nu ligger begravd i Syd Amerika.

Denna enorma kontinent var i forntiden koloniserat av Atlantis på sin östkust och av Lemurien på sin västkust. Men dessa två stora civilisationer gick under bara för några tusen år sedan i samband med att Moderlandet förintades. Man undrar då vad som funnits tidigare på den stora Sydamerikanska kontinenten. Den 27 maj, 1957 förmedlades från Klosterkyrkan en urgammal kunskap som tidigare endast de mest högstående Läromästarna haft kunskap till. Man bedömde att det var lämpligt att kunskapen förmedlades just från Sydamerika där händelserna en gång utspelade sig.

Det Stora Vita Brödraskapet hade beslutat att kunskapen skulle förmedlas i överensstämmelse med de tre beslut som tagits i 1956. Den överraskande hemligheten var att Sydamerika, som en tredje världscivilisation, hade existerat sida vid sida av Lemurien och Atlantis. Inte som en koloni till dessa, men som en självständig kultur, ett imperie långt högre utvecklat än sina välkända och berömda granncivilisationer. Dess arkitektur var magnifik, dess vetenskap överträffade allt och dess människor sades vara de vackraste på jorden. Som ett tecken på sin högtstående kultur agerade civilisationen som rådgivare till kungar, präster och lärare i de båda bättre kända grannländerna Lemurien och Atlantis.

Där finns en annan viktig skillnad också. Under det att både Atlantis och Lemurien sjönk under Oceanens vågor och gick förlorade, förblev denna sydamerikanska civilisation alltid ovan vatten, gömd i ogenomtränglig regnskog, väntande på att återupptäckas en dag då människan ej längre hungrar efter bara guld och (imperiets) materiella rikedomar utan söker den högre kunskapen som ger upphov till ett rikare och längre liv, kunskap som i princip lägger Universum vid människans fötter.

Men kan man då inte säga att också detta är en förlorad kontinent?

Med tanke på hur få som sökt dess gåta kunde landet lika så gott varit sänkt under havet. Och de som gjorde, försvann antingen i djungelns Gröna Helvete eller gick bort sig i Tidens glömska. Men nu då tiden är fullbordad har Hierarkin påbjudit att den Allra Högstes Hemliga Platser skall öppnas och delge sin gömda kunskap till Arvtagarna, de kvarblivna som tar jorden i arv dagarna efter de stora naturomvälvningarna. Det blir dessa Arvtagares uppgift att bruka den urgamla visdomen för att bygga den Nya Världen och återigen föra Jorden in i det Interplanetariska Brödraskapet i vårt solsystem. Mänskligheten kommer då i sanning att påbörja sin oändliga resa genom Tiden och Stjärnorna.

Dokumenten som berättar om Mus historia och fall, om Atlantis öde, om det Upplysta Amazon Imperiets hemligheter - känt i legenderna som Paititi - och historien om Cykloperna som kom till Jorden för en miljon år sedan, och innevånarna bland stjärnorna i rymden, finns bevarade i särskilda kammare i de stora gömda städerna djupt i de outforskade delarna av Sydamerikas inre.

Sanningen är att våra bröder från rymden kommer att lära oss mycket i den Nya Tidsåldern men samtidigt påpekar de vikten av att vi själva lär oss återkalla eller minnas kunskapen om Jordens Gyllene Tidsålder (Saturnus Tidsåldern) då människan talade med både Gudar och Änglar. Detta är vår verkliga arvslott, given till Jordens alla Sanningssökare. Det är den Gudomliga Gåvan från vår Evige Fader och hans Söner är nu mogna att få ta emot sin arvsdel. Följaktligen behöver vi inte förlita oss enbart till utomjordisk intelligens eftersom vi har vår egen gudomliga kunskap som skall leda oss dit var vi kommer att stå sida vid sida av våra himmelska systrar och bröder.

Människan kan söka ledning från himlen i dessa tider, men för att finna den vetenskapliga kunskapen skall hon bli ledd till Moder Jords hemliga skrömslen där Jorden själv i tusentals år har bevarat och beskyddat den Kunskap som inom kort kommer att födas fram i den Yttre Världens sköte. Jordens födslovåndor har redan börjat.

Röda Handens Order är lika gammal som människan själv på jorden. Överallt på jorden finner arkeologer en avbildad mänsklig hand målad röd. Man finner den i överflöd i Europeiska och nord amerikanska grottmålningar och man finner den i Mayatemplen på Yucatanhalvön i Mexico. Handen är i sig en mystisk symbol av urgammalt dato och mysterierna den representerar utgör fortfarande idag del i de hemliga logernas ceremonier. Vetenskapsmän har undrat varför den röda handen är så rikt representerad jordens folk. Och på grund av sin okunnighet och därför att de inte hittar en bättre förklaring säger de att urtidens folk var fånar och kladdare.

Men för Er, Livets Studenter, hade och har den röda handen en långt annan betydelse. Den symboliserar det som bevarar allt som var och är av godo och sanning. Motsatsen, den Svarta Handen, symboliserar förintelsen av den Heliga Kunskapen som ackumulerats över decennier.

Det var t.ex. kraften av den Svarta Handen som förstörde biblioteket i Alexandria medan det var krafterna av den Röda Handen som förhindrade dess totala förintelse och som räddade de viktigaste dokumenten och skrifterna och såg till att dessa blev undangömda så att endast dokument av mindre betydelse gick upp i flammorna som tändes av Caesar.

Medlemmar av Röda Handens Order finns in många av de Inre Retreaten och Mysterieskolorna på Jorden och de är utsedda att bevaka Den Allra Högstes Hemliga Platser. Ordern har nu ansvaret för Klosterkyrkans bibliotek och arkiv. Man arbetar på många projekt, bl.a. med efterforskningar i de återupptäckta förlorade skrifterna av Inkafolkets förfäder och Paititi imperiet, med en total utforskning och kartläggning av den Peruanska Muren (som påminner mycket om den Kinesiska Muren och som inte upptäcktes förrän 1931 från ett luftfotografi. Muren är mycket äldre än Inkafolket och deras förfäder, Chimusfolket. Historien om hur den kom till och varför den byggdes är fabelaktig. Ett annat projekt man arbetar med är att återupptäcka hur solljus energi utnyttjades av Inkas förfäder och som sedan kopierades av Inkafolket. Ett annat projekt har som mål att finna Paititi Imperiets glömda Huvudsäte. Mycket har redan gjorts för att nå dessa mål. Andra projekt arbetar med det underjordiska tunnelsystem som byggdes av Chimusfolket. Klosterkyrkan har fått hjälp från många sydamerikanska universitet, muséer och samarbetsvilliga vetenskapsmän. Denna hjälp är ovärderlig för att kunskapen från dessa upptäckter på allra bästa sätt skall kunna bibringas den Yttre Världen. Så detta är Ordern av Den Röda Handens verkliga livsuppgift, sökandet efter Sanningen om människan och varför hon befinner sig på den Röda Planeten Jorden, vad hon måste lära medan hon är här och varthän hon är på väg i Den Nya Tidsåldern. Även om det kan det förefalla underligt vid en första anblick, så har UFOn som tillhör besökare från rymden och Sydamerikas förlorade städer ett samband, och båda spelar en viktig roll i det arbete som utförs av Den Röda Handens Order.

Förlorade världar och de Kosmiska Mästarnas återkomst.

Vi har redan talat om människans arv som något långt förmer än vad hon i sin vildaste fantasi kan föreställa sig kan och som ligger begravt djupt i Sydamerikas djungel. I de urgamla arkiven skall man finna vetenskaplig kunskap som skall brukas i den nya tiden, hemligheter från en svunnen tid som kommer att lägga grunden till en magnifik utveckling i den nyare världen. Städerna i det fabelaktiga Amazon Imperiet, riket som bestod tidigare än andra världscivilisationer, tillhör, tillika med Mu och Atlantis, de Förlorade Världarna, med den skillnaden att de senare sjönk i Oceanens vågor medan Amazon Imperiet begravdes under miltals av det gröna helvetet som är Sydamerikas djungel. Dessa städer har aldrig befunnit sig under vatten med det resultatet att alla skrifter och dokument är välbevarade i de enorma biblioteken i bortglömda Paititi. Oräkneliga skatter fördes av överstepräster och vetenskapsmän till Paititi när man förstod att Lemurien och Atlantis öde var dömt. Vilket arv man skall finna där, där man idag endast hör chimpansens tjattrande och fågelns kvittrande - den kombinerade kunskapen från de tre högst utvecklade civilisationer som någonsin existerat på vår jord.

Tidigt i juni 1957 påbörjades en expedition från Klosterkyrkan, ledd av Den Röda Handens Order, som gick till Marcahasi-platån i de Peruvianska Anderna och där man påträffade en förlorad helig skog eller en gudarnas trädgård högt uppe i Andernas berg. Denna egendomliga plats är känd bland de lokala Huanca Indianerna som magikernas och Guda-jättarnas hem.

På toppen av platån finns en stenfästning i anmärkningsvärt gott skick. Den användes av Inka soldater på 1350-talet då de erövrade Huanca Indianerna och ockuperade hela regionen. Runt fästningen finns många sten chulpas eller gravkammare som alla blivit plundrade. Efter mordet på Inka-kejsaren Atahualpa av Cajamarca, Peru, kom spanjorerna till Marcahuasi och förstörde de urgamla mumierna begravda där, endast för att släcka sin törst efter guld. Idag finns endast några enstaka ben kvar i de gamla gravarna. En forntida gravkammare, gömd högt över en dalgång, dit plundrarna inte banat väg, blev en viktig upptäckt där man fann man oräkneliga mumier. Men även denna upptäckt bleknade i jämförelse med de fantastiska stenskulpturer man fann på Marcahuasi platån.

Högplatån, som ligger 4000 över havet, är största delen av året insvept i tjocka dimmor utom mellan maj och september då solens strålar förvandlar det till en underbar plats även om nätterna förblir mycket kalla.

De många skulpturerna ger oss en viktig nyckel till den gamla världens mysterier. Fåglar och djur, allt från lejon och elefanter till kameler och pingviner, raser som aldrig existerat i Sydamerika, är uthuggna i gigantiskt format. Alla världens folkraser tycks vara representerade och många av stenhuvudena bär stor likhet till dem som påträffats på den berömda Påskön i Stilla Oceanen.

Urgamla religioner är representerade genom skickligt och utsökt uthuggna symboler såsom Sfinxer, men också genom ansikten och kroppar som tillskrivs bortglömda Gudar och Gudinnor. Skulpturerna är av gigantiskt format och baserat på vetenskapliga kalkyler tror man att de skulpterats av en ras av jättemänniskor som var minst 4 meter höga.

Man har ännu inte kunnat fastställa med exakthet om skulptörerna tillhörde Cykloprasen men skulpturernas egendomliga dimensioner tyder mycket på detta.

Många legender berättas ännu av nutidens folk i Sydamerika - även Inka indianerna berättar om dem - om de blonda jättarna som en gång hade sin boplats på kontinenten. Jätte-skulpturerna på Marcahuasi-platån är heller inga vanliga skulpturer. När solens eller månens strålar når skulpturerna i en viss vinkel ser man saker som är omöjliga att se vid vilken annan tidspunkt. Deras utseende förändras; med dagens olika ljus, och ur vilken vinkel man beskådar konstverken. De flesta figurerna har tre eller fyra ögon, men var man än står och betraktar dem förefaller de att ha endast två. Står man inte på ett givet ställe, en fixerad punkt för att observera dem, ser man dem inte heller som de är menade att ses. De bör betraktas från de upphöjda plattformar som konstruerats av byggherrarna i närheten av skulpturerna för att ses i sitt rätta ljus.

Figurerna är huggna i granit, men trots detta har de eroderat kraftigt. Ändå är de, än idag, magnifika i sin utformning och tanken svindlar när man beaktar dem och dess skapare. Vilka var dessa jättar? Var kom de ifrån och var tog de sedan vägen? Det är dessa frågor man söker besvara genom Klosterkyrkans forskning.

Skulpturerna täcker en areal på många kvadratkilometer och genom rapporter från andra delar av Sydamerika har man förstått att liknande skulpturer har påträffats, dock ej på en lika isolerad plats och i en sådan mångfald.

Bland figurerna finns flera altare som uppenbarligen gjorts för att brukas av detta gigantiska folk, men kanske det mest häpnadsväckande är att över hela platån vilar en stark utomjordisk atmosfär. Varje skulptur ger ifrån sig ett hummande, surrande ljud som hörs nästan hela tiden och som inte har någon som helst naturlig förklaring. Man känner väldigt starkt att man har att göra med något som vår kunskap idag inte räcker till att förklara, som om man blickade in i en annan tid och dimension.

Om man till exempel tar ett fotografi av en figur som avbildar en väldigt gammal man och man sedan studerar negativet så ser man, inte en gammal man, utan istället en ung och vacker yngling. Vilken kunskap hade dessa konstnärer som kunde hugga granit så att föremålet ändrar utseende beroende på den vinkel man beskådar det ifrån, som kastar skuggor i dalgångar och som får underliga skepnader att röra sig såsom levande, alltefter ljusets brytning.

Detta gigantiska folk använde i sin konstframställning, naturliga föremål som redan visade en naturlig likhet med vissa arter och djur. Dessa likheter visste de att förstärka genom sin bildhuggning. Resultatet blir en bildstod som ser ut som den själv vuxit upp ur Moder Jord.

Skogen här är en Helig Skog där ingen någonsin bott och som nyttjats uteslutande i vetenskapligt-andligt syfte. Vetenskap och religion var på den tiden förenat i den Högre Sanningen, såsom det skall bli igen i den Nya Tidsåldern. Detta är kanske den sista Heliga Skogen, orörd och oförstörd av människans hand. Det är också möjligt att Marcahausi platån användes av ett efterkommande släkte, de som blev kända som Els. Huanca indianerna vördar fortfarande idag Huari, som i deras legender förefaller vara motsvarigheten till Hercules - en jätte. Det förefaller som om jättefolket fortfarande befolkar Huancas mytologi, och Huari måste ha varit en stor ledare för jätterasen. Huanca indianerna utför fortfarande besynnerliga ritualer i gömda områdena runt platån, ritualer som ingen vit man ännu beskådat. Tills för några år sedan utfördes dessa ceremonier på Marcahuasi platån själv.

Kanske är den mest häpnadsväckande upptäckten av alla att flygfoton över platån som tagits av den Peruanska staten och som man studerat i detalj vid Klosterkyrkan visar tydligt gigantiska figurer som endast syns uppifrån, från luften. Betyder det att jättarna hade rymdskepp? Markerar symbolerna som man ser från luften landningsbanor för skepp som kom från närliggande planeter eller andra planetsystem? Marcahuasi platån kommer att spela en viktig roll i forskningen om Cykloprasen och Mästarna som skall anlända från rymden.

Under juli 1957 färdades expeditionen från Klosterkyrkan österut mot det legendariska Paititi. Man arbetade sig långsamt genom det vildvuxna landskapet öster om Cuszo i området runt Rio Alto Madre de Dios. Expeditionen mötte många svårigheter och faror längs stigen man banade, men den var också välsignad och blev mycket framgångsrik.

Djungelns farliga djur störde visserligen expeditionens medlemmar, men ingen blev allvarligt skadad och inte heller försinkade resenärernas framfart. Man praktiserade livligt principen om släktskap med allt levande, ingen bar vapen och man visade hänsyn och respekt inför naturen och dess invånare och detta gav uppenbart goda resultat så att expeditionen kunde utföra sin utforskning i området av Rio Sinkibenias källfloder utan större hinder.

Expeditionen tillryggalade mer än 200 km genom sjudande sumpmark och oigenomtränglig djungel, över hundratals turbulenta och forsande floder och vattendrag. Där ingen stig gick att bana ens med machete, forsatte man i vattendragens mitt eller längs de steniga flodstränderna där sådana fanns. Under regnperioden hade det varit omöjligt att på fot tränga in i detta land när floderna stiger och svämmar över och djungeln sluter sig tät.

Målet under den första delen av juli var en låg bergskedja, Andernas sista utpost mot väst. På avstånd såg det ut som ett förtrollat land ur sagornas värld; feta, gröna kullar insvepta i dis och dimmor, både majestätiskt och mystiskt. Resan på fot var svår och gick långsamt fram.

Detta land må vara okänt för dagens människa, men Vår Skapare har inte försakat det ty det är gudomligt skönt. Man hade valt just denna plats på grund av de oräkneliga legender som berättas bland Sydamerikas indianstammar om de Äldres förlorade sten stad som skulle ligga just i dessa trakter. Den spanska upptäcktsresande Juan Alvarez Maldonado ledde en expedition till Alto Madre de Dios området på 1500-talet på jakt efter samma stad. Emellertid kom han aldrig till det område som var målet för denna expedition och som fortfarande är okänt.

För några år sedan letade en Piro indian i samma område efter sin bortsprungna maka. I den låga bergskedjan, nära källan av två okända floder stötte han på en stenlagt väg. Han följde vägen tills den utmynnade i en stor stad med magnifika stenhus, öppna torg och tempel.

Denna bortglömda stad har aldrig besökts av varken Inka indianerna eller spanjorerna. Varför? Därför att denna stad är bara en av många som tillhörde det forntida Amazonimperiet Paititi. I samma område där Piro-indianen gjorde sin upptäckt, berättar legender om en egendomlig försvunnen ingång eller portal till en anti-de-vuliansk värld. (Egentligen inte en portal, utan istället stenytan av en enorm klippa täckt med inskrifter, tecken och symboler. Skrifttecknen sägs vara okända av Indian stammarna som levt i detta samma område i många hundratals år).

Den 10 juli 1957 träffade expeditionen på denna fabelaktiga portal eller

stenruna i det okända territoriet vid Rio Sinkibenia. Man befann sig obehagligt nära en vild indianstam som aldrig tidigare träffat civiliserade människor. Inte heller önskade de kontakt med yttervärlden, som de hade hört om från andra besökande indianer. Klosterkyrkan ämnade fortsätta sina efterforskningar i detta betydelsefulla område genom att passera rakt igenom denna indianstams by för att nå den försvunna sten staden. Tecknen och hieroglyferna på Runstenen ristades av invånarna i denna stad.

Många teckningar och fotografier gjordes av de tusentals petroglyferna som utsmyckar Runan. Det är inte frågan om sådana grova ristningar som utfördes av stenåldersmänniskan, utan istället handlar det här om genuina hieroglyfer utförda av en högt utvecklad och gammal folkras. Tecknen är rullskriftstecken från Atlantis och Mu och berättar historien om invånarna i den försvunna stenstaden. Glyferna på Runan som tillhör de äldsta språken på jorden, täcker en yta på 25 meters längd och 2.5 meters höjd. Många tecken tycks relatera till Maya och Aztec glyfer, och det finns till och med en antydan till basreliefer in några av de uthuggna figurerna.

En figur visar en ung man i en vacker hjälm som pekar mot väst. Man tror kanske att han visar riktningen mot den försvunna staden. Präster/vetenskapsmän har förmedlat stadens viktiga händelser på Runan. Man har funnit liknande stadshistoria inristade i de Egyptiska templen. Tre andra liknande klippblock med runor har påträffats. Dessa ämnar man studera under framtida expeditioner. Expeditionen återvände nerför Rio Sinkibenia på en flotte av balsamträd de själva byggt och fortsatte återresan till Klosterkyrkan med indian kanot och till fots.

Det faktum att hieroglyferna visade sig vara autentiska skrifter blev en betydelsefull upptäckt för tidigare hade man trott att Inka folket och deras förfäder saknade ett skriftspråk. Man fortsätter nu studierna av dessa glyfer vid Klosterkyrkan.

Expeditionen dokumenterade också många av den relativt okända Machiguenga stammens muntliga legender som berättar i detalj om de olika katastrofer som träffade jorden och som ledde till Atlantis och Lemuriens slutgiltiga undergång. Detta hände samtidigt med att det gamla Tiahuanaco lyftes från havsnivå upp i de ofruktbara bergen, vid den tiden då Anderna formades. Och detta inträffade samtidigt med att Aramu-Muru seglade över det ilskna havet i sitt rymdskepp med den Gyllene Solskivan från Mu mot den Sydamerikanska kontinenten. Stora jordbävningar bröt ut längs hela Sydamerika och kuststäder som Tiahuanaco drabbades värst. Kuststäderna var Lemuriens koloniala städer medan den Förlorade Stenstaden längre österut var mycket, mycket äldre och tillhörde Amazon Imperiet. Dessa hade inget samband med varandra. Amazon Imperiet täckte den delen av kontinenten som drabbades minst och därför står byggnaderna än idag utan större skador.

Andra legender som berättas av Machiguenga stammen handlar om den tiden då deras förfäder stod i kontakt med varelserna från himlen, och det visar på att Machiguenga språket är inte ett vilt infödingsspråk utan snarare hur stammen har degenererat till sin nuvarande status sedan undergången av Amazon Imperiet. Men man undrar då att om inte deras städer förstördes genom katastroferna som drabbade resten av kontinenten, hur kommer det sig att stammen har degenererat? Man tror nu att Machiguenga- och andra stammar kanske bara var arbetare till de som härskade i städerna vilka man tror kan ha varit vita män som bar skägg. Det cirkulerar också vissa rykten idag bland indianstammarna att vita män i långa togor ännu lever och bedriver forskning i Paititis huvudstad, den försvunna staden med 30 citadeller, urgammal redan vid den tiden Inka indianerna först kom till Peru. Härskarna över Inka indianernas Sol Imperie sökte efter denna stad, men fann den aldrig. De Spanska erövrarna efter Pizarro trotsade döden i vildmarken för att finna den beryktade staden och plundra den på sina oerhörda skatter av guld, silver och ädla stenar. Men för sin möda fick de inte ens se ett glimmer av stadens yttre gårdar. Den har hållit sig gömd från män med guld-hunger i ögonen, för den bär på en skatt långt dyrbarare än någon gul metall eller juvel som någonsin smyckat en stolt och högburen dotter av världen.

I tornen som finns i de Förlorade Städerna strålar en kristall ett vitt ljus som lyser i evig tid och rum. Detta är högst troligen de Äldres Maxin Flamma som är besläktad med samma energi som våra besökare från rymden använder idag i sina UFOs. Missionärer som arbetar i Sydamerikas inre rapporterar att de har iakttagit många rymdskepp och det sägs att Himmelska Konfederationen har en gigantisk landningsbas nära de Förlorade Städerna som levde i sin glanstid då förfäderna från rymden landade här och upprättade förbindelse med städernas präster/vetenskapsmän. Mästarna från rymden satt i församling med Mästarna från Jorden, ty var detta inte en tid då människan kommunicerade med Gudarna? I vår tid har dessa utomjordiska varelser återvänt för att besöka städerna igen.

Lärarmästarna från jordens Inre Retreats, i samarbete med det Stora Vita Brödraskapet, står nu i förbindelse med de anländande Mästarna från rymden, precis som det var den gången under Paititis glansperiod.

Med utgångspunkt i de rykten som gör sig gällande om de vita Lärarna i långa togor som visar sig i djungeln än idag, tror man att de Förlorade Städerna kan vara Visdomens Fokus.

Kära Ljusets Lärjunge, kan du se denna vision som den Himmelska Hierarkin önskar ge oss. Kan du visualisera en framtid då rymdens män och lärare arbetar tillsammans med Jordens män och lärare för att guida de Återståendes återstående skara. Eftersom katastrofer förorsakade att den Heliga Kunskapen blev gömd, så kommer nu samma naturomvälvningar att uppenbara Kunskapen igen för de andligt svultna människorna. Men frukta inte dessa förändringar. Ha förtröstan till de ord som uttalas av Mästare Kirpal Singh ji Maharaj av Delhi, ett levande Helgon som fortfarande lever i sin fysiska form:

"Det finns ingen anledning till att känna oro. Var och en av de Initierade skall lära sig att höja det tredimensionella medvetandet genom regelbundna meditationsövningar. Du kommer inte att uppleva dödens vingslag. Det krävs inget annat än normala försiktighetsmått (om än det) och tid till regelbunden meditation och lämna sedan allting annat i Mästarnas Kraft som lyser över de Initierades huvuden och som utstrålar all hjälp och beskydd. Stora ansträngningar är på gång i de Högre Sfärerna att förmildra en förestående naturomvälvning. Mästarkraft svävar över de Initierade och inget finns att frukta.

Många av Ljusets Lärjungar arbetar nu och tjänar the New World Focus of Illumination (den Nya Världens Upplysnings Fokus) på de platser där den Feminina Aspekten av den Permanenta Strålen når Jorden. De vandrar över berg och genom dalgångar och banar väg där ingen stig finns; de känner floderna och sjöarna, glaciärerna och öknarna och de är outtröttliga; de vet att de har ett uppdrag, nämligen att undervisa i den Nya Världen. De måste uppenbara den sanna gamla världen för den nutida så att den nya världen som stiger upp som en gyllene sol vid vår tids horisont får mottaga sitt Gudomliga Himmelska Arv. Dessa lärjungar är inga andra än de Sju Strålarnas Brödraskap - Andernas Esseér.

KAPITEL IX

Hierarkins avskrifter.

Alla rådgivare som presenteras här, är och fortsätter att bli kanaliserade av de Sju Strålarnas Brödraskap och informationen dokumenteras i Klosterkyrkans arkiv i de Peruanska Anderna.

Många av rådgivarna som talar här är Uppstigna Mästare medan andra är Lärare som fortfarande lever i sin fysiska form på jorden och som tjänar Mysterieskolorna under det Stora Vita Brödraskapet. Deras talan registreras genom röstkanalisering av telepatisk natur.

Älskade Sanat Kumara.

Älskade, hela universum vibrerar av kärlek, frid och harmoni som många varelser på många dimensionsplan ger uttryck för och bibehåller. Ljuset av deras kärlek växer evigt till en stor flamma som kommer att förtära allt begär och hat, all girighet och illvilja. Som en tidvattenvåg kommer den flamman att svepa över jorden.

För länge sedan bevittnade jag en stor stjärna som tändes i öster. Detta var ett tecken till jordens innevånare att återuppståndelsen var nära och att frälsningen var kommen. Ingen själ, oberoende av hur lågt den må ha sjunkit, skall förnekas inträde i Livets Stora Skola. Den tiden då lejon skall vila bland lamm, har i sanning kommit.

På jorden råder stor förvirring i människans sinne som orsakar kaos så att till och med haven sjuder av hat. Men Han kom för att visa att havets vågor kan stillas och att nattens orkanvindar kan tystas med endast en handrörelse - inte en hand som höjs i vrede eller fördömande - utan en hand som höjs i kärleksfull välsignelse. Fadern placerade jorden och alla himlakroppar i universum. De är skapade ur samma spiralformade ursubstans som människan. Människan var menad att bli Gud över den fysiska formen; människan, det högsta uttrycket för Gudomen i hela Omniversum.

O, människa! Förstå att du är den högsta form av Gudom i Omniversum.

Bortom dig finns ingenting. Du är både det högsta - och det lägsta - i samma skål. Det lägsta därför att du har medvetande medan alla andra livsformer saknar det. Därför måste du vara deras broder och tjänare.

Det finns liv och intelligens i alla former, och detta visste de äldre raserna. Människan är inte den enda tänkande formen. Varje element, varje mineral - alla former - har en inneboende intelligens och människan är dess rådgivare och äldre broder. Du är äldre broder till dessa former, alla otaliga former som finns i Omniversum. Det är din uppgift att lyfta med dem i en allt högre evolution vart efter människan själv utvecklas upp genom världarna till oändlig storhet, Oändligt Ljus.

Skönheten i denna tidsålder nalkas då alla tvivel och all fruktan skall rullas undan, som man rullar ihop en skriftrulle. Himlen kommer att rämna med en oerhörd knall och människan skall se sitt Gudomliga jag i insiktens spegel. Då råder ej längre förvirring. Människan får ta emot spiran som bevis på sin gudom, så att hennes fortsatta väg upp genom stjärnorna inte längre blir hindrad av okunnighetens och vidskeplighetens mörker. Vet detta! Och i den vetskapen ligger sorg - men också djup glädje inför den oändliga skönhet som komma skall.

I detta ögonblick vill jag emellertid tala om det som är överhängande och förestående. Jo, atomsprängningar kan komma att ske och likaså bombardemang av kosmisk strålning - men detta är ytterst endast en verkan. Vad är då orsak? Den naturomvälvning som kommer att drabba jorden är orsakad av människans egna tankar.

Ända sedan den tiden då Guds Söner besökte Jordens Döttrar och djurmänniskan uppträdde på jorden har människan strävat att från djurtillståndet åter uppnå sitt änglatillstånd. Men felaktigt tänkande kommer nu att avslöjas eftersom elementen ej längre ämnar acceptera att förbli betraktade på det vis som skett på jorden i tusentals år. Elementen är intelligent liv! Också de är en del av Källan och därför vill de inte längre absorbera människans negativa tankar. De kommer att revoltera och orsaka våldsamma flodvågor och orkanvindar. Miljontals människor kommer inte att överleva. Men dessa kommer att födas på nytt i andra världar som passar just deras utvecklingsnivå. Och på grund av den återstod som måste stanna kvar, kommer jorden att renas och höjas till en ny vibrationer.

Mycket snart kommer vindarna att tjuta, snarare än vi kan föreställa oss.

Den är egentligen redan över oss för jag har bevittnat den från ovan, ett plan strax över det tredimensionella plan jorden befinner sig på. Det betyder att om det sänker sig ett plan kommer det att manifesteras på vår fysiska jord. Landet och de stora städerna kommer att stå tomma och övergivna. Kan ni föreställa er storstäder som London, Paris och New York där miljoner män och kvinnor lever, arbetar och roar sig, plötsligt stå övergivna utan innevånare. Kan ni tänka er en sådan tröstlös syn. Det vore som om Universum plötsligen skulle berövas människan - för människan är vår Skapares högsta uttrycksform för glädje. För utan människan är Han utan kärlek. För även om människan kan förorsaka Honom den största smärta, inspirerar hon Honom också till de högsta höjder. Utan människan kan inte ens den Oändlige skriva framåt, så varför skulle vi begränsa Honom? Om människan gör framsteg, gör inte Han då också framsteg? Är det inte så att Han, genom Sin egen skapelse, finner nya vägar att uttrycka kärlek?

O, jordemänniska! Om du kände den kärlek som strålar ner på dig från oräkneliga sfärer, från rena sinnen. Om du bara lyssnade skulle du förstå. Det finns inget annat än skönhet. Från den naturomvälvning som kommer att drabba jorden, skall endast sinnebilden av en ros återstå, när människan stiger fram i det renaste ljus, isin fulla skapelse.

Den Svarta Drakens krafter - visserligen kan den göra människan döv för sfärernas musik, för änglaskarornas orkester, men ännu har den inte funnit kraft att stilla himlakropparna i sin eviga dans. Oberoende av hur stark dess armé är, skall månen möta gryningen i en ny dag. Ej heller har den kraften ännu lärt hur man tystar bäckens porlande, och till trots för sin magiska förmåga, kan den ändå inte lyfta lika högt som den svävande örnen - som likt en bön som stiger upp från jorden mot den Eviges Tron - för örnen är jordens herre över alla andra.

Kom ihåg jordens skönhet som den skapelse i vilken du lever, från vilken du får din föda. Den är som Vår Faders bröst mot vilket vi vilar vårt huvud och får styrkan åter. Det är vår moder, och det är vår fader. Jorden är en vacker värld, oerhört mycket vackrare än några av sina närmaste grannar. Jag har alltid älskat jorden över alla andra skapelser, för i hennes djup hör jag en melodi som ännu inte fått nå ut i den eteriska världen. Jag ser att hon gråter, som en som är fångad! Men snart nu skall hennes himmelska melodi få ljuda ut.

Nej, säger jag, den Svarta Draken med all sin negativa kraft har ändå inte lyckats förminska skönheten i skapelsen. Den kraften har varken tystat bäckens porlande eller berövat jorden på sin skymningssång. Jo, om de bara kunde, skulle de förstöra nattens milda godhet, skymningssången. Jag säger, att nu är tiden kommen då dammet kring gudarnas fötter skall få virvla runt deras fula former.

Det står verkligen skrivet i den stora akasha-krönikan att Gud gav - och människan splittrade. Det har blivit jordens motto. Men människan skall återvända från sin splittrade tro för att finna den Enda Guden, för Fadern finns inte i det komplexa. Honom finner vi i enkelheten.

Kom ihåg, i ditt tjänande på jorden, att möta varje enda människa som vore hon gudomlig. Tänk inte på människorna som du möter som den mannen, denna kvinnan eller det barnet utan betrakta dem istället som en del av vår Faders essens. Kunde du förmå dig att tänka att varje individ på jorden är en aspekt av Fadern och visa den respekt detta kräver, skulle jordens alla problem försvinna omedelbart.

Nu ropar jordens hungriga skaror efter en frälsare som än en gång skall ge dem bröd och fiskar som kan stilla deras hunger och ge dem näring.

De ropar nu efter livets vatten, efter vishetens manna. Och jag säger eder, det står skrivet - som ett påbud från Den Högste Tronen - att så skall ske, det är Hans vilja; dessa är mina barn; de måste ledas åter till mitt bröst och få föda ur min substans. Vi som håller jorden i vår hand fick den för att vårda, uppskatta och utveckla den. Vi ser nu att skörden kommer att bli rik och att Herrens förråd kommer att vara välfyllda vid övergången till den nya tillvarons storhet.

Jag önskar ge er ett gudomligt bud för den närmaste tiden: Livnär Guds Lamm! Ge där det behövs. Ge ej förgången glans, men ge det som själen kräver. Berätta att katastrofer kommer att inträffa! Förbered dem.

Men berätta också att ur detta kommer det sanna ljuset att växa fram. Säg dem, ja, katastrofer kommer att omvälva jorden, den natten kommer över oss då ingen kan verka och den natten är nu här, med katastrof, olycka och förtvivlan. Flodvågorna och vindarna skall rensa bort allt det gamla som tjänade föda åt mörkrets krafter. Och det kan uthärdas av alla människor bara de vet att bortom finns regnbågen, det gyllene löftet om gudomlighet och enhet med vår Fader.

Om du bara anade att - från otaliga världar i universum, underbart sköna och majestätiska stjärnor som skiner likt vackra juveler mot omniversums svarta sammet - ropar miljontals själar, deras röster klingar i ett kosmiskt brus, om fred på jorden. Om människan var medveten om en sådan kärlek, en sådan tillgivenhet och ett sådant samlat fokus, skulle jordens problem inte längre vara några problem.

Det är därför din plikt att ge människan detta budskap, som är tvåfaldigt: först en varning för att förbereda för det som skall komma med vattnet och vinden; och därefter budskapet att det finns de som bryr sig om, som handlar som Guds sändebud, i Hans namn. Berätta för dem att de är älskade och att de skall bli ledda såsom de ber om: Sök, och ni skall finna; knacka, och det skall varda eder upplåtet.

De skall samlas in och vara där örnarna är. De skall inte sakna något. Säg dem att Fadern har hört dem. Deras Fader är ständigt fylld av nåd och kärlek för sina barn.

Jag är den som är så stor som det minsta sandkorn på jorden och så låg som den högsta bergstopp. Jag har känt till otaliga existenser på denna älskade planet. Att ha känt den milda sötman i fläktarna och ha sett Libanons cedrar, Amerikas aspar; att känna vattnet mjukt smeka alla världens stränder; att förstå den harmoni som skapas då jordens växtliv samverkar med människans sinne. De stora Rikena på jorden som är skapade att tjäna människan: mineralriket, växtriket, djurriket, är i ett tillstånd av kaos; därför att de som var avsedda att vara dess mästare inte är någon mästare. Istället har dessa Riken upptäckt att deras Gud, deras Mästare, är likt en berusad som i sin dårskap vacklar fram och tillbaka. Därför gör de nu uppror mot honom. I andra världar smeker Rikena sina Herrar och resultatet är en vibrerande, livgivande essens som det övergår min förmåga att beskriva.

Har människan inte ofta önskat att hon kunde återvända till tryggheten, värmen av sin Moders famn? Jag säger eder, detta gäller även människans relation till Fadern. Jordemänniskan har alltid vetat varthän hon måste gå, men hon finner inte alltid vägen. De tider som nu kommer, utpekar därför för alla, vägen till Honom; och det kommer att bli er andes lösenord. Jag har talat till eder utifrån den minsta skapelsen på jorden, och den största: det största och det minsta förenas till ett i Honom. Frid vare med eder från hela skapelsen, och min frid vare med eder.

Jag har bett att få tala till eder igen, därför att för mig är detta tiden för den stora invigningen, och på en annan nivå, er stora invigningen till ett annat plan av medvetande. Det var för mycket länge sedan som jag blev kallad till jorden för att utföra en viss mission som berörde mänsklighetens barn. Nu är tiden kommen för mig att återvända till Venus och stå henne bi när hon inträder i den stora invigningen.

I dessa dagar drabbar deras arméer samman om natten vid den heliga sjön i Galiléen. Det är början på slutet och slutet på början, såsom det blivit förespått för länge sedan, för idag har den långa strid som utspelat sig i det oheliga, Helgade Landet nått sin höjdpunkt, sin kulmen - Syriens och Egyptens och Israels arméer. Detta är en mycket betydelsefull händelse som min älskade broder, Mästaren Kuthumi, har sagt eder många gånger.

Detta är platsen i världen att bevaka, området i vilket gnistan kommer att tändas som signalerar återkomsten av Honom vi väntar på och väntar vi inte på Honom med största möjliga tålamod och tillförsikt?

Detta är läxan vi alla måste lära oss, inte bara en gång utan många gånger, i världar av magnifik prakt men även i beslöjade världar där kultur och utveckling är höljda i dunkel. Hur många gånger har vi inte lärt denna läxan? Och vi kommer alltid att fortsätta lära, därför att utan nyfikenhet, utan spänningen i livet och det eviga sökandet, kunde människan inte existera. Då fanns heller inte skapelsen. Vi kommer aldrig att nå slutet på vår vandring. Vi kommer alltid att förbli sökande. Är det inte nya land, riken eller människor, då är det nya världar, solar, system eller galaxer; och bortom allt skall vi finna glädje i ljusets riken, där var och en bidrar med sin egen vibration och sitt eget ljus.

En av de största lagarna lyder, att för att få måste man ge, eftersom, likt en gigantisk vattencistern, kan den ta emot det himmelska regnet tills den är breddfull, sväller och svämmar över. Men den måste kunna svämma över för att ge av sitt överflöd till den torra, spruckna jorden under den. Gör den inte det, spricker den och kan inte längre hålla vatten. Men svämmar den över och ger av sitt överflöd, då kan den fyllas igen av de stora regnen från himlen och igen ge till den törstande jorden som dricker varje droppe och törstigt väntar på mer överflöd från den stora vattenbehållaren.

Det bestämdes för länge sedan att jag skulle komma till jorden för att bistå vår äldre Broder som härskar över detta systemet, och för att bistå alla våra älskade bröder och systrar på planeten jorden. Vid en viss tidpunkt skulle jag sedan återvända till min egen Venus som givits i min vård. Därför skulle jag ge i överflöd av mig själv till jordens barn. Nu, när min uppgift är fullbordad - och jag säger detta utan att känna minsta självförhävelse - nu skall jag få ta emot av regnet som skall komma. För bara de krus som svämmat över och givit något kan ta emot nytt regn. Och så pågår processen oändligt genom årtusendena. Vi ger och vi får ta emot och var gång får vi ta emot mera. Vattenkruset är varken oföränderligt eller permanent. Det växer, förändrar sin form konstant och blir mer och mer skönt i Vår Faders ögon. Från ett simpelt lerkrus förvandlas det över tiden till att bli en juvel av den finaste slipade kristall. Hela solsystemet kommer nu att gå igenom sin stora invigning, för sanningen är att vi nu styr direkt mot Central solen som styr vår galax och runt vilken otaliga små universum existerar och rör sig konstant.

Vårt system reser nu mot kärnan av denna aktivitet och den förhöjning av energi vibrationer detta medför kommer fundamentalt att påverka allting inom vårt solsystem; oberoende av om det gäller det mentala, fysiska eller andliga planet, inget kommer att undslippa den nya vibrationsfrekvens som kommer. START LMJ ÖVERSÄTTNING

Vi står nu vid gränsen av denna stora invigning och vi rör oss stadigt närmare dess centrum och fullbordan. Därför står jag vid Venus sida i denna tid. Det är därför Kristus nu återkommer till Jorden, för den Högste Mästaren inom ett solsystem återföds alltid för att ge stöd åt den planet, som står lägst i utveckling i systemet. Detta sker också på grund av att Han är Världens Ande, en position som Han uppnådde i sin inkarnation som läraren Buddha. Buddha var för Jorden, men Kristus är för Systemet.

Låt oss ta ett exempel. Två män har begått samma fel precis i varje detalj. Var och en har gjort samma sak. Men, kan man döma båda lika? Nej, vi kan inte döma någon av dem. Låt oss undersöka orsaken. På Jorden ser människan bara verkan och inte effekten. Då hon en gång ser till tingens hjärta, skall hon finna att det är Faderns hjärta, varifrån alla skapelsens trådar utgår. Hon kan aldrig finna och förstå det bara genom att se trådarna. Hon kan aldrig spåra det från verkan till orsak, utan det måste vara från orsak till verkan. Så låt oss inte se till effekten, som är vad varje människa har gjort, utan låt oss se till orsaken.

Låt oss ta en människa som har gjort en viss sak på grund av okunnighet om lagen. Den andra människan hade kunskap om lagen. Det sägs i er värld, att okunnighet om lagen inte är någon ursäkt, men i faderns rike är okunnighet om lagen en ursäkt. Men, när vi en gång har lärt oss lagen och ändå vacklar och gör fel, då hör vi förvisso till en annan kategori än de som gör samma sak av okunnighet. Ni förstår, att synden eller felet inte är att trampa ned i gropen i marken, utan felet är att trampa ned i samma grop två gånger, då vi väl har fått veta, att man inte skall göra så.

Jag ger er ett exempel, för att visa er detta stillstånd, som Jorden för närvarande befinner sig i. Jorden har haft många civilisationer och då en har gått under har människan åter höjt sin kulturella nivå och utveckling och byggt upp en strålande civilisation med stora vetenskapliga framsteg.

Men, återigen går civilisationen under. Detta fel hör till Jorden, för på Venus har ingen civilisation gått under. På den planet, som ni känner som Mars, har det hänt två gånger. Men, hur många gånger har den inte hänt på Jorden!

Människan måste lära sig att tillämpa kunskapen, då hon väl en gång har fått den. Ni håller nu på med att utveckla er fysiska form. Om ni utvecklar den och når resultat, men ändå inte tillämpar vad ni har lärt er, så kommer ni snart att förlora vad ni uppnått. Ja, ert tillstånd skall kanske bli sämre än det var innan ni började.

Så människan på Jorden måste lära sig tillämpa kunskapen på ett konstruktivt sätt. När vi därför en gång har bett om något och fått det (för Fadern har sagt, att om vi ber om något, så skall vi få det), då är lagen den, att vi måste tillämpa vad vi har fått och sedan ge ut till andra vad vi har fått.

Jag har fått mycket under min verksamhet på Jorden, vilket jag nu går för att ge ut, ge av mitt eget till mina egna, mitt hem och mitt folk. Men, Jorden skall alltid ligga mitt hjärta nära.

Nu träder vi in i den stora invigningens tid. Himlarna kommer att bli fantastiska över Jorden. Genom många profetior, som kommit till er från andra folk, som arbetar världen över, känner ni, att ni har insikt i vad som kommer att ske och ändå säger jag er sannerligen har ingen penna skrivit och ingen röst uttalat det som skall visa sig som ett tecken eller en syn på himlen över Jorden, för själva elementen kommer under en kort period att råda. Det kommer att bli stora skyfall och flodvågor. Ni har hört, att det en gång regnade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Detta är ingenting jämfört med vad det nu skall regna. Kanske blir det fyrtio månader. Hela Jordens yta kommer att förändras till oigenkännlighet. Egendomliga skapelser skall komma upp ur oceanernas djup till människornas häpnad och förvirring - djur som är många gånger större än de största oceanångare.

Det skall bli farsoter och hungersnöd. Okända djur och varelser skall visa sig.

normal

Kapitel 1

• Text 478893, v3 - Inmatad av Melle
• Ur Andernas hemlighet

Brödraskapet De Sju Strålarnas ursprung.

Lemurien är namnet på den sista delen av den stora kontinenten Mu i Stilla Oceanen. Tiden för kontinenten Mus undergång var då över-svämmningarna började för mer än 30 000 år f.Kr. Översvämmningarna pågick kontinuerligt i många tusentals år, tills slutligen den sista landmassan, Lemurien, träffades av en serie olyckor och också den översvämmades. Dessa olyckor inträffade mellan 10 000 och 12 500 f. Kr. och kulminerade i katastrofen som också förstörde Poseidon, den sista delen av Atlantis. Lord Aramu-Muru (God Meru), en av Lemuriens sista Heliga, blev förvaltare av de hemliga pergamentsrullarna och dokumenten i de sista dagarna före Mus undergång.

Lemuriens Mästare var väl medvetena om att experiment som utfördes av medlemmar av Vänstra Handens Väg (de mörka krafternas nätverk) orsakade den första katastrofen av jättelika tidvattenvågor som dränkte deras land och förvandlade det till ett vredgat hav. Vänstra Handens Väg fortsatte emellertid sina djävulusiska experiment utan att uppmärksamma skriften på väggen, varningar som förutspådde total förintelse av deras land om experimenten fortsatte - mycket i likhet med miljoner av människor idag som lever utan en tanke på sin näste eller morgondagen - till trots för att tidens tecken klart kan skönjas av Vår Skapares sanna folk.

Mästarna och de Heliga som var invigda i den Högra Handens Väg av gudomlig kunskap fick i uppdrag att samla de hemliga skrifter och dokument som innehöll de kosmiska lagarna och som lagrats i biblioteken i Lemurien. Varje Mästare vald av Det Stora Vita Brödraskapet blev utskickad till olika delar av jorden för att där i säkerhet grundlägga en mysterieskola och därmed bevara den heliga vetenskapen som lär om andlig medvetenhet. I början, och i flera tusen år gömdes dessa skolor för befolkningen och deras möten och undervisning förblev hemlig. Så skapades uttrycket mysterieskola" eller Jordens Shan-Gri-Las.

Lord Muru, en av Lemuriens heliga lärare, fick i uppdrag av Hierarkin att föra de hemliga dokument och skrifter som anförtrotts honom till ett bergrikt område vid en nybildad sjö på en plats i Sydamerika. Med sig fick han också den enorma solskivan av guld. Här skulle han vaka över och vidmakthålla upplysningens flammande låga. Solskivan, som varit bevarad i det gudomliga Ljustemplet i Lemurien, var inte endast ett ritual-objekt som dyrkades utan hade många användningsområden. Så skulle den också senare tjäna Inkaindianernas högsta solpräster. Aramu-Muru färdades till det nya landet i ett silverglänsande ljusskepp.

Samtidigt med att de sista resterna av Lemurien bröts upp och försvann under Stilla Oceanens vågor, utsattes hela jorden för fruktansvärda katastrofer. Andernas bergsmassiv formades vid denna tiden och deformerade Syd Amerikas västkust. Den magnifika staden Tiahuanaco (Bolivia) som vid denna tiden var en viktig hamn och en huvudstad för det Lemuriska moderriket, lyftes från sin tropiska, milda havsnivå till en hög och ofruktbar platå som sveptes av iskalla vindar mer liknande ett arktiskt klimat. Samtidigt formades Titicaca sjön på en höjd av 3800 meter, den högst belägna, segelbara sjön i världen.

Så, det var till denna nya sjö som Lord Muru anlände från det sjunkande Lemurien och grundlade klostret och De Sju Strålarnas brödraskap. Detta kloster som blev Brödraskapets hem genom jordens alla tidsåldrar, byggdes i en enorm dalgång som formats då Anderna föddes och som genom ett Naturens under åtnjöt ett varmt, halvtropiskt klimat med bördig jord som fick frukt och nötter att frodas. Här, ovanpå ruiner som en gång legat på havsnivå liksom staden Tiahuanaco, lät Lord Muru bygga klostret av gigantiska stenblock som endast kunde tillskäras med hjälp av koncentrerad och formerad ljusenergi. Denna enorma byggnad är den samma idag som den var då och bevrar ännu det gamla Lemuriens hemligheter om vetenskap, kultur och andlig kunskap.

De utvalda Mästarna från Lemurien, den förlorade kontinenten, blev utskickade till olika delar av världen för att, liksom Lord Muru, upprätta mysterieskolor så att ingen kunskap skulle gå förlorat. Där skulle den ligga gömd tills tiden var mogen för Jordens barn att åter söka den Guddomliga sanningen och upplysningen.

Den Heliga Vetenskapen från Adoma, Atlantis och andra lika högt stående kulturer finns idag samlad i mysterieskolornas bibliotek, för också dessa civilisationer skickade ut sina Mästare för att upprätta andliga till-flyktsorter och tempel över hela jorden. Dessa mysterieskolor står under Det Stora Vita Brödraskapets direkta beskydd och ledarskap. Denna Hierarki är jordens andliga rådgivare.

Dalen i vilken De Sju Strålarnas kloster ligger är känt som den blå månens dal. Den ligger högt i Andernas berg på den norra, Peruvianska sidan av Titicaca sjön. Men långt innan Lord Muru byggde klostret vandrade han i mång år i de vildvuxna bergstrakterna under fasta, meditation och strikta studier. Så småningom fick han sällskap av andra som undkommit katastroferna. Från början, då han lämnade Lemurien, hade Lord Muru även sällskap av sin kvinnliga aspekt, Arama-Mara (Gudinnan Meru).

De Sju Strålarnas Brödraskap skapades inte av Lord Meru utan har existerat sedan tidernas begynnelse då de Äldstes Ras levde på jorden för ungefär en miljard år sedan. Men aldrig tidigare hade Brödraskapet haft ett kloster där lärjungar på livets stig och initierade mästare kunde mötas i harmoni och andligt utbyte. Varje lärjunge föddes på en av de Sju Livsstrålarna (precis som vi alla gör) och under sina initieringsstudier fick han i uppdrag att blanda dessa Strålars ljus och väva sin egen Stråle, som vore det ett flerfärgat band flätad i den gobeläng som symboliserar klosterts andliga liv. Härifrån har namnet De Sju Strålarnas Brödraskap uppstått och som även är känt som det Upplysta Broderskapet.